På skatteverket.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


RSV S 2000:6

Riksskatteverkets rekommendationer m.m. om utfärdande och återkallelse av F-skattsedel enligt skattebetalningslagen

Riksskatteverket (RSV) meddelar med stöd av 2 kap. 2 § förordningen (1990:1293) med instruktion för skatteförvaltningen följande rekommendationer m.m. om utfärdande och återkallelse av F-skattsedel enligt skattebetalningslagen (1997:483), SBL.

1 Inledning

SBL trädde i kraft den 1 november 1997 och ersätter, såvitt avser F-skatt, uppbördslagen (1953:272), UBL, samt lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, USAL.

Bestämmelserna om utfärdande och återkallelse av F-skattsedel finns i 4 kap. 7-11 och 13-15 §§ SBL. De tillämpas första gången på skatt som avser inkomståret 1998. Se dock avsnitt 3.2.5 andra stycket som behandlar punkt 4 av övergångsbestämmelserna till SBL.

De paragrafhänvisningar som finns i den följande texten avser 4 kap. SBL såvida inte annat anges.

2 Utfärdande av F-skattsedel

2.1 Allmänt

En F-skattsedel skall, om inte annat följer av 8, 10 eller 11 §, efter ansökan utfärdas för den som uppger sig bedriva eller ha för avsikt att bedriva näringsverksamhet här i landet, såvida det inte finns skälig anledning att anta att näringsverksamhet varken bedrivs eller kommer att bedrivas (7 §).

Ansökan om F-skattsedel skall göras på blankett enligt fastställt formulär (9 § skattebetalningsförordningen, 1997:750).

Det finns inte något krav på att näringsverksamheten måste vara av viss omfattning för att F-skatt skall kunna tilldelas. F-skattsedel kan utfärdas även om verksamheten skulle gå med förlust. För fysiska personer som bedriver näringsverksamhet och som även har anställningsinkomster får en F-skattsedel utfärdas med villkor att den endast åberopas i personens näringsverksamhet, FA-skatt, (9 §).

2.1.1 Näringsverksamhet

Begreppet näringsverksamhet definieras i 21 § kommunalskattelagen (1928:370) som yrkesmässig självständigt bedriven förvärvsverksamhet. Med yrkesmässigt menas att verksamheten bedrivs varaktigt och med vinstsyfte. För att näringsverksamhet skall anses föreligga krävs således att följande tre villkor är uppfyllda.

* Självständighet
* Varaktighet
* Vinstsyfte

Självständighet är det kriterium som i första hand är avgörande för gränsdragning mot inkomstslaget tjänst. Varaktighet har främst betydelse för gränsdragning mot inkomst av kapital medan vinstsyfte i första hand är avgörande för gränsdragning mot hobbyverksamhet.

Svårigheten i att bedöma om en inkomst utgör inkomst av tjänst eller inkomst av näringsverksamhet ligger främst i att bestämma graden av självständighet hos den som utför arbetet. Rättspraxis ger den bästa ledningen vid denna bedömning. En sammanställning av rättspraxis vad avser bedömningen näringsverksamhet eller tjänst finns i RSV Rapport 1998:4, F-skatt åt flera.

Det räcker med att en skattskyldig i ansökan uppger sig ha för avsikt att bedriva näringsverksamhet för att han skall ha rätt att få en F-skattsedel. Detta gäller dock inte om det finns skälig anledning att anta att näringsverksamhet varken bedrivs eller kommer att bedrivas. Om skattemyndigheten (SKM) överväger att avslå en ansökan om tilldelning av F-skatt på den grunden att näringsverksamhet inte föreligger, ankommer det på myndigheten att visa att näringsverksamhet varken bedrivs eller kommer att bedrivas. Beviskravet kan anses uppfyllt om det av sökandens uppgifter framgår att verksamheten inte kan betraktas som näringsverksamhet. Detsamma gäller om sökanden efter eventuell utredning inte har lämnat tillräckliga uppgifter för att F-skattefrågan skall kunna bedömas eller om han inte lämnat några uppgifter alls (jfr prop. 1997/98:33 s. 41 och 44).

