1 Allmänt om lagstiftningen m.m.

   Med stöd av bl.a. förordningen (2000:866) med bemyndigande för Riksskatteverket (RSV) att meddela vissa föreskrifter till inkomstskattelagen (1999:1229) har RSV meddelat föreskrifter om värdering av förmån av fri och delvis fri bil, RSV:s "billistor" (RSFS 2001:23, RSFS 2002:29 och RSFS 2002:32). I RSFS 2001:23 finns bilar fr.o.m. årsmodell 1992 t.o.m. de bilar som kom ut på marknaden i slutet av år 2001. I RSFS 2002:29 redovisas bilar med tillverkningsår 2002 och i RSFS 2002:32 redovisas bilar med tillverkningsår 2003. RSV har utfärdat allmänna råd om värdering av fri och delvis fri bil (RSV 2002:37).    Hänvisningar till propositioner i detta meddelande avser i flertalet fall förarbeten till den numera upphävda kommunalskattelagen (1928:370) som ersatts av inkomstskattelagen (1999:1229), IL, om inte annat anges.    Vid inkomsttaxeringen ska värdet av fri eller delvis fri bil bestämmas enligt 61 kap. 5-11 och 18-19 b §§ IL.    Dessa värderingsregler gäller även vid uttagsbeskattning för bil som ingår i egen näringsverksamhet och som har använts för privat bruk i mer än ringa omfattning (22 kap. 7 § IL). Om i bilförmånen ingår förmån av fritt eller delvis fritt drivmedel för förmånsbilen ska denna förmån värderas till marknadsvärdet multiplicerat med 1,2 (61 kap. 10 § IL). Drivmedelsförmån ska enligt 10 kap. 10 § IL anses åtnjuten först månaden efter det att drivmedlet har kommit den skattskyldige till del.    Enligt 8 kap. 14 § skattebetalningslagen (1997:483), SBL, ska skatteavdraget beräknas efter inkomstförmånernas sammanlagda värde. Har den skattskyldige lämnat ersättning för en förmån ska förmånsvärdet sättas ned med ersättningens belopp. Värdet av bilförmånen ska beräknas enligt 61 kap. 5-9 §§ IL.    Vid beräkning av arbetsgivaravgifter ska enligt 9 kap. 2 § SBL skattepliktiga förmåner tas upp till ett värde som bestäms i enlighet med 8 kap. 14, 15 och 17 §§ SBL. Förmån av fritt eller delvis fritt drivmedel ska dock värderas till marknadsvärdet, inte till 1,2 gånger detta värde, vid värdering av arbetsgivaravgifter.    Av 9 kap. 2 § SBL framgår vidare att skattemyndigheten, på begäran av arbetsgivaren, får bestämma värdet av bilförmånen om det finns grund för justering av förmånsvärdet enligt 61 kap. 18-19 b §§ IL. Enligt de sistnämnda lagrummen får värdet av bilförmån justeras uppåt eller nedåt om det finns synnerliga skäl. Som synnerliga skäl för justering nedåt av värdet av bilförmån anses att bilen används som arbetsredskap, att bilen används i taxinäring och har körts minst 6 000 mil i verksamheten under kalenderåret och dispositionen för privat körning i mer än ringa utsträckning varit begränsad eller att det finns liknande omständigheter.    Vidare får justering ske om förmånsbilen ingår i en större grupp bilar som deltar i ett test eller är en förmånsbil som helt eller delvis drivs av miljövänligare drivmedel än bensin och dieselolja (miljöbilar).    Den nuvarande metoden för värdering av bilförmån har gällt sedan ingången av 1997. Av förarbetena (prop. 1996/97:19) framgår bl.a. att metoden innebär att värdet bestäms efter en schablon exklusive drivmedel. Schablonen, som ska motsvara samtliga kostnader utom drivmedlet, bygger på en uppskattad genomsnittlig privat körsträcka om 1 600 mil per år. Inriktningen är alltså att tjänstebilsinnehavaren själv betalar allt drivmedel och därmed får ett incitament att köra mindre privat. Det förutsätts att förmånshavaren ersätts för drivmedel för tjänstekörning. Kostnadsersättningen utgör skattepliktig intäkt för förmånshavaren som är berättigad till avdrag för kostnaden enligt vissa regler. Likaså medges under vissa förutsättningar avdrag för drivmedel för körning mellan bostad och arbetsplats, för hemresor vid tjänstgöring utom hemorten och för resor i samband med tillträdande eller frånträdande av anställning.

