Skatteverkets remissvar m.m.

Fi2015/04727/S2

1. Sammanfattning

Skatteverket tillstyrker utredningens förslag att

1. det införs en lägsta beloppsgräns för ansökan om återbetalning av energiskatt enligt 11 kap. 14 § lagen (1994:1776) om skatt på energi (LSE)
2. ansökan om återbetalning av energiskatt enligt 11 kap. 14 § LSE ska lämnas elektroniskt i vissa fall, men förordar att även ansökan om återbetalning avseende landström ska lämnas elektroniskt
3. nedsättningen av energiskatten på el i vissa kommuner i norra Sverige slopas. 

Skatteverket avstyrker utredningens förslag att införa en möjlighet att

1. efter medgivande från Skatteverket få lämna ansökan om återbetalning av energiskatt enligt 11 kap. 14 § LSE kvartalsvis
2. godkännas som frivilligt skattskyldig för energiskatt på el, om det införs en möjlighet till kvartalsvis ansökan om återbetalning av energiskatt enligt 11 kap. 14 § LSE.

Skatteverket har inga invändningar mot att övriga förslag genomförs. Skatteverket lämnar dock nedanstående synpunkter på förslagen.

Skatteverket anser att krav på att lämna uppgifter om stödmottagaren bör begränsas till ett så litet antal företag som är möjligt för att ändå uppfylla EU-rättens krav. 

Skatteverket anser att det är nödvändigt att se över begreppet industriell verksamhet.

Skatteverket beräknar att förslagen medför engångskostnader om totalt 5 miljoner kronor och löpande kostnader om totalt 9,8 miljoner kronor per år. Skatteverket begär ökade anslag med motsvarande belopp.

2. Skatteverkets synpunkter

2.1 Uppgifter om stödmottagare

2.1.1 Vilka uppgifter som ska lämnas om stödmottagaren

I betänkandet lämnas förslag om att den som yrkar avdrag eller ansöker om återbetalning av energiskatt på el som förbrukats för vissa ändamål ska lämna vissa uppgifter. Uppgifts­lämnandet föranleds av EU-rättsliga krav. Uppgifterna avser bland annat den region där stödmottagande företag är beläget på Nuts II-nivå enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 och stödmottagande företags verksamhetsområde på Nace-gruppnivå enligt Rådets förordning (EEG) nr 3037/90. Det framgår dock inte tydligt av EU-förordningarna hur region och verksamhetsområde ska bestämmas. Detta behöver klargöras.

2.1.2 Vilka företag som ska lämna uppgifter om stödmottagaren

Utredningen föreslår att lämnande av vissa uppgifter om stödmottagaren ska utgöra ett villkor för avdrag respektive återbetalning av energiskatt enligt de föreslagna bestämmelserna i 11 kap. 9 § första stycket 8 och 9 respektive 14 § LSE. Ett sådant uppgiftslämnande inne­bär en administrativ börda för företagen. De aktuella uppgifterna är nödvändiga för att uppfylla EU-rättens krav på offentliggörande av stödmottagare för vilka stöd lämnas med minst 500 000 euro/år inom en viss stödordning, det s.k. transparenskravet. Skatteverkets bedömning är att dessa utgör maximalt 1 % av samtliga stödmottagare. Om uppgifterna är nödvändiga endast för att uppfylla transparenskravet anser Skatteverket att det bör över­vägas om det inte är lämpligare att istället inhämta dessa uppgifter i särskild ordning för det begränsade antal företag som är berörda. En jämförelse kan göras med bestämmelserna om uppgiftslämnande avseende stödet för biodrivmedel, enligt vilken det föreligger en skyldig­het att på begäran lämna de uppgifter som regeringen behöver för sin årliga rapportering till EU-kommissionen (7 kap. 4 a § LSE).

För att EU-rättens transparenskrav ska kunna uppfyllas måste vissa uppgifter finnas i Skatteverkets register. I lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet (SdbL) finns bland annat bestämmelser om att Skatteverket får behandla uppgifter som behövs för fullgörande av ett åliggande som följer av ett för Sverige bindande internationellt åtagande (1 kap. 4 § och 2 kap. 3 § SdbL). Även om uppgifts­lämnandet inte utgör ett villkor för skattebefrielsen bör det därmed ändå finnas stöd för att behandla de uppgifter som är nödvändiga att registrera för att kunna uppfylla EU-rättens transparenskrav.

2.2 Otillåten stödmottagare

Av förslagen i betänkandet framgår att stöd inte får lämnas till ett företag som är föremål för betalningskrav på grundval av ett tidigare kommissionsbeslut som förklarar ett stöd olagligt och oförenligt med den inre marknaden. För att Skatteverket ska ha möjlighet att säkerställa att stöd inte lämnas till ett sådant företag, krävs att Skatteverket får kännedom om att ett företag är föremål för ett sådant betalningskrav. Skatteverket förutsätter att det kommer att finnas bestämmelser som medger att sådan information kan lämnas till och får behandlas av Skatteverket.