2.1.2 Särskilt om juridiska personer

En juridisk person kan i princip endast ha inkomst av näringsverksamhet. Utredning om näringsverksamhet bedrivs eller inte behöver därför i normalfallet inte göras. Av intresse är däremot när verksamheten kommer att starta.

Rekommendationer:

Aktiebolag som bildats för att överlåtas och först därefter starta egentlig verksamhet, s.k. lagerbolag, bör inte tilldelas F-skattsedel så länge som inte någon verksamhet bedrivs i bolaget. Tilldelning av F-skattsedel bör därför tidigast ske när lagerbolaget sålts.

Om den enda verksamhet som den juridiska personen uppges bedriva är av sådan art eller karaktär att SKM efter utredning finner att verksamheten egentligen bedrivs av en fysisk person (ägaren) skall F-skatt inte tilldelas den juridiska personen. I sådant fall kan den juridiska personen nämligen inte anses bedriva någon verksamhet.

2.2 Starttidpunkt

Det är många gånger nödvändigt för en företagare att få en F-skattsedel redan innan verksamheten kommit igång.

Som framgår under avnitt 2.1.1 ovan räcker det med att en skattskyldig uppger sig ha för avsikt att bedriva näringsverksamhet för att han skall ha rätt att få en F-skattsedel. Kraven är således lägre än vid registrering till mervärdesskatt.

Rekommendationer:

F-skatt bör normalt tilldelas om verksamheten kan beräknas komma igång inom sex månader från ansökningstidpunkten.

I förarbetena till den nuvarande lydelsen av 7 § (prop. 1997/98:33 s. 41) sägs följande.

"Med den föreslagna utformningen av reglerna blir det än viktigare än idag att skattemyndigheten i samband med utfärdandet av F-skattsedel informerar sökanden om att bedömningen är preliminär och att en annan bedömning kan göras senare t.ex. vid taxeringen. Det kan vara lämpligt att skattemyndigheterna, liksom många av dem gör redan nu, genom samtal eller besök följer upp de som nyligen fått F-skattsedel i syfte att kontrollera att den bedrivna verksamheten är näringsverksamhet."

Rekommendationer:

Information om att bedömningen är preliminär och att annan bedömning kan göras senare bör meddelas

- då det av sökandens uppgifter framgår att kriterierna för näringsverksamhet först senare kommer att uppfyllas eller

- då den avgörande omständigheten för om näringsverksamhet föreligger eller inte är arbetets omfattning och/eller utförande.

Bestämmelsen i 33 b § tredje stycket UBL om att kända arbetsgivare skall underrättas när SKM beslutat utfärda en F-skattsedel med villkor (FA-skatt) har inte någon motsvarighet i SBL (prop. 1996/97:100 s. 535).
Rekommendationer:

Efter det att SKM har utfärdat en F-skattsedel med villkor enligt 9 § bör SKM i följande fall underrätta sådana arbetsgivare till den skattskyldige som myndigheten känner till:

- När SKM på grund av en anmälan enligt 5 kap. 7 § SBL beslutat att utfärda en sådan sedel för en person som tidigare enbart hade en ren F-skattsedel eller

- när det i övrigt med hänsyn till vad som framkommit i ärendet bedöms lämpligt med en underrättelse.

2.3 Skattskyldighet

Tilldelning av F-skatt kräver inte skattskyldighet i Sverige. Den som inte är skattskyldig i Sverige men uppger sig bedriva eller ha för avsikt att bedriva näringsverksamhet här i landet har därför rätt att få en F-skattsedel under samma förutsättningar som gäller för den som är skattskyldig här (jfr prop. 1996/97:100 s. 535).

Bestämmelsen i 7 § innebär att även en ideell förening som bedriver näringsverksamhet kan få F-skattsedel även om föreningen inte är skattskyldig för näringsverksamheten. Detsamma gäller för ett konkursbo som driver gäldenärens verksamhet vidare.

