På skatteverket.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


Riksskatteverkets rättsfallsprotokoll 30/03

I de rättsfall som återges i detta protokoll har av sekretess- och integritetsskäl alla egennamn anonymiserats. Detta gäller även i de fall i övrigt direkta citat ur domar och beslut återges.
  • RR:s dom den 17 september 2003, mål nr 3051- 2003 Avstående rösträtt på aktier mot riktad emission. Innehavare av A-aktier går med på att rösträtten för deras aktier sätts ned mot att de erhåller teckningsoptioner att teckna nya aktier i bolaget till pris under marknadsvärdet. Beskattning ska inte ske
  • RR:s dom den 2 oktober 2003, mål nr 3944-2002 Bostadsförening – uttagsbeskattning.Fastighetsförvaltande ”vanlig” ekonomisk förening övergick till att bli privatbostadsbolag (s.k. äkta bostadsrättsförening) under pågående räkenskapsår i samband med fastighetsförsäljning
  • KR:s i Göteborg dom den 12 september 2003, mål nr 4878-02 Reaförlust personlig levnadskostnad. En fysisk person, I, yrkar avdrag för reaförlust på en fordran på en golfklubb. Lånet syftade inte till att ge ekonomisk avkastning med hänsyn till att det löpt utan ränta och amortering utan till att I skulle få rätt till golfspel. Förlusten ansågs därför som en personlig levnadskostnad
  • KR:s i Jönköping dom den 12 september 2003, mål nr 470-01 Reaförlust vid likvidation. Vilket års regler? Ett bolag har trätt i likvidation år 1994 och förlusten har blivit definitiv 1997. KR har ansett att reglerna för inkomståret 1997 varit tillämpliga vid beräkning av reaförlustens storlek
  • SRN:s förhandsbesked den 9 oktober 2003 Omvandling av aktier. Omvandling av B-aktier till A-aktier och vice versa mellan ett begränsat antal aktieägare ansågs inte utgöra avyttring
Område: Regeringsrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 21 oktober 2003.

RR:s dom den 17 september 2003, mål nr 3051- 2003

Avstående rösträtt på aktier mot riktad emission
Innehavare av A-aktier går med på att rösträtten för deras aktier sätts ned mot att de erhåller teckningsoptioner att teckna nya aktier i bolaget till pris under marknadsvärdet. Beskattning ska inte ske.

Inkomsttaxeringarna 2003-2006

Regeringsrätten fastställde SRN:s förhandsbesked av den 29 april 2003, se RSV:s rättsfallsprotokoll nr 17/03

Kommentar:
RSV framförde tre olika möjligheter till beskattning, att det skulle ses som en avyttring av aktierna eftersom aktieägarens andel i bolagets förmögenhet skulle ökas vid nyteckning av aktier, att värdet av den riktade emissionen skulle ses som utdelning samt att beskattning av värdet borde ske som för annan inkomst av tillgång, se kommentaren till förhandsbeskedet.

RR ansåg emellertid att någon beskattning inte skulle ske. I vad mån detta är en utgång som enbart gäller för nedsättning av rösträtt på aktier eller om det ska ges en mera allmän räckvidd vad avser begreppen avyttring, utdelning och annan inkomst av tillgång får framtida domar från domstolen utvisa.
 

Område: Regeringsrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 21 oktober 2003.

RR:s dom den 2 oktober 2003, mål nr 3944-2002

Bostadsförening - uttagsbeskattning

Fastighetsförvaltande "vanlig" ekonomisk förening övergick till att bli privatbostadsbolag (s.k. äkta bostadsrättsförening) under pågående räkenskapsår i samband med fastighetsförsäljning

Förhandsbesked

SRN:s förhandsbesked redovisas i rättsfallsprotokoll 15/02pdf RSV överklagade fråga 1 i förhandsbeskedet. RR fastställde förhandsbeskedet i den frågan.

Område: Kammarrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 21 oktober 2003.

KR:s i Göteborg dom den 12 september 2003, mål nr 4878-02

Reaförlust personlig levnadskostnad

En fysisk person, I, yrkar avdrag för reaförlust på en fordran på en golfklubb. Lånet syftade inte till att ge ekonomisk avkastning med hänsyn till att det löpt utan ränta och amortering utan till att I skulle få rätt till golfspel. Förlusten ansågs därför som en personlig levnadskostnad.

Inkomsttaxeringen 1995

KAMMARRÄTTEN

I målet är inte visat att I:s fordran på golfklubben uppkommit i annat syfte än att bereda I möjlighet till golfspel. Vid sådant förhållande är den förlust hon fått vidkännas vid avyttring av nämnda fordran i skatterättsligt hänseende att betrakta som en ej avdragsgill personlig levnadskostnad.

Avdrag för förlust vägrades därför.

Kommentar:
Jämför Regeringsrättens motivering i RÅ 2000 ref. 45 (golfdomen) och RÅ 2001 ref. 57 beträffande satsningens karaktär av personlig levnadskostnad. Vad avser räntefriheten kan jämföras med RÅ85 Aa 204 (utlåning till god vän).

