Ansökan om undanröjande av internationell dubbelbeskattning

Ömsesidig överenskommelse/Mutual Agreement Procedure (MAP)

Skatteverket är också behörig myndighet att enligt skatteavtal ingå överenskommelser med andra länder om framtida prissättning av internationella transaktioner mellan företag i ekonomisk intressegemenskap, så kallade Advance Pricing Agreement (APA) och utfärda prissättningsbesked. Information kring prissättningsbesked finns tillgängligt på Rättslig vägledning.

De behöriga myndigheterna ska, inom ramen för ett förfarande om ömsesidig överenskommelse, söka undanröja dubbelbeskattningen. Det finns emellertid ingen förpliktelse för de behöriga myndigheterna att komma fram till en lösning, se artikel 25.2 i OECD:s modellavtal. I vissa av Sveriges skatteavtal finns dock särskilda bestämmelser som ger rätt till ett skiljeförfarande om de behöriga myndigheterna inte kan komma överens.

En internationell dubbelbeskattning på internprissättningsområdet och inom EU kan lösas av behöriga myndigheter med stöd av EU:s skiljemannakonvention (90/436/EEG). Ett förfarande med stöd av denna innebär, till skillnad från ett förfarande med stöd av skatteavtalen, en skyldighet för länderna att undanröja den uppkomna dubbelbeskattningen. Om behöriga myndigheter inte kommer överens kan på begäran av sökande en rådgivande kommitté inrättas. Inom sex månader efter det att frågan överlämnats till kommittén ska kommittén yttra sig om hur dubbelbeskattningen ska lösas. De behöriga myndigheterna kan avvika från det yttrande som kommittén lämnar men detta förutsätter att de är överens i ärendet och att dubbelbeskattningen undanröjts i sin helhet. Om de behöriga myndigheterna inte kan komma överens måste kommitténs yttrande följas.

Om internationell dubbelbeskattning skett inom EU, av inkomster som tjänats in från och med 1 januari 2018, finns även alternativet att hos Skatteverket ansöka om tvistlösning enligt lagen (2019:601) om tvistlösningsförfarande i ärenden som rör skatteavtal inom Europeiska unionen (lagen om tvistlösning inom EU).¹ Tvisten ska ha uppstått till följd av Sveriges och en annan EU-medlemsstats tolkning eller tillämpning av ett skatteavtal dem emellan (s.k. tvistefråga). Vidare krävs att sökanden har sin skatterättsliga hemvist inom EU och att tvistefrågan har en direkt påverkan på sökandens beskattning, till exempel internationell dubbelbeskattning. Även enligt detta förfarande ska tvisten i första hand lösas genom ömsesidig överenskommelse. En överenskommelse garanteras genom att sökanden, två år (i vissa fall tre år) efter att ansökan godtagits, har möjlighet att begära att en rådgivande kommitté lämnar förslag på lösning. De behöriga myndigheterna ska därefter komma överens om en annan lösning inom sex månader, annars blir kommitténs förslag bindande.

Exempel på situationer där dubbelbeskattning har uppstått och som kan lösas med hjälp av behöriga myndigheter inom ramen för en ömsesidig överenskommelse är:

• En obegränsat skattskyldig person i Sverige anses ha hemvist även i det andra landet enligt dess interna lagstiftning och båda länderna beskattar personen för sina inkomster.
• Ett företag i utlandet har blivit beskattat i utlandet efter att en justering har skett av priset på varor eller tjänster som köpts från ett svenskt koncernföretag.
• Ett svenskt företag har blivit beskattat i Sverige efter att en justering har skett av priset på varor eller tjänster som sålts till ett utländskt koncernföretag.
• Ett svenskt företag har blivit beskattat i det andra landet till följd av att företaget anses ha ett fast driftställe där trots att företaget anser att så inte är fallet.
• Det andra landet har innehållit ett för högt belopp som källskatt på utdelning, ränta eller royalty.

Beskrivning av handläggning av ärende 

Här finns en beskrivning av förfarandet då en sökande som anser sig ha blivit dubbelbeskattad, har sökt hjälp hos behörig myndighet för att lösa den uppkomna beskattningen med en ömsesidig överenskommelse.

