Dnr. 10694-03/101
Tillämpning av EU:s sparandedirektiv samt 12 kap 2 - 3 §§ lagen om självdeklarationer och kontrolluppgifter.
1. Bakgrund
Riksdagen har beslutat att rådets direktiv 2003/48/EG om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar (sparandedirektivet) gäller som svensk lag från den 1 januari 2004 (se prop. 2003/04:24). Sparandedirektivet implementeras genom att en ny paragraf, 3 a §, införs i 12 kap. lagen om självdeklarationer och kontrolluppgifter (2001:1227), LSK. Enligt LSK gäller artiklarna 2-15 i sparandedirektivet som svensk lag. Samtidigt ändras ikraftträdandebestämmelserna angående 12 kap. 2 och 3 §§ LSK så att de tillämpas första gången vid 2006 års taxering såvitt gäller skyldigheten att ange mottagarens utländska skatteregistreringsnummer eller motsvarande.
Målet med sparandedirektivet är att möjliggöra att räntebetalningar beskattas i den medlemsstat där betalningsmottagaren har sin skatterättsliga hemvist.
Sparandedirektivet ska tillämpas från den 1 januari 2005 under förutsättning att rådet senast 30 juni, 2004 beslutar att villkoren för tillämpning från det datumet är uppfyllda (bl.a. att vissa stater som inte är medlemmar i EU tillämpar åtgärder likvärdiga med sparandedirektivets).
Uppgifter om räntebetalningar ska lämnas till Riksskatteverket av betalningsombuden, dvs. varje ekonomisk aktör som betalar ränta eller sörjer för att ränta betalas till förmån för den faktiska betalningsmottagaren.
Den definition av räntebetalning som ges i artikel 6 i sparandedirektivet omfattar utöver det svenska räntebegreppet sådant som enligt svensk rätt beskattas som utdelning (9 kap. LSK), som kapitalvinst (10 kap. LSK) och som inkomst av annan tillgång.
För avtalsförbindelser som upprättats före den 1 januari 2004 ska betalningsombudet fastställa betalningsmottagarens identitet, bestående av namn och adress.
För avtalsförbindelser som upprättats från och med den 1 januari 2004, ska betalningsombudet fastställa betalningsmottagarens identitet, bestående av namn och adress och skatteregistreringsnummer i den stat där han har sin skatterättsliga hemvist. Om utländskt skatteregistreringsnummer saknas ska uppgift istället finnas om födelsedatum och födelseort.
Enligt 12 kap. 2-3 §§ LSK gäller för kontrolluppgifter för begränsat skattskyldiga att uppgifterna ska lämnas om mottagarens utländska skatteregistreringsnummer. Denna uppgiftsskyldighet har gällt sedan LSK infördes men enligt ikraftträdandebestämmelserna ska bestämmelsen tillämpas först från 2006 års taxering. (Se dock vidare under avsnitt 3. Praktisk tillämpning…)
2. Följande gäller från och med 2006 års taxering
2.1 Begränsat skattskyldiga med skatterättsligt hemvist i stat som inte är EU-medlem
Kontrolluppgift ska lämnas enligt 6 kap., 7 kap. 1 § och 8 kap. 1-6 §§ LSK. Uppgiftslämnare ska på kontrolluppgift lämna följande uppgifter avseende betalningsmottagarens identitet:
2.2 Skattskyldiga med skatterättsligt hemvist i stat som är EU-medlem
Kontrolluppgift för begränsat skattskyldiga ska lämnas enligt 6 kap., 7 kap. 1 § och 8 kap. 1-6 §§ LSK. Kontrolluppgift om räntebetalningar i sparandedirektivets mening ska lämnas för både obegränsat och begränsat skattskyldiga.
Det bör nämnas att detta även gäller de stater som blir medlemmar i EU efter 1 januari, 2004.
Uppgiftslämnare ska på kontrolluppgift lämna följande uppgifter avseende betalningsmottagarens identitet:
2.2.1 Om det gäller avtalsförbindelser som upprättats, eller i avsaknad av avtalsförbindelser en transaktion som utförts, den 1 januari 2004 eller senare:
2.2.2 Om avtalsförbindelsen är upprättad före den 1 januari 2004:
2.3 Sammanfattning
För att kunna fullgöra kontrolluppgiftsskyldigheten vid 2006 år taxering ska uppgiftslämnare redan den 1 januari 2004 börja samla in uppgift om:
när det gäller utbetalning av räntor till mottagare med skatterättsligt hemvist i land som omfattas av sparandedirektivet i de fall uppgiftslämnaren
3. Praktisk tillämpning vad gäller sparandedirektivet
Med hänsyn till tekniska och administrativa frågor hos uppgiftslämnarna, samt att rådet ännu inte bestämt från vilken tidpunkt sparandedirektivet ska tillämpas, har Riksskatteverket följande syn på hur uppgiftslämnarna ska hantera de krav som ställs på dem från och med 1 januari 2004 med anledning av sparandedirektivet.
3.1 Fastställande av identitet
3.1.1 Utländskt skatteregistreringsnummer
Uppgiftslämnaren ska från och med 1 januari 2004 spara uppgifter om utländskt skatteregistreringsnummer på personer som avses i avsnitt 2.2.1.
3.1.2 Födelsetid
I de fall uppgift om skatteregistreringsnummer saknas ska uppgiftslämnaren, från och med 1 januari 2004 spara uppgifter om födelsetid på personer som avses i avsnitt 2.2.1.
3.1.3 Födelseort
I de fall uppgift om skatteregistreringsnummer saknas ska uppgiftslämnaren, från och med 1 januari 2004 spara uppgifter om födelseort på personer som avses i avsnitt 2.2.1. Om uppgift om födelseort medför stora administrativa ändringar hos uppgiftslämnaren kan uppgiften tillsvidare utelämnas.
3.2 Räntebegreppet
Räntebegreppet i sparandedirektivet skiljer sig på flera sätt från det räntebegrepp som används på de kontrolluppgifter som idag lämnas till skattemyndigheten.
Uppgiftsskyldigheten för banker m.fl. kommer i nuläget inte att utökas med krav om ytterligare specificering av räntor och utdelningar till följd av sparandedirektivet.
Vill du lära dig mer om skatter och företagande? Ta då chansen och möt oss online på våra direktsända webbseminarier. Det är kostnadsfritt och du kan ställa frågor och få svar i en chatt.