Remissyttrande
Sammanfattning
Skatteverket föredrar förslagets alternativ 1. Förslaget innehåller dock vissa oklarheter om skattekonsekvenserna som bör utredas vidare.
Enligt Skatteverkets mening torde det i detta alternativ med hänsyn till EG-rätten inte kunna komma i fråga annat än att kostnader som dras av enligt förslaget i 16 kap. inkomstskattelagen till ny 24 a § beläggs med särskild löneskatt på pensionskostnader (SLP), inte med socialavgifter. I promemorian saknas ett ställningstagande till detta.
Alternativ 2 skulle leda till stora kontrollsvårigheter för Skatteverket, eftersom utbetalda belopp från utländska försäkringsföretag ska beskattas i Sverige, och detta på något sätt måste kunna kontrolleras.
Promemorians förslag om särskilda kontrolluppgifter om vilka pensionsrätter anställda har kräver att Skatteverket bygger upp ett nytt lagrings- och bevakningssystem. Skatteverket anser att det måste utredas särskilt vilka resurser, och därmed kostnader, som skulle krävas innan något beslut fattas.
I förslaget om ändringar i förmögenhetsskattelagen bör en beloppsgräns för skattefri försäkring sättas in.
Förslaget om ändrade regler för avkastningsskatten skulle bli mycket arbets- och resurskrävande för Skatteverket.
6.1 Inkomstskatt
6.1.2 Alternativ 1: Etableringskravet behålls
Enligt alternativ 1 ska de betalda premierna behandlas som en personalkostnad. För arbetsgivarens rätt till avdrag krävs att de kvalitativa reglerna i 58 kap. 6 – 16 §§ inkomstskattelagen (IL) är uppfyllda och att kostnaderna ryms inom vad som följer av 28 kap. 5 – 12 och 15 §§ IL. Ändringarna föreslås tas in i 16 kap. IL i en ny paragraf, 24 a §. Enligt promemorian s. 78 regleras tidpunkten för de anställdas beskattning av kontantprincipen, dvs. beskattning sker när förmånen blir tillgänglig för lyftning. Någon ändring av de bestämmelser som reglerar hur de anställda ska beskattas anses inte behövas. Skatteverket anser dock att denna fråga blir oklar i förslaget. Beloppen blir tillgängliga för lyftning när den anställde kan lyfta belopp från försäkringen. Då är emellertid dessa ersättningar belopp på grund av kapitalförsäkring och därmed undantagna från skatteplikt.
Enligt 11 kap. 6 § IL är arbetsgivarens utgifter enligt 28 kap. 3 § IL inte skattepliktiga för arbetstagaren. I de fall som behandlas i 16 kap. 24 a § IL är det dock inte fråga om de tryggandeformer som avses i 28 kap. 3 § IL, varför arbetsgivarens premiebetalningar inte blir skattefria för arbetstagaren. Slutsatsen blir att de anställda ska beskattas allteftersom arbetsgivaren betalar premierna. Det s.k. trustmålet (RÅ 2000 ref. 28) skulle alltså vara tillämpligt.
Nästa fråga är hur beskattningskonsekvenserna blir om arbetsgivaren betalar premie på en utländsk försäkring som inte uppfyller alla krav enligt 58 kap. IL. Såvitt Skatteverket förstår förslaget ska bestämmelsen i 16 kap. 24 a § IL reglera arbetsgivarens avdragsrätt. Den slutsats som motsatsvis kan dras är att avdrag i andra fall inte får göras. Sedan är frågan hur den anställde i dessa fall ska beskattas. Enligt trustmålet skulle arbetstagaren beskattas. Skatteverket tolkar förslaget i promemorian så att arbetstagaren ska beskattas oavsett om det finns avdragsrätt enligt 24 a § eller inte, medan arbetsgivaren inte ska få avdrag i vidare mån än som följar av 24 a §. Om detta är en riktig tolkning innebär förslaget en inte obetydlig skärpning av nuvarande regler, som de tolkats av Regeringsrätten i trustmålet. Denna slutsats torde för övrigt gälla även för en svensk försäkring som inte uppfyller förutsättningarna för att vara pensionsförsäkring.
