1 Sammanfattning

En person som flyttar till annat EU/EES-land för att arbeta eller etablera sig som egenföretagare och som vid avflyttningen från Sverige innehar personaloptioner som vid utflyttningstillfället kan utnyttjas ska inte beskattas för förmånen vid utflyttningen.

Förmånen ska istället tas upp som intäkt det beskattningsår då rätten utnyttjas eller överlåts.

2 Bakgrund och frågeställning

Fråga har uppkommit om personer som innehar personaloptioner och som upphör att vara bosatta eller stadigvarande vistas här på grund av flyttning till annat EU/EES-land ska beskattas för förmånen det år avflyttning sker till den del förmånen då kunnat utnyttjas eller om EG-fördragets bestämmelser om fri rörlighet för personer hindrar detta.

3 Gällande rätt

Av 10 kap 11 § inkomstskattelagen (1999:1229) IL framgår att om den skattskyldige på grund av sin tjänst förvärvar värdepapper på förmånliga villkor, ska förmånen tas upp till beskattning det år så förvärvet sker. Om det som förvärvas inte är värdepapper utan innebär en rätt att i framtiden förvärva värdepapper till ett i förväg bestämt pris eller i övrigt på förmånliga villkor (personaloptioner) ska förmånen tas upp som intäkt det beskattningsår då rätten utnyttjas eller överlåts. Upphör den skattskyldige att vara bosatt i Sverige eller stadigvarande vistas här ska förmånen tas upp det beskattningsår då detta sker och till den del förmånen då kunnat utnyttjas.

Enligt EG-fördraget råder fri rörlighet för bl.a. personer, tjänster och kapital.

Av artikel 39 i EG-fördraget framgår att det finns en fri rörlighet för arbetstagare inom EU.

Av artikel 43 i EG-fördraget framgår att inskränkningar för medborgare i en medlemsstat att fritt etablera sig i en annan medlemsstat är förbjudna.

Av artikel 28 i EES-avtalet framgår att det råder fri rörlighet för arbetstagare inom EU/EES-området.

Av artikel 31 i EES-avtalet framgår att egenföretagare har rätt att etablera sig inom EU/EES-området.

4 Skatteverkets bedömning

Skatteverket har i ett skriftligt ställningstagande den 14 oktober 2005, dnr 131 532464-05/111, sagt att reglerna om uppskov med beskattningen eller framskjuten beskattning vid ett andelsbyte strider mot EG-fördraget.

De svenska bestämmelserna om beskattning av personaloptioner är konstruerade så att den som bor i Sverige eller vistas här stadigvarande inte behöver ta upp förmånen som intäkt förrän det år då rätten utnyttjas eller överlåts. Den som däremot upphör att vara bosatt i Sverige eller stadigvarande vistas här ska ta upp förmånen som intäkt redan det beskattningsår då utflyttning sker och till den del förmånen då hade kunnat utnyttjas.

EG-domstolen har i ett antal domar ansett att skatteflykt och undanhållande av skatt är något som bör motverkas. Detta bör emellertid ske genom att det görs en individuell prövning. Det krävs således att skatt undanhålls i det enskilda fallet. Generella regler som förbjuder ett visst förfarande som i sig inte nödvändigtvis beror på skatteskäl har inte godtagits av EG-domstolen. Domstolen har inte heller godtagit invändningar som avser administrativa problem att ta in skatt i annan ordning samt problem med att bibehålla skattebasen inom landet.

Svenska särregler kan i vissa fall rättfärdigas. Ett skäl skulle kunna vara att regeln kan rättfärdigas genom skattesystemets inre sammanhang. I detta fall är situationen den att beskattningen tidigareläggs p.g.a. avskattningsregeln vid utflyttning. Det finns ingen skatteförmån att vinna på att flytta ut ur landet och det kan därför inte karaktäriseras som ett särskilt system vid sidan av ett annat, vilket var fallet i Bachman-målet (C-204/90). Skatteverket anser inte att detta argument kan användas för att rättfärdiga utflyttningsregeln.

Ett annat skäl för att tillämpa svenska regler kan vara att dessa avser att motverka skatteflykt och undandragande av skatt. Skatteverket anser inte heller att risken för skatteundandragande motiverar särbehandling genom avskattning vid utflyttning eftersom regeln om avskattning är generell och träffar alla dem som flyttar ut från Sverige oavsett om flytten föranleds av skatteskäl eller inte.

Skatteverket anser att de svenska reglerna om beskattning vid utflyttning är utformade på ett sådant sätt att de kan avhålla de skattskyldiga från att ta anställning eller etablera sig i andra medlemsländer och att reglerna därför hindrar fri rörlighet för personer inom EU/EES-området. Skatteverket anser inte att det finns tillräckliga skäl för att motivera olikbehandlingen av dem som bor kvar och dem som väljer att flytta ifrån Sverige till annat EU/EES-land.