Sökande som anser sig vara föremål för internationell dubbelbeskattning kan vända sig till Skatteverket för att få saken prövad. Motsvarande gäller om en sökande som är skyldig att betala skatt på annat sätt anser sig ha blivit beskattad i strid med ett skatteavtal. Skatteverket är behörig myndighet och förhandlar med andra stater om att undanröja den internationella dubbelbeskattningen.
Behörig myndighets förhandlingar har stöd i skatteavtalens bestämmelser om ömsesidiga överenskommelser. I (Organisation for Economic Co-operation and Development) OECD modellavtal återfinns bestämmelsen om ömsesidig överenskommelse i artikel 25.
Skatteverket är också behörig myndighet att enligt skatteavtal ingå överenskommelser med andra länder om framtida prissättning av internationella transaktioner mellan företag i ekonomisk intressegemenskap, så kallade Advance Pricing Agreement (APA) och utfärda prissättningsbesked. Information kring prissättningsbesked finns tillgängligt på Rättslig vägledning.
De behöriga myndigheterna ska, inom ramen för ett förfarande om ömsesidig överenskommelse, söka undanröja dubbelbeskattningen. Det finns emellertid ingen förpliktelse för de behöriga myndigheterna att komma fram till en lösning, se artikel 25.2 i OECD:s modellavtal. I vissa av Sveriges skatteavtal finns dock särskilda bestämmelser som ger rätt till ett skiljeförfarande om de behöriga myndigheterna inte kan komma överens.
En internationell dubbelbeskattning på internprissättningsområdet och inom EU kan lösas av behöriga myndigheter med stöd av EU:s skiljemannakonvention (90/436/EEG). Ett förfarande med stöd av denna innebär, till skillnad från ett förfarande med stöd av skatteavtalen, en skyldighet för länderna att undanröja den uppkomna dubbelbeskattningen. Om behöriga myndigheter inte kommer överens kan på begäran av sökande en rådgivande kommitté inrättas. Inom sex månader efter det att frågan överlämnats till kommittén ska kommittén yttra sig om hur dubbelbeskattningen ska lösas. De behöriga myndigheterna kan avvika från det yttrande som kommittén lämnar men detta förutsätter att de är överens i ärendet och att dubbelbeskattningen undanröjts i sin helhet. Om de behöriga myndigheterna inte kan komma överens måste kommitténs yttrande följas.
Om internationell dubbelbeskattning skett inom EU, av inkomster som tjänats in från och med 1 januari 2018, finns även alternativet att hos Skatteverket ansöka om tvistlösning enligt lagen (2019:601) om tvistlösningsförfarande i ärenden som rör skatteavtal inom Europeiska unionen (lagen om tvistlösning inom EU).¹ Tvisten ska ha uppstått till följd av Sveriges och en annan EU-medlemsstats tolkning eller tillämpning av ett skatteavtal dem emellan (s.k. tvistefråga). Vidare krävs att sökanden har sin skatterättsliga hemvist inom EU och att tvistefrågan har en direkt påverkan på sökandens beskattning, till exempel internationell dubbelbeskattning. Även enligt detta förfarande ska tvisten i första hand lösas genom ömsesidig överenskommelse. En överenskommelse garanteras genom att sökanden, två år (i vissa fall tre år) efter att ansökan godtagits, har möjlighet att begära att en rådgivande kommitté lämnar förslag på lösning. De behöriga myndigheterna ska därefter komma överens om en annan lösning inom sex månader, annars blir kommitténs förslag bindande.
Exempel på situationer där dubbelbeskattning har uppstått och som kan lösas med hjälp av behöriga myndigheter inom ramen för en ömsesidig överenskommelse är:
Här finns en beskrivning av förfarandet då en sökande som anser sig ha blivit dubbelbeskattad, har sökt hjälp hos behörig myndighet för att lösa den uppkomna beskattningen med en ömsesidig överenskommelse.