2 Allmänna principer

2.1 Övergripande bestämmelser

   Huvudregeln innebär att värdet av bilförmån exklusive drivmedel för helt kalenderår ska bestämmas till 0,3 prisbasbelopp med tillägg av ett ränterelaterat och ett prisrelaterat belopp. Det ränterelaterade beloppet ska beräknas till 75 % av statslåneräntan vid utgången av november månad andra året före taxeringsåret multiplicerat med nybilspriset för bilmodellen. Det prisrelaterade beloppet ska för en bil med ett nybilspris för bilmodellen som uppgår till högst 7,5 prisbasbelopp beräknas till 9 % av nybilspriset. Överstiger nybilspriset 7,5 prisbasbelopp ska det prisrelaterade beloppet bestämmas till 9 % av 7,5 prisbasbelopp med tillägg av ett belopp motsvarande 20 % av den del av nybilspriset som överstiger 7,5 prisbasbelopp. Till nybilspriset för bilmodellen ska i förekommande fall - med ett undantag - läggas anskaffningskostnaden för extrautrustning (se avsnitt 3.2 resp. 3.3.2). Undantaget gäller bilar som är sex år eller äldre, där nybilspriset i vissa fall ska beräknas på ett särskilt sätt (se avsnitt 3.3.2). För den som har kört minst 3 000 mil i tjänsten med förmånsbilen under ett kalenderår ska förmånsvärdet bestämmas till 75 % av det värde som skulle följa av reglerna ovan.    Huvudregeln gäller vid inkomsttaxeringen samt vid beräkning av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter.    
Nedsättning av förmånsvärdet ska ske i följande fall    
- den skattskyldige lämnar ersättning till arbetsgivaren eller betalar själv utöver drivmedel vissa kostnader för bilen (se avsnitt 3.4.1)    
- den skattskyldige har haft förmånen endast en del av året (se avsnitt 3.4.2).    Bestämmelserna om nedsättning ska beaktas såväl vid inkomsttaxeringen som vid beräkningen av preliminär skatt och arbetsgivaravgifter.    Om den skattskyldige haft bilförmån bara i ringa omfattning ska enligt 61 kap. 11 § andra stycket förmånen värderas till noll (se avsnitt 2.2).    Förmån av fritt eller delvis fritt drivmedel för förmånsbilen ska vid inkomsttaxeringen och vid beräkning av skatteavdrag värderas till marknadsvärdet multiplicerat med 1,2 (se avsnitt 3.6).    Justering av förmånsvärdet får ske om det finns synnerliga skäl. Justering på denna grund kan ske både uppåt och nedåt (se avsnitt 4). Bestämmelserna om justering beaktas vid inkomsttaxeringen och - efter beslut av skattemyndigheten - vid beräkning av underlaget för arbetsgivaravgifter. Om skattemyndigheten fattat sådant beslut ska det även ligga till grund för beräkningen av skatteavdrag.    Socialavgifter tas ut i form av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Den som ger ut en bilförmån i och för tjänsten är normalt skyldig att betala arbetsgivaravgifter på värdet av förmånen. Avgifter tas dock inte ut om den totala ersättningen och/eller värdet av förmånen till en och samma mottagare understiger 1 000 kr per år.    För bilförmån, som redovisas som uttag i näringsverksamhet, är näringsidkaren i motsvarande fall skyldig att betala egenavgifter på förmånsvärdet. Förmån av fritt eller delvis fritt drivmedel ska när det gäller skyldigheten att betala egenavgifter värderas till marknadsvärdet multiplicerat med 1,2.    En arbetsgivare som vill beräkna underlaget för arbetsgivaravgifter på ett justerat förmånsvärde ska ansöka om detta hos skattemyndigheten (9 kap. 2 § SBL). Som framgår av 8 kap. 16 § SBL, ska, om ansökan beviljas, det justerade förmånsvärdet användas även vid beräkning av skatteavdrag.    Ansökan ska göras hos den skattemyndighet där arbetsgivaren är registrerad.    Förmånshavaren kan inte ansöka om justering av förmånsvärdet för beräkning av skatteavdrag. Däremot kan han i inkomstdeklarationen yrka att värdet vid taxeringen ska ändras.    Såvitt gäller skyldigheten att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter avses i fortsättningen med arbetsgivare den som betalar ut ersättning för arbete eller pension till fysisk person som har A-skatt. Med anställd avses i fortsättningen den som är skyldig att betala A-skatt. Vidare avses med begreppet arbetsgivare även uppdragsgivare eller annan utgivare av bilförmån och med begreppet anställd även uppdragstagare eller annan mottagare av bilförmån. I tillämpliga delar gäller begreppen också i fråga om egenföretagare som redovisar uttag av bilförmån i näringsverksamhet.

