Skatteverkets remissvar m.m.

Fi2022/03365

1 Sammanfattning

Skatteverket tillstyrker förslaget om modernisering av mervärdesskatterapportering och förslaget om en enda registreringspunkt för mervärdesskatt. Verket lämnar dock vissa synpunkter på förslagen.

Skatteverket anser att förslaget om uppdatering av mervärdesskattereglerna för plattformsekonomin kommer att komplicera mervärdesskattesystemet ytterligare vilket medför en ökad administrativ börda för plattformsföretagen. För att bedöma om nyttan med förslaget överväger den ökning av komplexiteten som förslaget medför bör först effekterna av de nya reglerna om informationsutbyte utvärderas.

Skatteverkets kostnader för införandet av digital rapportering för mervärdesskatt beräknas till 800 000 000 – 1 200 000 000 kronor. Därutöver tillkommer kostnader i samband med införandet av en ”central VIES” och för införandet av en ny särskild ordning för överföring av egna varor. Detsamma gäller för avvecklingen av den periodiska sammanställningen.

2 Skatteverkets synpunkter

Skatteverket delar EU-kommissionens uppfattning att det nuvarande mervärdesskattesystemet är problematiskt utifrån ett kontrollperspektiv eftersom det gör det svårt för skattemyndigheterna att för kontroll välja ut de företag som har störst risk för fel och fusk. Verket är därför positivt till att EU-kommissionen föreslår åtgärder för att modernisera och förbättra mervärdesskattesystemet för företag och göra det mer motståndskraftigt mot bedrägerier.

Skatteverket tillstyrker förslaget om modernisering av mervärdesskatterapporteringen. Därmed tillstyrker verket att

• elektronisk fakturering ska vara huvudregeln för utfärdande av fakturor samt att medlemsstaterna ges möjlighet att tillåta pappersfakturor för inhemska transaktioner
• elektroniska fakturor ska utfärdas, översändas och tas emot i ett strukturerat elektroniskt format som gör det möjligt att behandla dem automatiskt och elektroniskt
• systemet med periodiska sammanställningar ska ersättas med transaktionsbaserad rapportering för gränsöverskridande transaktioner samt att medlemsstaterna ges möjlighet att införa motsvarande rapporteringssystem för inhemska transaktioner.

Skatteverket tillstyrker att förslaget om en enda registreringspunkt för mervärdesskatt genomförs.

Skatteverket anser att förslaget om uppdatering av mervärdesskattereglerna för plattformsekonomin kommer att komplicera mervärdesskattesystemet ytterligare vilket medför en ökad administrativ börda för plattformsföretagen. För att bedöma om nyttan med förslaget överväger den ökning av komplexiteten som förslaget medför bör först effekterna av de nya reglerna om informationsutbyte utvärderas.

Skatteverket har även vissa synpunkter på förslagen. Verkets synpunkter inleds med några allmänna kommentarer (avsnitt 2.1). Därefter lämnas specifika synpunkter på förslagen i den ordning som bestämmelserna presenteras (avsnitt 2.2). Dessutom lämnas synpunkter av teknisk natur (avsnitt 2.3).

2.1 Allmänt om förslaget

2.1.1 Modernisering av mervärdesskatterapporteringen

Moderniseringen av mervärdesskatterapporteringen består av dels ett förslag om elektronisk fakturering, dels ett förslag om rapportering av mervärdesskatt och digitala rapporteringskrav (DRR).

Elektronisk fakturering

Syftet med förslaget är att anpassa faktureringsreglerna till den nya digitala verkligheten, vilket görs i två steg. Förslaget innebär att elektroniska fakturor ska utfärdas, översändas och tas emot i ett strukturerat elektroniskt format som gör det möjligt att behandla dem automatiskt och elektroniskt. Medlemsstaterna får dessutom införa obligatorisk elektronisk fakturering. Dessa bestämmelser föreslås gälla från och med den 1 januari 2024. Förslaget innebär också att elektroniska fakturor måste utfärdas för gränsöverskridande transaktioner eftersom det är en förutsättning för införandet av det digitala systemet med transaktionsbaserad rapportering för gränsöverskridande transaktioner. Medlemsstaterna kan dock tillåta att pappersfakturor utfärdas, men bara för inhemska transaktioner om dessa inte omfattas av ett system med transaktionsbaserad rapportering för inhemska transaktioner. Dessa bestämmelser föreslås gälla från och med den 1 januari 2028.