Skatteverket finner att de inkomstskattekonsekvenser som alternativ 1 kan komma att medföra måste ytterligare belysas innan ett eventuellt lagförslag läggs fram.
Några ändringar av lagen om särskild löneskatt på pensionskostnader har inte föreslagits. Om den lagen inte ändras skulle, i det fall försäkringsgivaren är utländsk och de kvalitativa och kvantitativa villkoren är uppfyllda, avdrag för premier medges och fulla socialavgifter betalas på den anställdes förmån av försäkringen. Om försäkringsgivaren i stället vore svensk skulle en motsvarande försäkring vara en pensionsförsäkring och endast SLP betalas. Skatteverket anser att detta inte torde vara förenligt med EG-rätten och att det bör utredas vidare hur bestämmelserna ska ändras.
Alternativ 1 inger hos arbetsgruppen vissa tvivel från EG-rättslig synpunkt (s. 79). Det är inte säkert att alternativet är förenligt med EG-rätten. Skattefriheten för de utfallande beloppen skulle kanske inte anses uppväga den omedelbara beskattningen av den enskilde arbetstagaren i samband med att inbetalningar sker till försäkringen. Skatteverket får dock påpeka att hänsyn även bör tas till det faktum att pensionen kommer att kunna lyftas utan skatt och att arbetsgivaren därigenom kan betala in lägre premier till en utländsk försäkring och ändå åstadkomma samma pension som en pensionsförsäkring i Sverige skulle ge efter skatt. Det belopp som därmed frigörs kan användas för skatteinbetalning för den anställdes räkning.
Alternativ 1 är enligt Skatteverkets uppfattning att föredra framför alt. 2. Alternativet behöver dock, som ovan sags, utredas vidare och lagtekniska kompletteringar torde behövas.
6.1.4 Alternativ 2: Etableringskravet för utländska tjänstepensionsförsäkringar slopas
Alternativ 2 är det alternativ som tydligast överensstämmer med EG-rätten. Arbetsgivarna skulle kunna teckna försäkringar inom hela EES-området och medges avdrag inom de ramar som gäller för tryggande av pension förutsatt att försäkringarna i allt utom etableringskravet uppfyllde förutsättningarna för att vara pensionsförsäkring enligt svensk rätt. De anställda skulle beskattas i vanlig ordning för utfallande pensionsbelopp. Skatteverket får dock påpeka att om den anställde/pensionären är bosatt utomlands när pensionen betalas ut från den utländska försäkringsgivaren så torde beskattningsmöjligheten enligt 5 § första stycket punkt 7 i lagen om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta (SINK) sannolikt inte med framgång kunna hävdas från svensk sida.
Ett sådant förslag som alternativ 2 är skulle leda till mycket stora kontrollproblem för Skatteverket.
Den kontroll som kommer först i tiden är kontrollen av arbetsgivarens avdragsrätt. Som EG-domstolen påpekar bl.a. i Danner-domen, punkt 50, kan det från den som begär avdrag för premier alltid begäras att avdraget – betalningen - styrks. Det får också anses ankomma på den som begär nu avsett avdrag att styrka att den utländska försäkringen är av det slag att den uppfyller ställda kvalitativa regler. Denna kontroll är svår av det skälet att försäkringens karaktär o.d. kan vara mycket svår att bedöma. Här måste både försäkringsavtalet och den lagstiftning som reglerar detta beaktas, eftersom det krav som ställs på den utländska försäkringen är att den i allt motsvarar svensk pensionsförsäkring bortsett från att försäkringsrörelsen inte bedrivs i Sverige. Denna bedömning måste göras även i alternativ 1 men uppgiften blir extra grannlaga enligt alternativ 2 därför att en felbedömning skulle innebära att arbetsgivaren ges avdrag men att den anställde när den tiden kommer inte skulle beskattas för utbetalda belopp, eftersom försäkringen egentligen inte uppfyllde de kvalitativa krav som gällde för arbetsgivarens avdrag. Motsatsen skulle också kunna förekomma. Även enligt alternativ 1 måste de kvalitativa förutsättningarna bedömas men i det fallet skiljer sig inte arbetsgivarens avdragsrätt och den anställdes beskattning från varandra i tiden annat än möjligen ett taxeringsår.
