Skatteverkets remissvar m.m.

FAR
Box 6417
113 82 Stockholm

Skatteverket tillstyrker förslaget till Nordisk standard för revision i mindre företag.

I avsnitt 1 lämnas kommentarer och synpunkter på innehållet i förslaget till Nordisk standard och i avsnitt 2 lämnas svar och kommentarer till ställda frågor.

1  Synpunkter på innehållet i förslaget

Här lämnas synpunkter på innehållet i standarden med angivande av vilken punkt och stycke som synpunkten hänför sig till. 

Punkt 1.1 och genomgående i hela standarden

Begreppet ”ramverk för finansiell rapportering” bör bytas ut mot standard för finansiell rapportering. Anledningen är att de ramverk (redovisningens egenskaper och principer) som finns för redovisning är ytterst knapphändiga, och särskilt för mindre företag. Att upprätta finansiella rapporterna efter ramverken är knappast möjligt. Relevant redovisningsstandard måste följas. Det är möjligt att det är redovisningsstandard som avses, men det bör framgå i klartext för att undvika missförstånd.

Punkt 1.2  1 st.

Innehåller en negation ”inte följs”. Att uttrycka revisorns övervakningsansvar på detta sätt gör insatsen och ansvaret mer begränsat än uttrycka det som att revisorn ska övervaka att relevanta krav följs.

Punkt 1.2  2 st.

Att hänvisa till ”revisionsföretagets riktlinjer och rutiner” för hur revisorn ska ta sitt ansvar kan uppfattas alltför allmänt och godtyckligt. ”Görs enligt revisonsföretagets riktlinjer och rutiner” kan ersättas med t.ex. görs på ett professionellt och kvalificerat sätt.

Punkt 1.4  3 st.

Formuleringen ”i den mån som krävs” kan ifrågasättas. Mot bakgrund av att revisorn ska använda sitt professionella omdöme och förhålla sig professionellt skeptisk finns det ingen anledning att inte utvärdera informationens kvalité även från anlitade specialister.

Punkt 1.4  4 st.

”Såvida inte revisorn har anledning att tro motsatsen kan revisorn betrakta bokföring och dokument som äkta”. Detta uttalande är tveksamt att ha eftersom det kan uppfattas som ett undantag från ”huvudregeln” att revisorn alltid bör förhålla sig professionellt skeptisk.

Punkter 1.5.1, 1.5.2 och 5.3.1

I punkter anges att revisorn utan onödigt dröjsmål ska upprätta revisionsdokumentation, slutföra den slutliga dokumentationen och informera lämplig ledningsnivå. Vad som menas med utan onödigt dröjsmål framgår inte närmare av standarden. Utan närmare vägledning finns det en risk att det upplevs alltför subjektivt och skapar en onödig osäkerhet.

Av ISA 230 p. A 21 framgår t.ex. att en lämplig tidsgräns för färdigställandet av den slutliga dokumentationen för revisionsuppdraget är normalt senast 60 dagar efter datumet för revisorsrapport.

Punkt 2.2  1 och 3 st.

Uppdragsvillkoren ska omfatta att företagsledningen och styrelsen ser till att revisorn har ”obegränsad tillgång till personer i företaget som revisorn anser att det är nödvändigt att inhämta revisonsbevis från”. Detta bör kompletteras med att revisorn även ska ha tillgång till andra personer såsom experter och konsulter som har medverkat i värderingsfrågor och andra frågor som är väsentliga för bedömningen av de finansiella rapporterna.

Punkt 3.3

Begreppet väsentlighet definierats på samma sätt som i ISA. Detta centrala begrepp är styrande för revisionens inriktning och omfattning.

Standarden omfattar mindre företag, vilket generellt bör innebära en mer förutsägbar och mindre komplicerad revisionsmiljö jämfört med större börsnoterade företag som ingår i internationella koncerner. Därför menar Skatteverket att man kan överväga om inte begreppet väsentlighet i denna standard skulle kunna ges mer vägledning t.ex. i form av några exemplifierade resonemang. Detta skulle minska osäkerhet eftersom det finns en risk att begreppets definition kan ge utrymme för godtyckliga tolkningar. Skatteverket är medvetet om att det inte är görligt att för alla tänkbara situationer kunna tala om exakt var gränsen för väsentlighet går och att en absolut beloppsgräns skulle kunna påverka revisonsarbetet på ett icke avsiktigt sätt.

Punkt 4

Under punkten 4 listas vilka delar som ingår i riskbedömningen. Inte i någon del framgår vikten av att säkerställa att de skyldigheterna som framgår av 9 kap. 34 § ABL har följts. För att revisorn i revisionsberättelsen ska kunna uttala sig om skyldigheterna i 9 kap. 34 § ABL behöver revisorn göra riskbedömning för dessa områden. Skatteverket anser att detta kan förtydligas i standarden eller i svenska tillägg.

