Redovisningsperioder under tiden 1 maj 2006 — den 30 april 2009
 
Omständigheterna var i huvudsak följande:
 
Sökandebolaget importerar varor från tredjeland till Sverige och erlägger mervärdesskatt för importen genom tullräkning. Avdrag för mervärdesskatt yrkas i bolagets skattedeklaration i den period då tullräkningen mottagits. Vid import av varorna utnyttjas inte särskilda förfaranden (tullager m.m.) enligt artikel 7.3 i det sjätte direktivet (motsvaras av artikel 61 i mervärdesskattedirektivet).
 
Mot denna bakgrund ställde sökandebolaget följande fråga.
 
Får avdrag för mervärdesskatt avseende import av en vara göras i den redovisningsperiod när kommande leveranser av varor förs in i Sverige.
 
"FÖRHANDSBESKED
 
Bolaget får göra avdrag för ingående skatt som hänför sig till import tidigast för den redovisningsperiod under vilken bolaget har tagit emot en av Tullverket utfärdad tullräkning.
 
MOTIVERING
 
Ingående skatt såvitt avser import skall enligt 13 kap. 16 § mervärdesskattelagen (1994:200), ML, om inget annat följer av 23 §, dras av för den redovisningsperiod under vilken den som för in en vara till landet enligt god redovisningssed har bokfört eller borde ha bokfört importen. Avdrag för ingående skatt som hänför sig till import i fall då tullräkning utfärdas får enligt nämnda 23 § göras tidigast för den redovisningsperiod under vilken den skattskyldige mottagit en av Tullverket utfärdad tullräkning.
 
Sökandebolaget har gjort gällande att en bestämmelse som senarelägger avdragsrätten för mervärdesskatt på import tills tullräkning tagits emot strider mot den s.k. reciprocitetsprincipen i sjätte mervärdesskattedirektivet (77/388/EEG), sjätte direktivet, numera ersatt av rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt, mervärdesskattedirektivet. Reciprocitetsprincipen innebär att avdragsrätten för ingående mervärdesskatt inträder samtidigt som skattskyldigheten för motsvarande utgående mervärdesskattebelopp.
 
EG:s tullbestämmelser i rådets förordning (EEG) 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (tullkodexen) och kommissionens förordning 2454/93 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (tillämpningsförordningen) är direkt tillämpliga som gällande svensk rätt och är i princip också tillämpliga på annan skatt än tull som skall tas ut för varor vid import (se 1 - 3 §§ tullagen /2000:1281/). Även den dessförinnan gällande tullagen (1994:1550) byggde på de nämnda förordningarna.
 
Grundförfarandet vid import är att tull och annan skatt, såsom mervärdesskatt, och avgifter först fastställs och tas ut och att därefter medgivande lämnas att varan får släppas in i landet (jfr prop. 1994/95:34 s. 97). Emellertid, det normala vid import är att en importör, som inte bara sporadiskt deklarerar varor för fri omsättning, erhåller kredit och således kan få föra in och förfoga över de importerade varorna redan innan tull, mervärdesskatt och avgifter har fastställts. Detta följer av de EG-rättsliga bestämmelserna om s.k. förenklade förfaranden i de ovan nämnda förordningarna (jfr prop. 1999/2000:126 s. 87).
 
Det utmärkande för det förenklade deklarationsförfarandet är att deklaranten inte behöver lämna alla uppgifter eller handlingar vid klareringstillfället. Kravet är dock att varorna skall kunna identifieras. Han får lämna kompletterande uppgifter och handlingar vid ett senare tillfälle (prop. 1994/95:34 s. 99). Förfarandet innebär en genomsnittlig kredittid om 30 dagar inom vilket tidsintervall importören skall lämna kompletterande uppgifter på grundval av vilka Tullverket skall fastställa tull och annan skatt m.m. samt utställa tullräkning, vilken importören sedan skall betala (a.prop. s.s.). Såvitt handlingarna utvisar är sökandebolaget en sådan importör för vilken det förenklade deklarationsförfarandet tillämpas och som således erlägger mervärdesskatt vid import efter mottagen tullräkning.
 
Nämnden gör följande bedömning.
 
Räckvidden av avdragsrätten finns i artikel 168 i mervärdesskattedirektivet. Enligt artikel 168 e hänförs till avdragsgill skatt mervärdesskatt som skall betalas eller har betalats för varor som importerats till medlemsstaten. Regler om utövande av avdragsrätten finns i artikel 178. För att få utnyttja sin rätt till avdrag enligt artikel 168 e skall en beskattningsbar person enligt artikel 178 e inneha ett importdokument som uppger honom som mottagare eller importör och anger, eller medger beräkning av, den mervärdesskatt som skall betalas. Enligt artikel 179 första stycket skall den beskattningsbara personen göra avdraget genom att från det totala mervärdesskattebelopp som skall betalas för en given beskattningsperiod subtrahera det totala skattebelopp för vilket avdragsrätt inträtt under samma period och utövas i enlighet med bestämmelserna i artikel 178. De nämnda bestämmelserna motsvarar artiklarna 17.2 b och 18.1 b och 2 första stycket i det numera upphävda sjätte direktivet.
 
Artikel 178 i mervärdesskattedirektivet gäller villkoren i olika situationer för att utnyttja avdragsrätten medan förekomsten av en sådan rätt följer av artikel 168 och där angivna fall. Avdrag som avses i sistnämnda artikel skall göras för den skatteperiod under vilken de två förutsättningarna enligt artikel 179 första stycket i mervärdesskattedirektivet föreligger samtidigt, dvs. avdragsrätten har inträtt och den skattskyldige - såvitt gäller mervärdesskatt vid import - innehar ett sådant importdokument som nämnts ovan. Detta strider varken mot mervärdesskattens neutralitet eller mot den s.k. proportionalitetsprincipen (jfr den av Skatteverket åberopade domen i EG‑domstolens mål C‑152/02 ang. Terra Baubedarf-Handel GmbH).
 
Det importdokument som krävs för att utnyttja avdragsrätten i det ovan beskrivna förenklade förfarandet för tulldeklaration får anses vara tullräkningen. Med hänsyn härtill och då avdragsrätten redan dessförinnan inträtt, får bolaget i enlighet med 13 kap. 23 § ML göra avdrag tidigast för den redovisningsperiod under vilken sådan räkning mottagits. Förhandsbeskedet har lämnats i enlighet härmed."
 
Kommentar:
Förhandsbeskedet, som överensstämmer med Skatteverkets uppfattning, har överklagats av sökandebolaget.