Datum: 2015-06-29
131 198428-15/112
Skatteverket tillstyrker förslaget till allmänt råd med tillhörande vägledning men ifrågasätter utformningen av det allmänna rådet och i några fall även utformningen av reglerna och kommentarerna. Skatteverket lämnar därför följande synpunkter och kommentarer. Under punkten 1 redogörs för Skatteverkets synpunkter på den föreslagna regleringen och under punkten 2 lämnas redaktionella synpunkter. Under punkten 3 redogörs för Skatteverkets beräknade kostnader.
Det föreslagna allmänna rådet innehåller särregleringar för vissa företagsformer. Särregleringarna återfinns sist i respektive kapitel. Även BFNAR 2012:1 Årsredovisning och koncernredovisning innehåller särregleringar för vissa företagsformer. Sist i det allmänna rådet finns kapitel 36 för stiftelser m.fl. och kapitel 37 för ideella föreningar m.fl. Den valda lösningen i det nu föreslagna allmänna rådet avviker från denna struktur eftersom särreglerna återfinns i slutet av respektive kapitel. Som K-regelverken hittills har utformats finns således tre varianter när det gäller företagsformsspecifika regler:
Det finns ingen förklaring i remissbrevet varför BFN valt en annan struktur än den i BFNAR 2012:1 när det gäller särreglerna för specifika företagsformer utan bara ett konstaterande att reglerna som endast gäller för en specifik företagsform har placerats sist i respektive kapitel under egna rubriker.
Skatteverket anser att en enhetlig struktur av de olika regelverken är att föredra. Ett företag kan byta mellan regelverken och bytet samt tillämpningen av det nya regelverket underlättas av att strukturen är utformad på samma sätt. Men även om t.ex. en enskild näringsidkare bara tillämpar ett allmänt råd och därför i normalfallet inte har något intresse av hur strukturen i andra allmänna råd är utformad, är en enhetlig struktur ändå att föredra sett ur andra användares och intressenters perspektiv. En analys bör därför ske av de olika varianternas för- och nackdelar.
Det allmänna rådet är uppbyggt så att generella regler kommer först i varje kapitel. Sist i varje kapitel återfinns särskilda bestämmelser för enskilda näringsidkare, handelsbolag, föreningar, samfällighetsföreningar och stiftelser. För t.ex. en förening innebär det att man för att avgöra en redovisningsfråga lämpligen först undersöker om det finns några särregler för den aktuella frågan, om inte det finns gäller de generella reglerna. Strukturen är dock inte helt konsekvent genomförd. Även bland de generella reglerna och kommentarerna till dessa finns regler och kommentarer som är företagsformsspecifika. Som exempel kan följande nämnas.
I punkten definieras bland annat enskild näringsverksamhet, filial och företag. Beträffande filialer hänvisas till 14 § tredje stycket 1 lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. I 26 § nämnda lag anges att näringsverksamhet som bedrivs i Sverige av utomlands bosatta svenska eller utländska medborgare ska ha en egen bokföring som är skild från verksamheten i utlandet. Av 1 § framgår att för verksamhet som omfattas av lagen gäller även andra föreskrifter om näringsverksamhet i Sverige. Ovan nämnda svenska eller utländska medborgare omfattas således av bokföringslagens bestämmelser om bokföringsskyldighet. I förtydligande syfte bör punkt 1.2 a kompletteras med utomlands bosatta svenska eller utländska medborgare som bedriver näringsverksamhet i Sverige.
I punkten 2.4 anges att ett företag inte behöver periodisera inkomster och utgifter som var för sig understiger 5 000 kronor. Motsvarande avvikelse från periodiseringsprincipen får göras av de företag som tillämpar BFNAR 2008:1 respektive BFNAR 2009:1. I 14 kap. 2 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL anges att vid beskattningen ska resultatet beräknas utifrån bokföringsmässiga grunder. Skatteverket har i ställningstagandet Årsredovisning i mindre aktiebolag och bokföringsmässiga grunder (2008-11-08, dnr 634847-08/111) bedömt att denna avvikelse från periodiseringsprincipen kan få genomslag skattemässigt endast om det avser oväsentliga belopp. Det bör framgå av kommentaren att avvikelsen från periodiseringsprincipen endast kan tillämpas skattemässigt om det är fråga om oväsentliga belopp.
