Bestämmelserna om fastighetstaxering finns främst i fastighetstaxeringslagen (SFS 1979:1152) och fastighetstaxeringsförordningen (SFS 1993:1199).
Lag beslutas av riksdagen, medan förordningen till en lag är regeringens beslut med närmare bestämmelser om hur Skatteverket och andra statliga myndigheter ska arbeta för att tillämpa lagen.
Skatteverket kan också utfärda närmare bestämmelser om tillämpningen av lagstiftningen i vissa fall, när lag eller förordning föreskriver att verket ska göra det. Dessa bestämmelser publiceras som Skatteverkets föreskrifter SKVFS (bindande) och Skatteverkets allmänna råd SKV A (vägledande). Du finner dem på Skatteverkets webbplats Rättslig vägledning.
Var en fastighet ligger har mycket stor betydelse för värdet. Därför delar Skatteverket vid fastighetstaxeringen in landet i olika värdeområden.
Indelningen i värdeområden beslutas genom Skatteverkets föreskrifter. Värdeområdenas geografiska omfattning och utbredning redovisas i en kartbild i e-tjänsten Se beräkningsgrund för taxeringsvärden.
Värdenivåerna inom ett värdeområde uttrycks genom så kallade riktvärdeangivelser. Dessa beslutas genom Skatteverkets allmänna råd, och de redovisas i e-tjänsten Se beräkningsgrund för taxeringsvärden.
För småhus är riktvärde och storlek för en normaltomt i ett värdeområde exempel på riktvärdeangivelser.
Riktvärdeangivelser för hyreshus är t.ex. faktorer för byggrättens värde i kr/m² för markvärdet, och kapitaliseringsfaktorer (H-nivåfaktor) för byggnadsvärdet.
Genomsnittshyror för hyreshus beslutas också genom Skatteverkets allmänna råd, och även dessa redovisas i e‑tjänsten Se beräkningsgrund för taxeringsvärden.
Skatteverket publicerar också bland annat
Sådana publikationer och annan rättslig vägledning finner du på Skatteverkets webbplats Rättslig vägledning.