Kontrollsvårigheterna hänger dock i än större utsträckning än som nämnts här ovan ihop med att utbetalda belopp från de utländska försäkringsföretagen ska tas upp i deklarationen som inkomst av tjänst och det kan vara flera årtionden mellan arbetsgivarens avdrag och utbetalning till resp. beskattning av den då f.d. anställde. EG-domstolen menar (Danner-domen punkterna 49 och 52) att den omständigheten att en person tidigare begärt avdrag för inbetalningar till en utländsk försäkringsanstalt medför att vederbörande skattemyndigheter blivit informerade om att personen kommer att i sinom tid uppbära en skattepliktig pension från denna försäkringsanstalt. Eftersom promemorians förslag avser tjänstepension så är det inte samma person som ges avdrag och som sedan ska beskattas. Inte ens denna lilla av domstolen framhållna möjlighet står alltså till buds. Skatteverket utgår från att det är mot den bakgrunden som förslaget lagts att arbetsgivare m.fl. i vissa fall ska lämna särskilda kontrolluppgifter om anställdas pensionsrätter.
Kontrolluppgifter m.m.
EES-företag har genom EG-rätten fått möjlighet att i Sverige bedriva bl.a. försäkringsverksamhet, utan att inrätta en filial eller motsvarande etablering här, s.k. gränsöverskridande verksamhet. En utländsk försäkringsgivare ska enligt 1 kap. 4 § lagen om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige (LUF) i sin verksamhet här följa svensk lag och svenska myndigheters beslut. Företag som bedriver sådan verksamhet här är skyldiga att lämna kontrolluppgifter enligt lagen om självdeklarationer och kontrolluppgifter (LSK). Uppgiftsskyldigheten är så utformad att företaget innan verksamheten inleds ska lämna en skriftlig förbindelse till Finansinspektionen om att lämna kontrolluppgift (13 kap. 1 § LSK). Skyldigheten att lämna kontrolluppgift regleras närmare i 11 kap. 8 § LSK. Enligt förslaget är det en förutsättning för avdragsrätt att EES-försäkringsgivaren bedriver den gränsöverskridande verksamheten i Sverige enligt bestämmelserna i LUF. Om försäkringsgivaren inte lämnar kontrolluppgift enligt LSK torde alltså avdragsrätten falla bort.
Enligt uppgifter från Skatteverket i Stockholm har ungefär 400 försäkringsbolag anmält gränsöverskridande verksamhet till Finansinspektionen, men endast en liten del av dessa företag har lämnat in en förbindelse att lämna kontrolluppgifter. Enligt de uppgifter som Skatteverket har tillgång till har det för inkomståret 2003 hittills lämnats 1085 kontrolluppgifter av utländska försäkringsföretag. Det finns skäl att tro att antalet tecknade livförsäkringar i utländska försäkringsföretag är betydligt fler än så.
Skatteverket har under hand tagit kontakt med Finansinspektionen för diskussion av bl.a. kontrolluppgiftsfrågorna.
Bestämmelsen i 13 kap. 1 § LSK behålls i förslaget och en annan bestämmelse tillfogas som säger att en sådan skriftlig förbindelse inte behöver lämnas om försäkringsgivaren åtar sig genom ett villkor i försäkringsavtalen att lämna kontrolluppgift. Om parterna väljer att inte skriva in ett sådant villkor i avtalet ska alltså de nuvarande bestämmelserna i 13 kap. 1 § 1 st. LSK om skriftlig förbindelse gälla. Om ett villkor skrivs in i avtalen synes förslaget omvänt kunna tolkas så att det därmed inte finns någon skyldighet alls att lämna kontrolluppgift, eftersom det då inte finns något krav på skriftlig förbindelse. Den enda ”uppgiftsskyldighet” som då skulle finnas är ett mellan parterna avtalat åtagande att lämna kontrolluppgifter.
