Dnr. 3997-00/100
Sammanfattning:
EG-dom rörande rättsverkan av intyg på blankett E 101
Den 30 mars 2000 avkunnade EG-domstolen i Luxemburg en dom avseende socialförsäkringstillhörighet enligt EG:s förordning 1408/71 och rättsverkan av intyg på blankett E 101 enligt tillämpningsförordningen 574/72 (mål C-178/97, Barry Banks m.fl. och Théâtre Royal de la Monnaie, RSV:s rättsfallsseminarium nr 13/00). Domen behandlar rättsverkan av ett intyg om tillämplig lagstiftning på blankett E 101. Belgisk domstol hade begärt förhandsbesked av EG-domstolen om intyg på blankett E 101 avseende utsändning av personer som ansågs som egenföretagare i utsändningsstaten, kunde underkännas av motsvarande institution i arbetsstaten eftersom arbetsstatens lagstiftning betraktade personerna som arbetstagare. Enligt domstolen är ett sådant intyg, om det är utfärdat av behörig institution vilket var fallet, bindande för arbetsstaten. Om intyget befinns vara felaktigt, kan det endast upphävas eller återkallas av den utfärdande institutionen själv, av Administrativa kommissionen eller av EG-domstolen.
Med anledning av denna dom har fråga uppkommit hur SKM bör hantera den situationen att en person, som i ett intyg på blankett E 101 (eller annan E-blankett) angetts som egenföretagare av den behöriga institutionen i annan medlemsstat, enligt svensk lagstiftning och praxis ska ses som arbetstagare. Att intyget ovillkorligen gäller avseende socialförsäkringstillhörighet och betalning av socialavgifter är på grund av Barry Banks-domen (och även den tidigare Fitzwilliam-domen, mål C-202/97) helt klart. Däremot rör domen inte direkt frågor avseende momsregistrering och tilldelning av F-skattsedel.
Enligt RSV:s uppfattning bör emellertid en enhetlig hantering tillämpas. Om en person från ett annat medlemsland, som enligt intyg på E-blankett ses som egenföretagare i hemlandet, ansöker om F-skattsedel bör tilldelning av sådan skattsedel inte vägras med hänvisning till att verksamheten enligt svensk rätt inte bedöms som näring. Beträffande mervärdesskatt uppkommer skattskyldighet enligt 1 kap. 1 § första stycket mervärdesskattelagen (1994:200, ML) oberoende av om den yrkesmässiga verksamheten bedrivs här i landet eller utomlands (prop. 1994/95:57 sid. 175). Det ankommer inte på SKM att ifrågasätta ett annat lands bedömning att en verksamhet som bedrivs i det landet är yrkesmässig. Genom medlemsskapet i EU ska, i förhållande till andra medlemsstater, begreppet yrkesmässighet bedömas enligt gemenskapsrättsliga principer, vilket innebär att utöver gällande direktiv på momsområdet ska hänsyn även tas till grundprinciperna i gemenskapsrätten som fri rörlighet av varor och tjänster och diskrimineringsförbudet. Är således någon att betrakta som näringsidkare (egenföretagare) i ett annat EG-land ska verksamheten registreras här förutsatt att omsättningen är mervärdesskattepliktig enligt ML.
En uppdelning av en och samma verksamhet på så sätt att socialförsäkringen bedöms på ett sätt och mervärdesskatt och F-skatt på ett annat skulle, förutom att det vad avser egenföretagare från medlemsstat skulle kunna strida mot EG-rätten, ge oönskade praktiska konsekvenser och försvåra för utländska egenföretagare att etablera sig här.
Vill du lära dig mer om skatter och företagande? Ta då chansen och möt oss online på våra direktsända webbseminarier. Det är kostnadsfritt och du kan ställa frågor och få svar i en chatt.