Kontakta oss
Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


Rättsfall från Regeringsrätten

Förvärvsbeskattning; spelarrättigheter

Beslutande instans: Regeringsrätten

Datum: 2007-09-21

Område: Mervärdesskatt

Dnr/målnr/löpnr:
1326-1328-05
En idrottsförening har betalat ersättning till utländska föreningar för övergång eller hyra av fotbollsspelare. Föreningen betraktades som näringsidkare och är skyldig att betala s.k. förvärvsmoms till staten.
 
Beskattningsåret november 1994-oktober 1995 (efterbeskattning) samt beskattningsåren november 1995-oktober 1996 och november 1996-oktober 1997
 
Föreningen A har betalat ersättningar avseende övergång eller hyra av fotbollsspelare m.fl. Ersättningar har betalats till utländska klubbar, men även till agenter/bolag i andra länder. Frågan i målen gällde om Föreningen A som köpare av tjänsterna var skyldig att betala mervärdesskatt på ersättningarna.
 
Kammarrätten utgick från att de tjänster som Föreningen A förvärvat var av det slag som omfattas av bestämmelserna i 5 kap. 7 § mervärdesskattelagen (1994:200),ML respektive artikel 9.2 e i sjätte direktivet (77/388/EEG) (numera artikel 56 i rådets direktiv 2006/112/EG). Regeringsrätten fann inte anledning att frångå denna bedömning. Frågan var, när det gällde de tjänsteförvärv som gjordes från andra EG-länder, om ML:s krav på att kunden skall vara näringsidkare innebar att de tjänster som Föreningen A förvärvat inte skulle beskattas i Sverige.
 
Regeringsrätten anförde följande.
 
"Begreppet näringsidkare har inte definierats i ML. Enligt Regeringsrättens mening saknas skäl att tolka bestämmelsen på annat sätt än motsvarande begrepp i den regel i sjätte direktivet som den avser att implementera. En sådan direktivkonform tolkning av bestämmelsen säkerställer den avsedda fördelningen av medlemsstaternas beskattningsanspråk vid gränsöverskridande tjänstehandel. Med begreppet näringsidkare skall därför i detta sammanhang avses detsamma som med direktivets begrepp skattskyldig person. Föreningen A kan enligt direktivet inte anses vara annat än en skattskyldig person, varför beskattning av de nu aktuella tjänsterna skall ske i Sverige. Det förhållandet att det i 4 kap. 8 § ML finns särskilda regler om vissa ideella föreningars yrkesmässiga verksamhet, vilka regler saknar närmare motsvarighet i direktivet, kan inte anses innebära att en särskild svensk reglering av bestämmelserna om omsättningsland införts eller åsyftats."
 
Regeringsrätten konstaterade att en skyldighet för Föreningen A att betala mervärdesskatt för de aktuella förvärven förutsatte således, förutom att föreningen själv i detta sammanhang var att betrakta som en näringsidkare, att tjänsterna var omsatta i en yrkesmässig verksamhet. Vidare krävdes enligt Regeringsrätten att de som omsatt tjänsterna var utländska företagare.
 
Regeringsrätten anförde vidare följande.
 
"Även vid tillämpning av ML:s bestämmelse om skyldighet för förvärvaren att betala mervärdesskatten får Föreningen A anses vara att betrakta som en näringsidkare. Bestämmelsen har nämligen införts som en implementering av artikel 21.1 b i sjätte direktivet (se prop. 1996/97:81 s. 18). Den ovannämnda bestämmelsen i 4 kap. 8 § ML hindrar inte en sådan tolkning. Vidare framgår av utredningen i målen inte annat än att de som sålt tjänster till föreningen bedriver yrkesmässig verksamhet. De får också anses utgöra utländska företagare vid tillämpning av ML (se definitionen i 1 kap. 15 § ML och i prop. 1994/95:57 s. 161).
 
Föreningen A är således skyldig att betala mervärdesskatt på det sätt som Skatteverket gjort gällande. - - -".
 
Regeringsrätten biföll Skatteverkets överklagande och ändrade underinstansernas domar.