Skatteverket är mycket positivt till förslaget om elektronisk fakturering. Det kommer att medföra en ökad digitalisering i interaktionerna mellan säljare och köpare. Förslaget kommer dessutom att innebära att företagen kan tillämpa en och samma fakturastandard för sin elektroniska fakturering, vilket också bör underlätta och påskynda användningen av elektronisk fakturering.

Rapportering av mervärdesskatt och digitala rapporteringskrav (DRR)

Syftet med förslaget är att modernisera kraven för rapportering av mervärdesskatt för gränsöverskridande transaktioner. Förslaget innebär att det nuvarande systemet för rapportering av transaktioner inom unionen (periodiska sammanställningar) ersätts av ett digitalt system med transaktionsbaserad rapportering i nära realtid. Det införs också krav på användning av e-fakturering för dessa transaktioner. Rapporteringen ska lämnas till den nationella skattemyndigheten för varje transaktion. Den inrapporterade informationen lämnas vidare till en för ändamålet inrättad central databas (central VIES) för utbyte av information mellan medlemsstaterna. Förslaget ger också medlemsstaterna möjlighet att införa transaktionsbaserad rapportering för inhemska transaktioner. Bestämmelserna föreslås gälla från och med den 1 januari 2028.

Skatteverket ser positivt på detta förslag som kommer underlätta företagens rapportering av mervärdesskatt. Den fragmentisering som skett inom EU avseende mervärdesskatterapportering på transaktionsnivå utgör ett allt större hinder för de företag som bedriver gränsöverskridande handel. Den information som föreslås utbytas mellan medlemsstaterna kommer dessutom göra det möjligt för skattemyndigheterna att bedriva en effektiv skattekontroll, vilket det nuvarande informationsutbytet med periodisk sammanställning inte har möjliggjort.

Den beskattningsbara personen ska enligt den föreslagna bestämmelsen i artikel 262 i mervärdesskattedirektivet, till sin nationella skattemyndighet rapportera uppgifter om unionsinterna varuförsäljningar, unionsinterna förvärv, överföring av egna varor till ett annat EU-land och tillhandahållanden av tjänster som är beskattningsbara i en annan medlemsstat än där säljaren är etablerad. De uppgifter som den beskattningsbara personen (säljaren) ska lämna för sina försäljningar kan rapporteras genom de uppgifter som framgår av den elektroniska faktura som denne utfärdar. Den som gör ett unionsinternt förvärv (köpare) och den som för över egna varor till ett annat EU-land utfärdar dock inga fakturor för dessa transaktioner. Det innebär att den som ska rapportera uppgifter till sin nationella skattemyndighet om unionsinterna förvärv och varuöverföringar måste rapportera dessa uppgifter till skattemyndigheten på annat sätt. Skatteverket anser därför att det bör införas bestämmelser som anger på vilket sätt dessa uppgifter ska rapporteras till den nationella skattemyndigheten.

Om förslaget genomförs är Skatteverket positivt till en nationell regel som innebär att transaktionsbaserad rapportering införs för inhemska transaktioner.

2.1.2 Uppdatering av mervärdesskattereglerna för plattformsekonomin

Syftet med förslaget är att skapa lika villkor mellan hotell- och persontransportsektorn och de plattformsföretag som möjliggör för säljare att tillhandahålla korttidsuthyrning och persontransporter. En stor del av dessa underliggande säljare är privatpersoner och små företag som omfattas av skattebefrielse vilket innebär att de inte ska ta ut mervärdesskatt på sina transaktioner. Det betyder att de kan sälja sina tjänster till ett lägre pris än hotell- och persontransportföretagen.