I RSV:s allmänna råd (RSV 2002:37) anges följande. "Dessa allmänna råd bör tillämpas även vid värdering av förmån av att för privat bruk använda bil som ingår i näringsverksamhet."

2.2 Bilförmån

   Bilförmån uppkommer när en skattskyldig för privat bruk i mer än ringa omfattning använder bil som tillkommer honom p.g.a. anställning, uppdragsförhållande eller annan liknande grund. Av förarbetena (prop. 1986/87:46 och 1977/78:40) till nuvarande och tidigare lagstiftning framgår att bilförmån föreligger även i de fall arbetsgivaren tillhandahåller s.k. leasingbil eller då skattskyldig på grund av anställning, uppdragsförhållande, medlemskap i förening eller liknande kunnat erhålla förmånligt hyresavtal.

   I RSV:s allmänna råd (RSV 2002:37) anges följande.    "Bilförmån bör anses föreligga även om ett förmånligt avtal ingåtts med annan än arbetsgivaren, t.ex. utomstående uthyrnings- eller leasingföretag, eller annat bolag inom koncernen om det föreligger ett samband mellan det förmånliga hyres- eller leasingavtalet och anställningen eller uppdragsförhållandet.    Som bilförmån bör räknas även sådana fall där förmånligt hyres- eller leasingavtal erhållits beroende på att bilen även ska utnyttjas i betydande omfattning för reklamändamål.    Även i fall då den anställde formellt själv äger bilen kan en med bilförmån jämställd förmån föreligga. Exempel på fall då en sådan förmån kan tänkas föreligga är när    
- bilen p.g.a. anställning eller uppdrag har förvärvats på mycket förmånliga villkor, t.ex. genom ett fördelaktigt återköpsavtal som reellt innebär att bilen kunnat användas på ett med bilförmån jämförligt sätt,    
- den anställde förvärvat bilen av sin arbetsgivare utan att behöva erlägga någon kontant likvid och med skyldighet att amortera endast obetydliga belopp.    Bilförmån bör anses föreligga i de fall den anställde använder bil för privat bruk i mer än ringa omfattning även om brukandet har begränsats t.ex. till att avse i huvudsak körning mellan bostad och arbetsplats.    Bilförmån föreligger även om den anställde hyr bilen av arbetsgivaren eller i övrigt lämnar ersättning för det privata användandet. Hyresersättningen får då dras av.    Med bil avses både personbilar och andra bilar (lätta lastbilar och liknande) som utnyttjas eller kunnat utnyttjas för personbefordran. Hit räknas även husbilar, som registrerats som lätta lastbilar. Förmånsvärde beräknat enligt reglerna för värdering av bilförmån gäller inte för tung lastbil eller buss. I sådana fall får värdet av privat användande beräknas enligt allmänna värderingsregler i varje enskilt fall.    Med tung lastbil avses lastbil med totalvikt över 3 500 kg. Som buss betecknas ett fordon som är inrättat för befordran av fler än åtta personer utöver föraren (tio sittplatser) även om fordonet dessutom är inrättat för annat ändamål."
   Skatteplikt för bilförmån uppkommer inte för den som använt förmånsbil i endast ringa omfattning (61 kap. 11 § IL). Med ringa omfattning avses ett fåtal tillfällen per år och en sammanlagd körsträcka på högst 100 mil (prop. 1993/94:90 s. 94). Det bör observeras att det för skattefrihet krävs att båda förutsättningarna är uppfyllda.