När en ansökan har kommit in till den behöriga myndigheten prövas först om den beskattning som står i strid med skatteavtalet kan lösas ensidigt (unilateralt). Om inte detta är möjligt inleder den behöriga myndigheten ett förfarande om ömsesidig överenskommelse med den utländska behöriga myndigheten. De behöriga myndigheterna försöker då genom förhandlingar att lösa den uppkomna dubbelbeskattningen.
Sökande är inte part i dessa förhandlingar. Innan ärendet avgörs uppmanas i många fall sökande att lämna kompletterande uppgifter. Sökandes medverkan är viktig eftersom det många gånger bara är sökanden själv som har tillgång till all nödvändig information.
Sökande behöver inte lämna in en ny deklaration till Skatteverket om en ömsesidig överenskommelse mellan behöriga myndigheter innebär ett beslut om skattesänkning i Sverige. Skatteverket gör sänkningen i samband med beslutet.
En överenskommelse som träffats efter att en rådgivande kommitté yttrat sig enligt lagen om tvistlösning inom EU, eller en sammanfattning av den, ska offentliggöras på Skatteverkets webbplats. De behöriga myndigheterna kan även komma överens om att den sökanden ska betala kostnader och arvoden för s.k. oberoende personer i kommittén om sökanden har återkallat sin ansökan eller kommittén beslutat att en utländsk behörig myndighets tidigare avvisning av ansökan varit riktig.
Enligt många av Sveriges skatteavtal – som ofta bygger på OECD:s modellavtal – måste en ansökan göras "inom tre år från den tidpunkt då personen i fråga fick vetskap om den åtgärd som givit upphov till beskattning som strider mot bestämmelserna i avtalet" (artikel 25.1 i OECD:s modellavtal).
Även EU:s skiljemannakonvention som avser transaktioner mellan företag i EU-länder samt lagen om tvistlösning inom EU innehåller denna treårsgräns. Det innebär att det vanligtvis är Skatteverkets eller den utländska skattemyndighetens beslut att genomföra en beskattningsändring av en sökandes inkomst som avgör när denna treårsperiod påbörjas. Om sökanden väljer att överklaga i domstol så måste ändå denna tidsfrist iakttas.
Alla skatteavtal innehåller inte denna av OECD rekommenderade treårsfrist. Det är därför viktigt att det i ärendet aktuella skatteavtalet konsulteras.
Det kan många gånger vara en fördel att på ett mycket tidigt stadium lämna in en ansökan. Ju tidigare en ansökan lämnas in desto mindre är risken att preskription inträder i det andra landet. I vissa situationer kan det till och med vara lämpligt att lämna in en ansökan redan innan ett formellt beslut till exempel om uppjustering av en inkomst i Sverige har fattats. I vissa skatteavtal finns ingen tidsfrist angiven. I många fall anser då det andra landet att det är de allmänna preskriptionsreglerna i landet i fråga som ska tillämpas. Om en efterbeskattning i Sverige sker flera år efter det aktuella beskattningsårets utgång finns risk att det andra landet anser att det redan är för sent att vidta någon korresponderande justering där. Denna situation kan många gånger undvikas om ett ärende mellan de behöriga myndigheterna kan påbörjas tidigare. Det kan därför vara lämpligt att ansöka om en ömsesidig överenskommelse till behörig myndighet redan t.ex. när en fråga om internprissättning befinner sig på utredningsstadiet.
Att beskattningsåtgärden i fråga är föremål för pågående domstolsprövning i Sverige/ansökan om förhandsbesked hos skatterättsnämnden eller att en domstol i Sverige redan har fattat ett avgörande i frågan är inget hinder för sökanden att ansöka om en ömsesidig överenskommelse.
Om en ansökan skickats in enligt lagen om tvistlösning inom EU avslutas dock alla andra pågående ärenden om ömsesidig överenskommelse rörande tvistefrågan som pågår enligt det aktuella skatteavtalet.