Område: Kammarrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 21 oktober 2003.

KR:s i Jönköping dom den 12 september 2003, mål nr 470-01

Reaförlust vid likvidation. Vilket års regler?

Ett bolag har trätt i likvidation år 1994 och förlusten har blivit definitiv 1997. KR har ansett att reglerna för inkomståret 1997 varit tillämpliga vid beräkning av reaförlustens storlek.

Inkomsttaxeringen 1998

En fysisk person, R, yrkade i deklarationen avdrag för reaförlust på aktier i ett bolag som likviderats med ca 700 000 kr.

SKM satte ner förlusten till omkring hälften med följande motivering. - Beslut om likvidation fattades 941108. Förlusten har inte kunnat fastställas förrän efter det att likvidationen avslutats, vilket har skett under beskattningsåret 1997. - Som svar på SKM:s övervägande ansåg R att de regler som gäller vid den taxering när avdraget medges, skall tillämpas vid beräkning av avdragsgillt belopp, dvs. avdragsgill förlust skall beräknas enligt reglerna för 1998 års taxering. - Av 24 § 2 mom. 1 st. SIL framgår att avyttring av ett finansiellt instrument anses föreligga om företag som givit ut instrumentet träder i likvidation. - Vidare framgår av 24 § 4 mom. 1 st. SIL att skattskyldighet för vinst respektive avdragsrätt för förlust vid avyttring av egendom inträder det beskattningsår då egendomen avyttras. Alltså inträder skattskyldigheten i detta fall det beskattningsår då man beslutar om likvidation dvs. 1994. - Vidare framgår av 24 § 4 mom. 1 st. SIL att avdrag för realisationsförlust medges endast om förlusten är definitiv. Förlusten blir definitiv det år likvidationen avslutas, dvs. under 1997. - Realisationsförlusten skall därför beräknas enligt de regler som gällde när skattskyldighet inträtt.

R överklagade till LR och anförde att förlusten definitivt kunnat fastställas först efter det att likvidationen avslutats under beskattningsåret 1997. - I 24 § 4 mom. 2 st. SIL anges att i de fall intäktens storlek är beroende av viss framtida händelse och det totala beloppet inte kan fastställas, skall tillkommande belopp beskattas vid taxeringen för det eller de år då beloppets storlek blir känd. Därvid skall beskattning ske på grundval av förhållandena vid avyttringen och med tillämpning av de beskattningsregler som gällde vid taxeringen för avyttringsåret. SKM synes mena att detta lagrum är tillämpligt även beträffande förlust för vilken avdrag inte medgetts på grund av att den inte varit definitiv. - Av förarbetena (prop. 1989/90:110 s. 396ff.) framgår även att bestämmelsen endast tar sikte på att reglera de situationer där en reavinst på grund av tillkommande köpeskilling inte med tillräcklig säkerhet kan beräknas. Beträffande förluster anförs endast att i de fall köpeskillingens storlek är beroende av framtida händelser medges inte avdrag för reaförlust. Enligt vilka regler denna förlust senare skall beräknas diskuteras inte. I prop. 1993/94:50 anges, beträffande förlust vid utskiftning, att avdrag medges enligt allmänna regler. SKM anför att förlusten skall beräknas enligt "de regler som gällde när skattskyldighet inträtt". En skattskyldig kan inte i någon mening någonsin bli skattskyldig för en förlust. Däremot kan en skattskyldig drabbas av en förlust som antingen är helt eller delvis avdragsgill. Detta framgår av 24 § 4 mom. 1 st. SIL. Att de regler, som gällde vid den taxering avyttringen ägde rum, skall tillämpas vid beräkning av en förlust, för vilken avdrag medges först senare, framgår inte någonstans i lagtext eller förarbeten. - Den allmänna regeln på reavinstbeskattningens område är att beskattning sker enligt de regler som gäller för den taxering intäkt tas upp respektive förlust eller kostnad har uppkommit. Det är endast i särskilt reglerade fall som andra bestämmelser kan tillämpas än de som gäller för taxeringen i fråga. 24 § 4 mom. 2 st. SIL utgör således ett undantag från den allmänna regeln. Undantagsregeln behandlar endast tillämpning vid beskattning av tillkommande belopp vid reavinst.

LÄNSRÄTTEN

SKM utgår i sitt beslut från bestämmelsen i 24 § 4 mom. 1 st, första meningen SIL, att skattskyldighet för vinst respektive avdragsrätt för förlust vid avyttring av egendom inträder det beskattningsår då egendomen avyttras. SKM åberopar härutöver att allmänna beskattningsprinciper medför att det är avyttringsårets bestämmelser som skall gälla. I omprövningsbeslutet bemöter SKM R:s invändning att han tillämpat en allmän regel vid reavinstbeskattning, genom att hänvisa till vad som tidigare gällde vid beskattning av fastighetsförsäljning det år då första kronan betalades med tillämpning av de regler som gällde under avyttringsåret (kontraktsdatum).

LR gör följande bedömning.

