Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


Skatteverkets ställningstaganden

Frågan om ett beskattningsår i enskild näringsverksamhet kan förlängas i efterhand

Datum: 2004-11-22

Område: Inkomstskatt - Näring, Redovisning

Dnr/målnr/löpnr:
130 584332-04/111

Detta ställningstagande ersattes 2013-11-07 av ställningstagandet 131 675310-13/111

1 Sammanfattning

Det räkenskapsår som en fysisk person använt vid bokföringen av affärshändelser när en näringsverksamhet påbörjas utgör också det första beskattningsåret vid beskattningen. Näringsidkaren kan inte senare - med verkan vid beskattningen - påstå att räkenskapsåret har förlängts. Bedömningen gäller såväl för näringsidkare som är skyldiga att avsluta bokföringen med ett årsbokslut eller en årsredovisning, som för näringsidkare som inte har en sådan skyldighet.

2 Bakgrund och frågeställning

Frågeställningen gäller en fysisk person som påbörjat en näringsverksamhet den 1 oktober 2001. Vid 2002 års taxering har ett räkenskapsår som omfattar perioden den 1 oktober - den 31 december 2001 redovisats som det första beskattningsåret i verksamheten. Vid 2003 års taxering har kalenderåret 2002 redovisats som det andra beskattningsåret i verksamheten.

Näringsidkaren har inte varit skyldig att avsluta den löpande bokföringen med ett årsbokslut.

Frågan har uppkommit om det är möjligt för näringsidkaren att i efterhand - med verkan vid beskattningen - påstå att det första räkenskapsåret, och därmed även beskattningsåret, har förlängts till den 31 december 2002. Därmed skulle - med näringsidkarens synsätt - inkomst av näringsverksamhet inte beskattas vid 2002 års taxering och inkomsten vid 2003 års taxering gälla ett förlängt beskattningsår omfattande perioden den 1 oktober 2001 - den 31 december 2002.

3 Gällande rätt m.m.

I 1 kap. 13 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL, finns bestämmelser om beskattningsår för fysiska personer. Beskattningsåret är kalenderåret före taxeringsåret. Om en enskild näringsidkare som är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078), BFL, har ett räkenskapsår som inte sammanfaller med kalenderåret, och har följt bestämmelserna i 3 kap. BFL, är beskattningsåret för näringsverksamheten i stället det räkenskapsår som slutat närmast före taxeringsåret.

I 3 kap. BFL finns bestämmelser om räkenskapsår. I 3 kap. 1 § första stycket anges att ett räkenskapsår ska omfatta tolv månader. Av andra stycket framgår att bl.a. fysiska personer ska ha kalenderåret som räkenskapsår (det kan i detta sammanhang bortses från den dispensmöjlighet som finns i 3 kap. 2 §). Av 3 kap. 3 § framgår att när bokföringsskyldigheten inträder eller räkenskapsåret läggs om, får räkenskapsåret omfatta kortare tid än tolv månader eller utsträckas att omfatta högst arton månader. Räkenskapsåret får också kortas av om bokföringsskyldigheten upphör.

4 Skatteverkets bedömning

När en fysisk person påbörjar en näringsverksamhet - och är bokföringsskyldig för verksamheten enligt bestämmelserna i BFL - kan det första räkenskapsåret bestämmas enligt ett av tre alternativ.

Om verksamheten påbörjas under tiden den 1 januari - den 30 juni år 1 ska det första räkenskapsåret avslutas den 31 december samma år. Det kan exempelvis innebära ett räkenskapsår som omfattar perioden den 1 april - den 31 december år 1.

Om verksamheten påbörjas under perioden den 1 juli - den 31 december år 1 kan näringsidkaren välja mellan ett förkortat räkenskapsår och ett förlängt räkenskapsår. Det förkortade räkenskapsåret ska avslutas den 31 december samma år. Det kan exempelvis innebära ett räkenskapsår som omfattar perioden den 1 augusti - den 31 december år 1. Det förlängda räkenskapsåret ska avslutas den 31 december år 2. Det kan exempelvis innebära ett räkenskapsår som omfattar perioden den 1 augusti år 1 - den 31 december år 2.

I det nu aktuella fallet har näringsidkaren valt ett förkortat räkenskapsår som omfattar perioden den 1 oktober - den 31 december 2001. Det räkenskapsåret har näringsidkaren använt vid bokföringen av affärshändelserna i verksamheten. Näringsidkaren har också redovisat det räkenskapsåret som beskattningsåret vid 2002 års taxering. Det andra räkenskapsåret i verksamheten har blivit kalenderåret 2002, vilket också har använts vid bokföringen av affärshändelserna i verksamheten. I den delen har det inte funnits någon valmöjlighet för näringsidkaren eftersom huvudregeln för fysiska personer i 3 kap. 1 § BFL är att kalenderåret ska vara räkenskapsår. Kalenderåret 2002 har redovisats som beskattningsåret vid 2003 års taxering vilket är i överensstämmelse med huvudregeln för beskattningsår för fysiska personer i 1 kap. 13 § IL.

Det kan konstateras att beskattningsåren vid 2002 och 2003 års taxering i detta fall överensstämmer med bestämmelserna om beskattningsår i 1 kap. 13 § IL, och att de också motsvarar de räkenskapsår som näringsidkaren - i enlighet med bestämmelserna i 3 kap. BFL - använt för bokföringen av affärshändelserna i verksamheten. Mot den bakgrunden saknas det rättslig grund för näringsidkaren att i efterhand - med verkan vid beskattningen - påstå att det första räkenskapsåret har förlängts till den 31 december 2002. Det betyder att de beskattningsår som legat till grund för 2002 års taxering respektive för 2003 års taxering inte ska ändras.

Den nu gjorda bedömningen påverkas inte av på vilket sätt en fysisk person som är näringsidkare ska avsluta den löpande bokföringen för verksamheten, enligt bestämmelserna i BFL. Det spelar således ingen roll om näringsidkaren är skyldig att avsluta bokföringen med ett årsbokslut eller en årsredovisning, eller om någon sådan skyldighet inte föreligger.

Det förtjänar att påpekas att Regeringsrättens praxis angående ändrade bokslut inte ger anledning att göra en annan bedömning. Visserligen har Regeringsrätten i några äldre avgöranden ändrat en taxering på grund av att den skattskyldige har inkommit med ett ändrat bokslut. De fallen har emellertid handlat om en ändrad inkomstberäkning för det tidigare redovisade beskattningsåret, och inte om att lägga ett i efterhand ändrat beskattningsår till grund för beskattningen.

Rättsfallet RÅ 1993 ref. 17 kan också nämnas i sammanhanget. I det fallet godtog Regeringsrätten en omläggning av räkenskapsår i ett aktiebolag, från ett räkenskapsår med avslutning den 30 juni till kalenderår. Beslutet om omläggningen hade emellertid fattats på en bolagsstämma före det löpande räkenskapsårets utgång - det var således inte frågan om ett påstående i efterhand om att ett tidigare redovisat beskattningsår skulle ändras för att räkenskapsåret hade lagts om.