Enligt förslaget ska det vara Skatteverkets uppgift att kontrollera att stöd inte utbetalas till företag i svårigheter enligt definitionen i artikel 2 punkt 18 i Europeiska kommissionens förordning (EU) nr 651/2014. Skatteverket vill påpeka att en sådan bedömning som regelverket förutsätter ligger utanför det som Skatteverket tidigare haft att hantera och kräver stora resurser. Skatteverket vill även påtala att det inte är praktiskt genomförbart att kontrollera detta vid varje enskilt utbetalningstillfälle.

2.3 Begrepp och definitioner som har sin grund i EU-rätten

I förslagen till ändringar av LSE hänvisas i vissa fall till bestämmelser i olika EU-förordningar. Bestämmelserna i EU-förordningarna är tillämpliga på olika typer av stöd, även sådana som administreras av andra myndigheter. Innebörden av begreppen i EU-förordningarna är dock inte alltid enhetlig och tydlig. Det är därför Skatteverkets bedömning att innebörden av de aktuella begreppen bör förtydligas i en för de olika stöden gemensam nationell författning. Detta skulle dels underlätta för företagen att bedöma om de har rätt till stöd, dels ge större möjligheter att uppnå en för stödmyndigheterna enhetlig tillämpning.

2.4 Ansökningsperiod

Skatteverket avstyrker att det ska införas en möjlighet för den som förbrukar el i större omfattning att efter medgivande från Skatteverket få lämna ansökan om återbetalning av energiskatt enligt 11 kap. 14 § LSE kvartalsvis istället för årsvis. Om en sådan möjlighet ändå införs är det Skatteverkets uppfattning att gränsen bör sättas betydligt högre än den föreslagna om 250 000 kWh per år.

Skatteverket förespråkar enkla och enhetliga regler som gäller för alla. Eventuella särregleringar bör träffa så få som möjligt. Enligt Skatteverkets uppfattning är det även angeläget att bestämmelserna utformas så att de administrativa kostnaderna begränsas för såväl Skatteverket som berörda företag. Jämfört med årsvis ansökan för alla medför kvartalsvis ansökan administrativa merkostnader för Skatteverket, både i form av initiala kostnader för handläggning av ansökningar om kvartalsmedgivande och i form av löpande kostnader för handläggning av fler återbetalningsansökningar.

Enligt utredningens förslag ska återbetalning endast ske av den del av beloppet som överstiger 12 000 kronor per år. Utredningen bedömer att gränsen om 250 000 kWh skulle innebära att det återbetalningsgrundande beloppet i de allra flesta fall bör överstiga gränsen 12 000 kronor redan det första kvartalet. Skatteverket konstaterar dock att i de fall den gränsen inte uppnås under första kvartalet uppstår det problem med att bestämma återbetalningsbeloppet för andra kvartalet. Detta kan exempelvis vara aktuellt vid säsongsvariationer eller en omorganisation inom en koncern. Även detta talar för att årsansökan bör gälla för alla.

2.5 Lägsta beloppsgräns för återbetalning i vissa fall

Skatteverket tillstyrker att det införs en lägsta beloppsgräns avseende återbetalning av energiskatt enligt 11 kap. 14 § LSE. Skatteverket anser dock att gränsen bör sättas till lägst 25 000 kronor per år för att ytterligare begränsa de administrativa kostnader för Skatteverket som förslaget medför.

2.6 Elektronisk ansökan om återbetalning

Skatteverket tillstyrker att ansökan om återbetalning enligt 11 kap. 14 § LSE ska lämnas elektroniskt avseende el som förbrukas i tillverkningsprocessen i industriell verksamhet och i datorhallar. Skatteverket förordar att återbetalningsansökan ska lämnas elektroniskt även när det gäller el som förbrukas som landström. 

2.7 Frivilligt skattskyldig för energiskatt på el

Skatteverket avstyrker utredningens förslag att införa en möjlighet att godkännas som frivilligt skattskyldig för energiskatt på el, om en möjlighet till kvartalsvis ansökan om återbetalning införs.

Skatteverket anser att om bestämmelser om godkännande som frivilligt skattskyldig ändå införs, bör dessa träda ikraft innan den föreslagna lagstiftningen i övrigt träder ikraft. Bestäm­melserna behöver i sådant fall kompletteras med en övergångsbestämmelse om att godkän­nandet kan gälla skattskyldighet tidigast från och med den tidpunkt då lagstiftningen i övrigt träder ikraft.   

