1 Sammanfattning

Skatteverket tillstyrker att förslagen genomförs. Förslagen innebär att det införs nya bestämmelser om automatiskt utbyte av uppgifter i tilläggsskatterapporter i enlighet med rådets direktiv (EU) 2025/872 om ändring av direktiv 2011/16/EU om administrativt samarbete i fråga om beskattning. Bestämmelserna möjliggör Skatteverkets utbyte av uppgifter i tilläggsskatterapporten med andra stater. Vidare innebär förslagen nödvändiga kompletteringar av bestämmelser som reglerar förfarandet avseende tilläggsskatt.

Skatteverket lämnar dock vissa förslag på förtydliganden och ändringar.

2 Skatteverkets synpunkter

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:313) om Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden

Skatteverket ifrågasätter om bilaga 2 till lagen överhuvudtaget bör finnas kvar. Bakgrunden till vår synpunkt är att Europaråds- och OECD-konventionen är infogad i svensk lag. Konventionen är därmed direkt tillämplig i Sverige. Av artikel 2 punkterna 2–4 i den implementerade konventionen framgår följande:

Parterna skall underrätta generalsekreteraren i Europarådet eller generalsekreteraren i OECD (i fortsättningen benämnda "depositarierna") om varje ändring som skall göras i bilaga A (kursiverat här) till följd av att den förteckning som avses i punkt 2 modifierats. Sådan ändring träder i kraft den första dagen i den månad som följer på utgången av en tidrymd om tre månader efter den dag depositarien mottagit underrättelsen (kursiverat här). Om en part, vid sidan av eller i stället för de skatter (kursiverat här) som finns förtecknade i bilaga A, inför en skatt av samma eller i huvudsak likartat slag efter det att konventionen trätt i kraft i denna part är konventionen tillämplig även på denna skatt från och med dess införande (kursiverat här). Parten skall i sådant fall underrätta endera depositarien om införandet av skatten.” Artikel 2 gäller liksom konventionen i övrigt som lag här i landet. En förteckning över vilka svenska skatter som omfattas ska alltså finnas som en del av bilaga A till konventionen. Det krävs ingen lagstiftningsåtgärd av Sverige för att en ändring av bilaga A ska gälla. Bilaga A finns på Europarådets webbplats. Här ska framgå vilka underrättelser som Sverige gjort. Av punkt 4 följer dessutom att sådana skatter som där avses omfattas av konventionen från och med skattens införande, och detta även om den (ännu) inte finns i bilaga A. Dessa regler innebär att bilaga 2 till lagen är överflödig (om den överensstämmer med bilaga A till konventionen) men en risk finns att den kan vara felaktig (om den inte överensstämmer med bilaga A). Vid avvikelse från bilaga A uppstår osäkerhet om konventionens tillämpningsområde. Det bör då rätteligen vara bilaga A som gäller. Skatteverket vill därför väcka frågan är om inte bilaga 2 till lagen bör upphävas i sin helhet.

2.2 Förslag till lag om ändring i skatteförfarande-lagen (2011:1244), SFL

2.2.1 32 a kap. 3 § SFL

Skatteverket anser att utformningen av paragrafen bör justeras något för ökad enhetlighet och då innehållet i tilläggsskatterapporten har förändrats sedan paragrafen fick sin ursprungliga utformning.

Det bör framgå uttryckligen av lagtexten att summan av nationell tilläggsskatt ska anges i deklarationen. När det gäller nationell tilläggsskatt bedömer Skatteverket att det inte finns något behov av att i deklarationen ta in uppgifter om beräkningen, eftersom tilläggsskatterapporten kommer att innehålla sådana uppgifter till följd av de globala överenskommelser som gjorts (jfr avsnitt 3.3.4 Globe Information Return, January 2025). Skatteverket föreslår därför att paragrafen ska ha följande lydelse.

”En tilläggsskattedeklaration ska innehålla

1. nödvändiga identifikationsuppgifter,

2. uppgift om vilken enhet som lämnar tilläggsskatterapport,

3. uppgift om att enheten har tagit del av rapporten i 2,

4. summan av tilläggsskattebelopp som den deklarationsskyldige är skattskyldig för enligt huvudregeln för tilläggsskatt,

5. summan av kompletterande tilläggsskatt som den deklarationsskyldige är skattskyldig för,

6. summan av nationell tilläggsskatt som den deklarationsskyldige är skattskyldig för,

7. de uppgifter som behövs för att fördela kompletterande tilläggsskatt, och

8. de uppgifter som behövs för att fördela nationell tilläggsskatt enligt lagen (2023:875) om tilläggsskatt.”

