• RR:s dom den 10 mars 2003, mål nr 4068-2001 Skattesats på entrébiljetter. Tillämplig skattesats vid ett bolags omsättning av entrébiljetter, till musikgala med prisutdelning, har ansetts vara 6 procent
• RR:s dom den 13 mars 2003, mål nr 3762-2001 Skattskyldighet för bidrag.En företagarförening ansågs inte skattskyldig till mervärdesskatt för i ärendet aktuella bidrag som erhålls för att täcka kostnader för annonser, arrangemang av aktiviteter och sponsring
• RR:s beslut den 26 februari 2003, mål nr 8387-1999 Partshabilitet för ett upplöst aktiebolag. Ett efter konkurs upplöst aktiebolag ansågs – i följd av pågående process om ställföreträdaransvar – ha bort tillerkännas partshabilitet i skatteprocess
• RR:s beslut den 4 mars 2003, mål nr 7585—7603-2001 Partshabilitet? Ett upplöst aktiebolag, som under skatteprocess ej fått del av uppgift om att den konkurs bolaget försatts i avskrivits, har ansetts äga rättskapacitet och därmed partshabilitet
• KR:s i Stockholm dom 2003-03-13, mål nr 401-2001 Underskottsavdrag enligt lagen om avdrag för underskott av näringsverksamhet. Nyemission som gjorts före det att det bestämmande inflytandet över ett aktiebolag har övergått på ny ägare har bedömts vara ett sådant kapitaltillskott som enligt 7 § lagen om avdrag för underskott i näringsverksamhet ska reducera den nya ägarens anskaffningskostnad vid tillämpning av den s.k. beloppsspärren. Någon reducering ska däremot inte göras för den riktade nyemission som utlöste ägarförändringen. Fråga om skattetillägg
• SRN:s förhandsbesked den 27 februari 2003 Personalservering – vara eller tjänst? Ett bolags verksamhet, som består i att driva restaurangverksamhet i form av personalservering i olika uppdragsgivares lokaler, ansågs utgöra lunchrestaurangverksamhet varvid mervärdesskatt skulle tas ut med 25 procent av beskattningsunderlaget

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 25 mars 2003.

RR:s dom den 10 mars 2003, mål nr 4068-2001

Skattesats på entrébiljetter

Tillämplig skattesats vid ett bolags omsättning av entrébiljetter, till musikgala med prisutdelning, har ansetts vara 6 procent.

Mervärdesskatt

Skatterättsnämndens förhandsbesked har refererats i rättsfallsprotokoll nr 22/01 Pdf, 1.3 MB, öppnas i nytt fönster.
Beträffande omständigheterna i ärendet hänvisas till detta referat.

Bolaget överklagade Skatterättsnämndens (SRN) förhandsbesked och yrkade att Regeringsrätten måtte förklara att mervärdesskatt skulle tas ut med sex procent av beskattningsunderlaget.

Till stöd för sin talan anförde bolaget bl.a. följande. Enligt förarbetena till den aktuella lagstiftningen utgör det förhållandet att en verksamhet i form av t.ex. en konsert är rent kommersiell inte något hinder mot att tillämpa den reducerade skattesatsen. Oavsett om "subjektet" erhåller stöd från det allmänna eller är kommersiellt, anses t.ex. konserter utgöra en tydlig del av kulturområdet. Någon restriktiv tolkning av begreppet konsert skall inte ske på den grunden att det är fråga om ett kommersiellt arrangemang. Frågan är istället vad som kan anses utgöra det huvudsakliga tillhandahållandet. Vid den bedömningen bör stor vikt läggas vid bl.a. marknadsföring mot presumtiv publik, publicitet i massmedia och hur evenemanget upplevs av den betalande publiken. På samtliga dessa punkter står det klart att det var de olika artistuppträdandena som var evenemangets centrala del. Det kan anmärkas att de biljetter som var tillgängliga för allmänheten omedelbart blev slutsålda. Anledningen till det mycket stora publikintresset var de olika världsartister som skulle uppträda. Det huvudsakliga tillhandhållandet utgjordes av en konsert. Den omständigheten att det mellan konsertavsnitten delades ut priser bör inte medföra en annan bedömning.