Förslaget innebär att plattformsföretagen ska anses som säljare av korttidsuthyrning och persontransporter när den underliggande säljaren till exempel är en privatperson eller ett småföretag (s.k. ”deemed supplier model”). Det innebär att tjänsterna kommer att tillhandahållas i två led dels mellan den underliggande säljaren och plattformsföretaget, dels mellan plattformsföretaget och slutkunden. När plattformsföretaget säljer tjänsten till slutkunden ska plattformsföretaget som regel ta ut mervärdesskatt på transaktionen. Bestämmelserna föreslås gälla från och med den 1 januari 2025.

Många företag upplever redan i dag att mervärdesskattereglerna är mycket komplicerade. Med detta förslag kommer regelverket att kompliceras ytterligare eftersom transaktioner som enligt nuvarande regler inte ska mervärdesbeskattas kommer som regel att bli beskattade när plattformsföretaget anses vara säljare gentemot slutkunden. Mervärdesskatten görs alltså beroende av vilken affärsmodell den underliggande säljaren väljer att använda sig av.

Den föreslagna bestämmelsen är en rättslig fiktion som inte följer ingångna avtal mellan den underliggande säljaren och plattformsföretaget. Plattformsföretaget kommer således att anses som säljare av korttidsuthyrning och persontransporter mervärdesskatterättsligt men inte inkomstskatterättsligt. Det är dessutom vanligt att plattformar erbjuder olika slags tjänster. Ett sådant plattformsföretag kommer med detta förslag att behöva särskilja de tjänster som omfattas av ”deemed supplier model” från de tjänster som inte omfattas. Förslaget kommer sannolikt att medföra en ökad administrativ börda för plattformsföretagen.

Det kan noteras att från och med den 1 januari 2023 omfattas vissa plattformsföretag av reglerna om informationsutbyte på skatteområdet[1]. Dessa regler innebär att de uppgifter som plattformsföretagen ska lämna till skattemyndigheterna avseende de underliggande säljarnas försäljning får användas av medlemsstaterna som underlag för skattekontroll. Därigenom kommer medlemsstaterna att få information om oredovisad mervärdesskatt och de kan då vidta nödvändiga åtgärder. Dessa regler innebär med stor sannolikhet att fler säljare än tidigare kommer att redovisa korrekt mervärdesskatt. Det medför att hotell- och persontransportföretagen i större utsträckning än vad som hittills har varit fallet kommer att kunna konkurrera på lika villkor med de som säljer sina tjänster via en plattform. De problem som EU-kommissionen har identifierat inom plattformsekonomin kan alltså till viss del förväntas komma att hanteras genom de nya reglerna om informationsbyte. Skatteverket anser därför att resultatet av informationsutbytet bör utvärderas innan man går vidare med förslaget.

2.1.3 En enda registreringspunkt för mervärdeskatt

Syftet med förslaget är att minimera de situationer när företag behöver registrera sig för mervärdesskatt i en annan medlemsstat eller i flera medlemsstater. Förslaget innebär en utökad möjlighet för företag att vid varuförsäljning inom EU till konsumenter använda den särskilda unionsordningen (Union One Stop Shop).

Det föreslås även en ändring av en bestämmelse som i dag ger medlemsstaterna möjlighet införa omvänd skattskyldighet när säljaren inte är etablerad i det land där mervärdesskatten ska tas ut och köparen är mervärdesskatteregistrerad där. Bestämmelsen ändras på sätt att medlemsstaterna ska införa en bestämmelse som ger företag rätt att tillämpa omvänd skattskyldighet.

Den särskilda importordningen (Import One Stop Shop - IOSS) föreslås bli obligatorisk för så kallade plattformsföretag som genom användande av ett elektroniskt gränssnitt möjliggör viss varuförsäljning av varor som importeras till EU och som ska anses ha tagit emot och levererat varan.