Skatteverket anser att det är ett bra förslag att det i försäkringsavtalet ska skrivas in att försäkringsgivaren åtar sig att lämna kontrolluppgifter enligt LSK, eftersom detta blir en av förutsättningarna för att försäkringen ska kunna anses som pensionsförsäkring. Skatteverket anser emellertid att ett sådant moment i avtalet inte bör medföra att kravet på förbindelse tas bort. Förbindelsen enligt 13 kap. 1 § 1 st. LSK innebär ett åtagande gentemot svensk myndighet, och ett sådant bör inte ersättas av det avtal parterna träffar. Vad som bör undersökas är enligt Skatteverkets mening hur förbindelsen kan göras effektivare så att den tillsammans med kravet på att åtagandet står i avtalet kan få till följd att kontrolluppgifter faktiskt lämnas. Även i fråga om andra utländska försäkringar än de som enligt alternativ 2 ska anses som tjänstepensionsförsäkringar måste effektiviteten i uppgiftslämnadet bli betydligt större om 13 kap. 1 § LSK ska få verklig betydelse.
Skatteverkat får påminna om ett förslag som den 19 april 2001 lades fram av EG-kommissionen om ”Avskaffande av skattehinder för tillhandahållande av tjänstepensioner över gränserna”. Där behandlades bl.a. frågan om automatiskt informationsutbyte. Riksskatteverket lämnade ett yttrade om förslaget 2001-08-28 till Finansdepartementet och var i huvudsak positivt till förslaget. Såvitt Skatteverket är bekant har förslaget ännu inte lett till några åtgärder. Om promemorians förslag enligt aternativ 2 genomförs blir det ännu viktigare än tidigare att kommissionens förslag får en fortsättning.
Det förslag till ändrad uppgiftsskyldighet som alternativ 2 för med sig innebär att kontrolluppgift ska lämnas också på utbetalda belopp från försäkringen, inte enbart på värdet av försäkringen. Skatteverket blir därigenom ännu mer beroende än idag av att de utländska försäkringsföretagen verkligen lämnar uppgifter och att uppgifterna är riktiga. En svårighet med kontrolluppgifter från utlandet är att få dessa något sånär enhetliga och att alla de uppgifter som behövs också lämnas. Skatteverket får varje år in en stor mängd kontrolluppgifter av olika slag från utlandet, dock i mindre omfattning, som framgår ovan, från försäkringsföretag. Uppgifterna från utlandet varierar kraftigt i form och kvalitet och behandlingen av dem tar betydande resurser i anspråk.
I promemorian läggs ett förslag om en helt ny form av kontrolluppgifter. Enligt förslag till en ny paragraf 7 c i 11 kap. LSK ska arbetsgivare m.fl. lämna kontrolluppgift när anställningen eller verksamheten upphör. Förslaget innebär att ett stort register ska läggas upp som ska ge Skatteverket kännedom om vilka personer som i framtiden kan förväntas komma att få utbetalningar av tjänstepension på grund av försäkring. Ett sådant register skulle fylla en viktig uppgift. Detta förslag skulle dock kräva att ett nytt lagrings- och bevakningssystem byggs upp hos Skatteverket. Det är uppenbarat att detta skulle kräva stora resurser. Det kan också bli svårhanterligt, bl.a. på grund av att uppgifterna måste finnas i registret under mycket lång tid, i många fall i flera årtionden.
Skatteverket anser att resursbehov och kostnader måste utredas särskilt innan något beslut fattas om införande av kontrolluppgifter av detta slag.
Det bör övervägas – ifall registret införs – om inte också uppgifter om belopp och pensionsålder bör tas med. Rutiner för ett ev. register bör rimligen också införas där försäkringstagaren görs medveten om att Skatteverket har uppgift om försäkringen. Uppgiften bör därför redovisas i specifikationen till den förtryckta inkomstdeklarationen. En fråga är om denna uppgift ska redovisas varje år eller bara när försäkringstagaren blir pensionär.