När en ansökan har kommit in till den behöriga myndigheten prövas först om den beskattning som står i strid med skatteavtalet kan lösas ensidigt (unilateralt). Om inte detta är möjligt inleder den behöriga myndigheten ett förfarande om ömsesidig överenskommelse med den utländska behöriga myndigheten. De behöriga myndigheterna försöker då genom förhandlingar att lösa den uppkomna dubbelbeskattningen.

Sökande är inte part i dessa förhandlingar. Innan ärendet avgörs uppmanas i många fall sökande att lämna kompletterande uppgifter. Sökandes medverkan är viktig eftersom det många gånger bara är sökanden själv som har tillgång till all nödvändig information.
Sökande behöver inte lämna in en ny deklaration till Skatteverket om en ömsesidig överenskommelse mellan behöriga myndigheter innebär ett beslut om skattesänkning i Sverige. Skatteverket gör sänkningen i samband med beslutet.

En överenskommelse som träffats efter att en rådgivande kommitté yttrat sig enligt lagen om tvistlösning inom EU, eller en sammanfattning av den, ska offentliggöras på Skatteverkets webbplats. De behöriga myndigheterna kan även komma överens om att den sökanden ska betala kostnader och arvoden för s.k. oberoende personer i kommittén om sökanden har återkallat sin ansökan eller kommittén beslutat att en utländsk behörig myndighets tidigare avvisning av ansökan varit riktig.

Tidsfrister

Enligt många av Sveriges skatteavtal – som ofta bygger på OECD:s modellavtal – måste en ansökan göras "inom tre år från den tidpunkt då personen i fråga fick vetskap om den åtgärd som givit upphov till beskattning som strider mot bestämmelserna i avtalet" (artikel 25.1 i OECD:s modellavtal).

Även EU:s skiljemannakonvention som avser transaktioner mellan företag i EU-länder samt lagen om tvistlösning inom EU innehåller denna treårsgräns. Det innebär att det vanligtvis är Skatteverkets eller den utländska skattemyndighetens beslut att genomföra en beskattningsändring av en sökandes inkomst som avgör när denna treårsperiod påbörjas. Om sökanden väljer att överklaga i domstol så måste ändå denna tidsfrist iakttas.

Alla skatteavtal innehåller inte denna av OECD rekommenderade treårsfrist. Det är därför viktigt att det i ärendet aktuella skatteavtalet konsulteras.

Det kan många gånger vara en fördel att på ett mycket tidigt stadium lämna in en ansökan. Ju tidigare en ansökan lämnas in desto mindre är risken att preskription inträder i det andra landet. I vissa situationer kan det till och med vara lämpligt att lämna in en ansökan redan innan ett formellt beslut till exempel om uppjustering av en inkomst i Sverige har fattats. I vissa skatteavtal finns ingen tidsfrist angiven. I många fall anser då det andra landet att det är de allmänna preskriptionsreglerna i landet i fråga som ska tillämpas. Om en efterbeskattning i Sverige sker flera år efter det aktuella beskattningsårets utgång finns risk att det andra landet anser att det redan är för sent att vidta någon korresponderande justering där. Denna situation kan många gånger undvikas om ett ärende mellan de behöriga myndigheterna kan påbörjas tidigare. Det kan därför vara lämpligt att ansöka om en ömsesidig överenskommelse till behörig myndighet redan t.ex. när en fråga om internprissättning befinner sig på utredningsstadiet.

Parallella förfaranden

Att beskattningsåtgärden i fråga är föremål för pågående domstolsprövning i Sverige/ansökan om förhandsbesked hos skatterättsnämnden eller att en domstol i Sverige redan har fattat ett avgörande i frågan är inget hinder för sökanden att ansöka om en ömsesidig överenskommelse.

Om en ansökan skickats in enligt lagen om tvistlösning inom EU avslutas dock alla andra pågående ärenden om ömsesidig överenskommelse rörande tvistefrågan som pågår enligt det aktuella skatteavtalet.