Det föreslås även en helt ny särskild ordning (One Stop Shop) där företag ges möjlighet att registrera sig för och redovisa överföringar av egna varor mellan medlemsstater. Samtliga sådana överföringar kommer då att kunna redovisas i en enda medlemsstat. Den särskilda ordningen kan användas av såväl företag som är etablerade inom EU och av företag som helt saknar etablering inom EU.

Skatteverket ser positivt på detta förslag som kommer att underlätta för väldigt många företag som genomför transaktioner vilka ska beskattas i en annan medlemsstat än den medlemsstat de är etablerade i. De administrativa kostnaderna kommer sannolikt också att minska för dessa företag.

2.1.4 Behandling av personuppgifter

Skatteverket ser mycket positivt på att ansvarsförhållanden kommer att fastställas i en rättsakt. Det blir också tydligare och mer tillgängligt för de registrerade om ansvarsförhållandena framgår av en rättsakt.

Något som särskilt kommer att behöva beaktas när ansvarsförhållandena regleras närmare är att ansvarsfördelningen måste utgå från EU-kommissionens och behöriga myndigheters reglerade uppdrag och kompetens. En behörig myndighet agerar i huvudsak enskilt när den genomför sitt uppdrag och är ensamt ansvarig för de åtgärder den vidtar. När en myndighet vidtar åtgärd som medför att personuppgifter behandlas är det därför uteslutande fråga om enskilt ansvar. Under avtalsförhandlingarna med EU-kommissionen om gemensamt personuppgiftsansvar har denna utgångspunkt dock inte alltid framstått som självklar.

Vidare bör det särskilt beaktas i de fall EU-kommissionen har ett reglerat uppdrag att ta fram ett systemstöd att det innebär att de behöriga myndigheterna inte fullt ut bestämmer över de medel med vilka personuppgifter kommer att behandlas. Personuppgiftsansvaret bedöms utifrån vilket bestämmande en myndighet har över ändamål och medel (jämför artikel 4.7 EU:s dataskyddsförordning). Om EU-kommissionen har kompetens att besluta om hur ett system ska tas fram måste det också beaktas när ansvarsförhållandena regleras. Till exempel bör EU-kommissionen ha ett uttryckligt ansvar för inbyggt dataskydd, dataskydd som standard och tekniska åtgärder jämte framtagande av konsekvensbedömning som avser det tekniska delarna (jämför artikel 25, 32 och 35 samma förordning).

2.2 Särskilt om vissa bestämmelser

2.2.1 Mervärdesskattedirektivet (2006/112/EG)

Artikel 2

Ändringar i mervärdesskattedirektivet gällande från och med den 1 januari 2025

(6) Artikel 46a – Facilitation services

Bestämmelsen anger att platsen för tillhandahållandet av ”facilitation services” när de tillhandahålls en icke beskattningsbar person av en plattform, portal eller liknande medel ska vara där den underliggande tjänsten tillhandahålls.

Skatteverket uppfattar bestämmelsen som att den avser alla slags plattformar som tillhandahåller ”facilitation services” eftersom det inte finns någon hänvisning till artikel 28a. Det är dock oklart om det är så bestämmelsen ska tolkas eller om den bara omfattar de plattformar som omfattas av artikel 28a. Det är även oklart vad som gäller om plattformens ”facilitation services” uppfyller kriterierna för att vara en elektronisk tjänst (artikel 58) och hur platsen för tillhandahållandet i så fall ska bestämmas.

(7) Artikel 135.3 - Korttidsuthyrning

Bestämmelsen anger att oavbruten uthyrning av logi i högst 45 dagar med eller utan tillhandahållande av andra kringtjänster ska anses ha en liknande funktion som hotellsektorn.