I RSV:s allmänna råd (RSV 2002:37) anges följande. "Med ett fåtal tillfällen bör avses högst tio."

2.3 Definitioner m.m.


   Med bilmodell avses enligt 61 kap. 6 § IL bilar av samma märke, variant och tillverkningsår. Bestämmelsen gäller fr.o.m. år 2002. För tidigare år används uttrycket "årsmodell".

   I RSV:s allmänna råd (RSV 2002:37) anges följande.    "En bilmodell som är ny endast på grund av nytt tillverkningsår bör anses introducerad på den svenska marknaden vid detta tillverkningsårs ingång.    Med nybilspris, anskaffningspris och marknadspris bör förstås pris inklusive mervärdesskatt.    Beräknat förmånsvärde exklusive drivmedelsförmån bör avrundas nedåt till närmast helt hundratal kronor."

3 Schablonmässig värdering

3.1 Prisbasbelopp, ränterelaterat belopp, prisrelaterat belopp och nybilspris inklusive extrautrustning

   Underlag för beräkning av värdet av bilförmån är dels det för inkomst- och utgiftsåret fastställda prisbasbeloppet, dels statslåneräntan vid utgången av november andra året före taxeringsåret, dels nybilspriset för bilmodellen och dels anskaffningskostnaden för all extrautrustning.    Prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, har för år 2003 fastställts till 38 600 kr. Statslåneräntan vid utgången av november 2002 uppgick till 4,85 %.    Nybilspriset definieras i 61 kap. 6 § IL. Där anges att nybilspriset för bilmodellen avser det pris som bilen hade när den som ny introducerades på den svenska marknaden. Om ett sådant introduktionspris ändras efter kort tid ska som nybilspris för bilmodellen avses det nya priset.    Begreppet kort tid bör inte kunna inrymma en tidsperiod som är längre än sex månader. Vad som är kort tid bör också avgöras i förhållande till om det fanns en rimlig möjlighet att utnyttja ett priserbjudande och om det faktiskt såldes några bilar till det första introduktionspriset. Har t.ex. ett kampanjpris satts under så kort tid att endast ett fåtal köpare har kommit att kunna utnyttja det och priset därefter höjts, bör det senare priset föranleda ändring av nybilspriset. Om det visar sig att ett introduktionspris måste sänkas för att försäljningen ska komma i gång, och det dessförinnan endast sålts ett fåtal bilar, bör också nybilspriset ändras trots att priset gällt under kanske flera månader (prop. 1996/97:173 s. 62).    I RSV:s föreskrifter (RSFS 2001:23, RSFS 2002:29 och RSFS 2002:32) om värdering av fri eller delvis fri bil anges det nybilspris som ska tillämpas vid förmånsberäkningen (billistorna).    Av 61 kap. 6 § IL framgår också att som nybilspris för bilmodellen, när introduktionspris saknas, ska anses det pris som det kan antas att bilen skulle ha haft om den introducerats på den svenska marknaden. Så kan t.ex. vara fallet med privatimport. I en sådan situation ska som nybilspris för bilmodellen anses ett belopp som motsvarar det pris det kan antas att den skulle ha haft om den hade introducerats i Sverige när bilen var ny (nämnd prop. s. 62).
   
I RSV:s allmänna råd (RSV 2002:37) anges följande.    
"För en ny bilmodell, som introducerats på marknaden, men där nybilspriset ännu inte fastställts av RSV, bör det marknadspris som generalagent eller motsvarande har rekommenderat användas vid beräkning av preliminär skatt och arbetsgivaravgifter."
   
