1

Sammanfattning

Då hushållsavfall förbränns och den frigjorda värmeenergin används för att producera ånga som leds till en turbin där ångan används vid elproduktion anser Skatteverket att hushållsavfallet förbrukas för uppvärmning, i den mening som avses i 2 kap. 4 a § lagen (1994:1776) om skatt på energi (LSE). Skatteverket anser att det för bedömningen saknar betydelse om resterande värmeenergi i den ånga som passerat turbinen nyttiggörs. Det fossila kolet i hushållsavfall som omfattas av den kommunala renhållningsskyldigheten enligt 15 kap. 8 § miljöbalken omfattas därmed av skatteplikt enligt 2 kap. 4 a § LSE om avfallet förbrukas på detta sätt.

2

Bakgrund och frågeställning

Den uppkomna frågan gäller omfattningen av skatteplikten enligt 2 kap. 4 a § LSE för fossilt kol i hushållsavfall som omfattas av den kommunala renhållningsskyldigheten enligt 15 kap. 8 § miljöbalken (fortsättningsvis benämnt hushållsavfall).

Bakgrunden till frågeställningen är följande. Hushållsavfall och annat avfall förbränns för att producera ånga. Ångan leds till en turbin för att användas vid elproduktion. Den resterande värmeenergin i den ånga som passerat turbinen används för att värma fjärrvärmevatten som leds ut på ett fjärrvärmenät. Av tekniska skäl kan produktionen av ånga under viss del av året inte anpassas till efterfrågan på fjärrvärme, vilket innebär att en del av värmeenergin i den ånga som passerat turbinen kyls bort mot luft i stället för att användas för att värma fjärrvärmevattnet.  

Frågan gäller

- om allt hushållsavfall som används för att producera den ånga som leds till turbinen ska anses vara förbrukat för uppvärmning, vilket innebär att det fossila kolinnehållet i hushållsavfallet därmed omfattas av skatteplikt enligt 2 kap. 4 a § LSE,

eller

- om en del av hushållsavfallet ska hänföras till framställning av den icke nyttiggjorda andelen av värmeenergin i den ånga som passerat turbinen (bortkyld andel) och anses vara förbrukat för annat ändamål än uppvärmning, vilket innebär att det fossila kolinnehållet i hushållsavfallet därmed inte omfattas av skatteplikt enligt 2 kap. 4 a § LSE.

3

Gällande rätt m.m.

Av 2 kap. 4 a § LSE framgår att energiskatt och koldioxidskatt ska betalas för fossilt kol i hushållsavfall som omfattas av den kommunala renhållningsskyldigheten enligt 15 kap. 8 § miljöbalken, om avfallet förbrukas för uppvärmning.

Begreppet ”uppvärmning” används även i flera andra bestämmelser i LSE. Begreppet används för att definiera skattepliktiga produkter (2 kap. 3-4 a §§ LSE), för att definiera produkter som undantas från skatteplikt (2 kap. 11 § 3 LSE) och för att reglera avdragsrätt (6 a kap. 1 § 1 LSE). Begreppet används även för att definiera bränsle som omfattas av vissa EG-gemensamma förfaranderegler (1 kap. 3 a § LSE). I de respektive bestämmelser där begreppet ”uppvärmning” används avses olika bränslen, ibland omfattas endast vissa bränslen och ibland samtliga skattepliktiga bränslen.

Kammarrätten i Sundsvall har i dom den 5 september 2005, mål nr 2030-04, uttalat följande avseende begreppet uppvärmning i 6 a kap. 1 § 1 LSE (avdragsrätt vid förbrukning för annat ändamål än motordrift eller uppvärmning):

”Enligt kammarrättens bedömning måste med rekvisitet ’uppvärmning’ avses att ett bränsle används i syfte att åstadkomma en uppvärmning, t.ex. av bostäder eller i en industriell process.”

Enligt 2 kap. 11 § första stycket 3 LSE är bränslen enligt KN-nr 2705, som uppkommer vid vissa processer, inte energi- och koldioxidskattepliktiga när de är avsedda att förbrukas, säljs eller förbrukas som bränsle för uppvärmning. I frågan om vad som avses med uppvärmning har i författningskommentaren till denna bestämmelse följande uttalats (prop. 2006/07:13 s. 123):

”Skattefriheten enligt denna punkt avser bränslen enligt KN-nr 2705 som uppkommit i vissa industriella processer och som är avsedda att förbrukas, säljs eller förbrukas som bränsle för uppvärmning, jfr avsnitt 4.4.2. Inom begreppet uppvärmning ryms även, i förekommande fall, att gaserna används för framställning av el, vanligen i kraftvärmeverk.”

I prop. 2005/06:125 (s. 36) uttalas följande avseende alternativet att infoga beskattningen av hushållsavfall som förbränns i LSE:

”Energiskattemodellen består i att avfallets fossila kolinnehåll infogas i lagen (1994:1776) om skatt på energi, LSE, som ett skattepliktigt bränsle, vilket förutsätter att det används för uppvärmning. Därigenom kommer samma regelverk att gälla för fossila bränslen. Annorlunda uttryckt ökar likformigheten i energibeskattningen och avfallets konkurrensfördel mot andra fossila bränslen minskar. Samtidigt stiger kostnaden för behandlingsmetoden förbränning, vilket ger ett incitament till ökad materialåtervinning av i första hand plast och gummi.”

4

Skatteverkets bedömning

Det framgår vare sig av lagtext eller av förarbeten vad som i 2 kap. 4 a § LSE avses med begreppet ”uppvärmning”. Ovan citerade förarbetsuttalanden kan tillsammans med kammarrättens uttalande ge viss ledning avseende vad som avses med ”uppvärmning” enligt 2 kap. 4 a § LSE.

Skatteverket anser att då hushållsavfall förbränns och den frigjorda värmeenergin används för att producera ånga som leds till en turbin där ångan används vid elproduktion har hushållsavfallet förbrukats för uppvärmning, i den mening som avses i 2 kap. 4 a § LSE. Skatteverket anser att det för bedömningen saknar betydelse om resterande värmeenergi i den ånga som passerat turbinen nyttiggörs. Det fossila kolet i hushållsavfall som omfattas av den kommunala renhållningsskyldigheten enligt 15 kap. 8 § miljöbalken omfattas därmed av skatteplikt enligt 2 kap. 4 a § LSE om avfallet förbrukas på detta sätt.