I kommentaren under rubriken Uppställningsform för balansräkningen anges att ändamålsbestämda medel ingår i eget kapital och redovisas inte i egen post i balansräkningen eftersom andra poster än de som finns i uppställningsformen inte får läggas till. I kapitel 15 om eget kapital finns ingen rubrik Särskilt för föreningar. I kapitel 19 om upplysningar finns heller inget om ändamålsbestämda medel. Däremot anges i ett exempel (6 m) att om föreningen vill särredovisa ändamålsbestämda medel kan det göras i en upplysning, t.ex. i en not till eget kapital. Detta är något som åtminstone borde framgå av en kommentar i kapitel 15.
I punkt 4.16 anges vilka underrubriker, poster och summeringsrader som en stiftelse ska redovisa under rubriken Eget kapital. Här framgår bland annat att en stiftelse ska dela upp Eget kapital i Bundet respektive Fritt eget kapital. I kommentaren till punkten anges ”En stiftelse som inte ska dela in eget kapital i bundet och fritt…”, dvs. det finns undantag till ska-kravet i punkten 4.16. Detta bör framgå av punkten. I kommentaren kan då anges när undantaget kan vara aktuellt, t.ex. när det framgår av stiftelseförordnandet att eget kapital inte ska delas upp i bundet och fritt eget kapital.
I kapitlet, som inte innehåller några allmänna råd, anges att ett företag som upprättar årsbokslut enligt 6 kap. 4 § bokföringslagen (1999:1078), BFL inte behöver lämna någon förvaltningsberättelse. 6 kap. 4 § BFL anger att ett årsbokslut ska bestå av en resultaträkning och en balansräkning och att ytterligare upplysningar får lämnas. Om ett företag även upprättar en förvaltningsberättelse, utgör denna då en del av årsbokslutet? BFN har lämnat ett brevsvar angående en likartad fråga, nämligen om en kassaflödesanalys kan ingå i en årsredovisning som är upprättad enligt K2-regelverket.
Skillnaden mellan frågan om kassaflödesanalys och förvaltningsberättelse i det nu föreslagna regelverket är att i det senare finns ett kapitel benämnt Förvaltningsberättelse. Detta skulle då tyda på att en förvaltningsberättelse kan ingå i årsbokslutet, även om BFL inte ställer
något sådant krav. Några regler om hur en sådan i så fall ska utformas finns inte utan endast en kommentar om att det inte finns något som hindrar att företaget lämnar fler upplysningar än vad som krävs.
Det bör förtydligas att en förvaltningsberättelse kan ingå i årsbokslutet, om detta är avsikten med att det finns ett kapitel med just den rubriken. I annat fall bör kapitlet strykas.
I punkten regleras att uttag ur näringsverksamheten av en tillgång eller tjänst ska redovisas som inkomst i företaget. Endast de fall där uttaget ska beskattas hos ägaren till företaget eller i förekommande fall hos den enskilde näringsidkaren regleras. Det finns inga regler om uttagsbeskattning i punkterna för de särskilda företagsformerna. Skattemässigt ska uttagsbeskattning ske om den skattskyldige överlåter en tillgång utan ersättning eller mot ersättning som understiger marknadsvärdet utan att detta är affärsmässigt motiverat, 22 kap. 3 § IL. Även föreningar och stiftelser kan bli föremål för uttagsbeskattning. Av kommentaren till punkten 6.3 framgår dock att stiftelser och andra företagsformer utan ägare inte omfattas av reglerna i punkt 6.3. Vad som gäller för föreningar är oklart. Av RÅ 2007 ref. 5 framgår att utdelningsbeskattning inte bör ske av medlemmarna vid en värdeöverföring från en förening till ett annat rättssubjekt om överlåtelsen inte leder till att medlemmarnas ekonomiska situation förändras. Det bör tydliggöras om föreningar omfattas av punkten 6.3 även om beskattning inte ska ske hos medlemmarna.
I kommentaren till punkten anges att även stöd från andra givare än offentliga kan redovisas som offentliga stöd. Detta är samma utformning som i K2 Årsredovisning i mindre företag (K2 AB). I punkten 6.38 anges att bidrag som en förening erhåller ska redovisas på samma sätt som offentliga stöd. Vad gäller punkterna 6.30 och 6.31 har de i förslaget en annan utformning än i K2 AB. Det borde därför inte vara något hinder att även ändra i det föreslagna allmänna rådet och kunna skriva texten om att stöd från andra givare ska behandlas på samma sätt som offentliga stöd som allmänt råd. I ett sådant fall behövs inte första stycket i punkt 6.38.
