Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


Riksskatteverkets rättsfallsprotokoll 31/03

I de rättsfall som återges i detta protokoll har av sekretess- och integritetsskäl alla egennamn anonymiserats. Detta gäller även i de fall i övrigt direkta citat ur domar och beslut återges.
Område: Regeringsrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 28 oktober 2003.

RR:s dom den 16 oktober 2003, mål nr 3638-1999

Lastpallar

Lastpallar i varuhantering anses utgöra s.k. korttidsinventarier.

Inkomsttaxering 1994

KR:s i Göteborg domskäl framgår av RSV:s rättsfallsprotokoll 20/99 Pdf, 1.1 MB, öppnas i nytt fönster. RSV överklagade KR-domen. RR, som inhämtade yttrande från Bokföringsnämnden (BFN), avslog RSV:s överklagande.

BFN anförde bl.a. följande. Förutsättningarna i målet är inte i alla delar klarlagda. Inte minst är det oklart hur den s.k. poolen fungerar. Nämndens yttrande utgår därför från vissa antagna förutsättningar och förändringar i dessa kan få stor betydelse för vilka slutsatser som skall dras. De förutsättningar nämnden utgår från är följande. Bolaget ingår i ett pallöverföringssystem tillsammans med andra företag. Inom poolen omsätts lastpallarna och registrering av pallbytena sker genom ett avräkningssystem som beaktar hur många pallar ett företag mottagit och avlämnat. Pallarna i poolen ägs av det företag som köpt in dem men äganderätten avser ett antal lastpallar utan närmare bestämning. När leverans sker till en kund utanför poolen utfärdar bolaget en faktura och kunden får betala för pallen. Normalt kommer kunden att sälja tillbaka pallen och han erhåller då ett belopp som motsvarar vad han betalat. Den köpta pallen återförs till poolen. - För det i målet aktuella räkenskapsåret gäller bokföringslagen (1976:125), GBFL. Avgörande för om en tillgång skall redovisas som en anläggnings- eller omsättningstillgång är, som framgår av 13 § första stycket GBFL och förarbetena till bestämmelsen (prop. 1975:104 s. 219), vilken avsikt ett företag har när det anskaffar tillgången. Är avsikten att stadigvarande bruka eller inneha tillgången skall den redovisas som en anläggningstillgång. Om syftet är ett annat skall den redovisas som en omsättningstillgång. Under de ovan angivna förutsättningarna får bolaget anses använda det antal lastpallar som det äger på ett stadigvarande sätt i verksamheten. Pallarna utgör därför materiella anläggningstillgångar. Det förhållandet att pallar även säljs till och återköps från kunder ändrar inte den bedömningen. Detsamma gäller den omständigheten att en mindre del av de pallar som köps in försvinner ur systemet när de säljs till kunder. Syftet med anskaffningen av pallarna har nämligen varit att de ska ingå i poolen. I redovisningen får utgifter för att anskaffa lastpallar ofta kostnadsföras vid anskaffningstillfället om pallarna kan antas ha en ekonomisk livslängd om högst tre år och skattemässigt utgör s.k. korttidsinventarier. Om det är fråga om väsentliga belopp måste dock anskaffningsvärdet tas upp som en tillgång och skrivas av systematiskt.

"SKÄLEN FÖR REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Som framgår av BFN:s yttrande är förutsättningarna i målet inte helt klarlagda. Inte minst gäller detta för pallöverföringssystemet (poolen).

BFN har utgått från att varje i poolen ingående företag äger ett antal pallar som relateras till det antal pallar som företaget köpt in. Äganderätten skulle alltså inte avse identifierade pallar. Regeringsrätten utgår i det följande från att bolaget i någon form har del i pallbeståndet och från de övriga förutsättningar som BFN ställt upp.

BFN:s slutsats är att lastpallarna inte skall redovisas som omsättningstillgångar utan som materiella anläggningstillgångar. BFN har fäst avgörande vikt vid vad avsikten med förvärven av pallar varit. Enligt Regeringsrättens mening saknas anledning att anlägga ett annat synsätt vid beskattningen. Lastpallarna bör skattemässigt behandlas som inventarier och inte som lagertillgångar eftersom avsikten med förvärven får anses ha varit att pallarna skall komma till stadigvarande användning i poolen. Bolaget använder i sin tur stadigvarande pallarna i poolen i sin verksamhet.

Enligt punkt 12 första stycket av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370) i den i målet aktuella lydelsen får hela utgiften för anskaffande av inventarier dras av under anskaffningsåret om inventariernas ekonomiska livslängd kan antas uppgå till tre år. Bolagets uppgift om att pallarnas ekonomiska livslängd uppgår till högst tre år har inte ifrågasatts av RSV.

REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Regeringsrätten avslår överklagandet."

Anmärkning: RR avgjorde samma dag ett annat mål där den skattskyldige överklagat i samma fråga och med samma utgång, mål nr 5783-1999.

Område: Kammarrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 28 oktober 2003.

KR:s i Sundsvall dom den 3 september 2003, mål nr 1078-03

Fördelning av ränteavdrag mellan makar

Då ingen av makarna kunnat styrka vem som faktiskt betalat räntebeloppen på ett gemensamt lån har avdrag medgetts enligt kontrolluppgifterna med hälften var.

Inkomsttaxeringen 2001

Två makar har gemensamt tagit ett lån. Mannen yrkar avdrag för hela skuldräntan. SKM satte ned avdraget med motiveringen att det fick anses styrkt att hustrun bidragit till betalningen av låneräntan.

Mannen överklagade beslutet och uppgav att hustruns överföringar till hans konto varit avsedda för fortlöpande utgifter som el, tele, mat, bensin m.m. och att dessa överföringar upphörde redan innan hon flyttade i november 2000. SKM bestred ändring av beslutet.

LÄNSRÄTTEN

Rätt till avdrag för skuldränta tillkommer endast den person som är betalningsansvarig för skulden och dessutom har betalat räntorna. Det presumeras att då två personer står som låntagare till samma lån, dessa har betalat halva räntekostnaden var och därmed skall beviljas avdrag med halva räntekostnaden vardera. Då två personer yrkar avdrag för delvis samma räntekostnader ska presumtion frångås, om den ena parten kan visa att han eller hon betalat räntekostnaden av egna medel.

Av handlingarna i målet framgår att hustrun t.o.m. den 30 oktober 2000 gjort månatliga överföringar till mannens konto som enligt henne avsett att täcka bl.a. gemensamma räntekostnader. Vidare framgår att medel överförts från mannens konto till makarnas gemensamma konto varje månad för betalning av räntor på det gemensamma lånet. Vare sig mannen eller hustrun har kunnat styrka yrkade ränteavdrag med kvitton eller på annat sätt. SKM har därför med stöd av kontrolluppgift från banken, som bekräftar att makarna har delade ränteutgifter, presumerat om likafördelning av ränteavdraget på dem båda.

Mot bakgrund av vad som framkommit anser länsrätten i likhet med SKM att mannen inte kan anses ha visat att han ensam erlagt betalning för ifrågavarande räntekostnader. Vid sådant förhållande och då mannen inte anfört något som kan föranleda annan fördelning av ränteutgifterna än vad SKM gjort, saknas skäl till ändring av beslutet.

Länsrätten avslog överklagandet.

Mannen fullföljde sin talan i kammarrätten och anförde i huvudsak att hustrun borde ha bevisbördan för att hennes insättningar avsett ränta på skulden samt att länsrätten underlåtit att beakta att hon inte bodde eller var skriven på adressen under tiden november - december 2000. SKM bestred bifall.

KAMMARRÄTTEN

Vad mannen anfört i kammarrätten föranleder inte annan bedömning än den länsrätten gjort i målet. Hans talan ska därför lämnas utan bifall.

Kommentar: När makarna visat att de båda bidragit till de gemensamma kostnaderna men inte kunnat visa vem som betalat just räntekostnaderna har domstolarna således delat upp avdraget för ränta mellan dem enligt kontrolluppgifterna, dvs. med hälften var.

Se även kammarrättsdomar från 2001-10-16 Pdf, 1.3 MB, öppnas i nytt fönster. och 2001-10-01 Pdf, 1.3 MB, öppnas i nytt fönster., RSV:s rättsfallsprotokoll nr 26/01.

Område: Kammarrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 28 oktober 2003.

KR:s i Stockholm dom den 7 oktober 2003, mål nr 7639 - - 7642-02 och 7645-02

Solidariskt betalningsansvar; tidsfrist för beslut

Tidsfristen för beslut om solidarisk betalningsskyldighet har ansetts uttömmande reglerad i 12 kap. 4 § skattebetalningslagen. Skattemyndighetens beslut har således fattats i rätt tid även om förutsättningar för efterbeskattning inte förelegat

Ett bolag hade i sin entreprenadverksamhet betalat ut arbetsersättningar till en person, som åberopat sin F-skattsedel gentemot bolaget. Eftersom anställningsförhållande förelåg, var bolaget i egenskap av utbetalare av ersättningen skyldigt att anmäla detta förhållande till skattemyndigheten. Då bolaget inte gjort sådan anmälan, beslutade SKM att med stöd av 12 kap. 3 § skattebetalningslagen (SBL) göra bolaget ansvarigt för skatten till den del skatten inte redovisats och betalats av betalningsmottagaren.

