Skatteverkets remissvar m.m.

Fi2022/03329

1 Sammanfattning

Skatteverket tillstyrker att förslaget genomförs. Skatteverket lämnar dock ett antal synpunkter som innebär att verket efterfrågar förtydliganden och ger förslag på ändringar av kommande regleringar i direktivet. Verket pekar även på behov av förändringar som kommer att krävas i svensk lagstiftning.

Däribland kan nämnas:

• Skatteverket anser att det är väsentligt att det klarläggs vad det utökade antalet inkomstkategorier i artikel 8.1 innebär. Detta för att undvika att samma uppgifter utbyts i olika automatiska utbyten. Dessutom kommer denna förändring att kräva en omfattande översyn av dagens uppgiftsskyldigheter eftersom det inte längre är tillräckligt att uppgifterna finns tillgängliga hos verket.
• Skatteverket anser att det automatiska utbytet av förhandsbesked som avser fysiska personer med hög nettoförmögenhet kommer att bli svårt att genomföra utan lagändringar. Oavsett om det införs ny svensk lagstiftning kommer det bli svårt att genomföra ett utbyte av förhandsbesked som avser tidigare år.
• Skatteverket anser att det finns ett tydligt behov av att detta förslag och OECD:s regelverk för rapportering av kryptotillgångar (CARF) är så samstämmigt som det är möjligt.
• Skatteverket anser att det krävs nya regler för inkomstbeskattning om intentionerna med en effektiv beskattning av inkomsterna som avser kryptotillgångar ska bli verklighet.
• Skatteverket anser att det verktyg för TIN som kommissionen ska utveckla även ska kunna användas för att underlätta för uppgiftslämnarna i respektive medlemsstat eftersom det är resursbesparande att använda samma system.
• Skatteverket anser att det ska framgå om det är aktuellt med befrielse från de föreslagna sanktionerna och att det i sådana fall ska framgå hur detta ska hanteras på ett enhetligt sätt hos medlemsstaterna när de föreslagna minimibeloppen ska tas ut.
• Skatteverket bedömer att förslaget kommer medföra betydande kostnader att genomföra.

2 Skatteverkets synpunkter

Skatteverket tillstyrker att förslaget genomförs. Skatteverket lämnar dock ett antal synpunkter som innebär att verket efterfrågar förtydliganden och ger förslag på ändringar av kommande regleringar i direktivet. Verket pekar även på behov av förändringar som kommer att krävas i svensk lagstiftning.

2.1 Ändring i artikel 8.1 (DAC 1)

2.1.1 Ska uppgiften finnas tillgänglig för att utbytas?

Av motiveringen som avser kategorier av inkomst och kapital skrivs att all information som finns tillgänglig ska utbytas och att detta gäller samtliga kategorier. Av definitionerna i artikel 3.9 a framgår vad som avses med att informationen finns tillgänglig. I förslaget till ändrad lydelse av artikel 8.1 har bl.a. ordet tillgänglig (available) tagits bort när det gäller inkomstkategorierna som räknas upp här. Att en uppgift ska finnas tillgänglig har stor betydelse för vilka uppgifter som ska utbytas. Om avsikten är att ändra omfattningen av artikelns innehåll kommer det medföra en stor påverkan på vad som ska utbytas jämfört med vad som gäller idag enligt artikel 8.1. Det kan noteras att i den svenska översättningen av den nya formulering av artikel 8.1 anges att uppgifter ska finnas tillgängliga. Detta trots att detta ord är borttaget i den engelska lydelsen av förslaget.

Skatteverket uppfattar att ändringen i artikeln innebär att det inte längre enbart är information som finns tillgänglig som ska utbytas utan att det blir tvingande att även inhämta informationen även om den inte finns tillgänglig. Skatteverket anser att det är väsentligt att det klarläggs vad den nya lydelsen innebär. Om Skatteverkets tolkning av formuleringen i engelsk lydelse är korrekt innebär detta att ett flertal nya och vidare uppgiftsskyldigheter måste införas i svensk lagstiftning.

2.1.2 Omfattning av uppgiftsskyldigheten

Av artikel 8.1 framgår att uppgiftsskyldighet avser ”residents” i den andra medlemsstaten. Såväl fysiska som juridiska personer kan vara ”residents” i en stat, dvs. ha hemvist i en stat. I den svenska texten av den nu gällande lydelsen har ordet resident översatts till bosatt person, se DAC 1. I artikel 3.11 definieras person. Här anges bl.a. att såväl fysiska som juridiska personer omfattas. I normalt språkbruk kan en juridisk person inte anses vara bosatt i en medlemsstat. Därtill ska läggas att vissa av de inkomster som artikel 8.1 omfattar kan tas emot av såväl fysiska som juridiska personer. Det är därför oklart om artikel 8.1 omfattar juridiska personer eller inte. Skatteverket anser därför att det finns ett behov av att klarlägga om juridiska personer omfattas av artikeln. Noteras kan att i den svenska översättningen i förslaget till artikel 8.1 har resident översatts till hemvist istället för bosatt. Skatteverket anser att det med denna översättning blir ännu mer oklart om artikel 8.1 omfattar juridiska personer eller inte. Detta behöver klarläggas för att kommande svensk implementering ska bli korrekt.

I det fall artikel 8.1 omfattar juridiska personer kommer svensk lagstiftning att behöva anpassas till detta. Detta väcker också frågan om det är rimligt att uppgifter lämnas och utbyts avseende större aktörer såsom stora bolag. Skatteverket anser att så inte är fallet eftersom mängden av uppgifter som ska lämnas, utbytas och hanteras av respektive skattemyndighet inom unionen kan komma att bli enormt stor.