Tillämpliga lagrum är oklara vad avser här aktuell fråga. Oklarhet bör medföra en tolkning till den skattskyldiges förmån. I nu aktuell fråga kan R:s tolkning i olika situationer medföra såväl fördel som nackdel för den skattskyldige. Hans tolkning har emellertid också stöd i lagtextens utformning. Detsamma gäller vid en jämförelse med motsvarande bestämmelser i IL (44 kap. 8, 26 och 28 §§ IL, prop. 1999/2000. 2 del 2 s. 537 f. och 539). Nämnda lag ersätter från och med 2002 års taxering KL, SIL och 33 andra skattelagar. I den här aktuella frågan innehåller IL inga materiella ändringar. Den nya lagtexten syftar således endast till ökad överskådlighet och språklig modernisering. Övervägande skäl talar för att bifalla överklagandet.

SKM överklagade till KR och anför att R:s tolkning av 24 § 1 mom. SIL innebär att förluster behandlas annorlunda än vinster. Detta kan rimligen inte ha varit lagstiftarens mening. En jämförelse med 44 kap. 2 § IL visar att det är skattemyndighetens tolkning av lagtexten som är riktig. SKM åberopar RÅ 1976 ref. 43.

KAMMARRÄTTEN

I förarbetena till motsvarande bestämmelser i 44 kap. 26 och 28 §§ IL, prop. 1999/2000:2, del 2-3 s. 537ff. har beträffande såväl den i målet aktuella som den nya regleringen uttalats att det är ovisst hur bestämmelserna skall tillämpas när det gäller kapitalförluster. KR finner med hänsyn härtill inte anledning att göra annan bedömning än den LR gjort.

En ledamot av KR var skiljaktig och anförde följande.

Systematiken vad gäller skattepliktig realisationsvinst och avdragsgill realisationsförlust vid avyttring av aktier i bolag som trätt i likvidation ger vid handen att skattepliktiga vinster eller avdragsgilla förluster kan uppstå under ett eller flera beskattningsår efter avyttringsåret (jfr. prop. 1993/94:234 s. 134). Av 24 § 4 mom. 2 st. SIL, följer att vid avyttringar av nyss nämnda slag skall bl.a. den avdragsgilla förlusten bestämmas enligt de regler som gällde vid avyttringsåret, trots att beskattningstidpunkten kan infalla under senare år än avyttringsåret (jfr. Rutberg, m.fl., Beskattning av värdepapper, andra upplagan, 1997 s. 41-42). Det saknas vidare enligt min mening skäl att låta begreppen "tillkommande belopp", "beskattas" och "beskattning", som används i nämnda stadgande, leda till ställningstagandet att stadgandet inte skall tillämpas beträffande realisationsförluster.

I målet är ostridigt att beskattningstidpunkten är beskattningsåret 1997. Fråga i målet är således endast vilket taxeringsårs bestämmelser som skattemyndigheten ägt rätt att tillämpa vid beräkningen av hur stor del av förlusten som är avdragsgill. Mot bakgrund av det ovan anförda anser jag att skattemyndigheten haft fog för sitt beslut att tillämpa bestämmelserna vid 1995 års taxering vid nämnda beräkning. Överklagandet bör därför enligt min mening bifallas.

Kommentar:
Domskälen visar att frågan är oklar. RSV överklagar domen.

Område: Förhandsbesked

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 21 oktober 2003.

SRN:s förhandsbesked den 9 oktober 2003

Omvandling av aktier

Omvandling av B-aktier till A-aktier och vice versa mellan ett begränsat antal aktieägare ansågs inte utgöra avyttring

Inkomstskatt, taxeringsåren 2004-2006

XAB ägde att betydande antal B-aktier i ett marknadsnoterat svenskt aktiebolag. XAB önskade öka sitt röstmässiga innehav i detta bolag. Det skulle delvis ske genom omvandling av B-aktier till A-aktier. XAB övervägde därför, gemensamt med en ägare av A-aktier, att hos bolaget begära att deras respektive aktier omvandlades från den gällande serien till aktier i den andra serien. Ägaren till aktierna i XAB (fysisk person) ägde själv A-aktier i det marknadsnoterade bolaget. Han ämnade medverka i omvandlingen. Förfarandet byggde på att samma antal aktier omvandlades. Några villor för genomförandet i form av vederlag eller annat skulle inte förekomma.

Sökandena ville veta om förfarandet innebar att aktierna skulle anses avyttrade och om svaret påverkades av om omvandlingen skedde med stöd av uttrycklig bestämmelse i bolagsordningen eller ej. Vidare frågades om lagen mot skatteflykt var tillämplig.

Skatterättsnämnden gjorde följande bedömning.

Skatteeffekterna av liknande omvandlingar har prövats i rättsfallen RÅ 1966 Fi 431 och RÅ84 1:1. Regeringsrätten fann att någon avyttring inte skulle anses ha skett. Enligt nämndens mening fanns inte skäl att göra annan bedömning i det nu aktuella fallet. Svaret på frågan påverkades inte av om motparten vid omvandlingen var en utomstående eller inte. Skatteflyktslagen ansågs inte kunna vara tillämplig.

Kommentar:
RSV överklagar inte.