Skatteverket uppfattar att bestämmelsen avser de fall som anges i artikel 28a i mervärdesskattedirektivet eftersom en hänvisning görs i artikel 28a till artikel 135.3. En motsvarande hänvisning till artikel 28a finns dock inte i artikel 135.3. Om avsikten är att artikel 135.3 bara är tillämplig när plattformen ska anses som säljare enligt artikel 28a bör en hänvisning göras till artikel 28a.

I annat fall är det oklart för Skatteverket hur artikel 135.3 i mervärdesskattedirektivet som innehåller en definition av korttidsuthyrning av boende, dvs. logi, förhåller sig till artikel 135.2 a som gäller för tillhandahållande av logi såsom detta definieras av medlemsstaterna. Eftersom båda punkterna synes reglera tillhandahållande av logi bör det förtydligas hur dessa bestämmelser ska interagera.

Skatteverket konstaterar att begreppet uthyrning utan avbrott innebär att en skattefri uthyrning kan bli skattepliktig genom att en uthyrning delas upp.

(11) Artikel 172a – Plattformars avdragsrätt

Bestämmelsen anger att om en beskattningsbar person anses ha mottagit och tillhandahållit tjänster i enlighet med artikel 28a ska dessa tillhandahållanden inte påverka den beskattningsbara personens avdragsrätt, oavsett om tillhandahållandet är ett tillhandahållande för vilket mervärdesskatt är avdragsgill eller inte.

Som Skatteverket uppfattar det kommer ett plattformsföretag, som anses som säljare av den underliggande tjänsten enligt artikel 28a, som regel att utföra beskattningsbara transaktioner som är skattepliktiga varför avdragsrätt föreligger. Verket uppfattar att bestämmelsen i artikel 172a avser de fall när den underliggande säljaren tillhandahåller rumsuthyrning som är undantagen från skatteplikt enligt 135.2 l. Artikel 172a ger uttryck för att även om plattformsföretaget anses som säljare av den från skatteplikt undantagna transaktionen gentemot slutkunden ska detta inte påverka plattformsföretagets avdragsrätt eftersom plattformsföretagets försäljning normalt är skattepliktig.

Detta förslag innebär att avdragsrätten för plattformsföretagen utvidgas till att även gälla för transaktioner som omfattas av undantag från skatteplikt. Såvida avsikten inte är att skapa ett så kallat kvalificerat undantag, för vilket återbetalningsrätt ska finnas, är en sådan utvidgning enligt Skatteverkets uppfattning inte förenlig med syftet med mervärdesskattesystemet som är att avdragsrätt bara gäller för mervärdesskattepliktiga transaktioner. Ett sådant förslag kan även få till följd att avdragsrätt skulle kunna föreligga för andra slags transaktioner som omfattas av undantag, till exempel om plattformsföretaget är ett småföretag som omfattas av skattebefrielse.

(14) Artikel 242a 1a - Räkenskaper

Bestämmelsen anger att om en beskattningsbar person, genom användning av ett elektroniskt gränssnitt såsom en plattform, portal eller liknande, möjliggör tillhandahållandet av korttidsuthyrning eller persontransporter och den personen anses inte ha mottagit och tillhandahållit dessa tjänster själv enligt artikel 28a ska den beskattningsbara person som möjliggör tillhandahållandet vara skyldig att föra räkenskaper över dessa tillhandahållanden.

Skatteverket uppfattar bestämmelsen på så sätt att den innebär att berörda plattformsföretag ska föra räkenskaper över såväl tillhandahållanden som sker mellan de underliggande säljarna och företag (B2B) som mellan de underliggande säljarna och slutkonsumenter (B2C). Det innebär i så fall en utvidgning av skyldigheten jämfört med i dag eftersom den även kommer att omfatta tillhandahållanden mellan företag.