2.1.3 Utvidgning av vilka livförsäkringsprodukter som omfattas

Skatteverket uppfattar att förslagets definition i artikel 3.32 av livförsäkringsprodukter, som inte omfattas av andra unionsrättsakter om utbyte av upplysningar och andra liknande åtgärder, innebär att livförsäkringsprodukter som enligt inkomstskattelagen är kapitalförsäkringar ska omfattas. För en del av kapitalförsäkringarna (rena riskförsäkringar) lämnas det inte några uppgifter vare sig för nationellt behov eller för att utbytas enligt CRS/DAC 2. Som Skatteverket uppfattar förslaget ska dock dessa fortsättningsvis ingå i det som ska utbytas i enlighet med artikel 8.1 (DAC 1) och verket får idag inte uppgifter om dessa försäkringar. Skatteverket får idag endast uppgifter om sådana kapitalförsäkringar som omfattas av CRS/DAC 2-utbytet. Såsom förslaget är utformat innebär det att det krävs ytterligare uppgiftsskyldighet för att Skatteverket ska få tillgång till uppgifter som ska utbytas.

Vissa försäkringar är undantagna enligt CRS/DAC 2-utbytet. Skatteverket ställer sig därför frågande till om dessa ska ingå i DAC 1-utbytet om förslaget genomförs eller om de fortsatt ska vara undantagna från informationsutbyte i enlighet med CRS/DAC 2. Skatteverket anser att direktivet och därmed kommande svensk lagstiftning ska ha tydliga regleringar om vilka försäkringar som omfattas av vilket utbyte eller om det är så att vissa försäkringar fortsatt ska vara undantagna från informationsutbyte.

2.1.4 Rapportering av fast egendom och inkomster

Begreppet fast egendom förekommer både i artikel 8.1 och artikel 8ac.2. Skatteverket konstaterar att begreppet inte är definierat i direktivet. Verket utgår dock från att detta begrepp har samma betydelse i hela direktivet. Det innebär att DAC 1 och DAC 7 gäller samma tillgångar och därmed kan det bli en dubblering av vissa uppgifter när de lämnas till skattemyndigheter och i informationsutbytet. Skatteverket anser därför att det behöver klargöras vad som avses med begreppet i respektive utbyte samt hur vissa av uppgifterna ska förhålla sig till varandra för att uppgifter inte ska lämnas och utbytas dubbelt.

Förslaget innebär även att ytterligare uppgiftsskyldighet behöver införas i svensk lagstiftning t.ex. ägande av bostadsrätter, försäljning av produkter och andra inkomster från fastigheter utöver inkomster från uthyrning. Därutöver kräver även förslaget uppgiftsskyldighet för juridiska personer m.fl. om det är avsett att dessa ska omfattas av utbytet som regleras i artikel 8.1.

2.1.5 Utdelning ej kopplade till depåkonton

Så som förslaget är utformat verkar avsikten vara att träffa alla utdelningar på tillgångar som inte förvaras på ett depåkonto. Detta bör för svensk del i första hand avse utdelning på delägarrätter enligt inkomstskattelagen. I kupongskattelagen anges dessutom att vissa ytterligare inkomster behandlas som utdelning vid uttag av kupongskatt. Här kan det därför bli problem med vad som ska räknas som utdelning enligt direktivet.

Det finns redan idag en reglering kring kontrolluppgiftsskyldighet avseende utdelningar på delägarrätter (19 kap. skatteförfarandelagen, SFL). Denna reglering gör inte någon åtskillnad mellan tillgångar som förvaras på en depå eller inte. Dagens reglering gäller endast för utdelningar som betalas ut till fysiska personer. För att det ska vara möjligt att utbyta information enligt artikel 8.1 g kommer det krävas vissa justeringar i kontrolluppgiftsskyldigheten. Dessutom behöver kommande initiativ om ett snabbare och säkrare system för återbetalning av överskjutande källskatt beaktas, dvs. det initiativ som förkortas FASTER.

2.1.6 Undvikande av dubbelrapportering och dubbla utbyten

Det finns i nuläget en risk för att vissa typer av inkomster kommer att rapporteras och därmed utbytas dubbelt utöver det som framgår ovan. Skatteverket anser därför att det är angeläget att det av artikel 8.1 framgår att utbyte enligt denna artikel endast ska göras om utbyte inte sker i enlighet med annan bestämmelse i direktivet.

2.2 Utbytestidpunkt för information om finansiella konton (DAC 2)

Av artikel 8.6 b framgår att utbyte av uppgifter om finansiella konton (artikel 8.3) senast ska ske den sista september året efter den rapporteringspliktiga perioden. Av förslaget om utbyte av uppgifter om kryptotillgångar framgår av artikel 8ad.5 att utbyte avseende dessa transaktioner senast ska ske sista februari.

I förslaget avseende ändring och tillägg för uppgiftsskyldighet för finansiella konto görs även ändringar för att anpassa reglerna för finansiella konto och finansiella institut så att dessa även i vissa fall kan omfatta tillgångar som avser kryptotillgångar.

Det kan även konstateras att till viss del omfattar artikel 8.3 och artikel 8ad samma kategori uppgiftslämnare. Att ha olika inlämningstidpunkter för uppgiftsskyldigheten underlättar inte för dessa eller Skatteverket. I den diskussion som varit kring modellregler kring kryptotillgångar inom OECD har det framhållits vikten av att dessa utbytesdatum hålls ihop.