Om registret införs bör det även omfatta personer som avflyttat och inte längre har väsentlig anknytning till Sverige. Även om Sverige inte kan beskatta personen efter utflyttningen kan detta förmodligen göras i det land i vilket han har bosatt sig. Detta torde dock i praktiken förutsätta att Sverige informerar hans hemland om detta.
En annan fråga som bör övervägas är om inte övergångsbestämmelser behövs för det fall en försäkring har tecknats i ett försäkringsföretag inom EES-området och företaget flyttar till ett icke-EES-land, eller omvänt, och försäkringstagaren fortsätter att betala premier.
6.2 Överväganden och förslag beträffande förmögenhetsskatt
Förslaget om ändring av förmögenhetsskattelagen innebär att även kapitalförsäkring som uppfyller de kvalitativa kraven för pensionsförsäkring – bortsett från etableringskravet - ska bli skattefri. Någon beloppsgräns föreslås inte. Enligt förslaget skulle premier som betalas för de privat tecknade försäkringar som omfattas av den föreslagna ändringen av förmögenhetsskattelagen inte vara avdragsgilla vid inkomstbeskattningen för en fysisk person, vare sig i det föreslagna alternativ 1 eller alternativ 2. Som bestämmelserna är idag har avdragsbestämmelserna ett samband med de förmögenhetsskatterättsliga bestämmelserna. Detta fungerar som en återhållande kraft för att begränsa storleken på den skattefria delen av förmögenheten. Man tecknar inte gärna en pensionsförsäkring på högre belopp än som man får avdrag för vid inkomstbeskattningen. Den föreslagna bestämmelsen torde skapa ett incitament för skattskyldiga som beskattas för förmögenhet att teckna försäkringar på högre belopp än de hade gjort om premien hade varit avdragsgill. Härigenom införs ytterligare en möjlighet att undvika förmögenhetsbeskattning. Det är visserligen inte så enkelt att skapa fungerande regler för en beloppsbegränsning av den försäkringsförmögenhet som bör undantas för beskattning, men Skatteverket anser ändå att detta är nödvändigt.
7.4 Avkastningsskatt, Behov av förändringar
Avkastningsskatten efter de föreslagna ändringarna skulle bli omständlig och resurskrävande att hantera för Skatteverket. Det i korthet behandlade alternativet med premieskatt förefaller enklare att administrera, varför Skatteverket skulle välkomna en närmare utredning av en sådan skatt.
7.5.2 Skattskyldigheten
Antalet skattskyldiga skulle, om förslaget genomfördes, öka kraftigt. Skatteverket skulle få använda stora resurser åt att informera de skattskyldiga och hantera en stor mängd kontrolluppgifter. Detta skulle leda till inte obetydliga merkostnader. Förslaget skulle troligen också leda till minskade skatteintäkter. I promemorian antas dessa effekter vara av marginell betydelse. Skatteverket ifrågasätter detta. Se även vidare under punkten 7.5.4 kontrolluppgifter nedan.
Förslaget i 2 c § avkastningsskattelagen att det är den som är skattskyldig till avkastningsskatt vid beskattningsårets ingång som ska betala avkastningsskatten för hela året tillstyrks. Frågan är idag oreglerad och en bestämmelse behövs. Förslaget går väl ihop med skyldigheten att lämna kontrolluppgift. Dessa uppgifter ska avse både förhållandena vid beskattningsårets ingång och utgång. Kapitalunderlaget för avkastningskatten avser förhållandena vid årets början och förmögenhetsvärdet förhållandena vid årets utgång. Om skattskyldigheten skulle delas upp mellan säljaren och köparen av försäkringen skulle kontrolluppgift avseende avkastningsskatten behöva lämnas till båda, och köparen skulle meddelas ett kapitalunderlag som avser tid före köpet. Med klara förutsättningar om vem som är skattskyldig kommer överlåtelsepriset att anpassas därefter. Även i fråga om avdrag för preliminärskatt underlättar förslaget tillämpningen.