2.4 Avslag när grund för återkallelse föreligger

En F-skattsedel får enligt 11 § inte utfärdas för den som fått en tidigare utfärdad F-skattsedel återkallad enligt 13 § 2-9.

Vad gäller punkterna 3 och 8 finns det speciella karensbestämmelser, se avsnitt 2.5 nedan.

Beträffande punkterna 2, 4-7 och 9 får en F-skattsedel inte utfärdas så länge grunden för återkallelsen finns kvar. Detsamma gäller för den som inte har haft någon F-skattsedel men som skulle ha fått en sådan skattsedel återkallad på grund av något förhållande som avses i 13 § (11 § första stycket 3). Detta innebär också att om denna person är en företagsledare i ett fåmansföretag eller i ett fåmansägt handelsbolag så smittar han sitt företag på så sätt att detta inte heller har rätt att få F-skattsedel. Grunden för att vägra F-skattsedel i detta fall är 11 § första stycket 3 jämfört med 13 § 9.

Vid bedömningen av om ett bolag skall betraktas som ett fåmansföretag eller fåmansägt handelsbolag samt om en person skall anses som företagsledare eller inte gäller de definitioner som anges i punkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen. De definitioner som ges i "Riksskatteverkets rekommendationer m.m. om beskattning av fåmansföretag, av delägare m.fl. i sådana företag och av delägare i fåmansägda handelsbolag samt skatteavdrag på ersättningar från sådana företag" (RSV S 1999:21) gäller under inkomståret 1999.

2.5 Karens

Av stadgandet i 11 § första stycket 1 framgår att en F-skattsedel inte får utfärdas för den som har fått en tidigare utfärdad F-skattsedel återkallad förrän två år efter återkallelsebeslutet när grunden är

- missbruk av F-skattsedeln (13 § 3) eller

- att den skattskyldige är eller har varit företagsledare i ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag och det finns eller fanns förutsättningar att återkalla företagets eller bolagets F-skattsedel på grund av ett förhållande som kan hänföras till företagsledaren (13 § 8).

Karensbestämmelsen gäller även för den företagsledare, som inte har haft någon F-skattsedel, under två år från det att företagets eller bolagets F-skattsedel återkallades eller från det att företaget eller bolaget försattes i konkurs (11 § andra stycket). Detta innebär att både en företagsledare i ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag och hans (nya) fåmansföretag eller fåmansägda handelsbolag kan vägras F-skattsedel under en tidrymd av två år om företagsledaren själv inte har rätt till F-skattsedel.

2.6 Särskilda skäl

Även om grund för att inte tilldela F-skatt föreligger, kan en F-skattsedel ändå utfärdas om det finns särskilda skäl (11 § sista stycket). I det följande redovisas exempel på vad som kan anses utgöra särskilda skäl.

2.6.1 Bristande betalning

I prop. 1996/97:100 s. 536 sägs följande.

"Om exempelvis den skattskyldige försummat att betala skatter eller avgifter skall den skattskyldige ändå kunna få en F-skattsedel om orsaken till betalningsförsummelsen är tillfälliga likviditetsproblem på grund av omständigheter som han inte kunnat råda över. För att en F-skattsedel skall kunna utfärdas i ett sådant fall krävs dock att skattemyndigheten bedömer att den skattskyldige kan reda ut sina betalningsproblem samt att han också kan bedömas vilja göra rätt för sig."

Rekommendationer:

Om grunden för att inte tilldela en F-skattsedel är bristande betalning av skatter och avgifter bör, innan beslut fattas i ärendet, SKM normalt samråda med kronofogdemyndigheten (KFM).

Ett annat särskilt skäl för tilldelning av F-skatt kan vara att sökanden har gjort upp med KFM om en avbetalningsplan eller annan betalningsuppgörelse (prop. 1991/92:112 s. 121).
Rekommendationer:

En tilldelning av F-skatt vid betalningsuppgörelse med KFM bör förutsätta att den totala skatteskulden blir betald inom rimlig tid och att betalningsuppgörelsen följs. Som rimlig tid bör normalt anses ett år eller, om det med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet rör sig om ett förhållandevis stort skuldbelopp, den tid som KFM beslutat i betalningsuppgörelsen.