Inom ramen för det samarbete som sker mellan de nordiska skattemyndigheterna pågår ett arbete för att möjliggöra ett tidigare utbyte av finansiell information. Ett tidigarelagt utbyte är ett viktigt mål för de nordiska myndigheterna och avsikten är att utbytet av upplysningar inom Norden ska kunna ske under årets första kvartal.

För Skatteverkets del innebär ett tidigare utbyte av upplysningar att det skapar förutsättningar för ett mer effektivt användande av uppgifterna. Dessutom kommer uppgifterna kunna användas på ett ändamålsenligt sätt för såväl skattebetalare som skattemyndigheter i berörda stater.

Skatteverket anser därför att utbytesdatumet ska vara detsamma för både information om finansiella konton och information om kryptotillgångar. Skatteverket föreslår att det gemensamma datumet ska bestäms till den sista februari året efter den rapporteringspliktiga perioden.

2.3 Utvidgning av artikel 8a – förhandsbesked (DAC 3)

2.3.1 Vilka fysiska personer omfattas?

Förslaget innebär att utbyte av förhandsbesked utökas till att omfatta förhandsbesked som lämnats till fysiska personer med stor nettoförmögenhet. En sådan fysisk person kallas High Net Worth Individual (HNWI) vilket innebär en person som har en förmögenhet överstigande 1 miljon Euro ska omfattas av artikel 8a. Värdet av en privatbostad ingår dock inte i detta belopp.

Termen HNWI finns inte i svensk lagstiftning. I OECD-rapporten Engaging with High Net Worth Individuals on Tax Compliance från 2009 beskrivs HNWI som person med en förmögenhet över 1 miljon USD där skulder räknas av. Här inkluderas såväl tillgångar som ägs direkt som indirekt eller som kontrolleras av personen.

Det framgår inte av förslagets definition hur personkretsen ska bestämmas och därmed inte hur förmögenheten ska beräknas för respektive individ. Skatteverket anser därför att en tydlig och utförlig definition ska införas. Verket förordar därvid att samma synsätt som framgår av OECD:s rapport tillämpas.

2.3.2 Hur ska Skatteverket identifiera vilka personer som omfattas?

Oavsett om det förtydligas i direktivet kommer Sverige att ha svårigheter att identifiera vilka personer och därmed vilka förhandsbesked som ska utbytas.

För att uppfylla förslagets krav kommer Skatteverket behöva få in uppgifter om en persons förmögenhet. Det kommer att krävas lagstiftningsändringar avseende detta bl.a. för de personer som söker förhandsbesked enligt lag (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor. Därutöver behöver Skatteverket vid besvarande av frågor få uppgift om förmögenhet från den som vill ha ett skriftligt svar.

Förslaget innebär även att uppgiften om en förmögenhet över 1 miljon Euro gäller under hela det år som frågan avser. Dessutom föreslås det även omfatta fysiska personer som fått förhandsbesked efter 31 december 2019 fram till 31 december 2025. Även med lagändringar vill Skatteverket framhålla att det kommer att vara ytterst svårt att hitta de förhandsbesked som lämnats till dessa personer.

2.3.3 Vilka förhandsbesked ska utbytas för fysiska personer?

Av förslaget framgår inte med tydlighet vilka förhandsbesked som ska utbytas avseende förmögna fysiska personer. Skatteverket anser därför att det ska klargöras vilka förhandsbesked som avses när dessa meddelats till fysiska personer.

2.3.4 Ska ytterligare personer omfattas?

Förslaget har inte särskilt tagit i beaktande personer med höga inkomster. Internationell skatteplanering förekommer i flera gränsöverskridande situationer där fysiska personer är involverade. Det är således inte endast hög förmögenhet som är avgörande för vilka förhandsbesked som är av intresse utan andra faktorer kan vara intressanta för urvalet av förhandsbesked. Ett exempel skulle kunna vara höga inkomster. Skatteverket anser därför att även andra indikatorer ska övervägas.

2.3.5 När ska utbytet ske?

I den svenska översättningen av artikel 3.28 anges att det krävs att tröskelvärdet om 1 miljon Euro överskrids vid någon tidpunkt under det kalenderår under vilket utbytet äger rum. Skatteverket uppfattar att detta inte stämmer överens med den engelska textens lydelse där det framgår att tröskelvärdet i stället gäller för det år utbytet avser. Även om Skatteverket anser att det allmänt uppstår problem med att avgöra vilka förhandsbesked som ska utbytas så finns det en större rimlighet i det som framgår av den engelska textens lydelse än det som framgår av den svenska översättningen.

2.4 Ny artikel 8ad – automatiskt utbyte av kryptotillgångar (DAC 8)

2.4.1 Användbarhet av uppgifter

Det anges i förslagets motivering att snabba informationsutbyten ger möjlighet för skatteförvaltningarna att förtrycka uppgifterna i inkomstdeklarationer. Informationen som utbyts utgörs inte endast av försäljningsintäkter, respektive anskaffningsutgifter, utan även av andra överföringar. Skatteverket anser därför att uppgifterna inte omedelbart kan läggas till grund för beskattning i Sverige. Verket uppfattar således att det kommer krävas helt nya beskattningsregler om uppgifterna ska kunna användas på ett sådant sätt. Det är i nuläget inte möjligt att använda uppgifterna på det sätt som förslaget nämner. En annan tolkning som kan göras av motivuttalandena är att det ges en möjlighet för skatteförvaltningarna att upplysa skattebetalaren om vilka uppgifter vi har fått in nationellt och via informationsutbytet. Denna senare möjlighet är genomförbar för Skatteverket även om det kommer att vara omfattande upplysningar som ska lämnas till skattebetalaren.