RSV bestred bifall till överklagandet och hemställde att SRN:s beslut skulle fastställas. Verket anförde bl.a. följande. Det har inte framkommit något som tyder på att en konsert skulle vara mer värdefull ur ett besökarperspektiv än en prisutdelning. Det är därmed inte heller möjligt att antalet sålda biljetter eller biljettpris kan styra bedömningen av vilken karaktär ett arrangemang har i mervärdesskattehänseende. Det är arrangemangets huvudsakliga karaktär som skall vara avgörande för tillämplig skattesats.

SKÄLEN FÖR REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Enligt 7 kap. 1 § första stycket mervärdesskattelagen (1994:200) skall skatt tas ut med 25 procent av beskattningsunderlaget om inte annat följer av bl.a. tredje stycket. Enligt dåvarande tredje stycket 2 (numera tredje stycket 5) skall skatt tas ut med sex procent av beskattningsunderlaget för tillträde till konserter, cirkus-, biograf-, teater-, opera- eller balettföreställningar eller andra jämförliga föreställningar.

Av förarbetena till nämnda bestämmelse (prop. 1996/97:10 s.34) framgår att möjligheten att tillämpa den reducerade skattesatsen bör förbehållas verksamheter som tydligt utgör en del av kulturområdet. Vidare anges att önskvärdheten av att mervärdesskattereglerna är utformade på ett konkurrensneutralt sätt gör att åtskillnad inte bör göras mellan understödda respektive rent kommersiella subjekt. -Någon definition av vad som avses med konsert eller därmed jämförlig föreställning finns varken i lagen eller i dess förarbeten.

Bolaget arrangerade visst år en stor gala i Stockholm. Via en huvudsponsor såldes väl över 4 000 biljetter till allmänheten. Under evenemanget framträdde en rad framstående artister med olika musikinslag. Vidare delades utmärkelser ut till olika internationella artister och grupper inom musikbranschen. Frågan i målet är om galan i fråga är att anse som en konsert eller annan jämförlig föreställning till följd varav den reducerade skattesatsen om sex procent skall tillämpas på omsättningen av entrébiljetter.

Regeringsrätten gör följande bedömning.

Evenemanget innebar att allmänheten bl.a. fick möjlighet att se och höra vissa kända artister inom populärmusikbranschen. Av utredningen i målet framgår det att artisternas musikaliska framträdanden har varit av väsentlig betydelse för detta evenemangs popularitet och för möjligheten att genomföra arrangemanget. Enligt Regeringsrättens mening står det klart att det i första hand varit de musikaliska framträdandena och inte prisutdelningarna som utgjort tyngdpunkten i evenemanget och som varit avgörande för allmänhetens efterfrågan av och försäljningen av biljetter via huvudsponsorn. Det får också anses klarlagt att nämnda artisters musikaliska framträdanden och presentationerna av dessa har varit av det slag som inryms i vad som brukar betecknas som en konsert.

Många av de artister som uppträdde musikaliskt var även nominerade till olika utmärkelser och erhöll i vissa fall också pris. De olika inslagen som rörde prisutdelningarna hörde således naturligen samman med artistframträdandena, vilket leder till att evenemanget i förevarande fall bör ses som en helhet. Vid en bedömning av vad som utgjort evenemangets huvudsakliga karaktär finner Regeringsrätten, mot bakgrund av vad som sagts ovan om dess tyngdpunkt, att detta får anses utgöra en konsert. Mervärdesskatt skall således tas ut med sex procent av beskattningsunderlaget.

REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Regeringsrätten förklarar, med ändring av förhandsbeskedet, att mervärdesskatt skall tas ut med sex procent av beskattningsunderlaget för entréavgifterna till huvudsponsorn.

Område: Regeringsrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 25 mars 2003.

RR:s dom den 13 mars 2003, mål nr 3762-2001

Skattskyldighet för bidrag

En företagarförening ansågs inte skattskyldig till mervärdesskatt för i ärendet aktuella bidrag som erhålls för att täcka kostnader för annonser, arrangemang av aktiviteter och sponsring.

