Rättsfall från Regeringsrätten

RR:s dom den 15 nov 2002, mål nr 1999-2000/ Beviskrav, reavinst på fastighet

Vid reavinstberäkning avseende såld fastighet har avdrag för förbättringskostnader medgivits med skäliga 71 950 kr mot yrkade
140 000 kr då det visserligen inte var visat hur stora kostnaderna varit men då det fanns godtagbar utredning om förbättringsarbetenas omfattning.

Inkomsttaxeringen 1995

S avyttrade under 1994 sin fastighet för 218 000 kr. Fastigheten hade förvärvats genom arv år 1979. S yrkade avdrag för förbättringskostnader med 140 000 kr avseende en tillbyggnad samt viss renovering som företagits under år 1980. S ombads styrka sina kostnader och inkom med ett kvitto på 11 950 kr avseende företagen brunnsborrning samt intyg från sin tidigare arbetsgivare, upprättat 17 maj 1966, att S varit tjänstledig från arbete under 4 månader år 1980 för att utföra om- och tillbyggnader på sin fastighet. Vidare intygades att S köpt allt material hos arbetsgivaren samt att kostnaden uppgått till 100 000 kr inklusive moms. S bifogade även bygglovshandlingar som utvisade om- och tillbyggnadens omfattning. Alla kvitton och fakturor förutom kvittot avseende brunnsborrningen hade slängts.

SKM medgav avdrag med 11 950 kr.

S överklagade till LR som ansåg att åberopat intyg innebar att S styrkt kostnader med ytterligare 100 000 kr och medgav avdrag med motsvarande belopp.

SKM överklagade till KR som konstaterade att intyget saknade underlag i form av fakturor liksom uppgifter om när och hur ersättningen för byggnadsmaterialet hade erlagts. Med anledning därav samt mot bakgrund av vilka beviskrav som måste ställas ansåg KR inte att S genom intyget styrkt att han var berättigad till avdrag utöver de 11 950 kr som medgivits av SKM.

S överklagade till RR som medgav prövningstillstånd.

RR konstaterar att det i princip ankommer på den skattskyldige att visa vilka kostnader han har haft när han yrkar avdrag för förbättringskostnader vid beräkning av realisationsvinst vid försäljning av fastighet. Vanligen sker detta genom att den skattskyldige företer fakturor eller kvitton som avser kostnader för utfört arbete, byggnadsmaterial mm.

RR redovisar sedan de uttalande som gjorts av departementschefen i samband med införandet av den s.k. eviga realisationsvinstbeskattning som infördes år 1968 (prop. 1967:153 s. 143) samt i samband med behandlingen av SOU 1975:53 (prop. 1975:53 s. 132). RR påpekar vidare att beviskraven belysts i rättsfallen RÅ 1992 not. 90 samt 91.

I nu aktuellt fall uttalar RR att utredningen i huvudsak får anses visa vilka förbättringar S utfört på fastigheten. Vidare att det får anses klarlagt att S haft betydande förbättringskostnader som väsentligen avser byggnadsmaterial. Vare sig redovisat intyg eller annan kostnadsutredning kan anses visa hur stora kostnader S haft. RR konstaterar att situationen påminner om den då skatten eller underlaget för att ta ut skatt, på grund av bristfälligt underlag för deklarationen, uppskattas till det belopp som framstår som skäligt med hänsyn till vad som framkommit i ärendet - jfr skönstaxering enligt 4 kap. 3 § taxeringslagen (1990:324).

I detta fall, uttalar RR, finns en godtagbar utredning om förbättringsarbetenas omfattning medan det saknas en sådan om kostnadernas storlek. Kostnaderna bör därför uppskattas till ett skäligt belopp baserat på utredningen om förbättringsarbetena. Enligt RR bör därför S medges avdrag med ytterligare 60 000 kr utöver kostnaderna för brunnsborrning.

RR:s dom den 15 november 2002, mål nr 7790-1999 / Beviskrav, reavinst på fastighet

Vid reavinstberäkning avseende såld fastighet har avdrag för förbättringskostnader medgetts med skäliga 470 007 kr mot yrkade 734 640 kr då det visserligen inte var visat hur stora kostnaderna varit men då det fanns godtagbar utredning om förbättringsarbetenas omfattning.

Inkomsttaxeringen 1997

A avyttrade under år 1996 sin fastighet för 528 208 kr. A yrkade avdrag för förbättringskostnader med 734 640 kr, varav 690 000 kr avsåg nybyggnad under åren 1986-1988 och resterande 44 460 kr kostnader under åren 1992-1996. Av de sistnämnda kostnaderna avsåg 9 082 kr materialkostnader för målning, tapetsering samt byte av ytterdörr nedlagda i anslutning till försäljningen.

A ombads styrka sina kostnader och inkom med vissa fakturor som leverantörerna i efterhand kunnat skaffa fram. A uppgav att originalhandlingarna kommit bort i samband med flyttning. A hänvisade även till 1996 års allmänna fastighetstaxering varvid byggnadsvärde åsatts med 438 000 kr, beslut om bostadslån utvisande en godkänd ombyggnadskostnad på 490 000 kr, fotografier på byggnationen samt uppgifter från SCB avseende byggkostnader för den aktuella perioden.

SKM medgav avdrag med 120 007 kr varav 106 257 kr för nybyggnaden motsvarande vad som kunnat styrkas med kvitto eller faktura. Kostnader nedlagda för renovering i samband med avyttringen ansågs utgöra icke avdragsgilla reparations- och underhållskostnader.

A överklagade till LR som inte ändrade skattemyndighetens beslut.

A gick vidare till KR som avslog överklagandet.

A överklagade då till RR som medgav prövningstillstånd.

RR konstaterar att det i princip ankommer på den skattskyldige att visa vilka kostnader han har haft när han yrkar avdrag för förbättringskostnader vid beräkning av realisationsvinst vid försäljning av fastighet. Vanligen sker detta genom att den skattskyldige företer fakturor eller kvitton som avser kostnader för utfört arbete, byggnadsmaterial m.m.

RR redovisar sedan de uttalanden som gjorts av departementschefen i samband med införandet av den s.k. eviga realisationsvinstbeskattningen som infördes år 1968 (prop. 1967:153, s. 143) samt i samband med behandlingen av SOU 1975:53 (prop. 1975:53 s. 132). RR påpekar vidare att beviskraven belysts i rättsfallen RÅ 1992 not. 90 samt 91.

I nu aktuellt fall uttalar RR att det föreligger statistiska uppgifter rörande nybyggnadskostnader, uppgifter från särskild fastighetsdeklaration samt uppgifter från leverantörer av byggnadsmaterial m.m. Utredningen i fallet kan emellertid inte anses visa hur stora kostnader som A haft. Efter det att RR uttalat att situationen påminner om förutsättningarna för s.k. skönstaxering enligt 4 kap. 3 § TL konstateras dock att det i fallet finns godtagbar utredning om förbättringsarbetenas omfattning. RR anser att mot denna bakgrund bör kostnaderna uppskattas till ett skäligt belopp med utgångspunkt från företagen utredning. RR finner därför att A bör medges avdrag för förbättringskostnader avseende nybyggnad med 350 000 kr utöver tidigare medgivet avdrag.