2.6.2 Smitta från företag till företagsledare

Ett ytterligare särskilt skäl för att tilldela F-skatt kan vara när en företagsledare som omfattas av karensbestämmelserna har lämnat deklaration eller betalat skatteskulderna för det bolag som orsakat smittan och karensen.

Rekommendationer:

F-skattsedel bör efter ansökan tilldelas den som omfattas av karensbestämmelsen enligt 11 § andra stycket, om grunden för att neka bolaget F-skattsedel inte längre finns.

2.6.3 Smitta i samband med konkurs

Den som är eller har varit företagsledare i ett fåmansföretag eller fåmansägt handelsbolag kan inte själv få F-skattsedel förrän efter två år

- om det finns förutsättningar att återkalla hans företags eller bolags F-skattsedel eller

- om bolaget försatts i konkurs och det vid tiden för konkursutbrottet fanns förutsättningar att återkalla hans företags eller bolags F-skattsedel.

Detta gäller också för ett nytt bolag, som företagsledaren startar, om han är företagsledare även i detta bolag.

Den tvååriga karenstiden skall räknas från det att företaget eller bolaget fått sin F-skattsedel återkallad. Om F-skattsedeln inte har återkallats gäller två års karens från det att företaget eller bolaget försattes i konkurs (prop. 1996/97:100, s. 536).

En konkurs utgör enligt 13 § 7 grund för återkallelse. Reglerna om smitta i 13 § 8 för företagsledaren är alltså tillämpliga i samband med ett företags konkurs. Ett särskilt skäl att ändå tilldela en företagsledare F-skatt i en sådan situation kan vara att företagsledaren i allt väsentligt har handlat i enlighet med de regler som gäller när ett företag kommer på obestånd.

Rekommendationer:

Efter ansökan bör en företagsledare eller ett av honom nystartat bolag kunna tilldelas F-skattsedel trots att hans tidigare företag försatts i konkurs. Detta bör dock gälla endast under förutsättning att företagsledaren inte kan lastas för försumlighet i samband med konkursen. Med försumlighet menas att företagsledaren inte vidtagit de åtgärder han varit skyldig att vidta när företaget kom på

2.6.4 Preskription

En skatteskuld preskriberas normalt fem år efter det kalenderår då skatten överlämnades för indrivning. Sedan en skuld preskriberats avbryts alla indrivningsåtgärder.

Rekommendationer:

En F-skattsedel bör kunna tilldelas en person sedan skatteskulderna preskriberats.

2.7 Handläggningstider

Innehav av F-skattsedel är ofta i praktiken en nödvändig förutsättning för att kunna bedriva näringsverksamhet. En felaktig eller långsam handläggning av ett F-skatteärende kan därför få allvarliga konsekvenser för ett nystartat företag.

Rekommendationer:

Ansökan om F-skattsedel bör behandlas utan onödigt dröjsmål. En ansökan som inte kräver någon utredning bör därför handläggas snarast. Krävs utredning, t.ex. på grund av att sökanden har skatteskulder, att frågan om näringsverksamhet bedrivs är oklar eller att det är svårt att konstatera vem/vilka som är företagsledare bör en längre handläggningstid kunna accepteras.

Ansökningar om F-skatt bör normalt handläggas inom kortare tid än 14 dagar från ankomstdagen. Är ansökan ofullständigt ifylld eller finns några andra oklarheter som måste redas ut bör handläggningstiden i regel ändå inte överskrida sex veckor.

3 Återkallelse av F-skattsedel

3.1 Allmänt

Departementschefen har i prop. 1991/92:112 s. 116 f. anfört följande.

"Innan jag går in på frågan om i vilka situationer en F-skattesedel bör återkallas vill jag understryka att en återkallelse av en F-skattesedel i allmänhet måste ses som en mycket ingripande åtgärd. Återkallelsegrunderna bör därför anges i detalj i lagtexten och denna bör tolkas restriktivt. Det bör dessutom finnas en möjlighet för skattemyndigheten att ta hänsyn till samtliga omständigheter i varje enskilt fall. Enligt min mening bör man därför föra in en generell regel om att återkallelse får underlåtas om det finns särskilda skäl."