Mervärdesskatt

Skatterättsnämndens (SRN) förhandsbesked har refererats i rättsfallsprotokoll nr 17/01 Pdf, 1.3 MB, öppnas i nytt fönster.
Beträffande omständigheterna i ärendet hänvisas till referatet.

RSV yrkade - med hänvisning till vad verket anfört vid SRN samt till den i SRN skiljaktiga meningen - att Regeringsrätten måtte besluta att föreningen skulle anses skattskyldig till mervärdesskatt för marknadsförings- och aktivitetsbidragen.

Företagarföreningen hemställde för sin del att Regeringsrätten skulle fastställa SRN:s beslut.

SKÄLEN FÖR REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Regeringsrätten gör samma bedömning som Skatterättsnämnden.

REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Regeringsrätten, som noterar att bestämmelsen om vad som förstås med omsättning av tjänst numera återfinns i 2 kap. 1 § tredje stycket mervärdesskattelagen (1994:200), fastställer Skatterättsnämndens förhandsbesked såvitt det överklagats.

Område: Regeringsrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 25 mars 2003.

RR:s beslut den 26 februari 2003, mål nr 8387-1999

Partshabilitet för ett upplöst aktiebolag

Ett efter konkurs upplöst aktiebolag ansågs - i följd av pågående process om ställföreträdaransvar - ha bort tillerkännas partshabilitet i skatteprocess.

Mervärdesskatt

BAKGRUND

Bolaget X försattes i konkurs den 18 december 1991. Konkursen avslutades utan överskott den 24 mars 1994. Skattemyndigheten höjde i beslut den 4 september 1992 den mervärdesskatt bolaget X skulle betala med 175 000 kr samt påförde skattetillägg om 35 000 kr. Bolaget X överklagade i januari 1995 beslutet till länsrätten, som i dom den 4 september 1997 biföll bolagets X överklagande. Sedan skattemyndigheten överklagat anförde Kammarrätten i beslut den 16 september 1999 att bolaget X saknade talerätt redan i länsrätten, varför överklagandet dit borde ha avvisats. Kammarrätten upphävde därför den överklagande domen. Målet återförvisades till länsrätten för prövning av ett i andra hand framställt yrkande om att bolagets företrädare personligen skulle tillåtas föra talan mot skattemyndighetens beslut. Skattemyndigheten yrkade i stämningsansökan den 22 januari 1993 till tingsrätten att bolagets ställföreträdare skulle förpliktas utge mervärdesskatt om totalt 220 500 kr. Målet har av tingsrätten ifråga förklarats vilande i avvaktan på Regeringsrättens ställningstagande.

YRKANDEN

Bolaget X och dess ställföreträdare yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva kammarrättens beslut och visa målet åter till kammarrätten för prövning i sak. De yrkade vidare ersättning för kostnader i Regeringsrätten med 6 100 kr.

RSV tillstyrkte bifall till bolagets X överklagande.

SKÄLEN FÖR REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Enligt 13 kap. 49 § (tidigare 19 § första stycket) aktiebolagslagen (1975:1385) är ett i konkurs försatt bolag upplöst om konkursen avslutats utan överskott. Som huvudregel gäller att ett bolag som upplösts saknar rättskapacitet och därmed partshabilitet, dvs. förmåga att uppträda som part i rättegång. Från denna huvudregel har emellertid i praxis gjorts vissa undantag bl.a. när skattefrågan har betydelse i ett mål om ställföreträdaransvar (RÅ 2000 ref. 41).

Med hänsyn till den pågående processen om ställföreträdaransvar vid ifrågavarande tingsrätt bör därför bolaget X, utan hinder av att det är upplöst, tillerkännas partshabilitet i den nu aktuella skatteprocessen. kammarrättens beslut bör således undanröjas och målet återförvisas till kammarrätten för prövning i sak. Ställföreträdarens i andra hand framställda yrkande om att personligen tillerkännas talerätt har därmed förfallit.

