Dnr. 271-99/120
I ert brev den 14 januari 1999 vill ni få svar på ett antal frågor som rör personbeskattning. Riksskatteverket (RSV) får med anledning härav lämna följande svar.
Ang motion och annan friskvård
Fråga: "I lagtexten används uttrycket motion och annan friskvård. Vad motion är står nog klart för de allra flesta. Men vad menas med annan friskvård? Jag kan inte finna någon definition varken i förarbeten eller i RSVs rekommendationer.
Motion och annan friskvård kan ses som en form av förebyggande vård. Även rehabilitering kan vara förebyggande vård. Motion och annan friskvård gäller all personal, dvs. alla ska ha samma möjlighet. Rehabilitering däremot är individuellt inriktad och kräver i princip ett intyg från den som behandlar respektive person.
Ett exempel på annan friskvård kanske skulle kunna vara tillgång till solarium på arbetsplatsen? Men den vanligaste frågan nu gäller massage av axlar, rygg m.m. Kan detta rymmas inom begreppet annan friskvård?"
Svar: I lagtext och förarbeten anges enklare slag av motion och annan friskvård som en skattefri personalvårdsförmån. Vad som avses med annan friskvård framgår dock inte. Annan friskvård i detta sammanhang torde enligt RSVs uppfattning vara sådana aktiviteter som personalen kollektivt kan delta i, som exempelvis kostrådgivning, information om stresshantering och avslappningsteknik, pausgympa, information och stöd vid rökavvänjning, friskvårdsdagar/temadagar med information och diskussion i olika arbetsmiljöfrågor och liknande på arbetsplatsen.
Massage av nacke och axlar m.m. kan enligt RSVs uppfattning inte rymmas inom begreppet "annan friskvård" utan utgör en form av behandling av en enskild individ. Denna behandling kan vara rehabilitering och som sådan skattefri under de förutsättningar som anges i 32 § 3 b mom KL.
Vem omfattas av skattefria förmåner
Fråga: "I den senaste rekommendationen sägs beträffande skillnaden mellan arbetstagare och uppdragstagare m.m. att det finns situationer där likhetstecken inte kan sättas mellan de olika begreppen. Frågan måste därför särskilt beaktas när det i det enskilda fallet gäller en uppdragstagare m.m.
Någon definition av begreppet anställd angavs inte när reglerna infördes den 1 januari 1988. Lagrådet uttalade 1984, vid införandet av förmånsreglerna i samband med förvärv av värdepapper att man i lagtext borde ange om reglerna även avsåg uppdragstagare.
Jag har nu fått två frågor angående vad detta nya uttryckssätt i rekommendationerna innebär rent konkret.Frågorna gäller om ett företag kan tillhandahålla en vanlig styrelseledamot (ej arbetande sådan) skattefri motion och privat sjukvård?"
Svar: Begreppet arbetstagare/uppdragstagare likställs i socialavgiftslagstiftningen (jfr prop. 1989/90:110 s 752). När det gäller inkomstlagstiftningen finns däremot inget sådant uttalande, varför försiktighet måste iakttas i varje enskilt fall. Uttryckssättet i rekommendationerna (RSV S 1998:40) avser att ta sikte på just detta.
Med hänsyn till att reglerna enligt ordalydelsen enbart tar sikte på anställda och inget annat går att utläsa av förarbetena är RSV av den uppfattningen att uppdragstagare inte omfattas av bestämmelsen om skattefrihet för s k privat sjukvård.
Vad gäller reglerna om skattefrihet för motionsförmåner syftar dessa till personalvård och torde följaktligen rikta sig till just kategorin verkligt anställda. Enligt RSVs mening gäller därför nämnda regler inte för uppdragstagare.
Extrautrustning
Fråga: "Nuvarande grundregler om beskattning av förmån av fri bil infördes den 1 januari 1987. Av proposition 1986/87:46 sid 16-17 framgår att all utrustning som har samband med bilens funktion eller den åkandes komfort och förströelse skall räknas till extrautrustning. Därefter undantas biltelefon och utrustning som betingas av sjukdom eller handikapp.
Därefter har RSV i sina rekommendationer skrivit in att vinchar och kranar som är monterade på lätta lastbilar inte skall räknas till extrautrustning om man bara använder dem i tjänsten. För ett par år sedan lade Ni också till att elektronisk körjournal inte skulle räknas in som extrautrustning.
Lagtexten anger inte vad som kan undantas från extrautrustningen.
Den 1 januari 1996 infördes nya skatteregler om arbetsredskap. Av 32 § 3 c mom KL framgår, att om en vara eller tjänst som en anställd erhåller av arbetsgivaren är av väsentlig betydelse för utförandet av hans arbetsuppgifter skall förmånen av varan eller tjänsten inte tas upp som intäkt om förmånen är av begränsat värde för den anställde och den inte utan svårighet kan särskiljas från nyttan i anställningen.