3.2 Grunderna för återkallelse

Återkallelse av F-skattsedel skall ske i nio olika situationer som framgår av 13 §.

3.2.1 Egen begäran (13 § 1)

En F-skattsedel skall återkallas om innehavaren anmäler att han inte längre vill ha en sådan. En skattskyldig kan således inte mot sin vilja tilldelas F-skatt.

Om F-skattsedeln har återkallats på denna grund kan den skattskyldige när som helst efter ansökan få en F-skattsedel på nytt om förutsättningar för tilldelning föreligger.

3.2.2 Näringsverksamheten upphör (13 § 2)

Den grundläggande förutsättningen för innehav av F-skattsedel finns inte om näringsverksamheten upphör. Det är därför naturligt att återkallelse skall ske.

3.2.3 Missbruk av F-skattsedeln (13 § 3)

Missbruk av F-skattsedeln kan förekomma i framför allt två fall. Dessa är

1. när F-skattsedeln används i skatteundandragande syfte, t.ex. genom att en person med F-skattsedel går in som betalningsmottagare i stället för den som utfört arbetet eller

2. när någon som tilldelats en F-skattsedel med villkor enligt 9 § åberopar F-skatten i ett anställningsförhållande.

Det första fallet gäller både fysiska och juridiska personer. Det andra kan bara förekomma när det gäller fysiska personer.

För att en F-skattsedel skall återkallas i det första fallet krävs att missbruket inte är obetydligt. Departementschefen anför följande i prop. 1991/92:112 s. 119.

"Jag vill dock tillägga att man bör vara mycket restriktiv vid tolkningen av begreppet missbruk. Om F-skattesedeln används på ett sådant sätt att skatter och avgifter undandras, exempelvis i sådana fall där skattsedelsinnehavaren bedriver uthyrning av arbetskraft i strid mot bestämmelserna i lagen om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft eller uppträder som s.k. mellanman när det föreligger ett anställningsförhållande (----) bör det givetvis anses föreligga ett missbruk."

Även för återkallelse i det andra fallet krävs att missbruket inte är obetydligt. Enligt prop. 1991/92:112 s. 119 får ett obetydligt missbruk anses föreligga om det belopp som borde ha innehållits i preliminär skatt är litet i förhållande till den slutliga skatt som beräknas bli debiterad för det år som den skattskyldige uppbär tjänsteinkomsten.

Rekommendationer:

Som riktlinje för bedömningen om missbruket skall anses obetydligt eller inte bör gälla att det belopp som borde ha innehållits i preliminär skatt bör uppgå till minst tio (10) procent av den beräknade slutliga skatten, dock lägst ett prisbasbelopp.

För att missbruk skall anses föreligga i nu nämnt fall bör också krävas att F-skattsedelsinnehavaren borde ha insett att det var fråga om ett anställningsförhållande.

Om någon som innehar F-skattsedel med villkor enligt 9 § skriftligen åberopar sin F-skattsedel bör missbruk anses föreligga om

- innehavaren upprepade gånger åberopat F-skattsedeln i ett uppenbart anställningsförhållande eller

- innehavaren åberopar F-skattsedeln i ett sådant uppdrag där skattemyndigheten skriftligt till honom har uttryckt som sin mening att det är fråga om ett anställningsförhållande.

Allmänt gäller som tidigare nämnts (prop. 1991/92:112, s. 119) att man bör vara mycket restriktiv vid tolkningen av begreppet missbruk.

Ny F-skattsedel får utfärdas tidigast två år efter återkallelsebeslutet. Finns särskilda skäl får dock ny F-skattsedel utfärdas tidigare. Särskilda skäl kan t.ex. vara omständigheter som borde ha medfört att F-skattsedeln inte återkallades och som förelåg redan när F-skattsedeln återkallades men som inte uppdagades då.