I det allmänna rådet regleras att ändamålsbestämda medel ska redovisas som en del av eget kapital och inte som en egen post i balansräkningen (kapitel 4). Under rubriken Särskilda regler för föreningar i kapitel 6 bör åtminstone finnas en kommentar om hur ändamålsbestämda medel rent praktiskt ska behandlas, dvs. att en gåva som ska användas för särskilt ändamål ska intäktsföras och påverka eget kapital via resultaträkningen. Det är också lämpligt att kommentera att vid ianspråktagandet ska en omföring ske från balanserat resultat till ändamålsbestämda medel i eget kapital eftersom kostnader för att uppfylla ändamålet också påverkar eget kapital via resultaträkningen.
I kommentaren anges i tredje stycket att en anläggningstillgång som skrivits ned till noll kronor fortfarande ska finnas kvar i redovisningen i anläggningsregistret. Det finns i kapitlet inte angivet när en tillgång ska tas upp i anläggningsregistret och det blir därför konstigt att redogöra för när den ska tas bort. Antingen lägger man till en inledande text i kommentaren till punkt 9.1 med en hänvisning till kapitel 4 i BFNAR 2013:2 Bokföring eller så stryks texten vid kommentaren till punkt 9.4.
Av första stycket i kommentaren direkt efter rubriken framgår att endast tillgångar som hör till näringsverksamheten ska ingå i redovisningen. I BFNAR 2006:1 anges i punkten 3.8 att likvida medel som ägs av företagaren är tillgångar i företaget endast om de ska användas i företagets verksamhet. Andra likvida medel är privata tillgångar och ska inte bokföras i företaget. Motsvarande regel och kommentar bör tas med även här. Detta har betydelse bl.a. för att man inte ska kunna blåsa upp sitt kapitalunderlag för räntefördelning.
Enligt punkterna 9.19 och 9.20 ska terminer och optioner enligt 44 kap. 11 – 12 §§ IL redovisas som tillgångar i enskild näringsverksamhet om de avser tillgångar eller skulder i näringsverksamheten. Skattemässigt gäller enligt 13 kap. 7 § IL att dessa tillgångar inte är tillgångar i enskild näringsverksamhet. I betänkandet Förenklade skatteregler för enskilda näringsidkare och fysiska personer som är delägare i handelsbolag, SOU 2014:68, lämnas dock ett förslag med samma innebörd som punkterna 9.19 och 9.20, d.v.s. att terminer och optioner ska kunna ingå i enskild näringsverksamhet. Förslaget har ännu inte lett till lagstiftning. Det kan noteras att Skatteverket i sitt remissvar på betänkandet har avstyrkt förslaget i denna del.
Skatteverket anser att redovisningen i denna del ska följa skattereglerna, dvs. att terminer och optioner inte får redovisas som tillgångar eller skulder i enskild näringsverksamhet.
Enligt punkten ska andelar i ett privatbostadsföretag som enligt IL ska klassificeras som en näringsbostadsrätt redovisas i en enskild näringsverksamhet. En andel i en bostadsrättsförening som inte är klassificerad som ett privatbostadsföretag, behandlas skattemässigt som en andel i en ekonomisk förening, dvs. som en delägarrätt enligt 48 kap. 2 § IL. En sådan delägarrätt räknas inte skattemässigt som en tillgång i en enskild näringsverksamhet enligt 13 kap. 7 § IL och får inte heller redovisas som tillgång i räkenskaperna enligt punkt 9.17 fjärde stycket.
Skatteverket anser att det bör tydliggöras i kommentaren att en andel i en bostadsrättsförening som inte utgör ett privatbostadsföretag inte ska redovisas som tillgång i enskild näringsverksamhet enligt huvudprincipen i punkt 9.17 fjärde stycket.
Punkten reglerar anskaffningsvärdet för omsättningstillgångar som förvärvas genom testamente eller gåva. Denna problematik finns även för stiftelser och en motsvarande punkt bör läggas till under rubriken Särskilda regler för stiftelser.