7.5.3 Kapitalunderlag
Skatteverket anser att den föreslagna huvudregeln för beräkning av kapitalunderlaget är korrekt.
Förslaget innehåller också en undantagsregel. Enligt denna ska, om det tekniska återköpsvärdet inte går att beräkna, vissa schabloner användas. Undantagsregeln lär bli aktuell för utländska försäkringsgivare. Frågan är om den ska kunna användas också av svenska försäkringsföretag. Bestämmelsen är allmänt formulerad (”om ett värde .... inte går att beräkna”). Skatteverket skulle kunna få svårt att motbevisa ett påstående från ett svenskt försäkringsföretag att det av vissa beräkningstekniska skäl inte går att göra en beräkning enligt huvudregeln. Detta skulle kunna leda till att försäkringsföretagen i praktiken väljer den princip som ger det lägsta kapitalunderlaget. I synnerhet skulle detta kunna vara frestande om de utländska företagen alltid får kapitalvärdet beräknat enligt undantagsregeln godtaget. Enligt Skatteverkets uppfattning bör bestämmelsen därför preciseras.
En konsekvens av att antalet skattskyldiga skulle öka är att, om underlaget beräknas felaktigt hos försäkringsbolaget, så skulle detta komma att gälla många personer och en ändring kräva stora insatser av både försäkringsföretagen och Skatteverket. Beträffande de utländska försäkringsbolagen visar Skatteverkets erfarenheter att möjligheterna att kontrollera underlaget är i det närmaste obefintliga.
7.5.4 Redovisning, uppbörd och kontrolluppgiftsskyldighet
Preliminärskatt
Om preliminärskatt innehålls och redovisas av försäkringsföretaget skulle i normalfallet denna preliminära skatt helt komma att överensstämma med den faktiskt påförda avkastningsskatten. Utländska försäkringsföretag kan enligt förslaget också innehålla preliminärskatt. Eftersom den preliminära skatten skulle överensstämma med den slutliga avkastningsskatten i de flesta fall kan denna ”bruttoredovisning” förefalla onödig. En definitiv källskatt skulle vara mer rationell. Om en sådan kunde åstadkommas även för utländska försäkringar så torde den inte komma i konflikt med EG-rätten. Skatteverket anser att det finns skäl att undersöka detta. Stora administrativa vinster skulle kunna göras.
Enligt förslaget ska den preliminära skatten tillgodoföras den skattskyldige. För att beskattningen ska bli riktig får dock inte den tillgodoförda skatten, i de fall fråga är om pensionsförsäkring, anses som ett belopp på grund av sådan försäkring och därmed vara skattepliktig enligt 10 kap. 5 § IL. Det som är skattepliktigt är ju skatteunderlaget enligt avkastningsskattelagen. Skatteverket finner att det i 10 kap. 5 § IL bör tas in en bestämmelse att skatteavdrag enligt 5 kap. föreslagen 9 a § Skattebetalningslagen inte är belopp på grund av pensionsförsäkring.
Den nuvarande skillnaden mellan svenska och utländska försäkringar när det gäller finansieringen av avkastningsskatten kvarstår dock i det förslag som lämnas i promemorian, om vi antar att de utländska försäkringsbolagen i de allra flesta fall inte redovisar preliminär skatt. Beträffande de försäkringar där preliminär skatt redovisas finansieras skatten ur försäkringskapitalet medan det i övriga fall är försäkringstagaren som betalar skatten för egen del förutom premierna för försäkringen. Skatteverket finner det inte helt klart att detta skulle godtas av EG-domstolen med tanke på domstolens uttalande i Jessica Safir-målet.