Det finns även i motiveringen ett resonemang som innebär att uppgiftslämnaren ska informera den som uppgiften avser, vilket innebär att en sådan upplysningsskyldighet ska tas in i nationell lagstiftning om direktivet antas. Därtill ska läggas att det i förslaget finns en informationsskyldighet för den uppgiftsskyldige när det gäller uppgifter till användaren (artikel 25.4).

2.4.2 Artikel 8 ad.3 - värdering av rapporteringspliktig massbetalningstransaktion

Av förslaget (artikel 8ad.3 och i avsnitt II.B i bilaga VI) framgår att värdering av rapporteringspliktiga massbetalningstransaktioner (RRPT) och andra överföringar ska ske på ett sätt som är konsekvent för rapporteringsskyldig tjänsteleverantör av kryptotillgångar (RCASP). Även i OECD:s regelverk för rapportering av kryptotillgångar (CARF) framgår att RCASP ska tillämpa en enhetlig värdering av kryptotillgångar. I kommentaren till avsnitt II till CARF framgår krav på vilka värderingsmetoder som ska användas. Detta framgår inte av direktivet i dess nuvarande utformning. Skatteverket anser dock att motsvarande värderingsregler som framgår i CARF ska införas i DAC 8.

2.4.3 Artikel 8ad.3 a – rapportering och utbyte av födelseort

I artikel 8ad.3 a och avsnitt II.B.1 i bilaga VI framgår att uppgift om födelseort ska rapporteras och utbytas. Någon möjlighet till undantag från detta finns inte. Av avsnitt II C och kommentarspunkt 32 i CARF framgår att födelseort endast ska rapporteras om en RCASP är skyldig att rapportera orten enligt nationell lagstiftning och under förutsättning att uppgiften finns tillgänglig i elektroniskt sökbara register. Vid en jämförelse av utbytes- och rapporteringsreglerna för DAC 7 finns även där ett undantag att rapportera födelseort. Av artikel 8ac.2 d och avsnitt III.B.1 c i bilaga V framgår att om skatteregistreringsnummer saknas ska i stället födelseort rapporteras och utbytas.

En strävan är att CARF och DAC 8 ska överensstämma i möjligaste mån. Skatteverket ifrågasätter även om det är avsikten att ställa högre krav på en RCASP att samla in och rapportera uppgifter än vad som gäller för en plattformsoperatör. Verket anser därför att ett motsvarande undantag som anges i CARF ska inkluderas i artikel 8ad.3 a.

I det fall artikel 8ad.3 a inte ändras vill verket lyfta fram att det i avsnitt II.B.1 i bilaga VI framgår att uppgift om födelseort ska rapporteras men i avsnitt III.C i bilaga VI inte finns motsvarande krav att hämta in födelseort under den granskning som en RCASP ska göra.

2.4.4 Artikel 8ad.3c - transaktionsavgifter

Enligt förslaget ska RCASP rapportera bruttobeloppet för mottagna, respektive överförda kryptotillgångar, när det är fråga om växlingar mellan kryptotillgångar och fiatvaluta (artikel 8ad.3.c punkterna b-c). I CARF ska hänsyn tas till transaktionsavgifter vid såväl växlingar mellan kryptotillgångar och fiatvaluta, som vid växlingar mellan olika kryptotillgångar. Det föreligger därmed skillnad i hur transaktionsavgifter ska behandlas vid rapportering enligt den föreslagna DAC 8 jämfört med CARF. DAC 8 och CARF ska så långt som möjligt ha enhetliga regler. Skatteverket anser därför att utformningen av nämnda punkter i direktivet ska ändras för att bättre överensstämma med reglerna i CARF.

2.4.5 Intygande

I förslaget finns en uppräkning av vilken information som RCASP ska rapportera avseende respektive användare av kryptotillgångar (avsnitt 2.B i bilaga VI). Det införs en ändring när det gäller DAC 2 som innebär att information ska lämnas till skattemyndighet om det finns ett intygande eller inte. Skatteverket anser att motsvarande skyldighet ska införas även när det gäller regelverket för kryptotillgångar.

Det är en fördel för Skatteverket att ha denna information eftersom det underlättar avsevärt när verket ska ta fram information vid den årliga uppföljning från EU och OECD om hur stor procent av uppgifterna som har ett aktuellt intygande. Informationen är även användbar i verksamheten i andra sammanhang, exempelvis vid tillsynskontroller.

Skatteverket anser att det är positivt att förslaget innehåller en uppräkning av vilken information ett intygande ska innehålla. Denna information kommer även att hjälpa RCASP och medför att samtliga EU-länder kommer att ha samma standard.

2.4.6 Gemensamma konton

Det föreslås med avseende på DAC 2 att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska ange om ett konto är ett gemensamt konto samt antalet gemensamma kontoinnehavare. Skatteverket anser att motsvarande ska gälla även när flera användare av kryptotillgångar är knutna till ett gemensamt konto. I CARF finns inte motsvarande reglering om rapportering av gemensamma konton. Om detta förslag införs medför det därmed en diskrepans mellan DAC 8 och CARF. Skatteverket anser dock att informationen kommer att vara till stor nytta.