Bolaget har vunnit bifall till sin talan och är berättigat till ersättning enligt lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. Bolagets ställföreträdare har inte framställt något yrkande för egen del och hans överklagande synes därför inte ha påverkat kostnaderna. Regeringsrätten finner att bolaget bör beviljas ersättning med yrkat belopp.

REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Regeringsrätten undanröjer kammarrättens beslut och visar målet åter till Kammarrätten för ny handläggning av skattemyndighetens överklagande.

Regeringsrätten tillerkänner bolaget X ersättning enligt lagen om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. för kostnader i Regeringsrätten med 6 100 kr.

Kommentar:
Regeringsrätten har i beslut samma dag och gällande samma bolag (mål nr 8388-1999) återförvisat även detta mål till kammarrätten för ny handläggning på samma grunder som det ovan refererade.

Område: Regeringsrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 25 mars 2003.

RR:s beslut den 4 mars 2003, mål nr 7585—7603-2001

Partshabilitet?

Ett upplöst aktiebolag, som under skatteprocess ej fått del av uppgift om att den konkurs bolaget försatts i avskrivits, har ansetts äga rättskapacitet och därmed partshabilitet.

Mervärdesskatt

BAKGRUND

Skattemyndigheten beslutade den 19 december 1996 att inte medge bolaget X avdrag för viss ingående mervärdesskatt med motivering att avdragen inte hade styrkts med underlag. Skattemyndigheten beslutade även att påföra bolaget X skattetillägg. Sedan bolaget överklagat myndighetens beslut avslog länsrätten i dom den 20 maj 1998 bolagets X överklaganden. Bolaget X försattes i konkurs den 26 juni 1997. Konkursen avslutades utan överskott den 5 oktober 2001. Kammarrätten avvisade genom det nu överklagade beslutet bolagets överklaganden av länsrättens dom på den grunden att bolaget efter det att det upplösts saknade rättskapacitet och därmed partshabilitet.

YRKANDEN M.M.

Bolaget X yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva kammarrättens beslut och visa målet åter till kammarrätten för prövning i sak. Till stöd för sin talan anförde bolaget X bl.a. följande. Varken bolaget eller ombudet har av konkursförvaltaren eller kammarrätten informerats om att konkursen avskrivits. Kammarrätten har - såvitt kan utläsas av dagboksbladet - inhämtat uppgift angående konkursen. Tingsrättens beslut att avskriva konkursen inkom till kammarrätten den 15 oktober 2001 men har inte översänts till bolaget. -Sedan mars 1999 pågår en rättegång angående betalningsskyldighet enligt 12 kap. 6 § skattebetalningslagen (1997:483) mot bolagets ställföreträdare.

RSV tillstyrkte bifall till bolagets överklagande.

SKÄLEN FÖR REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Enligt 13 kap. 49 § (tidigare 19 § första stycket) aktiebolagslagen (1975:1385) är ett i konkurs försatt bolag upplöst om konkursen avslutats utan överskott. Som huvudregel gäller att ett bolag som upplösts på nämnda sätt saknar rättskapacitet och därmed partshabilitet, dvs. förmåga att uppträda som part i rättegång. Från denna huvudregel har emellertid i praxis gjorts vissa undantag. Förhållandena har då i allmänhet varit sådana att det av särskilda skäl bedömts ligga i bolagets eller dess motparts intresse att en tvist får prövas av domstol efter det att bolaget formellt upplösts (se t.ex. RÅ 1996 not. 192 och RÅ 2000 ref. 41).

I 18 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) föreskrivs att part - utom i vissa undantagsfall - skall, innan ett mål avgörs, ha fått kännedom om det som tillförts målet genom annan än honom själv och haft tillfälle att yttra sig över det. Kammarrätten har i målet inhämtat upplysning om att bolagets konkurs avslutats utan överskott. Bolaget fick emellertid inte kännedom om att denna upplysning hade tillförts målet. Hade så skett hade bolaget haft möjlighet att inkomma med en redogörelse för sådana omständigheter som skulle kunna utgöra särskilda skäl för att tillerkänna bolaget partshabilitet. Omständigheterna är därför inte sådana att det varit befogat att underlåta kommunicering av den tillförda uppgiften. Genom sitt förfarande har kammarrätten åsidosatt sin kommunikationsskyldighet på ett sådant sätt att det överklagade beslutet bör undanröjas och målet återförvisas till kammarrätten för ny handläggning.

REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Regeringsrätten undanröjer kammarrättens beslut och visar målen åter till Kammarrätten för ny handläggning.

Kommentar:
Regeringsrätten har i beslut samma dag och gällande ett annat upplöst aktiebolag (mål nr 7580—7584-2001) återförvisat det målet till kammarrätten för ny handläggning på samma grunder som det nu refererade beslutet.

Område: Kammarrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 25 mars 2003.

KR:s i Stockholm dom 2003-03-13, mål nr 401-2001

Underskottsavdrag enligt lagen om avdrag för underskott av näringsverksamhet

Nyemission som gjorts före det att det bestämmande inflytandet över ett aktiebolag har övergått på ny ägare har bedömts vara ett sådant kapitaltillskott som enligt 7 § lagen om avdrag för underskott i näringsverksamhet ska reducera den nya ägarens anskaffningskostnad vid tillämpning av den s.k. beloppsspärren. Någon reducering ska däremot inte göras för den riktade nyemission som utlöste ägarförändringen. Fråga om skattetillägg.

Inkomsttaxering 1999

SKM vägrade AB A (bolaget) avdrag för underskott av näringsverksamhet på 16 115 663 kr. Beslutet föranledde även skattetillägg. SKM anförde att AB B har under 1998 förvärvat aktier i bolaget i en sådan omfattning att det har fått ett bestämmande inflytande över detta, och att denna ägarförändring utlöser begränsningar i rätten till avdrag för gammalt underskott. AB B:s kostnad för att erhålla det bestämmande inflytandet uppgår till 7 400 000 kr. AB B har förvärvat aktierna genom nyemission under 1996 på 4 000 000 kr och genom nyemission i november 1998 på 3 400 000 kr. SKM bedömde att AB B:s anskaffningskostnad på 7 400 000 kr ska minskas med dessa tillskott, eftersom tillskott genom nyemission också utgör en form av kapitaltillskott.

AB A överklagade SKM:s beslut vad gäller inkomsttaxering och skattetillägg.

LR avslog överklagandet.

AB A överklagade LR:s dom.

KR angav följande:

"DOMSKÄL

Kammarrätten finner i likhet med länsrätten att tillskott genom nyemission utgör sådant kapitaltillskott som avses i 7 § andra stycket lagen om avdrag för underskott av näringsverksamhet. Enligt nämnda lagrum skall förvärvskostnaden minskas med kapitaltillskott som sker under en viss period som föregick ägarförändringen. Det saknas emellertid stöd i lagtexten att minska förvärvskostnaden med kapitaltillskott som inte föregår utan innebär ägarförändringen. I förevarande fall utlöste nyemissionen i november 1998 själva ägarförändringen och skall således inte minska förvärvskostnaden. Däremot skall bolagets förvärvskostnad, 7 400 000 kr, minskas med det kapitaltillskott på 4 000 000 kr som ägde rum genom nyemissionen 1996. Härav följer att bolaget har rätt till avdrag för underskott av näringsverksamhet med 6 800 000 kr.

Bolagets underlåtenhet att redovisa samtliga omständigheter rörande ägarförändringen är att jämställa med oriktig uppgift. Mot bakgrund av att målet rör en komplicerad och svårbedömd skatterättslig fråga finner kammarrätten emellertid att det föreligger skäl att efterge det påförda skattetillägget.

DOMSLUT

Kammarrätten förklarar, med ändring av länsrättens dom, att AB A har rätt till avdrag för underskott av näringsverksamhet med 6 800 000 kr.

Kammarrätten efterger skattetillägget."