Punkt 4.5 punkt 1

Otydligt vad som avses punkten 1. Såväl formuleringen som det sakliga innehållet i punkten bör förtydligas.

Punkt 5.2.2  1 st.

”Med grund i revisorns omdöme” bör ändras till ”Med grund i revisorns bedömning”.

Punkt 6.2  1 st.

Här är det oklart om vad som avses med ”datumet för de finansiella rapporterna”. Detta behöver förtydligas.

Av ISA 560 framgår att med ”datum för de finansiella rapporterna” avses det datum då den senaste perioden som de finansiella rapporterna omfattar slutar.

Punkt 6.3

”förståelse” bör bytas ut mot bild.

Punkt 6.4  2 st.

Oklart vad det är för ett uttalande och vem som ska ge det.

Punkt 6.7

Skatteverket gör bedömningen att standarden inte i sig behöver innebära någon försämring när det gäller revisionsberättelsens betydelse för verkets kontrollverksamhet. Det får dock betonas att för kontrollverksamhet är det av stor betydelse att en revisionsberättelse tillsänds verket när ett företag har brister enligt 9 kap. 37 § ABL. Vid framtagandet av svenska tillägg till kapital 6.7 i standarden om revisorns rapportering bör detta framgå.

2  Kommentarer till ställda frågor

2.1  Nordiska standarden är väl anpassad för revision i mindre och okomplicerade företag

Eftersom den Nordiska standarden innebär att den enskilde revisorn i högre grad styr innehållet i revisionen än programmet i sig ges utrymme att anpassa revisionens inriktning och omfattning utifrån det reviderande företags förutsättningar.

2.2  Kvaliteten i revisionen kommer att öka, förbli opåverkad eller minska till följd av tillämpning av Nordiska standarden

Skatteverkets uppfattning är att begreppen och skrivningarna i standarden som styr revisonens inriktning och omfattning allt väsentligt är hämtade från ISA. Mot bakgrund av det finns det ingen anledning att anta att kvaliteten i revisionerna kommer att förändras till följd av tillämpning av standarden.

2.3  Det föreligger behov av kompletterande vägledning till Nordiska standarden

Den Nordiska standarden är som sagt en principbaserad fristående revisonsstandard som bygger på en riskbaserad revisionsansats. Fördelen med detta är att revisionen i större utsträckning styrs av att revisorn använder professionell bedömning och förhåller sig professionellt skeptisk och därmed mindre detaljstyrning. På så sätt blir revisionsarbetet mer flexibelt och kan anpassas till det reviderande företagets förutsättningar.

Nackdelen med en sådan revisonsstandard är att den ger ett stort tolkningsutrymme för hur standarden ska tillämpas i det enskilda. Det finns en risk att kvalitet och effektivitet kan skilja mellan revisioner utförda av erfarna och mindre erfarna revisorer. För att kunna säkerställa en likformig och enhetlig kvalitet torde en viss kompletterande vägledning vara nödvändig. Skatteverket har under avsnitt 1, ovan, kommenterat några sådana områden där det kan vara lämpligt.

2.4  Sådan vägledning till Nordiska standarden (se punkt 3 ovan) – i förekommande fall – ska utvecklas på nationell eller nordisk basis.

Det är lämpligast att utveckla den på nationell bas. Detta med hänsyn till juridisk miljö och nationella redovisningsstandard. Mindre företag har i regel begränsad gränsöverskridande verksamhet varför mindre företag jämfört med större företag huvudsaklighet är mer en nationell än en internationell angelägenhet.

2.5  Nordiska standarden utan större svårigheter kan integreras med befintlig revisonsmetodik

Eftersom standarden väsentligen har fått sina begrepp och skrivningar från nuvarande ISA, torde den utan större svårigheter kunna integreras med befintlig revisonsmetodik. Se svar på fråga 2.2.

2.6  Nordiska standarden är förenlig med Artikel 26 i Revisorsdirektivet (del av EUs revisionspaket)

Skatteverkets bedömning är att standarden är förenlig med Artikel 26.

2.7  Tillämpning av Nordiska standarden förutsätter omfattande kompletterande utbildning av revisorer som redan är förtrogna med vedertagna principer för revision

För den del av standarden där skrivningarna skiljer sig från nuvarande ISA, kan kompletterande utbildning behövas. I övrigt kan antas att revisorer som är förtrogna med ISA kan tillämpa standarden på avsiktligt sätt.