Bestämmelserna om solidariskt betalningsansvar infördes ursprungligen i uppbördslagen (UBL) och överfördes därefter i princip oförändrade till SBL. Domarna omfattar även tid då UBL gällde, men här återges bara terminologi och paragrafer ur SBL.

Enligt SKM kunde beslut om solidarisk betalningsskyldighet fattas under förutsättning att betalningsmottagaren inte fullgjort sin skyldighet att redovisa och betala skatt inom föreskriven tid och att statens fordran mot betalningsmottagaren inte har preskriberats (12 kap. 4 § SBL).

Sedan bolaget kommit med invändning om att de tidsfrister som gäller för omprövning och efterbeskattning till nackdel för den skatteskyldige skulle tillämpas och att beslutet inte fattats i rätt tid då förutsättningar för efterbeskattning inte var uppfyllda, beslutade länsrätten avgöra frågan genom mellandom.

Länsrätten fann att tidsgränserna för omprövning eller efterprövning inte kunde vara tillämpliga och att SKM:s beslut hade fattats i rätt tid. Länsrätten hänvisade bl.a. till att bestämmelsen om solidarisk betalningsskyldighet infördes efter det att reglerna om omprövning och efterbeskattning infördes i lagen. Bestämmelsen att beslut inte får fattas efter det att fordran preskriberats skulle förlora sin betydelse om bestämmelserna om omprövning också skulle gälla eftersom det ligger i sakens natur att tidsfristen för omprövning regelmässigt gått till ända innan fordran preskriberas.

Kammarrätten hänvisade i likhet med länsrätten till att regleringen om solidarisk betalningsskyldighet införts senare än bestämmelserna om omprövning och efterbeskattning. Vid införandet gjordes ingen hänvisning till de tidsfrister som gäller för omprövning respektive efterbeskattning. Därtill kom att ordalydelsen i 12 kap. 4 § SBL om när beslut senast får fattas är klar och tydlig. Kammarrätten fann mot den bakgrunden att tidsfristen för sådana beslut är uttömmande reglerad i nämnda lagrum. Beslut hade således fattats i rätt tid.

Kommentar:
Domen överensstämmer med RSV:s uppfattning om hur regelsystemet är avsett att fungera.

Område: Förhandsbesked

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 28 oktober 2003.

SRN:s förhandsbesked den 25 september 2003

Beskattningstidpunkten för pension

Avstående från avgångsvederlag i utbyte mot framtida pensionsutbetalning ska beskattas först när pensionen betalas ut. Den ändrade lydelse av kontantprincipen som gäller enligt inkomstskattelagen har inte inneburit någon saklig ändring

Taxeringsåren 2004-2006

Sökanden hade enligt anställningsavtal rätt till avgångsvederlag vid anställningens upphörande. I februari 2003 träffades ett avtal mellan sökanden och hans arbetsgivare att hans anställning skulle upphöra den 7 april samma år. Den 4 april träffades ett avtal om att han i stället för avgångsvederlaget skulle få motsvarande belopp som pension.

Sökanden frågade om han anses ha disponerat över beloppet vid avståendet av avgångsvederlaget mot pension.

SRN gjorde följande bedömning:

"Enligt 10 kap. 8 § inkomstskattelagen (1999:1229) skall inkomster tas upp som intäkt det beskattningsår då de kan disponeras eller på annat sätt kommer den skattskyldige till del.

Motsvarigheten till denna bestämmelse fanns tidigare i 41 § kommunalskattelagen (1928:370) och punkt 4 av anvisningarna till samma lagrum. I förhållande till dessa bestämmelser har lagtexten redigerats språkligt samt förkortats. Någon saklig ändring synes inte ha varit avsedd (jfr prop. 1999/2000:2 del 2 s. 119).

I RÅ 2000 ref. 4 har Regeringsrätten med tillämpning av äldre bestämmelser förklarat att ett avstående från intjänad bonus före utbetalningstillfället mot en senare utbetalning i form av pension skall beskattas först i samband med pensionsutbetalningen."

SRN fann med hänsyn därtill sökandens avstående från avgångsvederlaget i utbyte mot framtida pensionsutbetalning skulle beskattas först då sådan utbetalning sker.

Kommentar:
Förhandsbeskedet har inte överklagats.