Skatteverkets remissvar m.m

MSB 2020-05986

Skatteverkets synpunkter

Den föreslagna arbetsprocessen i underlaget till vägledning för myndigheter för höjd beredskap och krig avseende planering av varor och tjänster är väl strukturerad och överskådligt tydlig och har inga väsentliga invändningar men dock några synpunkter på innehållet.

Den föreslagna planeringsprocessen ställer höga krav på aktörernas egen planering inom området civilt försvar och där näringslivets i ringa omfattning deltagit i de senaste årens uppbyggnadsarbete inom området, varför man kan fråga sig om den i sin helhet är realistisk. Särskilt med tanke på att mandatfrågan är oklar och skulle behöva belysas ytterligare i underlaget.

En grundläggande förutsättning för genomförandet av vägledningen är att genomföra aktiviteter i samarbete med sina leverantörer. För detta behövs det förutsättningarna för relationen mellan myndigheten och leverantören är reglerad i avtal. Detta sker i samband med att myndigheten upphandlar tjänsten eller varan i fråga. Det är därför förvånande att dessa frågor inte har en mer framskjuten plats i vägledningen.

För att få en bättre balans, och ge dessa frågor en mer framskjuten plats i vägledningen, föreslås att bilaga 1, ”Vissa konkurrensrättsliga och upphandlingsrättsliga aspekter på planering av försörjning av varor och tjänster”, inkorporeras i själva vägledningen. Detta eftersom det är en så pass central del för hur vägledningen ska kunna tillämpas. Avsnittet bör dess utom fördjupas då den är helt avgörande för hur vägledningen i praktiken ska kunna tillämpas.

En aspekt som bör poängteras är upphandlingslagstiftningen gäller till dess att Regeringen utlyser höjd beredskap. Det innebär att de försörjningskoncept som vi nu designar och som ska gälla vid ett eventuellt väpnat angrepp måste upphandlas i enlighet med LOU och LUFS. Det finns i praktiken väldigt lite utrymme till snabba omställningar i leveranser under de förhållanden som kan förväntas råda under höjd beredskap. Även om parterna har överenskommit i upphandlingsskedet om en viss flexibilitet i avtalet kommer det dock att medföra ökade kostnader. Särskilt om önskemål om lagerhållning, särskild kompetens och krav på säkra kommunikationer framförs från myndigheterna.

Det ställer i sin tur höga krav på upparbetade interna rutiner mellan inköps- och beställarorganisationen på respektive myndighet. Vidare kan det vara svårt att bygga djupare relationer mellan leverantören och den upphandlande myndigheten då myndigheter är begränsade till relativt korta avtalsperioder om fyra år för ramavtal enligt LOU.

Hävdar leverantören force majeur, vilket är tillämpligt vid krig, innebär det som regel att leverantören inte är bunden till överenskomna avtalsrättsliga skyldigheter. Redan här faller ju den del av vägledningen som bygger på att leverantörerna ska stå för lagerhållning och ökade leveranser. I denna del skulle vägledning tjäna på en fördjupning.