Nybilspriset representerar priset för bilmodellen med den utrustning som den saluförs med. Om en bilmodell saluförs till ett pris som avviker från det i RSV:s billistor angivna nybilspriset får skillnaden i pris anses vara att hänföra till extrautrustning såvida det inte är helt klarlagt att en prishöjning skett för bilmodellen sedan dess nybilspris fastställts. Skillnadsbelopp som avser extrautrustning ska tillsammans med priset för eventuellt ytterligare tillval av extrautrustning läggas till det i RSV:s förteckning fastställda nybilspriset för bilmodellen. Angående extrautrustning och beräkning av förmånsvärde när rabatt lämnas, se vidare avsnitt 3.2.    
Det lägsta värde som får användas som nybilspris vid värdering av bilförmån för bilar som är sex år gamla eller äldre (årsmodell 1998 och äldre) är fyra prisbasbelopp, vilket för inkomståret 2003 är 154 400 kr. Nybilspriset och anskaffningsvärde för extrautrustning ska sammanlagt anses motsvara fyra prisbasbelopp om inte det verkliga nybilspriset med tillägg av anskaffningskostnad för extrautrustning är högre. Ett nybilspris beräknat till fyra prisbasbelopp bör kunna tillämpas även i det fall det för bilar av årsmodell 1998 och äldre kan föreligga svårigheter att fastställa det verkliga nybilspriset. Jämför dock vad ovan sägs om nybilspris för bilmodell när introduktionspris saknas.

3.2 Extrautrustning


   
Vid beräkning av förmånsvärdet ska enligt 61 kap. 8 § IL läggas anskaffningskostnaden för all extrautrustning, dvs. anskaffningskostnaden för utrustning som inte ingår i det nybilspris som fastställts av RSV.    Som extrautrustning räknas alla tillval av utrustning som har samband med bilens funktion eller den åkandes komfort och förströelse (prop. 1986/87:46 s. 16). Biltelefon, mobiltelefon och kommunikationsradio anses dock inte utgöra sådan utrustning som ska ligga till grund för bilförmånsberäkningen (bet. 1986/87:SkU9 s. 12). Elektronisk körjournal anses inte utgöra sådan utrustning som höjer förmånsvärdet. Enligt nämnd prop. s. 17 ska anordning som betingas av sjukdom eller handikapp hos förmånstagaren inte heller anses som sådan extrautrustning som ska påverka förmånsvärdet.    Extrautrustning ska beaktas även vid beräkning av förmånsvärde för bilar av årsmodell 1998 och äldre.
   
I RSV:s allmänna råd (RSV 2002:37) anges följande.    "Extrautrustning kan antingen vara fast monterad på bilen eller monterad på så sätt att den lätt går att avlägsna, men är avsedd att användas på fordonet.    Det får anses sakna betydelse för förmånsvärderingen om utrustningen anskaffas i samband med att bilen levereras eller vid ett senare tillfälle likaväl som om utrustningen redan finns i förmånsgivarens ägo innan bilen anskaffas. Det får även anses sakna betydelse för vilket ändamål utrustningen anskaffats, t.ex. för bilens körsäkerhet, eller för förarens och passagerares bekvämlighet.    Följande utrustning är exempel på extrautrustning om utrustningen inte redan ingår i nybilspriset för bilmodellen: låsningsfria bromsar (ABS), luftkonditionering, klimatanläggning, metalliclack, sollucka, elsoltak, eljusterbar förarstol, höj- och sänkbar förarstol, elektriska fönsterhissar, bränsledator, tonat eller färgat glas, eluppvärmd vindruta, elmanövrerade backspeglar, uppvärmda backspeglar, dragkrok, vinterdäck, läderklädsel, radio, bandspelare, CD-spelare, motorvärmare, extraljus, centrallås, servostyrning, växellåda med 5 växlar om bilmodellen saluförs med 4 växlar, automatisk växellåda, larmanordning, lastbox, färddator, farthållare, personlig bilskylt, krockkudde (airbag), sidokrockskydd, väg- och trafikinformationssystem (RTI), GPS-navigator.    Om förmånsbilen är en lätt lastbil och har utrustats med vinschar, kranar o.d. som anskaffats enbart för tjänstebruk bör denna extrautrustning inte beaktas vid förmånsvärderingen.    Med anskaffningskostnad för extrautrustning bör förstås priset för materialkostnad, arbetskostnad m.m. inklusive mervärdesskatt vid anskaffningstillfället. Lämnade sedvanliga rabatter på extrautrustning bör beaktas vid beräkning av anskaffningskostnaden om rabatten ligger på en rimlig nivå.    Med rabatt som ligger på rimlig nivå bör avses den rabatt som lämnas till allmänheten (ej företag). Rabatten bör, oavsett om den gäller nedsättning av totala anskaffningskostnaden i kronor eller utgörs av att viss utrustning lämnas utan kostnad e.d., proportioneras på bilen respektive utrustningen. Rabatt som lämnas på anskaffningskostnaden för bilen bör inte beaktas. Om exempelvis rabatten på totala anskaffningskostnaden för bilen inkl. utrustning är 5 % och värdet av utrustningen uppgår till 10 000 kr, bör anskaffningskostnaden för utrustningen anses vara 9 500 kr, vilket är det belopp som bör läggas till det av RSV fastställda nybilspriset för bilen.    Om extrautrustningen hyrts eller om arbetsgivaren inte haft någon kostnad för densamma eller kostnaden väsentligt understiger sedvanlig anskaffningskostnad bör det marknadspris som återförsäljare rekommenderat anses utgöra anskaffningskostnad.    Om bilen köpts eller hyrts begagnad och priset för extrautrustningen inte specificerats, kan extrautrustningen anses anskaffad samma år som bilen tillverkades såvida det inte är uppenbart att utrustningen anskaffats vid ett senare tillfälle. I sådant fall bör anskaffningspriset för extrautrustningen beräknas från verkligt anskaffningsår.    Är bilen tio år eller äldre (1994 års modell eller äldre) bör bortses från extrautrustning som anskaffades då bilen var ny."

