Skatteverkets remissvar m.m.

Dnr: Ju2015/2360/L2

Skatteverket har inget att invända mot att förslagen genomförs.

Skatteverket anser dock att ett köp mellan makar ska bli gällande mot den säljande makens borgenärer först när köpet har registrerats i äktenskapsregistret.  Skatteverket föreslår därför ett tillägg till bestämmelsen i 8 kap 1 § ÄktB.

Avtalsprincipen och köp mellan makar

Det råder avtalsfrihet mellan makar på så sätt att makar bl.a. kan ge gåvor och ingå köpeavtal med varandra. En gåva mellan makar måste dock registreras i äktenskapsregistret för att gåvan ska bli gällande mot givarens borgenärer (8 kap 1 § 2 st ÄktB). Ett undantag har gjorts för personliga presenter som inte står i missförhållande till givarens ekonomiska villkor. De uppställda kraven har tillkommit för borgenärernas skull. Skenrättshandlingar, i syfte att undandra egendomen från givarens borgenärer vid utmätning eller i konkurs, mot­verkas genom kraven på registrering och publicering.

En övergång till avtalsprincipen torde innebära en ökad risk för tveksamma överlåtelse­situationer när det gäller rättshandlingar mellan makar. På samma sätt som vid vederlagsfria överföringar kan makar komma överens om att på ett enkelt sätt försöka göra egendom oåtkomlig för borgenärerna genom att hävda att gäldenären sålt sin egendom till den andre maken. Kronofogdemyndigheten (KFM) kommer då många gånger att ställas inför besvärliga bevissituationer eftersom det utåt sett inte har skett någon förändring. Makarna använder egendomen på samma sätt som tidigare men har upprättat ett skriftligt köpavtal som vid behov kan uppvisas vid t.ex. en utmätningsförrättning. Det är inte ovanligt att makar som båda har inkomster delar upp ansvaret för utgifter av olika slag, t.ex. så att den ena parten betalar familjens löpande utgifter – såsom mat, hyra, TV-avgift, telefon m.m. – och den andra betalar inköp av kapitalvaror. Om KFM ifrågasätter ett påstått köp mellan makar kan dessa hävda att den ene haft stora utgifter genom åren som man valt att justera genom ett förmånligt köp. Det lär inte finnas någon utestående köpeskillings­fordran för KFM att utmäta. 

Det åsyftade förstärkta skyddet för köpare av lösöre (som en övergång till avtalsprincipen innebär) motiveras främst av andra mera ”fristående” överlåtelsesituationer till underlättande av normala affärstransaktioner. Genom ett krav på registrering för sakrättsligt skydd skulle KFM:s arbete underlättas i ett avseende där man kan hysa farhågor att makar försöker undanta egendom genom en enkel åtgärd. Eftersom det redan idag finns krav på registrering som avser gåvor mellan makar torde inte ett motsvarande krav för köp anses vara alltför ingripande eller särskilt betungande. Någon ändring i den föreslagna lagen om rätt till köpt lösöre behövs inte eftersom det i 3 § 1 st sägs att bestämmelserna i lagen inte gäller om något annat följer av annan lag

Skatteverket föreslår därför att 8 kap. 1 § ÄktB ska erhålla följande lydelse:

8 kap. 1 §

En gåva mellan makar är gällande mellan dem, om vad som gäller för fullbordande av gåva i allmänhet har iakttagits eller om gåvan har registrerats enligt 16 kap.

Gåvan blir gällande mot givarens borgenärer när den har registrerats enligt 16 kap. Är gåvan en personlig present vars värde inte står i missförhållande till givarens ekonomiska villkor, är den dock gällande mot givarens borgenärer utan registrering, om den är gällande mellan makarna.

Om det för visst slag av egendom finns särskilda bestämmelser som innebär att en gåva blir gällande mot givarens borgenärer först efter inskrivning eller annan särskild registrering, krävs även dessa åtgärder för att en sådan gåva mellan makar skall bli gällande mot givarens borgenärer.

Det som sägs i andra stycket första meningen och tredje stycket gäller också vid köp mellan makar.        

Skatteverkets kostnader

Antalet utsökningsärenden som handläggs av Skatteverket som borgenär uppgår till drygt 1500 st per år. Av dessa avser ca 200 st ärenden tredje mans rätt till den utmätta egendomen. Att hantera den totala mängden utsökningsärenden kräver idag 8-10 årsarbetskrafter.

Enligt utredningen kan det inte med någon säkerhet bedömas vilka effekterna blir när det gäller Skatteverkets arbete med utmätningsärenden/tvistemålsprocesser. Skatteverket utgår från att det behövs ytterligare processförarresurser för att hantera något fler tvistiga ärenden. Detta innebär en årlig merkostnad om ca 700 000 kr. Skatteverket kan i ökad utsträckning komma att förpliktas ersätta motpartens rättegångskostnad. Utredningen har – efter hörande av Skatteverket - bedömt att den totala merkostnaden för Skatteverket kan beräknas uppgå till ca 1 000 000 kr per år.

Handläggare inom borgenärsverksamheten samt i den del av beskattningsverksamheten där kontrollen är inriktad mot ekonomisk brottslighet kommer dessutom att behöva utbildning i de nya reglerna. Utbildningsmaterial samt metodstöd kommer att behöva omarbetas i viss omfattning.  En engångskostnad för dessa insatser bedöms uppgå till 1 900 000 kr.

Om förslaget genomförs är det angeläget att Skatteverket kompenseras för de ökade kostnaderna.

Remissvaret har beslutats av generaldirektören Ingemar Hansson och föredragits av den rättslige experten Micael Zingmark. Vid den slutliga handläggningen har även överdirektören Helena Dyrssen och enhetschefen Stina Ögren deltagit.