2.4.7 Vem är kryptotillgångsoperatör?

Det finns en definition av vem som är RCASP. Där framgår att kryptotillgångsoperatör (CAO) kan vara en sådan. Den korta definitionen av CAO som finns riskerar att medföra en alltför vid omfattning av den krets som ska omfattas. I motiveringen finns en förklaring till vad som avses med CAO som är något mer utförlig. Den innebär att en CAO avser en fysisk person, en juridisk person eller ett företag vars sysselsättning eller affärsverksamhet består i att yrkesmässigt tillhandahålla en eller flera kryptotillgångstjänster till tredje parter, men som inte omfattas av tillämpningsområdet för förordning XXX, dvs. den så kallade MiCA-förordningen som ännu inte har trätt i kraft.

I CARF tas upp att det ska vara ett verksamhetskrav, dock att det görs en hänvisning till respektive stats regelverk. Skatteverket anser att det är utformningen av DAC 8:s motivering till vem som är CAO som ska vara utgångspunkt när definitionen av CAO tas fram.

Fysiska personer som bedriver växlingsverksamhet kan inte registreras enligt MiCA-förordningen. Skatteverket uppfattar därför att dessa inte kan vara tjänsteleverantör av kryptotillgångar (CASP). Däremot förekommer i praktiken att fysiska personer bedriver växlingsverksamhet på så sätt att de ska beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet. En sådan fysisk person uppfattar vi skulle kunna utgöra en CAO. Det är dock otydligt hur bedömningen ska göras enligt direktivet. Skatteverket anser därför att det ska finnas ett klargörande vad som gäller för fysiska personer.

2.4.8 Rapporteringspliktig massbetalningstransaktion

Rapporteringsskyldighet vid massbetalningstransaktion

En RCASP är en fysisk eller juridisk person som utför en eller flera kryptotillgångstjänster som gör det möjligt för rapporteringsskyldiga användare att slutföra en bytestransaktion.

Med bytestransaktion menas antingen byte mellan rapporteringspliktiga kryptotillgångar och fiatvalutor eller byte mellan en eller flera rapporteringspliktiga kryptotillgångar. En rapporteringspliktig massbetalningstransaktion (RRPT) definieras som en överföring av rapporteringspliktiga kryptotillgångar avseende varor eller tjänster till ett värde som överstiger 50 000 Euro.

Eftersom en RRPT enligt förslagets definition inte innebär att det måste ha skett en bytestransaktion finns det risk att tillhandahållare av RRPT inte ses som RCASP. Skatteverket anser att det ska förtydligas att tillhandahållare av RRPT omfattas av begreppet RCASP.

Vilka överföringar omfattas av begreppet massbetalningstransaktion?

Skatteverket anser att begreppet RRPT ska förtydligas i avsnitt IV i bilaga VI. Föreslagen definition innebär att varje överföring av kryptotillgångar avseende varor eller tjänster till ett värde som överstiger 50 000 Euro omfattas. En sådan bred definition kan leda till att exempelvis ersättningar för arbete i vissa fall kan ses som RRPT.

Skatteverket uppfattar reglerna i CARF på så sätt att det endast är förhållandet att en kund köper en vara eller tjänst av en så kallad handlare (merchant) och denne tar emot kryptotillgångar som omfattas av motsvarande regler. Förhållandet att en kund direkt använder sig av en växlare i samband med handeln med en merchant och att denne merchant direkt får fiatvaluta som ersättning omfattas inte av reglerna om RRPT. Verket anser att detta ska förtydligas i DAC 8.

2.4.9 Artikel 8ad.10 – reglering i avtal mellan medlemsstat och kommissionen

Det föreslås att behandling i Central Directory eller annat centralt register ska regleras i ett avtal mellan medlemsstaten och kommissionen. Skatteverket ställer sig frågande till detta sätt att reglera behandlingen. Verket föreslår i stället att det regleras utförligare i direktivet eller i en genomförandeförordning.

2.4.10 Artikel 8ad.10 – hänvisning till bilaga

I artikel 8ad.10 framgår att kommissionen senast den 31 december 2026 ska ha skapat ett centralt register för att viss information ska kunna kommuniceras där mellan medlemsstaterna och i viss mån även med kommissionen. I artikeln hänvisas till avsnitt V.F.2 i bilaga VI. Denna hänvisning uppfattar Skatteverket inte är korrekt med tanke på det som framgår av punkt F.2 eftersom denna punkt endast behandlar en begränsad del av den information som ska kommuniceras via Central Directory eller det centrala registret. En genomgång behöver därför göras för att artikeln ska överensstämma med bilagans innehåll.

2.5 Tillägg till artikel 21

2.5.1 Central Directory och kommissionens tillgång till uppgifter

Det föreslås en ny punkt, artikel 21.5 a, som bl.a. innebär att kommissionen ska utveckla och tillhandahålla teknisk och logistiskt stöd när det gäller informationsutbytet av kryptotillgångar. Här framgår att samtliga behöriga myndigheter i medlemsstaterna ska ha tillgång till information som kommer finnas i registret. Kommissionen ska också ha tillgång till informationen med syfte att direkt ha tillgång till statistik och i viss mån ha möjlighet att kontrollera efterlevnaden av de skyldigheter som följer av direktivet. Denna teknik och sätt att utbyta uppgifter används redan idag när det gäller utbyte av upplysningar om förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor och förhandsbesked om prissättning (DAC 3) samt utbyte av rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang (DAC 6). Kommissionen har dock en begränsad åtkomst till uppgifter som utbyts enligt DAC 3 och DAC 6, vilket framgår av artikel 8a.8 och artikel 8ab.17. Som förslaget är utformat är avsikten att kommissionen även ska ha en begränsad tillgång till uppgifter när det gäller utbytet som avser kryptotillgångar. Här finns dock en hänvisning till artikel 8ad.8 som inte är relevant i sammanhanget. De uppgifter som kommissionen inte har åtkomst till när det gäller DAC 3 och DAC 6 är främst personuppgifter men även uppgifter som inte är nödvändiga för kommissionens behov.