2.2.2 32 a kap. 6 § SFL

Såsom framgår av avsnitt 2.2.3 nedan kan uppgifter om belopp i tilläggsskattedeklarationen komma att avse andra belopp än skattebelopp, exempelvis bokfört nettovärde på materiella anläggningstillgångar. Skatteverket föreslår därför att paragrafens inledning justeras så att orden ” Tilläggsskattebelopp och kompletterande tilläggsskatt” ersätts med ”Belopp”.

2.2.3 Antalet uppgifter i deklarationen

Av promemorians förslag till 32 a kap. 3 § SFL framgår att deklarationen bl.a. ska innehålla de uppgifter som behövs för att fördela kompletterande tilläggsskatt och fördelning av nationell tilläggsskatt enligt lagen (2023:875) om tilläggsskatt. Av författningskommentaren (s. 123) framgår avseende p. 7 att om en eller flera koncernenheter är skattskyldig för nationell tilläggsskatt i fråga om ett tilläggsskattebelopp som beräknats för ett samriskföretag eller dotterföretag till ett samriskföretag så behöver deklarationen även innehålla uppgifter som är nödvändiga för fördelning av nationell tilläggsskatt. Uppgifter som behövs för fördelning av nationell tilläggsskatt kan t.ex. utgöras av uppgifter om anställda och bokförda nettovärdet på materiella tillgångar för att korrekt kunna beräkna vilken andel av tilläggsskattebeloppet för samriskföretag och dotterföretag till samriskföretaget som koncernenheten är skattskyldig för.

Skatteverket konstaterar att även när det gäller fördelning av kompletterande tilläggsskatt kan behövas uppgifter om antalet anställda och det bokförda nettovärdet på materiella anläggningstillgångar i deklarationen.

Sammantaget innebär detta att deklarationen kommer att behöva innehålla något fler uppgifter om bl.a. belopp än vad som förutsätts på s. 85-86 i promemorian (summan av tilläggsskatt att betala enligt huvudregeln för tilläggsskatt, kompletterande tilläggsskatt respektive nationell tilläggsskatt som den deklarationsskyldige är skattskyldig för). Eftersom belopp i deklarationen ska anges i svenska kronor enligt förslaget i 32 a kap. 5 § SFL kommer den deklarationsskyldige att i vissa fall behöva omräkna belopp till svenska kronor även avseende exempelvis bokfört nettovärde på materiella anläggningstillgångar.

En annan situation som kan uppstå, där det kan bli fråga om något fler uppgifter om belopp, är att koncernenheten under beskattningsåret byter koncerntillhörighet. Om moderföretagens räkenskapsår korresponderar och det samtidigt finns tilläggsskatt att betala kommer koncernenhetens deklaration att innehålla uppgifter som hänför sig till mer än en koncern. I det fallet avser Skatteverket att ta in uppgifter i deklarationen per koncerntillhörighet för att kunna stämma av mot respektive tilläggsskatterapport. Detta innebär att den deklarationsskyldige kan behöva omräkna belopp som avser respektive koncern i deklarationen.

2.2.4 33 d kap. 8 a § andra stycket SFL

Skatteverket föreslår att lagtexten kompletteras med ordet ”detta” och därmed får följande lydelse. ”Om tillämpning av första stycket medför skillnad från vad nationell rätt i en genomförandestat föreskriver, ska tilläggsskatterapporten även innehålla upplysning om detta och uppgift om effekten av skillnaden.”

2.2.5 51 kap. 5 § första stycket SFL

I 33 d kap. 6 § SFL anges att en tilläggsskatterapport ska innehålla uppgifter som är nödvändiga för att beräkna vissa belopp. Av 33 d kap. 5 § och 7-8 §§ framgår ytterligare uppgifter som ska finnas i en tilläggskatterapport. Även om befrielse från rapportavgift enligt den föreslagna bestämmelsen i huvudsak bör komma i fråga för felaktiga eller utelämnade uppgifter som rör bristfälliga beräkningar, kan det inte uteslutas att befrielse kan komma att aktualiseras även på annan grund. För att lagtexten bättre ska reflektera detta och även tydligare överensstämma med innehållet i OECD:s dokument Safe Harbours and Penalty Relief: Global Anti-Base Erosion Rules (Pillar Two), som i januari 2025 inarbetats som bilaga C i IF:s dokument GloBE Information Return, ”… where an MNE has taken reasonable measures to ensure the correct application of the GloBE Rules or the QDMTT”, föreslår Skatteverket att första stycket får följande lydelse:

”Skattetillägg eller rapportavgift ska inte tas ut för det fall en koncernenhet vidtagit skäliga åtgärder för att säkerställa en korrekt tillämpning av bestämmelserna om tilläggsskatt.”