Enbart den omständigheten att en person som innehar en F-skattsedel utan villkor åberopar denna i ett anställningsförhållande kan inte anses utgöra ett missbruk av F-skattsedeln. Skulle i ett sådant fall en anmälan enligt 5 kap. 7 § SBL inkomma från arbetsgivaren kan således inte betalningsmottagarens F-skattsedel återkallas på nu nämnd grund. Däremot skall SKM pröva om inte en F-skattsedel med villkor i stället skall tilldelas.

3.2.4 Självdeklaration lämnas inte (13 § 4)

F-skattsedeln kan återkallas för den som efter föreläggande underlåter att lämna särskild självdeklaration. Detsamma gäller om deklarationen är så bristfällig att den uppenbarligen inte kan ligga till grund för taxeringen.

Motsvarande bestämmelse gäller för handelsbolag som inte lämnar den särskilda uppgift som skall lämnas i stället för självdeklarationen.

Ny F-skattsedel kan i detta fall utfärdas så snart grunden för återkallelsen inte längre finns, dvs. när deklaration eller, för handelsbolag, motsvarande handling inkommit. Den skattskyldige måste i så fall ansöka om F-skatt på nytt.

3.2.5 Brister i redovisning eller betalning av skatt (13 § 5)

En F-skattsedel skall enligt bestämmelsen i 13 § 5 återkallas om innehavaren brister i redovisning eller betalning av skatt enligt SBL i en utsträckning som inte är obetydlig.

Vid tillämpningen av bestämmelsen skall hänsyn också tas till brister i redovisning eller betalning av skatt eller avgift som uppbärs enligt UBL, USAL eller enligt mervärdesskattelagen (1994:200), ML (punkten 4 av övergångsbestämmelserna till SBL).

Av förarbetena till den ursprungliga lydelsen av denna lagtext (38 a § 5 UBL), prop. 1991/92:112 s. 121, framgår att frågan om återkallelse bör behandlas på följande sätt.

"Någon enstaka betalningsförsummelse bör inte ens vid stora skuldbelopp direkt föranleda återkallelse. Först om betalning har uteblivit i fråga om mer än två tillfällen bör det komma i fråga att återkalla F-skattesedeln.

En skatteskuld som hänför sig till endast en eller två betalningstillfällen bör dessutom kunna föranleda återkallelse om betalningsdröjsmålet blir långvarigt. Betalas inte skulden inom viss tid, senast under närmast följande uppbördsår, bör återkallelse i regel ske."

Rekommendationer:

En utebliven betalning enligt en redovisning i en skattedeklaration (av t.ex. moms, avdragen skatt och arbetsgivaravgifter) som resulterar i ett underskott på skattekontot bör ses som endast en betalningsförsummelse. Har exempelvis den skattskyldige försummat att betala ett belopp som helt eller delvis motsvarar redovisningen enligt en skattedeklaration samt sin F-skatt för en viss månad räknas detta som två betalningsförsummelser. Återkallelseförfarande bör därefter tidigast inledas efter det att den skattskyldige vid någon senare månad försummat att betala antingen sin F-skatt eller skatter och avgifter enligt redovisningen i skattedeklarationen eller annan skatt. För att tre betalningsförsummelser skall kunna uppkomma fordras alltså normalt minst två månaders betalningsförsummelser, allt under förutsättning att skattekontot visar underskott under motsvarande tid.

Detta synsätt bör av praktiska skäl tillämpas även i de fall den skattskyldige tillhör den kategori som skall betala arbetsgivaravgifter och avdragen skatt den 12 och moms den 26 i månaden.

Om den skattskyldige, när han fått övervägandet, vill undvika att F-skattsedeln återkallas bör hela skatteskulden betalas. Endast om den skattskyldige kan åberopa särskilda skäl (t.ex. ringa belopp, avbetalningsplan med KFM) bör återkallelse underlåtas.