Sökande kan ansöka om anstånd med att betala skatt hos den behöriga myndigheten i anslutning till att en ansökan om en ömsesidig överenskommelse skickas in. Ett anstånd syftar till att mildra effekterna av internationell dubbelbeskattning till dess en ömsesidig överenskommelse kan ingås.
Den utländska skatten ska vara betald för att få anstånd med betalning av skatten. Anstånd kan då medges med ett belopp som uppgår till det lägsta av antingen den svenska skatt som belöper på den utländska inkomsten eller till ett belopp som motsvarar den utländska skatten. Om kostnadsränta beräknats på den skatt som ärendet avser kommer anståndet även att avse räntan. I vissa situationer kan anstånd beviljas endast om säkerhet ställs för skattens betalning.
Anstånd avser skatten och eventuellt påfört skattetillägg.
I förhållande till Indien gäller en särskild överenskommelse som reglerar möjligheten att få anstånd med betalning av skatt under ärendets handläggning. Överenskommelsen har främst betydelse för möjligheten att få anstånd i Indien. I denna finns bland annat krav på lämnande av säkerhet i form av bankgaranti. Överenskommelsen om detta anstånd och ytterligare information om denna finns i bilaga 2 till lagen (1997:918) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Indien samt i regeringens proposition 2012/13:89, Ändring i skatteavtalet mellan Sverige och Indien samt överenskommelse med Indien om anstånd med betalning av skatter.
Om en ömsesidig överenskommelse ingås i ett ärende som avser en svensk beskattningsändring där skattetillägg har påförts och överenskommelsen innebär en sänkning av den svenska skatten sänks skattetillägget i motsvarande mån. Om en ömsesidig överenskommelse ingås som innebär att Skatteverket ska betala tillbaka uttagen skatt tillgodoräknas intäktsränta på skattekontot på denna del.
Det här är information om funderingar som ofta förekommer:
Ansökan ska undertecknas av den sökande eller av ombud med fullmakt. För att kunna hantera ärendet är det viktigt att ansökan är fullständig och så noggrant som möjligt beskriver vad som faktiskt skett i ärendet. En ansökan kan lämnas utan åtgärd om den är så ofullständig eller bristfällig att den inte kan ligga till grund för fortsatt hantering.
Att ansöka om hjälp från behörig myndighet om att initiera en ömsesidig överenskommelse är avgiftsfritt.
Ansökan ska innehålla följande uppgifter i den mån de finns tillgängliga:
Utöver ovanstående ska en ansökan enligt lagen om tvistlösning inom EU även innehålla följande:
Behörig myndighet kan begära in ytterligare information om det krävs för att ärendet ska kunna handläggas.
Det är många gånger en fördel att lämna in en ansökan om ömsesidig överenskommelse på engelska. I ett förfarande är det också viktigt att båda ländernas behöriga myndigheter har tillgång till samma information.
Ansökan ska skickas till behörig myndighet via e-post eller som brev:
Skatteverket
Behörig myndighet MAP/APA
205 30 Malmö
Ansökan enligt lagen om tvistlösning inom EU ska också skickas till berörd behörig myndighet i annan EU-medlemsstat.² En fysisk person eller mindre företag behöver dock bara ansöka hos Skatteverket och åberopa artikel 17 i skattetvistlösningsdirektivet. ³
En lista över de länder som Sverige har skatteavtal med finns tillgänglig på Rättslig vägledning:
Övrigt vad gäller regelverk och information:
¹, Genom lagen och förordningen (2019:602) om tvistlösningsförfarande i ärenden som rör skatteavtal inom Europeiska unionen har rådets direktiv (EU) 2017/1852 av den 10 oktober 2017 om skattetvistlösningsmekanismer i Europeiska unionen (skattetvistlösningsdirektivet) införlivats i svensk rätt.
², Det finns bestämmelser om vilket språk som ska användas i artikel 3.1 i skattetvistlösningsdirektivet.
³, Definitionen av mindre företag framgår av 7 kap. 1 § lagen om tvistlösning inom EU.