3.3 Förmånsvärdet

3.3.1 Huvudregel
  
 Värdet av bilförmån exklusive drivmedel ska för kalenderår enligt 61 kap. 5 § IL bestämmas till 0,3 prisbasbelopp med tillägg av ett ränterelaterat och ett prisrelaterat belopp. Det ränterelaterade beloppet ska beräknas till 75 % av statslåneräntan vid utgången av november månad andra året före taxeringsåret multiplicerat med nybilspriset för bilmodellen. För beskattningsåret 2003 är räntesatsen 3,637 % (75 % av statslåneräntan 4,85 %). Det prisrelaterade beloppet ska för en bil med ett nybilspris för bilmodellen som uppgår till högst 7,5 prisbasbelopp beräknas till 9 % av nybilspriset. Överstiger nybilspriset 7,5 prisbasbelopp ska det prisrelaterade beloppet bestämmas till 9 % av 7,5 prisbasbelopp med tillägg av ett belopp motsvarande 20 % av den del av nybilspriset som överstiger 7,5 prisbasbelopp. Vid beräkning av förmånsvärdet ska till det angivna nybilspriset läggas anskaffningskostnaden för all extrautrustning. Se exempel på beräkning av förmånsvärde under avsnitt 3.4.1.    
Värdet enligt ovan gäller även vid beräkning av preliminär skatt och arbetsgivaravgifter.

3.3.2 Årsmodell sex år eller äldre
   
Är förmånsbilens årsmodell sex år eller äldre (årsmodell 1998 och äldre) ska nybilspriset anses motsvara fyra prisbasbelopp (154 400 kr), om inte det verkliga nybilspriset med tillägg av anskaffningskostnad för extrautrustning är högre (61 kap. 7 § IL). Anskaffningskostnad för extrautrustning ska läggas till det verkliga nybilspriset. Något tillägg ska däremot inte göras i de fall nybilspriset ska bestämmas till belopp som motsvarar fyra prisbasbelopp. Vid bedömningen om verkligt nybilspris eller nybilspris motsvarande fyra prisbasbelopp ska användas, ska till det verkliga nybilspriset läggas anskaffningskostnaden för extrautrustning innan jämförelsen med ett nybilspris som motsvarar fyra prisbasbelopp görs. Är då det verkliga nybilspriset med tillägg av anskaffningskostnad för extrautrustning störst, ska detta användas.

3.3.3 Omfattande tjänstekörning
   
För den som har kört minst 3 000 mil i tjänsten med förmånsbilen under ett kalenderår ska förmånsvärdet bestämmas till 75 % av det värde som skulle följa av avsnitt 3.3.1 eller 3.3.2 ovan (61 kap. 9 § IL).