Denna regel synes vara generell för alla typer av varor och tjänster.
Nu har frågan om viss extrautrustning kan ses som arbetsredskap ställts. Jag har fått följande två frågor."
Fråga A: "En person A har ett arbete som innebär att han nästan dagligen måste köra omkring med en släpkärra i tjänsten. Arbetsgivaren har därför monterat på en dragkrok på tjänstebilen. Dragkroken används inte privat. Kan dragkroken ses som ett arbetsredskap? Förändras svaret om dragkroken används privat ett par gånger om året, t ex vid vår- och höststädning av trädgården?"
Svar: Värdet av en bilförmån bestäms schablonmässigt ( punkt 2 av anvisningarna till 42 § KL). Av bestämmelserna framgår vidare att anskaffningskostnaden för extrautrustning skall - med några få undantag - läggas till nybilspriset vid beräkning av förmånsvärde enligt huvudregeln. Någon särskild regel som innebär att hänsyn skall tas till om det är efter arbetsgivarens eller den anställdes önskemål som utrustningen anskaffas finns inte.
RSV anser inte att bestämmelserna i 32 § 3 c mom första stycket KL kan tillämpas i de situationer som anges i frågan.
Fråga B: "I ett brevsvar under 1998 har RSV meddelat ett företag att larm i bostaden - under vissa förutsättningar - kan betraktas som ett arbetsredskap. Fråga har nu uppkommit om arbetsgivaren kräver att tjänstebilen förses med larm av samma skäl, dvs. stöld och skydd av biltelefon, radio och annan arbetsgivarägd utrustning som finns i bilen, om detta larm som enbart avser att skydda arbetsgivarens egendom, kan ses som ett arbetsredskap."
Svar: Se svar på fråga A.
Fråga C: "En annan fråga som jag har fått gäller en klimatanläggning. En person, som av läkare fått rådet att inte sätta sig i kalla bilar p g a att en viss sjukdom kan förvärras, måste installera en "värmeanläggning" i bilen. Kan arbetsgivaren bekosta denna installation skattefritt för den anställde med åberopande av reglerna om rehabilitering?"
Svar: Som ovan nämnts skall - med några få undantag - anskaffningskostnaden för extrautrustning läggas till nybilspriset. Ett undantag är utrustning som betingas av sjukdom eller handikapp. Här torde avses utrustning som efterfrågas av den som är sjuk eller handikappad och som är en förutsättning för att en sådan person skall kunna framföra bilen på ett betryggande sätt. Sådan särskild utrustning anses inte höja förmånsvärdet. Klimatanläggning får däremot anses vara en utrustning som höjer förmånsvärdet. Enligt RSVs uppfattning kan inte de regler om skattefrihet som gäller rehabilitering "ta över" när det gäller vilken utrustning som skall undantas vid beräkning av bilförmånsvärde.
Garage i närheten av bostad
Fråga A: "En arbetsgivare är rädd om sin egendom. Han vill därför att en anställds förmånsbil garageras i närheten av bostaden för att på så vis minimera stöld- och inbrottsrisken. Parkering vid arbetsplatsen är skattefri enligt ett tidigare brevsvar. Men hur är det med garage vid bostaden? Arbetsgivaren hyr ett enbilsgarage av någon annan än den anställde i närheten av den anställdes bostad. Är detta en skattefri förmån?
Förändras svaret om parkering sker i ett flerbilsgarage?"
Svar: Fritt garage vid eller i närheten av den anställdes bostad är enligt RSVs uppfattning en skattepliktig förmån. Tillgång till garage har ett värde i sig oavsett om garaget är avsett för den anställdes egen bil eller en förmånsbil. Risk för stöld eller inbrott utgör inte skäl för annan bedömning. Svaret förändras inte om parkering sker i ett flerbilsgarage.
Fråga B: "Garage i arbetsgivarens villa. Den anställde får disponera arbetsgivarens villa som bostad. Arbetsgivaren undantar dock garaget. I garaget måste tjänstebilen parkeras. Leder detta till en skattepliktig förmån av fritt garage? Garage värderas ju särskilt och ingår inte i förmånsvärdet av fri bostad. Den anställde får ju inte använda garaget "privat"."
Svar: Tillgången till garage i arbetsgivarens villa bör ses som en skattepliktig förmån av de skäl som ges i svaret på fråga A. _________________
Vad som ovan anförts är inte bindande för skattemyndigheterna.
Vill du lära dig mer om skatter och företagande? Ta då chansen och möt oss online på våra direktsända webbseminarier. Det är kostnadsfritt och du kan ställa frågor och få svar i en chatt.