De plattformsföretag som kommer att omfattas av artikel 242a 1a omfattas även av de regler om informationsutbyte som infördes den 1 januari 2023 och som innebär att rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer ska lämna kontrolluppgifter om ersättningar som har betalats ut till eller tillgodoräknats säljare och uthyrare på digitala plattformar[2]. Medlemsstaterna kommer därigenom till stor del få den information som behövs för att genomföra kontroller av de underliggande säljarnas redovisning. Därutöver kommer detta förslag att medföra en ökad administrativ börda för plattformsföretagen.

(27) Artikel 369xk – Räkenskaper

En beskattningsbar person som använder den särskilda ordningen för överföring av varor ska föra räkenskaper. Dessa ska sparas i 5 år.

Skatteverket konstaterar att detta förslag innehåller en annan bevarandetid än den som gäller för andra särskilda ordningar. I de fallen ska räkenskaperna bevaras i 10 år, se artikel 242a, 369 och 369x. Skatteverket anser att bevarandetiden bör vara densamma i samtliga dessa fall, vilket rimligtvis borde underlätta för dem som berörs. Verket föreslår därför att bevarandetiden för denna särskilda ordning också ska vara 10 år.

Artikel 4

Ändringar i mervärdesskattedirektivet gällande från och med den 1 januari 2028

(5) Artikel 223 - Samlingsfakturor

Bestämmelsen om samlingsfakturor ska upphävas. Avsikten torde vara att sådana fakturor inte ska få utfärdas för transaktioner som omfattas av systemet med transaktionsbaserad rapportering.

Skatteverket konstaterar att gränsöverskridande transaktioner ska omfattas av systemet med transaktionsbaserad rapportering varför samlingsfakturor inte kan utfärdas för den typen av transaktioner. Men det är inte tvingande för medlemsstaterna att införa bestämmelserna om transaktionsbaserad rapportering för inhemska transaktioner. Det vore därför önskvärt med ett klargörande om medlemsstaterna även fortsättningsvis får tillåta att samlingsfakturor utfärdas för inhemska transaktioner som inte omfattas av transaktionsbaserad rapportering.

(10) Artikel 263 - Tidpunkt för överföring av uppgifter

Av bestämmelsen framgår att de uppgifter som avses i artikel 262.1, dvs. unionsinterna varuförsäljningar, unionsinterna förvärv, överföring av egna varor till ett annat EU-land och tillhandahållanden av tjänster som är beskattningsbara i en annan medlemsstat än där säljaren är etablerad, ska lämnas senast 2 arbetsdagar efter utfärdande av faktura.

När det gäller uppgifter om unionsinterna förvärv och överföring av egna varor konstaterar Skatteverket att den som ska lämna dessa uppgifter inte utfärdar någon faktura utifrån vilken inlämningstiden kan beräknas. Det innebär att det saknas en regel om vid vilken tidpunkt dessa uppgifter ska lämnas. Verket anser därför att bestämmelsen måste kompletteras så att det också framgår vid vilken tidpunkt dessa uppgifter senast ska lämnas. Ett förslag är att uppgifterna ska lämnas senast inom 2 arbetsdagar efter det unionsinterna förvärvet ägt rum respektive de egna varorna har förts över till annat EU-land.

2.2.2 Rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011

Artikel 1

(1) Artikel 9c – Registreringsnummer för mervärdesskatt

Bestämmelsen anger att artikel 28a ska tillämpas när den underliggande säljaren inte har lämnat uppgift om ett giltigt registreringsnummer för mervärdesskatt. De som omfattas av artikel 28a c-f ska inte lämna uppgift om sitt registreringsnummer för mervärdesskatt.

Skatteverket anser att denna reglering i stället borde föras in i artikel 28a i mervärdesskattedirektivet eftersom det är fråga om ett materiellt villkor som måste vara uppfyllt.

2.3 Synpunkter av teknisk natur

2.3.1 Mervärdesskattedirektivet (2006/112/EG)

Artikel 2

Ändringar i mervärdesskattedirektivet gällande från och med den 1 januari 2025

(21) Artikel 369b första stycket d och e

I bestämmelsen anges uttrycket “not identified in the member state” som syftar på den nationella mervärdesskatteregistreringen. Ett företag får alltså inte i unionsordningen redovisa sådana transaktioner som omnämns i bestämmelserna om de ska beskattas där företaget är mervärdesskatteregistrerat nationellt (jämför tolkningen av artikel 369b första stycket c och Förklarande anmärkningar till mervärdesskattereglerna för e-handel s. 36).

