Skatteverkets remissvar m.m.

2020/21:URF2

1 Sammanfattning

Skatteverket tillstyrker att förslagen genomförs.

Skatteverket lämnar dock vissa synpunkter på förslagen. Synpunkterna gäller förslag till ändringar och förtydliganden.

2 Skatteverkets synpunkter

2.1 Skilda definitioner av tjänsteställe

Enligt utredningens förslag ska det arbetsrättsliga tjänstestället för en riksdagsledamot fastställas på visst sätt enligt 1 kap. 3 a § lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter (ersättningslagen). En motsvarande ändring, fast med något avvikande utformning, föreslås för det skatterättsliga tjänstestället i 12 kap. 8 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL. För att få ett enhetligt begrepp och enhetlig tillämpning förordar Skatteverket att definitionen av tjänsteställe fastställs enbart i IL, dock såsom den är uttryckt i förslaget till 1 kap. 3 a § första stycket ersättningslagen, och att en hänvisning till definitionen i IL placeras i denna paragraf. Vidare bör gjorda förtydliganden om bostadens (tjänsteställets) beskaffenhet i författningskommentaren till 1 kap. 3 a § ersättningslagen (s. 350–351) behållas i sak och överföras till kommentaren till 12 kap. 8 § IL. Om IL:s definition konsekvent tillämpas elimineras risken för att skilda bedömningar av tjänsteställe och tjänsteresor görs arbetsrättsligt respektive skatterättsligt. Vidare bortfaller då behovet av det föreslagna andra stycket i 1 kap. 3 a § ersättningslagen, dvs. om förutsättningarna för att placera ledamotens tjänsteställe i bostaden inte är uppfyllda ska huvudregeln i 12 kap. 8 § IL tillämpas. Tjänstestället är därmed där huvuddelen av arbetet utförs, dvs. i riksdagshuset.

I författningsförslaget till 12 kap. 8 § IL (avsnitt 2.5) saknas nuvarande lydelse av fjärde stycket, vilket även föranleder omformulering av författningskommentaren (avsnitt 37.4).

2.2 Förslag som rör riksdagsstyrelsens föreskrift och allmänna råd till ersättningslagen

Resor till och från sommarstuga

I de allmänna råden till 1 kap. anges övergripande vad som utgör resor som en ledamot gör som ett led i utövningen av sitt riksdagsuppdrag (tjänsteresor), bl.a. ”a) resor till och från riksdagen för att delta i riksdagsarbetet”. Skatteverket anser att denna punkt bör kompletteras med en hänvisning till att detta enbart kan avse resor i enlighet med 1 kap. 2 § 7 ersättningslagen. Syftet är att härigenom klargöra att resor som påbörjas eller avslutas vid en ledamots sommarstuga eller liknande inte utgör en tjänsteresa utan bör hanteras som en privat resa. Klassificering av sådana resor för ledamöter har varit en återkommande fråga för Skatteverket.

Privat användning av periodkort på flyg och tåg

Värdet av privata resor med ett av arbetsgivaren tillhandahållet periodkort är en skattepliktig förmån, vilket även framgår av redogörelsen för skattereglerna i avsnitt 13.1.9. I det fall en anställd inte vill använda kortet för privata resor ska det normalt upprättas ett avtal mellan arbetsgivaren och den anställde om att kortet inte får användas privat. I 3 kap. saknas dock en redogörelse för hur detta hanteras för ledamöterna. Skatteverket föreslår en komplettering att en ledamot som inte avser att använda kortet privat bör ingå avtal om detta, och i annat fall löpande lämna redogörelse över privata resor.

Privat körning med hyrbil

Av de allmänna råden till 3 kap. framgår att en ledamots kostnad för hyrbil i vissa fall kan ersättas, och att en körjournal i sådant fall ska föras för att sedan lämnas till Riksdagsförvaltningen. Skatteverket anser att det bör förtydligas i vilken omfattning privatkörning får förekomma med en sådan hyrbil. I vissa situationer, t.ex. under en pågående längre tjänsteresa, kan det vara närmast oundvikligt att behöva använda hyrbilen för kortare privata ärenden. Om privat användning är tillåten bör erinras om att reglerna om bilförmån i 61 kap. IL kan bli tillämpliga.

Beskattning av barnverksamhet

I 10 kap. 13 § regleras förmånsbeskattning av riksdagens barnverksamhet. Skatteverket anser att den förslagna paragrafen bör slopas. Det framgår redan av 26 kap. 19 a § skatteförfarandelagen (2011:1244) att skattepliktiga förmåner ska redovisas till Skatteverket. Hur värdet av en förmån som beskattas enligt IL ska beräknas bör sedan inte regleras i en annan författning. Skatteverket har inget att erinra mot den beräkningsmetod som föreslås men det bör räcka att detta regleras i interna dokument. Om en lagreglering anses behövlig bör den placeras i 61 kap. IL.