Kommentar: RSV delar KR:s bedömning och överklagar inte domen. Det kan nämnas att domen står i överensstämmelse med Skatterättsnämndens förhandsbesked den 7 december 2000, återgivet i rättsfallsprotokoll nr 1/2001. I förhandsbeskedet prövades dock inte frågan om nyemissioner före ägarförändringen skulle anses vara ett sådant kapitaltillskott som ska avräknas från anskaffningskostnaden för det företag som fått det bestämmande inflytandet.

Bestämmelsen om att anskaffningsutgiften för aktierna vid tillämpning av den s.k. beloppsspärren ska minskas med kapitaltillskott som har lämnats till ägarföretaget före ägarförändringen (men tidigast två beskattningsår före det beskattningsår då ägarförändringen skedde) finns numera i 40 kap. 16 § IL. Bestämmelsen har en annorlunda utformning än den hade i lagen (1993:1539) om avdrag för underskott av näringsverksamhet, men någon materiell ändring av betydelse för den här aktuella frågan torde inte ha skett.

Område: Förhandsbesked

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 25 mars 2003.

SRN:s förhandsbesked den 27 februari 2003

Personalservering - vara eller tjänst ?

Ett bolags verksamhet, som består i att driva restaurangverksamhet i form av personalservering i olika uppdragsgivares lokaler, ansågs utgöra lunchrestaurangverksamhet varvid mervärdesskatt skulle tas ut med 25 procent av beskattningsunderlaget.

Mervärdesskatt; redovisningsperioder under tiden den 1 juli 2002 - den 30 juni 2005.

Omständigheterna i ärendet var i huvudsak följande.

Bolaget ifråga bedriver restaurangverksamhet, företrädesvis i form av personalserveringar på olika arbetsplatser. Detta sker på entreprenad med skilda arbetsgivare som uppdragsgivare och med dessas personal som kunder.

I ansökningen anför bolaget bl.a. följande. Gränsen mellan lunchrestaurangverksamhet och livsmedelsförsäljning har suddats ut mer och mer under senare år. Även gränsen för vad som ska anses utgöra servering (beskattning med 25 procents skattesats) och vad som utgör försäljning av livsmedel (beskattning med 12 procents skattesats) medför också gränsdragningsproblem. Den utveckling som sker inom branschen går mot ett allt mindre inslag av service och mer mot självbetjäning. I förevarande fall sker inte någon servering utan maten lägger gästerna upp själva på tallriken i den mängd som önskas. Diskinlämning med sortering av matrester, tallrikar m.m. utförs av gästerna som placerar disken i särskilda ställ som omhändertas för rengöring. Städningen sköts av uppdragsgivarens personal och vad bolagets personal utför är endast tillagning av mat, påfyllning av kantiner, mottagande av betalning och avtorkning av bord som är belägna i anslutning till den plats varifrån maten hämtas och betalas. Med beaktande av EG-rätten synes inslaget av tjänster ha stor betydelse för om försäljningen skall klassas som livsmedelsförsäljning eller ej och om den lägre skattesatsen på 12 procent kan tillämpas. Ett sätt (bolagets) att organisera personalens luncher är att leverera maten färdiglagad i kantiner varvid arbetsgivaren själv svarar för uppläggning av mat m.m. samt står för lokal. För tydlighetens skull gäller förfrågan det tillhandahållande av mat som gästerna förtär vid de bord som finns uppställda i anslutning till serveringsborden. Mot bakgrund av såväl det minskade tjänsteinnehållet jämfört med traditionella personalserveringen och frånvaron av serveringslokal som disponeras av bolaget anser bolaget att någon serveringstjänst som ska beskattas med 25 procents moms inte föreligger. Tjänsteinnehållet kan därmed inte anses utgöra den övervägande delen.

FÖRHANDSBESKED

Den med ansökningen avsedda verksamheten är att betrakta som tillhandahållande av tjänster i mervärdesskattehänseende.

MOTIVERING

Bedömningen av om ett tillhandahållande avser en vara eller en tjänst får göras utifrån den allmänna bestämmelsen i 1 kap. 6 § mervärdesskattelagen (1994:200), ML, enligt vilken med vara förstås materiella ting och med tjänst allt annat som kan tillhandahållas i yrkesmässig verksamhet.