Anstånd

Sökande kan ansöka om anstånd med att betala skatt hos den behöriga myndigheten i anslutning till att en ansökan om en ömsesidig överenskommelse skickas in. Ett anstånd syftar till att mildra effekterna av internationell dubbelbeskattning till dess en ömsesidig överenskommelse kan ingås.

Den utländska skatten ska vara betald för att få anstånd med betalning av skatten. Anstånd kan då medges med ett belopp som uppgår till det lägsta av antingen den svenska skatt som belöper på den utländska inkomsten eller till ett belopp som motsvarar den utländska skatten. Om kostnadsränta beräknats på den skatt som ärendet avser kommer anståndet även att avse räntan. I vissa situationer kan anstånd beviljas endast om säkerhet ställs för skattens betalning.

Anstånd avser skatten och eventuellt påfört skattetillägg.

I förhållande till Indien gäller en särskild överenskommelse som reglerar möjligheten att få anstånd med betalning av skatt under ärendets handläggning. Överenskommelsen har främst betydelse för möjligheten att få anstånd i Indien. I denna finns bland annat krav på lämnande av säkerhet i form av bankgaranti. Överenskommelsen om detta anstånd och ytterligare information om denna finns i bilaga 2 till lagen (1997:918) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Indien samt i regeringens proposition 2012/13:89, Ändring i skatteavtalet mellan Sverige och Indien samt överenskommelse med Indien om anstånd med betalning av skatter.

Ränta och skattetillägg

Om en ömsesidig överenskommelse ingås i ett ärende som avser en svensk beskattningsändring där skattetillägg har påförts och överenskommelsen innebär en sänkning av den svenska skatten sänks skattetillägget i motsvarande mån. Om en ömsesidig överenskommelse ingås som innebär att Skatteverket ska betala tillbaka uttagen skatt tillgodoräknas intäktsränta på skattekontot på denna del.

Övrig information

Det här är information om funderingar som ofta förekommer:

• Svensk behörig myndighet behandlar ärenden rörande internprissättning inom ramen för förfarandet om ömsesidig överenskommelse oavsett om skatteavtalet innehåller en bestämmelse motsvarande artikel 9.2 i OECD:s modellavtal.
• Andrahandsjusteringar (så kallade secondary adjustments) inom internprissättningsområdet omfattas inte av förfarandet om ömsesidig överenskommelse.
• Det föreligger inget hinder att ansöka om en ömsesidig överenskommelse då en dubbelbeskattning har uppstått som en följd av en justering som sökande själv har initierat.
• En ansökan om ömsesidig överenskommelse kan omfatta flera beskattningsår.
• Förfarandet om ömsesidig överenskommelse avser endast skatt som omfattas av skatteavtalet såvida inte frågan gäller eventuell diskriminering (jämför artikel 24 i OECD:s modellavtal).
  

Ansökan

Ansökan ska undertecknas av den sökande eller av ombud med fullmakt. För att kunna hantera ärendet är det viktigt att ansökan är fullständig och så noggrant som möjligt beskriver vad som faktiskt skett i ärendet. En ansökan kan lämnas utan åtgärd om den är så ofullständig eller bristfällig att den inte kan ligga till grund för fortsatt hantering.

Att ansöka om hjälp från behörig myndighet om att initiera en ömsesidig överenskommelse är avgiftsfritt.

Ansökan ska innehålla följande uppgifter i den mån de finns tillgängliga:

• Namn, adress, person- eller organisationsnummer för sökanden.
• Vilka länder ärendet gäller.
• Hänvisning till vilken artikel i ett skatteavtal som tillämpats felaktigt samt en redogörelse för varför sökanden anser att avtalet tillämpats felaktigt.
• Namn, adress och om möjligt även identifikationsnummer på eventuellt berört utländskt företag som är i intressegemenskap med det ansökande företaget samt redogörelse för vilken relation de båda företagen har till varandra.
• Vilket eller vilka beskattningsår som ansökan avser.
• Namn på skattemyndighet eller liknande som vidtagit justeringen i utlandet.
• Beskrivning av samtliga relevanta fakta i ärendet och en redogörelse för grunderna för beskattningen i utlandet.
• Redogörelse för belopp samt hur dessa har beräknats.
• För ärenden om internprissättning ska relevant dokumentation om koncernens interna prissättning bifogas.
• Kopior av relevanta handlingar som skickats till eller tagits emot från skattemyndighet i utlandet.
• Uppgift om frågan har överklagats till domstol i Sverige eller i utlandet samt kopior på sådana domar.
• Uppgift om eventuell APA eller annan överenskommelse som har betydelse för ärendet.
• Eventuell fullmakt för ombud att företräda sökanden.
• Sökandens eventuella förslag till lösning av ärendet.
• Övriga relevanta uppgifter eller handlingar.