Skatteverket förutsätter att det är avsett att en motsvarighet till uppgifterna i DAC 3 och DAC 6 undantas även när det gäller utbytet som avser kryptotillgångar. En genomgång av regleringarna måste därför göras eftersom hänvisningen till artikel 8ad.8 inte är relevant då den hänvisar till artikel 8ad.7 som handlar om vad som gäller när en registrering återkallats för en CAO och vid en eventuell nyregistrering därefter. Skatteverket anser därför att begränsningen ska uttryckas på samma tydliga sätt som gäller för DAC 3 och DAC 6. Direktivtexten ska därför innehålla en regel som anger vilka uppgifter kommissionen inte ska ha tillgång till.

2.5.2 Verktyg för verifiering av TIN

Av den nya föreslagna artikel 21.8 framgår att kommissionen ska ta fram ett verktyg för verifiering av skatteregistreringsnummer (TIN). Skatteverket uppfattar att avsikten är att medlemsstaterna ska använda detta verktyg för att kontrollera information om TIN som de rapporteringsskyldiga aktörerna lämnar. Det är oklart om detta verktyg även kan och ska göras tillgängligt för uppgiftslämnarna. Utifrån Skatteverkets uppdrag att underlätta för våra uppgiftslämnare att lämna korrekt TIN på det sätt som framgår av artikel 22.4 anser Skatteverket att det ska vara möjligt att göra verktyget som beskrivs i artikel 21.8 tillgängligt för uppgiftslämnarna förutsatt att det är tekniskt möjligt. Det skulle vara resursbesparande för samtliga medlemsstaters behöriga myndigheter.

2.6 Tillägg till artikel 22 – lagring av information

Med hänsyn till dataskyddsförordningen anser Skatteverket att förslaget ska innehålla en bestämmelse om en bortre gräns för lagring. I förslaget anges att uppgifterna får lagras så länge som det är nödvändigt. Med tanke på att personuppgiftsansvaret åläggs medlemsstaterna enskilt eller gemensamt innebär det att uppgifterna kan lagras antingen till den tidpunkt när den medlemsstat som tillgängliggjort uppgifterna inte behöver dem längre eller till den tidpunkt när ingen av medlemsstaterna behöver uppgifterna längre.

Enligt Skatteverkets synsätt är sju respektive elva år efter utgången av kalenderåret en lämplig tidpunkt, då det är gallringstidpunkterna för uppgifterna i beskattningsdatabasen, 2 kap. 11 § lagen om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet respektive 19 § förordningen om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet. Uppgifterna i Central Directory eller annat centralt register är visserligen inte en del av beskattningsdatabasen, men motsvarande bedömning om användningsmöjligheterna för uppgifterna i Central Directory eller annat centralt register kan göras. Det innebär att vidare lagring skulle kunna strida mot principen om lagringsminimering enligt dataskyddsförordningen.

Alternativt kan medlemsstaterna komma överens om en gemensam gallringstidpunkt, vilket i så fall bör reglereras i direktivet. Om det är möjligt att reglera det i en genomförandeförordning kan kommissionen ges en sådan befogenhet i direktivet.

Skatteverket föreslår att medlemsstaterna själva bestämmer hur länge respektive stats uppgifter får lagras i Central Directory eller annat centralt register om det inte är möjligt att fastställa en gemensam gallringstidpunkt. Om varje medlemsstat ska bestämma en bortre lagringsgräns för sina uppgifter (gallringstidpunkt) förutsätter det att det är tekniskt möjligt att utföra en sådan gallring Central Directory eller annat centralt register som kommissionen ska utveckla.

Skatteverket föreslår att om en gemensam gallringstidpunkt inte fastställs ska varje medlemsstat gallra uppgifterna i Central Directory eller annat centralt register med hänsyn till sina nationella bestämmelser. Det förutsätter att Central Directory eller annat centralt register utformas på ett sådant sätt att gallring kan ske av varje medlemsstat, var för sig. Skatteverket anser att detta i sådant fall ska regleras tydligt i direktivet.

2.7 Artikel 25.3 – ansvar för behandling av uppgifter

När det gäller personuppgiftsansvaret kommer kommissionen att vara ansvarig om deras behandling av statistik innebär en behandling av personuppgifter.

Något som särskilt kommer att behöva beaktas när ansvarsförhållandena regleras närmare är att ansvarsfördelningen måste utgå från EU-kommissionens och behöriga myndigheters reglerade uppdrag och kompetens. En behörig myndighet agerar i huvudsak enskilt när den genomför sitt uppdrag och är ensamt ansvarig för de åtgärder den vidtar. När en myndighet vidtar åtgärd som medför att personuppgifter behandlas är det därför uteslutande fråga om enskilt ansvar för den myndigheten.