Den svenska mervärdesskattelagstiftningen har anpassats till det sjätte mervärdesskattedirektivet (77/388/EEG). Tolkningen av ML:s bestämmelser skall därför ske utifrån EG-regler och den EG-rättsliga praxis som finns på området.

Även vid tillämpningen av det sjätte direktivet får bedömningen av om ett tillhandahållande skall anses som en tjänst eller leverans av en vara göras utifrån direktivets allmänna bestämmelser om vad som utgör leverans av varor respektive tillhandahållande av tjänster. Enligt artikel 5.1 avses med "leverans av varor" överföring av rätten att såsom ägare förfoga över egendom. Enligt artikel 6.1 förstås med "tillhandahållande av tjänster" varje transaktion som inte utgör leverans av varor i den betydelse som avses i artikel 5. Varu- och tjänstebegreppen i ML har ansetts medföra att ML och sjätte direktivet överensstämmer i frågan om vilka transaktioner som skall anses beskattningsbara (SOU 1994:88 Bilaga 1 s. 16).

Fråga i ärendet är om bolagets verksamhet är att bedöma som tillhandahållande av tjänster i form av lunchrestaurangverksamhet eller som tillhandahållande av varor i form av livsmedel.

EG-domstolen hade i det av parterna åberopade målet C-231/94 angående Faaborg-Gelting Linien A/S att ta ställning till om tillhandahållande av måltider för konsumtion ombord på färjor utgjorde leverans av varor i form av livsmedel eller tillhandahållande av tjänster i form av restaurangverksamhet. Av p. 12-14 i domen framgår bl.a. följande. Fråga huruvida transaktioner av visst bestämt slag skall betraktas som leverans av varor eller som tillhandahållande av tjänster skall besvaras utifrån en samlad bedömning av de omständigheter som kännetecknar transaktionerna i fråga. Restaurangverksamhet å ena sidan kännetecknas av ett knippe element och handlingar där leveransen av maten endast utgör en del och där tjänsterna utgör den övervägande delen. Utfallet blir å andra sidan ett annat om verksamheten avser livsmedel "för avhämtning" och inte är förenad med tjänster som har till ändamål att möjliggöra en omedelbar konsumtion på därför avsedd plats.

Av visst intresse i ärendet är även domen i målet C-349/96 ang. Card Protection Plan Ltd. som gällde om en transaktion skall anses som ett tillhandahållande av flera fristående tjänster eller en enda tjänst. EG-domstolen anförde bl.a. att en tjänst skall anses som underordnad en huvudsaklig tjänst när kunderna inte efterfrågar den i sig, utan då den endast är ett medel att på bästa sätt åtnjuta den egentliga tjänst som tjänsteföretaget tillhandahåller.

Nämnden gör följande bedömning.

Bolagets verksamhet består i att driva restaurangverksamhet, företrädesvis i form av personalserveringar på olika platser. Den med ansökningen avsedda verksamheten består i att bolaget tillagar lunchmat i uppdragsgivarens kök, ställer ut kantiner med maten på särskilda serveringsgbord där det även finns måltidsdryck, sallad och bröd. De anställda äter sin lunch vid bord som ställts upp i närheten av serveringsborden i ett gemensamt utrymme i anslutning till uppdragsgivarens entré. Bolagets personal tar emot betalning och svarar för diskning.

Syftet med bolagets verksamhet är att till uppdragsgivarens anställda tillhandahålla luncher som skall konsumeras på en särskilt iordningsställd plats och detta är också vad den anställde förväntar sig att få. Fråga är således inte, som anförs i domen angående Faaborg-Gelting Linien A/S, om en verksamhet som avser livsmedel "för avhämtning" utan om en verksamhet förenad med tjänster som har till ändamål att möjliggöra en omedelbar konsumtion på därför avsedd plats. Den med ansökningen avsedda verksamheten är därför enligt nämndens mening att hänföra till lunchrestaurangverksamhet och mervärdesskatt skall tas ut med 25 procent av beskattningsunderlaget.

Kommentar:
Förhandsbeskedet överensstämmer med RSV:s uppfattning. Beskedet har inte överklagats.