Utöver ovanstående ska en ansökan enligt lagen om tvistlösning inom EU även innehålla följande:

• Namn, adress, person- eller organisationsnummer för eventuella andra personer som berörs av tvisten.
• Nationella föreskrifter som är tillämpliga i tvisten.
• En förklaring till varför sökanden anser att en tvistefråga föreligger.
• Uppgift om huruvida en begäran om ömsesidig överenskommelse enligt skatteavtal som rör tvistefrågan har lämnats in.
• En försäkran om att sökanden är medveten om att ansökan om tvistlösning innebär att andra liknande förfarande rörande tvistefrågan därigenom kommer att avslutas.
• En försäkran om att sökanden ska lämna fullständiga och skyndsamma svar på förfrågningar från Skatteverket och tillhandahålla de uppgifter som Skatteverket begär.
  

Behörig myndighet kan begära in ytterligare information om det krävs för att ärendet ska kunna handläggas.

Det är många gånger en fördel att lämna in en ansökan om ömsesidig överenskommelse på engelska. I ett förfarande är det också viktigt att båda ländernas behöriga myndigheter har tillgång till samma information.

Ansökan ska skickas till behörig myndighet via e-post eller som brev:

oca@skatteverket.se

Skatteverket
Behörig myndighet MAP/APA
205 30 Malmö

Ansökan enligt lagen om tvistlösning inom EU ska också skickas till berörd behörig myndighet i annan EU-medlemsstat.² En fysisk person eller mindre företag behöver dock bara ansöka hos Skatteverket och åberopa artikel 17 i skattetvistlösningsdirektivet. ³

Regelverk och övrig information

En lista över de länder som Sverige har skatteavtal med finns tillgänglig på Rättslig vägledning:

• Skatteavtalen – förteckning över de aktuella överenskommelser som Sverige har med andra länder för att undvika dubbelbeskattning och skatteflykt Länk till annan webbplats.
• Lagen om tvistlösning inom EU Länk till annan webbplats.

Övrigt vad gäller regelverk och information:

• Förordning (2000:1077) om handläggning av ärenden enligt skatteavtal Länk till annan webbplats.
• Förordning (1998:1314) om tillämpning av dubbelbeskattningsavtalet mellan de nordiska länderna Länk till annan webbplats.
• Skiljemannakonventionen Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
• Skatteförfarandelagen
• OECD Manual on Effective Mutual Agreement Procedures (MEMAP) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
• Ansökan till Skatteverket om prissättningsbesked vid internationella transaktioner
• OECD Dispute resolution Länk till annan webbplats.
• SFS 2019:601 Länk till annan webbplats.
• SFS 2019:602 Länk till annan webbplats.
• Rådets direktiv (EU) 2017/1852 av den 10 oktober 2017 om skattetvistlösningsmekanismer i Europeiska unionen Länk till annan webbplats.

¹, Genom lagen och förordningen (2019:602) om tvistlösningsförfarande i ärenden som rör skatteavtal inom Europeiska unionen har rådets direktiv (EU) 2017/1852 av den 10 oktober 2017 om skattetvistlösningsmekanismer i Europeiska unionen (skattetvistlösningsdirektivet) införlivats i svensk rätt.

², Det finns bestämmelser om vilket språk som ska användas i artikel 3.1 i skattetvistlösningsdirektivet.

³, Definitionen av mindre företag framgår av 7 kap. 1 § lagen om tvistlösning inom EU.