På skatteverket.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


Rättsfall från Regeringsrätten

Reklamskatt; mässkataloger

Beslutande instans: Regeringsrätten

Datum: 2006-01-31

Område: Punktskatt

Dnr/målnr/löpnr:
3497-03
Ett bolag som arrangerar mässor har i samband därmed gett ut mässkataloger med annonser för vilka särskilt vederlag inte utgått. Annonserna ansågs ha ett avsättningsfrämjande syfte och var därmed skattepliktiga.

Redovisningsperioderna januari 1998 - oktober 1999

Bolaget arrangerar mässor. I samband med att en besökare till en mässa betalar sin entréavgift får denne i regel en mässkatalog. Bolaget erbjuder alla utställare utrymme i mässkatalogen för en presentation av utställaren. I mässkatalogen återfinns även en karta över utställningsområdet med angivande av var respektive utställare har sin monter eller utställningsyta. För de utställare som har en egen monter på mässan ingår införandet av uppgifterna i katalogen i mässavgiften och det utgår således inget särskilt vederlag för detta. I en del fall har medutställare utan egen monter önskat liknande uppgifter införda i mässkatalogen och har då debiterats särskilt för detta, oftast 1 500 kr. För dessa fall har bolaget redovisat reklamskatt. Så har även skett när utställare köpt tilltryck av logo i sin utställarruta i katalogen och avgiften för endast logon har i regel uppgått till 1 500 kr.

Riksskatteverket påförde bolaget reklamskatt, skattetillägg och ränta med 318 582 kr. Som grund för beslutet angavs i huvudsak att bolaget bedrev verksamhet med att arrangera mässor och i samband därmed ge ut mässkataloger samt att katalogerna innehöll skattepliktiga annonser för vilka reklamskatt inte redovisats.

Länsrätten gjorde bedömningen att de annonser varom fråga var i målet var att anse som annonser i den mening som avses i 3 § lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam (RSL). Länsrätten fann därmed att bolaget varit skyldigt att deklarera samt erlägga reklamskatt för de i målet aktuella annonserna. Länsrätten fann vidare att klaganden inte visat eller gjort sannolikt att beskattningsvärdet på de annonser vilka målet handlar om skulle bestämmas på annat sätt än vad Riksskatteverket bestämt. Länsrätten avslog överklagandet.

Kammarrätten, som avslog överklagandet, gjorde följande bedömning.

"Bolaget upplåter textutrymme i trycksak (mässkatalog) för utställare. Något krav på att en annons skall ha ett visst innehåll eller en viss utformning uppställs inte i RSL. Det utrymme som upplåtits utgör således en annons i den mening som avses i RSL. För i målet aktuella annonser har särskilt vederlag inte utgått. Skatteplikt enligt 3 § RSL föreligger då om annonsen avser reklam, dvs. om annonsen har ett avsättningsfrämjande syfte. Beskattningen omfattar endast meddelanden med kommersiellt ändamål. Även när detta ändamål framstår som något mindre klart, t.ex. då ett företag låter meddela endast sitt namn anses ett avsättningsfrämjande syfte föreligga (se prop. 1972:58 s. 35). Mässutställarna bedriver kommersiell verksamhet och utgångspunkten måste vara att de deltar i mässan bl.a. för att presentera sina produkter och tjänster för tänkbara kunder. Annonser i en mässkatalog som innehåller information om i vart fall utställarens namn och där besökaren även ges upplysning om var inom mässområdet utställarens monter eller utställningsyta finns har enligt kammarrättens mening självfallet ett avsättningsfrämjande syfte. Annonserna är därför skattepliktiga. 1974 års lagändring avsåg reklam som i annan form än annons återgavs genom mässa eller utställning och har således ingen relevans i förevarande fall. Kammarrätten instämmer således i länsrättens bedömning att bolaget varit skyldigt att deklarera samt att erlägga reklamskatt för de i målet aktuella annonserna. Det påförda beskattningsvärdet har beräknats med utgångspunkt från det vederlag som erlagts särskilt av andra utställare, medutställare utan monter, för motsvarande uppgifter som nu aktuella. Bolaget har inte visat eller gjort sannolikt att det sålunda beräknade värdet inte skulle utgöra ett skäligt vederlag även för aktuella annonser."

Regeringsrätten gjorde samma bedömning som kammarrätten och avslog överklagandet.