Om en skatteskuld endast består av en eller två betalningsförsummelser bör samma principer som anges i förarbetena till F-skattereformen (prop. 1991/92:112 s. 121) kunna tillämpas även i skattekontosystemet.
Rekommendationer:

Återkallelse bör ske om det finns ett underskott på skattekontot som endast utgör en eller två betalningsförsummelser och underskottet helt eller delvis kvarstår obetalt efter den avstämning av kontot som infaller närmast efter det att ett år förflutit från det att den första försummelsen uppkom.

Även utebliven redovisning utgör grund för återkallelse. Samma principer som gäller vid betalningsbrist bör därvid tillämpas.
 
Rekommendationer:

Har en skattskyldig vid minst tre tillfällen underlåtit att lämna en skattedeklaration trots att skyldighet förelegat att göra detta bör återkallelse ske om det inte finns särskilda skäl.

Vill den skattskyldige undvika att F-skattsedeln återkallas efter ett övervägande på denna grund bör han lämna redovisning motsvarande samtliga saknade skattedeklarationer. Det bör således inte räcka med att endast en eller två perioder redovisas.

Ny F-skattsedel får utfärdas när grunden för återkallelse inte längre föreligger. Så snart redovisning skett och underskottet är betalt kan efter ansökan ny F-skattsedel utfärdas.

3.2.6 Näringsförbud (13 § 6)

Den viktigaste konsekvensen av ett näringsförbud är att den som har meddelats förbudet inte har rätt att driva näringsverksamhet utan särskild dispens. Härigenom faller den grundläggande förutsättningen för innehav av F-skattsedel, nämligen att innehavaren bedriver näringsverksamhet. F-skattsedeln skall därför återkallas för den som har meddelats näringsförbud om det inte finns särskilda skäl. Se avsnitt 3.3.3.

3.2.7 Konkurs (13 § 7)

En person som är försatt i konkurs får inte bedriva verksamhet som innebär bokföringsskyldighet. En sådan person har därför inte rätt att inneha F-skattsedel. Så snart en uppgift om att någon försatts i konkurs kommer in till SKM skall alltså F-skattsedeln återkallas (se prop. 1991/92:112 s. 122).

När konkursen avslutats har den som försatts i konkurs åter rätt att bedriva bokföringspliktig verksamhet. En ny F-skattsedel får då utfärdas efter ansökan under förutsättning att inte andra skäl för återkallelse finns. Sådana skäl kan exempelvis vara skatteskulder som kvarstår obetalda efter konkursen.

3.2.8 Smitta från företag till företagsledare (13 § 8)

En fysisk person som bedrivit näringsverksamhet genom ett fåmansföretag eller fåmansägt handelsbolag skulle, om företagets eller bolagets F-skattsedel har återkallats, i stället kunna fortsätta att bedriva näringsverksamhet som enskild näringsidkare med F-skatt. Det är därför otillräckligt att låta ett beslut om återkallelse av F-skattsedeln endast gälla fåmansföretaget eller det fåmansägda handelsbolaget som sådant.

Den företagsledare som varit orsak till att bolagets F-skatt har återkallats bör rimligen inte kunna bedriva sin verksamhet som enskild näringsidkare med F-skattsedel. I dessa fall skall således också företagsledarens F-skatt återkallas. Observera dock att detta endast gäller företagsledare i fåmansföretag eller i fåmansägda handelsbolag (jfr prop. 1991/92:112, s. 123).

Av 11 § följer att ny tilldelning av F-skatt i dessa fall tidigast får ske när två år förflutit från det att företagets eller bolagets F-skattsedel återkallades eller företaget eller bolaget försattes i konkurs.

Vid bedömningen av vad som kännetecknar ett fåmansföretag eller fåmansägt handelsbolag samt vem som skall anses som företagsledare gäller vad som ovan sagts i avsnitt 2.4.

3.2.9 Smitta från företagsledare till företag (13 § 9)

En fysisk person som bedriver näringsverksamhet och som fått sin F-skatt återkallad enligt någon av punkterna 3-8 skulle kunna fortsätta sin verksamhet genom en juridisk person, t.ex. ett handelsbolag som ansöker om F-skatt. Beviljas en sådan ansökan blir syftet med återkallelsen utan verkan.