Vidare ska det särskilt beaktas i de fall EU-kommissionen har ett reglerat uppdrag att ta fram ett systemstöd att det innebär att de behöriga myndigheterna inte fullt ut bestämmer över de medel med vilka personuppgifter kommer att behandlas. Personuppgiftsansvaret bedöms utifrån vilket bestämmande en myndighet har över ändamål och medel (jfr artikel 4.7 EU:s dataskyddsförordning). Om EU-kommissionen har kompetens att besluta om hur ett system ska tas fram måste det också beaktas när ansvarsförhållandena regleras. Exempelvis bör EU-kommissionen ha ett uttryckligt ansvar för inbyggt dataskydd, dataskydd som standard och tekniska åtgärder jämte framtagande av konsekvensbedömning som avser de tekniska delarna (jfr artikel 25, 32 och 35 samma förordning).

2.8 Ny artikel 25a om sanktioner och andra åtgärder för regelefterlevnad

2.8.1 Sanktioner

Kommissionen föreslår i artikel 25a att medlemsstaterna i vissa fall ska införa regler som innebär att påföljden vid brister i uppgiftslämnandet ska bestämmas till ett visst minimibelopp. Reglerna ska gälla för rapporteringsskyldighet enligt DAC 2, DAC 4, DAC 6, DAC 7 och DAC 8.

Förslaget påverkar inte medlemsstaternas rätt att fastställa andra sanktioner för andra överträdelser.

De föreslagna reglerna ska tillämpas i två situationer. Det gäller dels vid underlåtenhet att rapportera efter två administrativa påminnelser, dels när den tillhandahållna informationen innehåller ofullständiga, felaktiga eller falska uppgifter som uppgår till mer än 25 % av den information som skulle ha rapporterats.

Enligt nuvarande sanktionsregler i SFL gäller inga sanktioner förutom att ett föreläggande kan förenas med vite om ett finansiellt institut skulle underlåta att lämna kontrolluppgifter till Skatteverket enligt 22 a och 22 b kap. SFL (DAC 2). Även när det gäller land-för-land-rapport (DAC 4) saknas det regler om sanktioner vid bristande uppgiftslämnande förutom möjligheten att ett föreläggande förenas med vite. När det gäller underlåtenhet att lämna uppgifter enligt DAC 6 finns möjligheten att ta ut rapporteringsavgift (49 c kap. SFL) och när det gäller DAC 7 (49 d kap. SFL) finns en möjlighet att ta ut plattformsavgift.

Skatteverket konstaterar att detta innebär att befintliga sanktionsregler i bl.a. SFL behöver ses över och anpassas om förslaget beslutas.

Av föreslagna artikel 25a.3 d (DAC 7) framgår att om den rapporteringsskyldiga plattformsoperatören är en fysisk person ska den lägsta sanktionsavgiften vara minst 20 000 Euro. Enligt definitionen av rapporteringsskyldig plattformsoperatör i avsnitt I.A.2 och 4 i bilaga V framgår att denna ska vara en enhet. Skatteverket ifrågasätter därför den föreslagna sanktionens betydelse när det gäller en fysisk person.

2.8.2 Underlåtenhet att rapportera

Den ena situationen då sanktionen ska tas ut med ett minibelopp är om uppgiftslämnaren underlåter att rapportera efter två administrativa påminnelser.

Enligt nuvarande regler i SFL finns det normalt ingen skyldighet att rapportera om det vid rapporteringstillfället inte finns något att rapportera med undantag för 22 c kap. SFL. Det innebär att Skatteverket inte utan anledning kan skicka ut en påminnelse om att rapportera.

Normalt uppkommer frågan om rapporteringsskyldighet och sanktionsavgift först om Skatteverket efter en genomförd utredning upptäcker att en person är skyldig att komma in med uppgifter. Här uppkommer frågan om Skatteverket i första hand ska utgå ifrån befintliga sanktioner eller de i förslaget angivna miniminivåerna efter det att dessa implementerats i svensk lag. Skatteverket förutsätter dock att detta kommer att klargöras i det kommande lagstiftningsarbete som följer när ändringsdirektivet beslutats. Det kommer härvid att vara viktigt att klargöra om nu gällande regler vid underlåten rapportering ska gälla parallellt med de föreslagna sanktionsreglerna och i så fall om de föreslagna reglerna alltid ska ha företräde framför de regler som redan idag gäller enligt SFL.

2.8.3 Lämnade uppgifter är ofullständiga, felaktiga eller falska

Den andra situationen då en sanktion ska tas ut med ett visst minimibelopp är om lämnade uppgifter innehåller ofullständiga, felaktiga eller falska uppgifter som uppgår till mer än 25 % av den information som skulle ha rapporterats.

En svårighet med denna sanktionsgrund blir att beräkna och bevisa när bristerna i lämnade uppgifter överstiger 25 % av de uppgifter som rätteligen skulle ha lämnats. Exempelvis kan det bli svårt att bevisa att bristerna i lämnade uppgifter om ett rapporteringspliktigt arrangemang uppgår till mer än 25 % då det många gånger utifrån det enskilda ärendet är svårt att avgränsa vilka uppgifter som en rådgivare borde ha lämnat om det rapporteringspliktiga arrangemanget.

Skatteverket anser därför att det är rimligt att anta att denna bestämmelse kommer bli svår att tillämpa.

2.8.4 Befrielseregler

Enligt de förslagna reglerna kommer sanktionerna i många fall att bli högre än de sanktioner som tas ut enligt nu gällande bestämmelser.

För att oskäliga ekonomiska sanktioner inte ska tas ut finns det i 51 kap. SFL befrielseregler som säger att en sanktion under vissa förutsättningar ska sättas ned eller helt tas bort.

Nu aktuella sanktioner enligt 49 b-d kap. SFL är enligt förarbetena att betrakta som straff och en anklagelse för brott enligt artikel 6 i Europakonventionen. Det medför att det är av central betydelse att befrielsereglerna i 51 kap. SFL beaktas när en sanktion ska tas ut.