2.2.6 Brödtext och författningskommentarer till 51 kap. 5 § andra stycket SFL

I brödtexten till 51 kap. 5 § andra stycket SFL (s. 94) så anges att ”som övergångstid som begränsar tillämpningen av sanktionslättnaden bör, vilket OECD fört fram i dokumentet om Safe Harbours and Penalty Relief: Global Anti-Base Erosion Rules (Pillar Two), innefatta räkenskapsår som börjar senast den 31 december 2026 och upphör före den 30 juni 2028.” För att undvika framtida missförstånd anser Skatteverket i första hand att skrivningarna om övergångsperioden bör vara konsekventa och följa den föreslagna lagtexten, dvs. ”..gäller för räkenskapsår som börjar före den 1 januari 2027 men inte för räkenskapsår som avslutas efter den 30 juni 2028”. Om den nuvarande skrivningen behålls bör den få följande lydelse för att överensstämma med den övergångsperiod som anges i lagtexten: ”…. räkenskapsår som börjar senast den 31 december 2026 och upphör senast den 30 juni 2028”.

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2023:875) om tilläggsskatt, TSL

Syftet med 6 kap. 15 § TSL är att förenkla förfarandet vid uttag av kompletterande tilläggsskatt. I prop. 2023/24:32 anges att om det sker förändringar som innebär att det tillkommer koncernenheter som är skattskyldiga för kompletterande tilläggsskatt i Sverige, måste en ny gemensam ansökan lämnas in för att omfatta tillkomna koncernenheter. I a. prop. gjordes vissa jämförelser mellan den som är ansvarig för kompletterande tilläggsskatt som fördelats till svenska koncernenheter och mervärdesskattegrupper (se s. 307 och s. 459). I fråga om mervärdesskattegrupper finns möjlighet att ansöka om ändringar i gruppens sammansättning (4 kap. 12 § mervärdesskattelagen [2023:200]). I en sådan situation är det möjligt att befullmäktiga huvudmannen att göra en sådan ändringsanmälan (se prop. 1997/98:148 s. 73). Ett sådant förfarande förefaller enklare än motsvarande förfarande för tilläggsskatten. I syfte att ytterligare förenkla administrationen för företagen föreslår Skatteverket att det införs möjlighet att lämna in en ändringsansökan enligt följande.

”Efter ansökan av en ansvarig koncernenhet får Skatteverket besluta att ansvaret för hela den kompletterande tilläggsskatt som fördelas till svenska koncernenheter även ska gälla en koncernenhet som inträtt i koncernen efter beslutet om ansvar för kompletterande tilläggsskatt.”

2.4 Förslag till förordning om ändring i skatteförfarandeförordningen (2011:1261), SFF

2.4.1 Beskedet om tilläggsskatt

När det gäller förslaget till 13 kap. 8 a § SFF avseende beskedet om tilläggsskatt bör förtydligas att det är fördelningen av kompletterande tilläggsskatt till den aktuella koncernenheten som ska anges i beskedet. Nuvarande författningsförslag kan uppfattas som att det är svenska koncernenheters samlade kompletterande tilläggsskatt som ska anges i beskedet.

”Ett besked om tilläggsskatt enligt 56 a kap. 7 § skatteförfarandelagen (2011:1244) ska innehålla

1. uppgift om fördelning av kompletterande tilläggsskatt och nationell tilläggsskatt, och

2. storleken på de skatter som anges i 56 a kap. 3 § skatteförfarandelagen.”

2.4.2 Språket i tilläggsskatterapporten

Skatteverket behöver fastställa formuläret för tilläggsskatterapporten på engelska. Skälet är att det varken bedöms effektivt eller realistiskt att ta fram ett formulär på svenska för uppgiftslämnandet. Att ta fram ett svenskt formulär skulle vara mycket resurskrävande och risken är stor att felaktigheter uppstår vid informationsutbytet om uppgifterna ska flyttas över till det internationellt överenskomna formuläret. Sverige riskerar då att inte kunna uppfylla sina internationella åtaganden såvitt avser informationsutbytet. För de stora multinationella koncernerna bedöms dessutom att ett svenskt formulär som skiljer sig från det internationella formuläret kommer att försvåra uppgiftslämnandet.

Språklagen (2009:600) innebär att språket i fastställda formulär ska vara svenska, om det inte finns något undantag. Ett sådant undantag kan framgå av förordning. Skatteverkets förslag är därför att det införs en bestämmelse i skatteförfarandeförordningen som ger stöd för att fastställa formulär som gäller uppgifter som kan bli föremål för informationsutbyte på engelska. Bestämmelsen skulle kunna utgöra ett nytt stycke i 22 kap. 3 § SFF enligt följande.

Skatteverket får fastställa formulär på engelska som avser uppgifter som kan bli föremål för automatiskt utbyte med behörig myndighet i annan stat eller jurisdiktion.

3 Konsekvenser för Skatteverket

Förslagen innebär inga ytterligare konsekvenser för Skatteverket.