För att förhindra att en fysisk person kringgår bestämmelserna om återkallelse genom att i stället övergå till att bedriva sin verksamhet i handels- eller aktiebolagsform sägs följande i 13 § 9:

"Skattemyndigheten skall återkalla en F-skattsedel, om innehavaren är ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag och en företagsledare i företaget eller bolaget har handlat på ett sådant sätt att en F-skattsedel inte får utfärdas för företagsledaren på grund av ett förhållande som avses i 3-8."

Om företagsledaren driver flera företag och missförhållandena är hänförliga till endast ett företag skall F-skatten för de välskötta företagen normalt inte återkallas. Se nedan avsnitt 3.3.2.

Vid bedömningen av vad som kännetecknar ett fåmansföretag eller fåmansägt handelsbolag samt vem som skall anses som företagsledare gäller vad som ovan sagts under avsnitt 2.4.

Av 11 § följer att en ny F-skattsedel efter ansökan får utfärdas för företaget eller bolaget när grunden för återkallelse inte längre föreligger hos företagsledaren. Är återkallelsegrunden den som avses i 13 § 8 gäller att ny F-skattsedel får utfärdas tidigast två år efter det att företagets eller bolagets F-skattsedel återkallades eller företaget eller bolaget försattes i konkurs, allt under förutsättning att det inte finns särskilda skäl att ändå utfärda en F-skattsedel.

3.3 Särskilda skäl (14 §)

Om det finns särskilda skäl får skattemyndigheten avstå från återkallelse av en F-skattsedel. Särskilda skäl att inte återkalla en F-skattsedel är samma som gäller vid avslag på ansökan om F-skattsedel (se avsnitt 2.6). Dessutom får särskilda skäl anses föreligga i följande fall.

3.3.1 Företagsrekonstruktion

Ett företag som omfattas av s.k. företagsrekonstruktion bör få behålla sin F-skattsedel så länge som företagsrekonstruktionen pågår.

Rekommendationer:

Sådana särskilda skäl som innebär att SKM kan underlåta att återkalla en F-skattsedel bör normalt anses föreligga i samband med en företagsrekonstruktion. En bedömning bör dock göras i varje enskilt fall.

Om nya skatteskulder uppkommit efter betalningsinställelsen bör orsaken till detta utredas. I samtliga ärenden om företagsrekonstruktion, där återkallelse av F-skatt övervägs, bör SKM alltid kontakta KFM och rekonstruktören. Om SKM då bedömer att rekonstruktionen kommer att misslyckas bör återkallelse ske.

3.3.2 Smitta från företagsledare till företag

Skattemyndigheten får också avstå från att återkalla en F-skattsedel för ett fåmansföretag eller fåmansägt handelsbolag enligt 13 § 9 om den juridiska personens samtliga skatteinbetalningar gjorts i föreskriven tid och ordning (prop. 1996/97:100 s. 538). Det kan t.ex. förekomma att de påvisade missförhållande inte har något samband med företagets eller bolagets verksamhet. De kan exempelvis avse en verksamhet som företagsledaren driver vid sidan av företaget eller bolaget (jfr prop. 1991/92:112, s. 126).

3.3.3 Näringsförbud

I prop. 1991/92:112 s. 123 sägs följande.

"Av vad som nyss sagts framgår emellertid att den som har meddelats näringsförbud ändå kan bedriva näringsverksamhet, nämligen om han fått dispens för viss sådan verksamhet.

Den som har medgetts dispens för viss näringsverksamhet som normalt bedrivs av någon med F-skattesedel kan få svårigheter att bedriva verksamheten om inte också han kan få en F-skattesedel. Därigenom kan syftet med dispensen motverkas. En möjlighet att få eller behålla en F-skattesedel när dispens getts bör därför finnas för dessa fall. Den redan föreslagna regeln om att återkallelse får underlåtas om det föreligger särskilda skäl medger en sådan ordning."

_________________

Dessa rekommendationer m.m. skall tillämpas från och med beskattningsåret 2000.