Av punkten framgår att en materiell anläggningstillgång får redovisas som kostnad, om den kan antas ha en nyttjandeperiod på högst tre år. I kommentaren anges att detta överensstämmer med IL:s bestämmelse om inventarier av mindre värde. Dessa bestämmelser återfinns i 18 kap. 4 § IL och där anges att bedömningen ska ske utifrån den ekonomiska livslängden och inte utifrån nyttjandeperioden. Det är således felaktigt att ange att det blir överensstämmelse mellan punkten 10.6 och IL:s bestämmelser. I kommentaren till punkten hänvisas även till etablerad branschpraxis. Där anges att etablerad branschpraxis t.ex. kan vara att det inom taxinäringen finns en praxis att taxibilar normalt byts ut efter tre år. Eftersom IL:s bestämmelser utgår från ekonomisk livslängd, innebär detta att även om en taxibil kostnadsförs direkt som ett korttidsinventarium, kan detta inte göras skattemässigt eftersom en bil typiskt sett har en ekonomisk livslängd som överstiger tre år. Detta kan innebära att rätten till räkenskapsenlig avskrivning förloras.
I punkten anges att fastställd avskrivningsplan ska omprövas endast om nedskrivning gjorts eller om planen är uppenbart felaktig. Av punkten 10.21 framgår att tillkommande utgifter avseende andra tillgångar än de som anges i andra stycket inte utgör en separat avskrivningsenhet, dvs. dessa utgifter ska skrivas av tillsammans med den ursprungliga tillgången. Av kommentaren till punkten framgår att nyttjandeperioden för hela tillgången ska omprövas. Detta ska-krav bör framgå redan av punkten 10.25 genom att man lägger till ”eller om företaget haft tillkommande utgifter enligt punkt 10.21 tredje stycket”.
I kommentaren anges att skattemässigt ska alla djur i jordbruk och renskötsel värderas som lagertillgångar oavsett klassificering i redovisningen. Detta kan då påverka rätten till räkenskapsenlig avskrivning. Skatteverket har dock i en skrivelse (2002-09-19, dnr 7431-02/110) angett att en skattskyldig inte automatiskt förlorar rätten till räkenskapsenlig avskrivning när djur i jordbruk och renskötsel redovisas som inventarier i bokföringen trots att djuren skattemässigt alltid utgör lager. En förutsättning för detta är att bokföringen är ordnad på ett sådant sätt att avskrivningarna på djuren kan urskiljas så att återföring kan ske vid beskattningen. Även detta bör framgå av kommentaren.
I kommentaren anges att ett lån med en näringsfastighet som säkerhet som använts för köp av en privat tillgång i sin helhet ska hänföras till näringsidkarens privata ekonomi och inte bokföras i den enskilda näringsverksamheten. Kommentaren bör kompletteras med att säkerheten ska redovisas enligt kapitel 18.
Av punkten framgår att ett företag ska lämna upplysning om att företaget tillämpar linjär avskrivningsmetod. Linjär avskrivningsmetod är enligt punkt 10.19 den enda möjliga. Det första stycket i punkt 19.3 behövs därför inte. Av kommentaren verkar det också som att upplysningen enligt första stycket inte behöver lämnas, eftersom det där anges att genom att företaget lämnar upplysning enligt punkt 19.2 a får läsare av årsbokslutet information om tillämpad avskrivningsmetod.
I det allmänna rådet saknas regler om hur en stiftelse eller förening som med stöd av 4 kap. 5 § BFL har en gemensam bokföring med andra stiftelser respektive föreningar ska redovisa sin andel.
Avsnitt III skrivs två gånger efter vartannat.
Kapitel 6 Erhållna bidrag ska inte vara i fet stil.
Vissa avsnitt är felnumrerade, avsnitt VII kommer direkt efter avsnitt V. Avsnitt IV finns två gånger, dels korrekt efter avsnitt III, dels efter avsnitt VII. Avsnitt VI saknas helt. Felnumreringen återfinns även i det allmänna rådet och inte bara i innehållsförteckningen.
Saknas ett ”s” i Bokföringsnämndens allmänna råd.
I första stycket fjärde punktsatsen är det felaktiga punkthänvisningar, ska vara realisationsvinst enligt punkt 6.35 och realisationsförlust enligt punkt 7.15.
I andra stycket andra punktsatsen bör hänvisning ske till punkt 10.14.
I kommentaren finns en redogörelse för punkten 9.11 men inte för punkten 9.12 även om punkten 6.7 hänvisar även till denna. Dessutom anges att det i kapitel 2 finns regler om inkomstens storlek vid byten, de exakta punkterna, 2.6 och 2.7 bör anges i stället för en allmän hänvisning till kapitel 2.