3.4 Nedsättning av förmånsvärdet

3.4.1 Delvis fri bil
   
Om den anställde av sin nettolön utger ersättning för annat än drivmedel för bilförmånen ska förmånsvärdet sättas ned med ersättningens belopp (61 kap. 11 § IL). Värdet efter nedsättning används såväl vid inkomsttaxeringen som vid beräkning av preliminär skatt och arbetsgivaravgifter.   
I RSV:s allmänna råd (RSV 2002:37) anges följande.    "Förmånsvärdet bör minskas med belopp motsvarande eventuell fast avgift och/eller kostnad för fordonsskatt, försäkring, besiktning, reparation eller extrautrustning som den anställde av sin nettolön löpande under året (månatligt belopp e.d.) eller som engångsbelopp betalar till arbetsgivaren. Har beloppet betalats till annan än arbetsgivaren bör kvitto eller bestyrkt kopia av kvitto lämnas till arbetsgivaren för att förmånsvärdet ska reduceras med erlagt belopp (se nedanstående exempel och jämför avsnitt 3.2. om extrautrustning).    
Från förmånsvärdet bör inte avräknas:    
- mindre utgifter för underhåll, såsom för tvätt,    
- kostnader som avser inte förutsebara utgifter såsom självrisk till försäkringsbolag eller annan kostnad till följd av trafikolycka eller annan skada, eller    
- kostnad för garage o.d. eller parkeringskostnader.    Eftersom något negativt förmånsvärde aldrig kan uppkomma bör nedsättningen av värdet för beskattningsåret motsvara högst det beräknade värdet. Belopp som ett år inte har kunnat avräknas får inte heller utnyttjas ett senare år."
   
Exempel:    
En förmånsbil med ett nybilspris av 150 000 kr extrautrustas för 72 000 kr. Den anställde betalar 2 000 kr per månad av sin nettolön till arbetsgivaren.    Till förmånsbilens nybilspris läggs anskaffningskostnaden för extrautrustning (150 000 kr + 72 000 kr = 222 000 kr). Beträffande extrautrustning, se avsnitt 3.2.
    
Förmånsvärdet beräknas på följande sätt:

   Om den anställde har bilförmån under endast en del av året ska enligt 61 kap. 9 § IL förmånsvärdet sättas ned med en tolftedel för varje hel kalendermånad som han inte haft förmånen. Om han haft förmånen endast under semester eller motsvarande ledighet bör dock förmånsvärdet justeras uppåt enligt reglerna i avsnitt 4.7.

3.5 Byte av bil

   I RSV:s allmänna råd (RSV 2002:37) anges följande.    "Om den anställde under en månad använder bilar med olika förmånsvärden bör förmånens värde beräknas efter den bil som den anställde disponerar längst tid under månaden.    Om den anställde under en månad använder bilar med olika förmånsvärden lika länge, bör dock förmånens värde beräknas som ett genomsnitt av förmånsvärdena för dessa bilar.    Ett genomsnittsvärde kan också användas - dock endast vid inkomsttaxeringen - om den anställde under året vid ett stort antal tillfällen bytt förmånsbil, något som kan vara fallet för anställda vid bilhandelsföretag. Med ett stort antal tillfällen bör anses minst tio gånger per år någorlunda jämt fördelade under året."
   
Vid beräkning av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter används det värde som anges under avsnitt 3.3 alternativt avsnitt 3.5 första och andra styckena.
   
I RSV:s allmänna råd (RSV 2001: 42) anges följande.    "För att ett genomsnittsvärde ska kunna användas även vid beräkning av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter bör - utöver vad ovan anges om antalet bilbyten m.m. - krävas följande. Underlaget för beräkning av ett genomsnittsvärde för bilar som ingår i en bilpool bör    
- avse varje arbetsplats inom företaget (koncerngemensam bilpool bör inte godtas),
- utvisa att samtliga bilar som ingår i bilpoolen faktiskt används för privata resor av anställda på arbetsplatsen som deltar i bilpoolen och    
- justeras så snart en förändring skett beträffande de bilar som ingår i bilpoolen."