Kontrolluppgifter
Mängden kontrolluppgifter kommer att öka högst betydligt dels på grund av att svenska försäkringsföretag ska redovisa kapitalunderlag för varje enskild försäkringstagare m.fl. skattskyldiga till avkastningsskatt, dels genom att mängden skattskyldiga med försäkring i utländska försäkringsföretag sannolikt kommer att öka. Kraven på kontrolluppgifter från de sistnämnda kommer också att öka. De synpunkter som har lämnats ovan under avsnitt 6.1.4 om kontrolluppgiftsskyldighetens uppbyggnad gäller även för de uppgifter som behövs för avkastningsskatten.
Obegränsat skattskyldig försäkringstagare som innehar livförsäkring, både svensk och utländsk, är enligt förslaget skattskyldig till avkastningsskatt. Dessutom kan enligt de föreslagna nya paragraferna 2 a och 2 b ytterligare personer komma i fråga för skattskyldigheten. Förmånstagare träder i försäkringstagarens ställe i sådana fall som behandlas i 2 a § och enligt 2 b §, som avser tjänstepensionsförsäkring. Om anställningen upphör kan skattskyldigheten, beroende på situationen, komma att ligga kvar hos den f.d. arbetsgivaren, att överföras till ny arbetsgivare eller till den f.d. anställde. Om denne avlider kan den överföras till person som har efterlevandeskydd i försäkringen. Dessutom finns sedan tidigare en regel om att skattskyldigheten i vissa fall kan övergå till person som har panträtt i försäkringen. Dessa regler kommer som en följd av förslaget om individuell beskattning att avse även svenska försäkringar.
De föreslagna reglerna om skattskyldighet är logiska, men det säger sig självt att de kommer att ställa stora krav på försäkringsföretagens rutiner för att lämna kontrolluppgifter för rätta personer. Även med korrekta kontrolluppgifter torde den nya ordningen, i vart fall inledningsvis, bli tungrodd. Skatteverket måste räkna med betydande informationsinsatser både mot försäkringsföretag, arbetsgivare och enskilda samt givetvis också internt inom verket.
Kontrolluppgifter ska redovisas även för juridiska personer. Även dessa uppgifter bör förtryckas på deklarationsblanketten. För att få med underlaget för avkastningsskatt vid förtryckning av deklarationsblankett även för dessa skattskyldiga måste kontrolluppgifterna lämnas tidigare än den 31 januari. Om detta bedöms vara realistiskt, i vart fall för de inhemska försäkringsföretagen, bör det regleras i LSK. Med dagens system kan inte kontrolluppgifter tas in i systemen förrän efter årsskiftet. När ett nytt taxeringssystem tagits i drift kommer däremot detta att kunna göras successivt.
Lagtextens utfomning
Förslag till lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel
2 §
Paragrafen inleds med: ”Skattskyldiga till avkastningsskatt är”, och fortsätter i p. 1 och 2 med uttrycket ”obegränsat skattskyldiga”. Läst tillsammans står det alltså ”Skattskyldiga till avkastningsskatt är obegränsat skattskyldiga som innehar …”. Det som ska definieras ingår i definitionen. Skatteverket antar att man i förslaget med ”obegränsat skattskyldiga” åsyftar ”till inkomstskatt obegränsat skattskyldiga”. Uttrycket ”obegränsat skattskyldiga” förekommer också i den föreslagna 2 a § och författningskommentarerna. Av 12 § avkastningsskattelagen framgår visserligen att termer och uttryck i lagen har samma betydelse som i IL, men den språkliga utformningen av 2 § bör ändå ändras.
2 b §
Det synes finnas en motsättning mellan andra stycket i paragrafen och 2 c §. Vem ska vara skattskyldig i de fall som behandlas i andra stycket och som sker under löpande kalenderår, den nye arbetsgivaren enligt 2 b andra stycket eller den tidigare arbetsgivaren enligt 2 c §? Skatteverket förutsätter att avsikten är att skattskyldigheten till den nya arbetsgivaren övergår vid det årsskifte som infaller efter det att arbetsgivarbytet skett. Detta bör framgå av lagtexten.
Vill du lära dig mer om skatter och företagande? Ta då chansen och möt oss online på våra direktsända webbseminarier. Det är kostnadsfritt och du kan ställa frågor och få svar i en chatt.