I andra stycket i kommentaren hänvisas till punkt 7.5 andra stycket. Det finns dock inget andra stycke i punkten.
I tredje stycket anges att om det finns ett föreskrivet värde får det användas. I förtydligande syfte bör det anges att det är fråga om ett föreskrivet värde från Skatteverket.
I fjärde stycket anges att det finns regler om utgiftens storlek vid byten i kapitel 2. De exakta punkterna, 2.6 och 2.7 bör anges i stället för en allmän hänvisning till kapitel 2.
I andra stycket i kommentaren finns en omfattande redogörelse för vilka bestämmelser som finns under rubriken Särskilda regler för enskild näringsverksamhet. Någon motsvarande redogörelse finns inte för de andra särskilda företagsformerna. Inte heller i andra kapitel redogörs för vilka bestämmelser som finns för de särskilda företagsformerna i den inledande kommentaren till kapitlen. Stycket kan därför tas bort.
Andra meningen bör kompletteras med att det är inkomster från testamente och gåva som avses, dvs. ”Ytterligare regler om redovisning av inkomst från testamente och gåva finns i punkterna 6.2 - 6.7”.
Jämfört med K2 AB är de allmänna råden om förvärv i utländsk valuta borttagna. I kommentaren görs lämpligen en hänvisning till BFNAR 2013:2 punkt 2.4 på samma sätt som skett i kommentaren till punkt 11.7.
Kommentarerna till punkterna 10.8 – 10.26 kommer i en följd och inte i anslutning till respektive punkt, vilket är ett avsteg från den givna strukturen med allmänt råd och kommentar tillsammans. Detta gör texten svåröverskådlig.
Hänvisning bör ske till 48 kap. 7 § IL och inte rent allmänt till IL.
Tredje stycket i punkten har felaktigt c) och d) i punktlistan i stället för a) och b). Dessutom ska hänvisningen i tredje stycket a) vara till punkt 12.18 och inte till 11.18.
Punktlistan ska vara a), b) och c) och inte f), a) och b).
I kommentaren görs lämpligen en hänvisning till BFNAR 2013:2 punkt 2.4 på samma sätt som skett i kommentaren till punkt 11.7.
I kommentarerna redogörs för stiftelser under rubriken för föreningar. I kommentaren till särskilda regler för stiftelser redogörs för föreningar.
I andra stycket i kommentaren bör förtydligas att posten Belånade fordringar återfinns under rubriken Ställda säkerheter och ansvarsförbindelser och där vidare under rubriken Panter osv.
I kommentaren görs lämpligen en hänvisning till BFNAR 2013:2 punkt 2.4 på samma sätt som skett i kommentaren till punkt 11.7.
Hänvisning bör ske till 48 kap. 7 § IL och inte rent allmänt till IL.
Rubriken ovan saknas i kapitel 15. I kommentaren till punkt 4.11 framgår att ändamålsbestämda medel ingår i eget kapital och redovisas inte i egen post i balansräkningen. Kapitel 15 som behandlar eget kapital reglerar dock inget om ändamålsbestämda medel.
Av kommentaren i kapitel 4 angående uppställningsform för balansräkningen i en samfällighetsförening framgår att underhålls- och förnyelsefond ingår i eget kapitel och redovisas inte i en egen post i balansräkningen. Det finns dock ingen punkt eller kommentar om underhålls- och förnyelsefond i kapitel 15 om eget kapital i samfällighetsföreningar.
I övriga kapitel har man inledningsvis kommenterat om det finns kommentarer sist i kapitlet för de olika företagsformerna. Här bör därför läggas till att ”Under rubriken Särskilt för stiftelser finns endast en kommentar” för en konsekvent utformning av vägledningen.
Skatteverket beräknar de totala initiala kostnaderna till cirka 1 200 000 kronor. Kostnaderna avser extern information till företagen och intern information till Skatteverkets personal om de föreslagna ändringarna.
Förslaget innebär inga ökade löpande kostnader för Skatteverket.
Beslut i detta ärende har fattats av rättschefen Gunilla Hedwall. Vid den slutliga handläggningen har också sektionschefen Lisabeth Björk och rättsliga specialisten Lena Pålsson, föredragande, deltagit.
Vill du lära dig mer om skatter och företagande? Ta då chansen och möt oss online på våra direktsända webbseminarier. Det är kostnadsfritt och du kan ställa frågor och få svar i en chatt.