Kontakta oss
Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


Rättsfall från Regeringsrätten

Avdrag för ökade levnadskostnader vid dubbel bosättning

Beslutande instans: Regeringsrätten

Datum: 2005-10-03

Område: Inkomstskatt - Tjänst

Dnr/målnr/löpnr:
4202-03
Avdrag har inte medgivits för ökade levnadskostnader vid dubbel bosättning som har sin grund i gemensam vårdnad av barn

Inkomsttaxering 2001

X yrkade att han skulle medges avdrag för ökade levnadskostnader i form av hyra för en bostad i Stockholm dit han under 1999 flyttat på grund av sitt arbete. Grunden för yrkandet var att han hade behållit en fastighet i Kristinehamn för att kunna utöva sin del av den gemensamma vårdnaden av barnen varav det yngsta var fött 1998.

Avdraget vägrades i samtliga instanser. Regeringsrätten motiverade sin dom på följande sätt.

SKÄLEN FÖR REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

”Vid den aktuella taxeringen reglerades rätten till avdrag för ökade levnadskostnader vid dubbel bosättning i punkt 3 a av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928:370), KL (motsvarande regler finns numera i 12 kap. 19-22 §§ inkomstskattelagen [1999:1229]). Avdrag förutsätter bl.a. att dubbel bosättning är skälig på grund av makes eller sambos förvärvsverksamhet, svårighet att anskaffa fast bostad på verksamhetsorten eller annan särskild omständighet (andra stycket i anvisningspunkten).

X skaffade sig år 1999 bostad i Stockholm i samband med att han tillträdde en anställning där. Han var under det aktuella beskattningsåret ensamstående med två barn, bosatta i Kristinehamn och födda år 1987 och 1998. Föräldrarna hade gemensam vårdnad om barnen. Under helger vistades X i Kristinehamn för att kunna vara tillsammans med sina barn.

Frågan i målet är om X skall kompenseras för sina extra boendekostnader inom ramen för bestämmelserna om avdrag för ökade levnadskostnader vid dubbel bosättning. Dessa bestämmelser syftar till att ge den skattskyldige och hans familj ett visst tidsmässigt utrymme för att anpassa bostadsförhållanden till en ny arbetssituation och inte till att kompensera för kostnader som typiskt sett är av mer bestående karaktär. I likhet med länsrätten och kammarrätten finner Regeringsrätten därför att det i X:s fall inte föreligger någon sådan särskild omständighet som avses i punkt 3 a andra stycket av anvisningarna till 33 § KL. Det finns inte heller någon annan grund för avdrag. X:s avdragsyrkande skall därför avslås.”