Skatteverket anser med hänsyn till att uttrycket ”not identified for VAT purposes” används i rubriken (19) bör även nämnda bestämmelser i artikel 369b första stycket d och e använda samma uttryck d.v.s. ”not identified for VAT purposes in the member state”.

2.3.2 Rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011

Artikel 1

(19) (a) (ii) Artikel 63c.1 l

Bestämmelsens innehåll har i detta förslag inte ändrats. Skatteverket anser att bestämmelsen bör tas bort från förslaget eftersom någon ändring inte föreslås.

(19) (b) (i) Artikel 63c 2 m

Bestämmelsens innehåll har i detta förslag inte ändrats i jämförelse med dess gällande lydelse i den engelska språkversionen. Skatteverket anser att bestämmelsen bör tas bort från förslaget eftersom någon ändring inte föreslås.

2.3.3 Rådets förordning (EU) nr 904/2010

Artikel 1

Ändringar i rådets förordning (EU) nr 904/2010 gällande från och med den 1 januari 2025

(9) Artikel 47l a

I bestämmelsen hänvisas till artikel 47m. Såvitt Skatteverket kan se saknas den artikeln.

Artikel 2

Ändringar i rådets förordning (EU) nr 904/2010 gällande från och med den 1 januari 2026

I texten hänvisas till ändringar i ”regulation (EU) 904/2021”. Det borde vara ”904/2010” i stället.

Artikel 3

Ändringar i rådets förordning (EU) nr 904/2010 gällande från och med den 1 januari 2028

I texten hänvisas till ändringar i ”regulation (EU) 904/2021”. Det borde vara ”904/2010” i stället.

3 Konsekvenser för Skatteverket

Skatteverkets kostnader för införandet av digital rapportering för mervärdesskatt beräknas till en engångskostnad på 800 000 000 – 1 200 000 000 kronor. Kostnaden avser utveckling eller inköp av produkter som stödjer tjänster för informationsintag och informationshantering liksom för utbyte av information med andra länder, övriga kundinteraktioner samt underliggande teknisk infrastruktur. Den information som ska behandlas skapar nya verksamhetsbehov avseende innehåll och kvantitet samt teknisk prestanda och säkerhet. De antaganden som ligger till grund för kostnadsanalysen är bland annat att intaget sker löpande i ett (1) fastställt svenskt gemensamt och standardiserat distributionsnätverk för elektronisk fakturering, att Skatteverket begagnar befintliga lösningar för sin likvidhantering, att Skatteverket måste arkivera, lagra och internt tillgängliggöra informationen inom arkivtiden samt att periodiciteten för informationsutbytet är relativt frekvent.

Införandet av en ”central VIES” och en ny särskild ordning för överföring av egna varor kommer också att medföra kostnader av engångskaraktär. Detsamma gäller för avvecklingen av den periodiska sammanställningen. Därutöver tillkommer kostnader för informationsmaterial och utbildningar samt kostnader för rättslig styrning och stöd. Skatteverket har dock inte kunnat beräkna den totala kostnaden för alla dessa åtgärder med hänsyn till den korta svarstiden.

[1] Lag (2022:1681) om plattformsoperatörers inhämtande av vissa uppgifter på skatteområdet. Dessa regler baserar sig på rådets direktiv (EU) 2021/514 av den 22 mars 2021 om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning (DAC 7).

[2] Lag (2022:1681) om plattformsoperatörers inhämtande av vissa uppgifter på skatteområdet. Dessa regler baserar sig på rådets direktiv (EU) 2021/514 av den 22 mars 2021 om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning (DAC 7).