Inkomsttaxering 2000.

Ett aktiebolag äger en andel i en bostadsrättsförening och disponerar härigenom lokaler i vilka bolaget bedriver sin verksamhet. I samband med förvärvet av bostadsrätten bekostade bolaget ombyggnadskostnader i syfte att anpassa lokalerna till bolagets verksamhet. Att investeringen tillföll fastighetsägaren (bostadsrättsföreningen) är inte tvistigt i målet. Bolaget yrkade värdeminskningsavdrag på ombyggnadskostnaderna med stöd av bestämmelserna i 23 § anvisningspunkt 15 kommunalskattelagen (KL) rörande nyttjanderättshavares förbättringskostnader.

Skatteverket medgav inte avdraget med motiveringen att värdeminskningsavdrag inte kan erhållas för anskaffning av bostadsrätt att reglerna i 23 § anvp. 15 KL inte omfattar bostadsrätt utan bara nyttjanderättsavtal rörande annans fastighet för viss tid att kostnaderna utgör sådana förbättringskostnader för vilka avdragsrätt enligt 26 § SIL inträder först det år bostadsrätten överlåts.

Bolaget har med hänvisning till 1 kap. 3-4 §§ bostadsrättslagen (1991:614) anfört att fråga är om nyttjanderättsupplåtelse och att KL inte utesluter någon form av nyttjanderätt från reglernas tillämpning.

Länsrätten ansåg att Skatteverkets uppfattning varken vinner stöd av lagtextens ordalydelse, uttalanden i förarbeten eller praxis. Länsrätten konstaterade vidare att det finns särskilda regler i 26 § SIL om avdrag för förbättringskostnader på bostadsrätt vid överlåtelse. Av dessa regler följer dock inte - enligt länsrätten - att andra regler i KL eller SIL inte ska tillämpas under innehavstiden. När det gäller fastigheter får avdrag för värdeminskning ske, trots att de realisationsvinstbeskattas vid en avyttring. Länsrätten medgav därför det yrkade avdraget.

I Skatteverkets överklagande till kammarrätten anförde verket bl.a. att det för byggnader inte görs någon skillnad mellan anskaffningskostnad och ombyggnadskostnader. Värdeminskningsavdrag erhålls på båda dessa kostnader. Med länsrättens synsätt skulle en omotiverad skillnad uppkomma beträffande bostadsrätt i så måtto att värdeminskningsavdrag avseende kostnad för anskaffning av bostadsrätt inte är avdragsgilla medan sådant avdrag kan erhållas för ombyggnadskostnader. Skatteverket anförde vidare att när det gäller försäljning av fastighet har lagstiftaren uttryckligen reglerat hur tidigare medgivna värdeminskningsavdrag på byggnad ska beaktas i samband med avyttring av fastigheten. Vid avyttring av bostadsrätt har lagstiftaren inte föreskrivit dylika regler avseende medgivna värdeminskningsavdrag utan enbart beträffande tidigare utgifter för reparation och underhåll. Skatteverkets slutsats är därför, i avsaknad av en klar skatteregel om återföring eller kostnadsreduktion, att lagstiftaren inte kan ha åsyftat någon löpande avdragsrätt för värdeminskningsavdrag för ombyggnadskostnader på bostadsrätt.

Kammarrätten avslår överklagandet med följande domsmotivering:
"Kammarrätten delar Skatteverkets uppfattning att någon löpande avdragsrätt avseende ombyggnadskostnader på bostadsrätt, i form av värdeminskningsavdrag, troligen inte åsyftats av lagstiftaren. Kammarrätten finner emellertid liksom länsrätten att det, med hänsyn till lagtextens entydiga ordalydelse, saknas hinder mot att medge bolaget ifrågavarande värdeminskningsavdrag. Överklagandet ska därför avslås."

Kommentar:
De i målet aktuella reglerna om nyttjanderättshavares avdragsrätt för förbättringsutgifter återfinns numera i 19 kap. 26-28 §§ inkomstskattelagen. Observera att dessa regler endast är tillämpliga i de fall fastighetsägaren omedelbart blir ägare till den egendom som tillförs fastigheten.

Skatteverket överklagar inte domen.