Inkomsttaxeringen 1995

En fysisk person, A, hade lånat ut ett belopp till ett aktiebolag mot en revers. Bolaget arrenderade mark av A och bedrev verksamhet på denna. A utförde vissa tjänster åt bolaget mot ersättning. Han bedrev verksamhet både i enskild firma och i ett annat bolag. Gäldenärsbolaget fick ekonomiska problem i början av 1990-talet och det var då lånet gavs. Han lånade ut pengarna för att kunna behålla sin egen och hustruns arbetsinkomst och säkerställa användningen av gjorda investeringar i inventarier och mark samt för att senare kunna avyttra marken till bolaget. Bolaget gick sedan i konkurs 1992 och A fick ingen utdelning i konkursen på sin fordran.

 
Skatteverket anförde bl.a. följande. I LR uppgav A att han tillsammans med ett antal andra aktieägare tillsköt kontanta medel för att om möjligt undvika att bolaget gick i konkurs. Handlingen upprättades enbart för att han skulle återfå tillskjutna medel vid den i reversen angivna tidpunkten. Avsikten var aldrig att handla med det enkla skuldebrevet. Villkoren var inte heller sådana att den lämpade sig för handel. Den var emellertid formellt överlåtbar.

REGERINGSRÄTTEN

A yrkar i första hand att avdrag skall medges honom med nominellt belopp på fordringen avseende driftförlust i enskild näringsverksamhet. Utredningen i målet ger emellertid inte vid handen att den ifrågavarande fordringen ingått i den av honom bedrivna näringsverksamheten. Redan av denna anledning saknas rätt till avdrag för förlusten i näringsverksamheten.

I andra hand yrkar A avdrag för förlusten som realisationsförlust.

Av utredningen i målet framgår bl.a. följande. Den 13 juni 1991 upprättades en revers med A som långivare och aktiebolaget som låntagare. Ränta skulle utgå på visst i reversen angivet sätt och återbetalning skulle ske senast den 30 juni 1993. Lånet löpte med tre månaders ömsesidig uppsägningstid. Bolaget försattes i konkurs 1992 och konkursen avslutades1994. Aerhöll ingen utdelning i konkursen.

Regeringsrätten har i rättsfallet RÅ 2004 ref. 142 funnit att en av ett aktiebolag till en delägare i bolaget utfärdad revers utgjort ett av bolaget utgivet finansiellt instrument och att en avdragsgill realisationsförlust uppkommit sedan bolaget försatts i konkurs. Omständigheterna i förevarande mål är i allt väsentligt likartade med de som förelåg i rättsfallet. Det av A yrkade avdraget skall därför medges.

Kommentar:
Domskälen visar att det inte har någon betydelse att en revers i det enskilda fallet inte är avsedd eller lämpad för att överlåtas. Den ska ändå anses som ett sådant finansiellt instrument som avsågs i 24 § 2 mom.1 st . SIL. Även om uttrycket numera utbytts till ordet värdepapper i 44 kap. 8 § IL får rättsläget anses vara detsamma nu, se prop. 1999/2000:2, del 1, s.508f .