Skatteverket anser att det av direktivet ska framgå om det är aktuellt med befrielse från en sanktion och hur denna bedömning ska hanteras på enhetligt sätt hos medlemsstaterna när de föreslagna minimibeloppen ska tas ut.

2.9 Ny artikel 27c

I den nya artikeln föreslås att kravet på att ange TIN ska gälla samtliga utbyten och oavsett om det sägs något annat i bilagorna I, III, V eller VI.

Skatteverket konstaterar att detta kommer att kräva en översyn av svensk lagstiftning av regleringar när TIN ska lämnas.

Skatteverket uppfattar att det kommer att finnas tillfällen då uppgiftslämnarna har mycket svårt att få fram eller att det är rent utav omöjligt att få fram ett TIN från den som uppgiften avser. Till exempel kan det utifrån de krav som ställs i bilaga I avseende finansiella konton (DAC 2) vara mycket svårt att få fram denna uppgift för befintliga konton som funnits under en längre tid. Skatteverket anser därför att om ett absolut krav på TIN ska införas behövs det även regler kring hur en uppgiftslämnare ska hantera sin kund och dennes konton exempelvis om personen inte svarar eller inte vill uppge sitt TIN.

Ett exempel på hur en sådan reglering kan utformas framgår av avsnitt IV.A.2 i bilaga V och som avser DAC 7. Här anges vad en plattformsoperatör ska göra om en säljare inte lämnar de upplysningar som krävs. I detta fall får plattformsoperatören antingen avsluta säljarens konto eller i stället innehålla utbetalningen av ersättningen till säljaren. Ett annat exempel återfinns i förslagets avsnitt V.A.2 i bilaga VI som avser DAC 8 där det anges vilka åtgärder RCASP ska vidta om upplysningar inte lämnas.

2.10 Definition av identifieringstjänst

I bilagorna till direktivet återkommer definitionen avseende identifieringstjänst, avsnitt VIII.E.7 i bilaga I, avsnitt I.C.10 i bilaga V och föreslagna avsnitt IV.F.9 i bilaga VI. Oavsett vilken bilaga det gäller föreslås en likalydande definition av detta begrepp men anpassad efter varje utbyte.

Skatteverket uppfattar att avsikten är att samma definition ska gälla i förekommande fall då en identifieringstjänst erbjuds utan kostnad av medlemsstaterna. Verket föreslår därför att denna definition istället ska infogas i artikel 3, vilket innebär att definitionen endast behöver förekomma på ett ställe i direktivet. Någon anpassning av en definition behövs inte till respektive utbyte på det sätt som föreslås.

Skatteverket konstaterar även att definitionen återfinns i bilaga I som gäller finansiella konton även om begreppet inte förekommer i relevant artikel i direktivet eller i bilagan. Skatteverket ifrågasätter därför om definitionen ska finnas kvar här om nuvarande struktur bibehålls.

2.11 Identifikationskod för finansiellt konto (DAC 7)

Skatteverket har uppmärksammat att regleringen i avsnitt III.B.2 c i bilaga V formulerats på sådant sätt att om hemviststaten anger att de inte vill ha identifikationskoden för finansiellt konto vid utbyte eftersom den inte används för identifiering medför det konsekvenser även för andra stater som ska ha informationen. Det kan exempelvis innebära att den medlemsstat där den uthyrda fasta egendomen är belägen går miste om informationen om kontouppgifterna. Verket uppfattar att detta inte kan vara avsikten. Verket föreslår därför att denna bestämmelse ses över i samband med att det nya ändringsdirektivet tas fram.

2.12 Synpunkter på lagtext eller författningskommentarer av teknisk natur

Det finns i artikel 8ad.7 tredje stycket en hänvisning till avsnitt V.F.7 i bilaga VI. Skatteverket anser att det ska vara en hänvisning till F.6 i stället eftersom F.7 inte finns under avsnitt V.

I avsnitt III.C.3 och avsnitt IV.F.9 i bilaga VI förekommer ordet Reporting Platform Operator. Det ska enligt Skatteverkets uppfattning i stället stå Reporting Crypto-Asset Service Provider.

3 Konsekvenser för Skatteverket

Skatteverket ansvarar för informationsutbyte i skatteärenden enligt rådets direktiv (2011/16/EU) om administrativt samarbete i fråga om beskattning. Det ändringsförslag som remitterats är avsett att inarbetas i nämnda direktiv.

Förslaget innebär ändringar i befintliga bestämmelser samt ytterligare ett nytt omfattande regelverk. Detta kommer att medföra ett betydande uppgiftslämnande som Skatteverket ska hantera. Verket ska till följd av ändringarna även hantera ett utökat automatiskt informationsutbyte. Krav finns också på en ökad användning av uppgifterna och även en mer genomgripande uppföljning jämfört med tidigare.

Förslaget ställer därför krav på ytterligare teknisk utveckling för att detta ska kunna genomföras fullt ut. Vid en första bedömning kommer förslaget innebära avsevärda kostnader för Skatteverket. Det gäller bl.a. ytterligare kostnader för teknikutveckling, ökad administration vid utbytet med andra medlemsstater, ökat krav på uppföljning, särskilda informationsinsatser och besvarande av allmänhetens frågor. Det är dock först vid den svenska implementeringen av ett beslutat direktiv som Skatteverket kan göra en mer genomgripande bedömning av vad förslaget kommer att innebära avseende Skatteverkets kostnader.