Skatteverkets remissvar m.m.

Dnr 19-83

1 Sammanfattning

Skatteverket tillstyrker att Bokföringsnämnden meddelar allmänna råd om bokföring i konkurs. Skatteverket har vissa kommentarer och förslag på annan utformning av det allmänna rådet.

2 Skatteverkets synpunkter

2.1 Vilka konkursbon ska omfattas av det allmänna rådet?

Det har angivits i remissbrevet att det remitterade förslaget till allmänna råd inte är avsett att innebära någon förändring i sak i förhållande till det nu gällande uttalandet BFN U87:10 om Bokföring i konkurs. Skatteverket ställer sig tveksam till den uppgiften. Skälen till det är följande.

Enligt bestämmelserna i konkurslagen (1987:672), KL, ska förvaltaren, oavsett vad som gäller i fråga om bokföringsskyldigheten för gäldenären, löpande bokföra in- och utbetalningar, om inte god redovisningssed kräver att bokföringen sker på något annat sätt (7 kap. 19 § KL). Vidare framgår att förvaltaren var sjätte månad (om konkursen inte är avslutad) ska avlämna en berättelse till tillsynsmyndigheten. Den ska bl.a. innehålla uppgifter om in- och utbetalningar under den gångna perioden eller en kronologisk och systematisk sammanställning av boets affärshändelser (7 kap. 20 § KL).

De bedömningar som görs i BFN U87:10 är avsedda att omfatta bokföringen i sådana konkurser som enligt reglerna i konkurslagen inte får ske enbart genom kontantbokföring, se sista meningen under rubriken Bakgrund. Även REKON har uppfattat att uttalandet inte är tillämpligt på konkursbon där det är tillräckligt med en bokföring enligt kontantmetoden (punkt 3.2 första meningen i REKON:s Rekommendation angående bokföring i konkurs).

Skatteverket uppfattar dock att det remitterade förslaget till allmänna råd omfattar alla slag av konkursbon, till skillnad mot uttalandet BFN U87:10. Detta eftersom förslaget inte innehåller det slag av avgränsning som finns i uttalandet. Det innebär att även konkursboet för en fysisk person utan näringsverksamhet eller med en näringsverksamhet av mycket enkelt slag, t.ex. en liten jordbruksfastighet utan egentlig drift, omfattas av förslaget till allmänna råd. Det borde i dessa enklare fall vara rimligt att godta en bokföring helt enligt kontantmetoden, särskilt med beaktande av att det i förvaltarberättelsen är tillräckligt att lämna uppgifter om enbart in- och utbetalningar.

Enligt Skatteverkets mening är det dock lämpligt att det allmänna rådet som sådant omfattar alla slag av konkursbon eftersom sådana alltid är bokföringsskyldiga (7 kap. 19 § KL). I det remitterade förslaget är punkterna 1–6 av grundläggande generell karaktär och borde därför vara tillämpliga även på konkursbon där konkursgäldenären inte var bokföringsskyldig eller bedrev en näringsverksamhet av enklare slag. Punkterna 7–9 berör främst fall där konkursboet är av sådan omfattning att en kontantmetod inte får tillämpas.

Skatteverket har inget eget förslag på hur en avgränsning i det allmänna rådet ska göras eller uttryckas i ord mellan konkursbon där det är respektive inte är tillräcklig att enbart bokföra in- och utbetalningar. Med hänsyn till det förslag som lämnas nedan i avsnitt 2.2 borde en avgränsning dock bli obehövlig.

2.2 Förslag på slopande av punkt 8

Det nuvarande uttalandet i BFN U87:10 i tredje stycket under BFNs bedömning är motsägelsefullt. De första två meningarna i stycket måste förstås som att samtliga utställda och mottagna fakturor vid fortsatt drift ska bokföras. Sista meningen i stycket ger dock intryck av att förteckningen enbart behöver omfatta fakturor som är obetalda per det datum som berättelsen till tillsynsmyndigheten ska upprättas. Det framgår inte heller i klartext om förteckningen ska bokföras. Detta uttalande har av REKON tolkats som att obetalda fakturor vid utgången av perioden för vilken förvaltarberättelsen avser ska förtecknas och bokföras, för att omedelbart bokas bort i inledningen av nästa period.

Även punkterna 8 och 9 i det remitterade förslaget blir på samma sätt som i BFN U87:10 oklara och motsägelsefulla. Det framgår inte om det är meningen att förteckningen enligt punkt 8 ska bokföras. Med den utformning förslaget till allmänna råd har medför det att en förteckning ska upprättas för alla konkursbon, dvs. även för konkursbon där gäldenären inte var bokföringsskyldig (jfr punkt 2.1 ovan). Enligt punkt 9 ska vid fortsatt drift samtliga in- och utgående fakturor bokföras, som Skatteverket uppfattar texten. Punkt 8 kräver enbart att förteckning ska göras av obetalda fakturor per dagen för upprättande av förvaltarberättelsen. Eftersom punkt 8 också kan antas omfatta fakturor som uppkommit vid fortsatt drift (genom att texten har hämtats från det stycke i BFN U87:10 som behandlar fortsatt drift) så får punkterna sammantaget en oklar innebörd.

Metoden enligt punkt 8 innebär att fakturor som ställs ut/mottas och betalas under en och samma period inte bokförs, utan det är enbart in- och utbetalningarna som bokförs. Metoden påminner om den möjlighet som finns för vissa företag enligt 5 kap. 2 § tredje stycket bokföringslagen (1999:1089) att dröja med att bokföra affärshändelserna tills dess betalning sker och som först vid räkenskapsårets utgång ska bokföra obetalda fakturor. En konkursförvaltares bokföring för ett konkursbo bör inte likställas med detta slag av företag. Skatteverket anser att metoden enligt punkt 8 är en otillräcklig bokföringsmetod för ett konkursbo där det inte är tillräckligt med bokföring av enbart in- och utbetalningar. Alternativet i den situationen bör vara ett krav på att bokföra samtliga utställda och mottagna fakturor. Skatteverket föreslår därför att punkt 8 helt tas bort. Det medför dessutom att oklarheterna vid tolkning av punkterna 8 och 9 elimineras.

Skatteverkets förslag i föregående stycke - att punkt 8 tas bort - borde också medföra att det inte behöver göras någon uppdelning i det allmänna rådet mellan fall där en kontantmetod får användas och de fall där utställda och mottagna fakturor måste bokföras. Det blir alltså vid ”fortsatt drift” som det inte blir tillåtet med enbart en kontantredovisning.