2.8 Slopande av skattenedsättningen i vissa kommuner i norra Sverige

Skatteverket tillstyrker utredningens förslag att nedsättningen av energiskatten på el i vissa kommuner i norra Sverige slopas. 

Nedsättningen berör enligt uppgifter i betänkandet över 80 000 företag samt cirka 500 000 hushållskunder. Skatteverket instämmer i utredningens bedömning att införandet av ett återbetalningssystem för alla förbrukare skulle innebära en orimlig administration för såväl förbrukarna som Skatteverket. Skatteverket instämmer även i utredningens bedömning att det inte heller är lämpligt att införa ett återbetalningssystem endast för företagen, medan elleverantörerna även fortsättningsvis skulle redovisa enligt den lägre skattesatsen för den el som förbrukas av hushållskunderna.  

2.9 Nödvändiga ändringar av skatteförfarandelagen

Utredningen föreslår att ett tillägg ska göras i 7 kap. 1 § skatteförfarandelagen (2011:1244) (SFL), nämligen att Skatteverket ska registrera även den som godkänts som frivilligt skatt­skyldig för energiskatt på el. Skatteverket konstaterar att ett tillägg behöver göras även i 53 kap. 5 § 2 SFL. Även beslut om återbetalning enligt den föreslagna nya 14 § i 11 kap. LSE bör anses som beslut om punktskatt. 

2.10 Datacenter

Skatteverket har inga invändningar mot att det införs möjligheter till delvis skattebefrielse av el som förbrukas i vissa datacenter. Skattebefrielsen föreslås gälla endast under förutsättning att näringsidkaren dels bedriver viss verksamhet i den aktuella anläggningen (datacentret), dels huvudsakligen bedriver sådan verksamhet. Det kan vara svårt att avgöra exakt vad som omfattas av de angivna verksamheterna, vilket kan ge upphov till gränsdragningsproblem. Det är dock i nuläget svårt att bedöma hur stora dessa problem riskerar att bli.

Av betänkandet framgår att skattelättnaden för datorhallar inte är avsedd att omfatta dator­hallsverksamhet som endast är en stödfunktion för ett företags huvudsakliga verksamhet, även om företagets datorhall har en total effekt på minst 0,5 MW. Som exempel på sådan verksamhet nämns datorhallar som är avsedda för eget bruk inom handelsbranschen och företag som tillhandahåller bank- eller finansieringstjänster. Den föreslagna definitionen av datorhall innebär dock att skattelättnaden omfattar även sådana datorhallar, om företagen väljer att placera denna stödfunktion i ett separat bolag. Bestämmelserna bör kompletteras med ytterligare begränsningar för att undvika att företagen kringgår regelverket på detta sätt. Ett alternativ är att justera definitionen av datorhall så att det framgår att de aktuella tjänst­verksamheterna som näringsidkaren bedriver inte får vara riktade till företag som står i intressegemenskap med näringsidkaren. Ett annat alternativ är att effektgränsen, om möjligt, bestäms till en nivå som överstiger den högsta aktuella effektgränsen för sådana datorhallar.

2.11 Industriell verksamhet

Skatteverket anser att det är nödvändigt att se över begreppet industriell verksamhet och hänvisar till problembeskrivningen i avsnitt 17 i betänkandet.

3. Konsekvenser för Skatteverket

Kostnadsberäkningarna är osäkra i och med att vissa omständigheter är svårbedömda. Det är bland annat svårt att beräkna de merkostnader som det innebär att ta hänsyn till att det med företag inte alltid avses en bestämd juridisk eller fysisk person, utan ibland kan avse flera juridiska eller fysiska personer tillsammans. Nedanstående kostnader är därför beräk­nade med utgångspunkt från att det med företag avses en bestämd juridisk eller fysisk person.

Skatteverket beräknar att förslagen medför engångskostnader om totalt 5 miljoner kronor. Av dessa avser 2 miljoner kronor utveckling av blanketter, webbinformation och annan information samt godkännande av frivilligt skattskyldiga och medgivande om kvartalsvis återbetalning i vissa fall och 3 miljoner kronor avser IT-utveckling.

Skatteverket beräknar att förslagen medför löpande kostnader om totalt 9,8 miljoner kronor per år, varav 8,5 miljoner kronor avser personalkostnader och 1,3 miljoner kronor avser kostnader för IT-underhåll.

Skatteverket begär ökade anslag med motsvarande belopp.

Detta remissvar har beslutats av generaldirektören Ingemar Hansson och föredragits av rättsliga experten Hillevi Hejenstedt. Vid den slutliga handläggningen har också följande deltagit: överdirektören Helena Dyrssen, rättschefen Gunilla Hedwall och sektionschefen Eva Mårtensson.