3.6 Förmån av fritt eller delvis fritt drivmedel

4 Justering

   Förmånsvärdet får enligt 61 kap. 18 - 19 b §§ IL justeras uppåt eller nedåt om det finns synnerliga skäl. Som synnerliga skäl för justering nedåt av värdet av bilförmån anses att bilen används som arbetsredskap, att bilen används i taxinäring och har körts minst 6 000 mil i tjänsten under kalenderåret och dispositionen för privat körning i mer än ringa utsträckning varit begränsad eller att andra sådana omständigheter föreligger.    Vidare finns justeringsregler för miljöbilar och bilar som deltar i test. De reglerna finns numera i 61 kap. 18, 19 a och 19 b §§ IL.    Det kan förekomma situationer där justering kan anses motiverad enligt flera justeringsgrunder i 61 kap. 18 - 19 b §§ IL. Justering enligt en grund utesluter inte justering enligt en annan. I en sådan situation bör storleken av justeringen grunda sig på en samlad bedömning av de hinder som begränsar det privata användandet av förmånsbilen.    Justeringsreglerna kan bli aktuella att tillämpa    - vid inkomsttaxeringen (61 kap. 18 - 19 b §§ IL) och    - när arbetsgivare hos skattemyndigheten ansökt om justering av underlaget för beräkning av arbetsgivaravgifter (9 kap. 2 § SBL) och skatteavdrag (8 kap. 16 § SBL). Däremot kan förmånshavaren inte ansöka om sådan justering av bilförmånsvärdet.    Det är alltså arbetsgivaren som måste ansöka om att få ett särskilt beslut från skattemyndigheten om justering av avgiftsunderlaget. Har arbetsgivaren fått ett sådant beslut ska även skatteavdrag beräknas på det justerade värdet. Likaså ska det justerade värdet anges i kontrolluppgiften. Anser den anställde när han deklarerar att värdet i kontrolluppgiften är felaktigt ska han själv ange detta i deklarationen.
   I RSV:s allmänna råd (2002:37) anges följande.    "Förmånsvärdet bör i normalfallet inte beräknas lägre än vad som framkommer vid en värdering efter huvudregeln i 61 kap. 5-9 §§ IL. Justering görs t.ex. inte av den anledningen att det privata användandet i huvudsak utgjorts av resor mellan bostaden och arbetsplatsen eller om det på bilen förekommit reklamskyltar, firmanamn och liknande."
   I nedan angivna punkter, 4.1 - 4.7 beskrivs situationer där justering får anses motiverad. Regeln om att förmånsvärdet ska reduceras till 75 % om förmånshavaren har kört minst 3 000 mil i tjänsten under ett kalenderår kan tillämpas parallellt med justeringsreglerna. Beträffande avräkningsordning m.m. se avsnitt 4.8.

4.1 Bilen har karaktär av arbetsredskap

   Med bil som har karaktär av arbetsredskap bör avses bil som i väsentlig mån är inredd eller avpassad för annat än persontransport, t.ex. installations- eller distributionsbilar av olika slag, vilket begränsar det privata nyttjandet av bilen (prop. 1993/94:90 s. 93).

4.1.1 Lätta lastbilar

   I RSV:s allmänna råd (2002:37) anges följande.    "Om den anställde kan visa att han med hänsyn till tjänstebehovet varit tvungen att använda lätt lastbil som har sådan fast utrustning eller inredning att det privata användandet avsevärt begränsats bör justering ske. I dessa fall bör värdet beräknas enligt följande.    För lätta lastbilar vars totalvikt understiger 3 000 kg får förmånsvärdet beräknas med ledning av ett nybilspris som motsvarar lägst tre - för modellåret/tillverkningsåret gällande - prisbasbelopp. Till detta pris läggs i förekommande fall anskaffningskostnaden för extrautrustning. Förmånsvärdet uppgår alltså till 0,3 prisbasbelopp med tillägg för ränterelaterat och prisrelaterat belopp baserat på det sålunda bestämda nybilspriset.    För lätta lastbilar vars totalvikt är 3 000 kg eller mer, beräknas förmånsvärdet på samma sätt som anges i föregående stycke, dock efter ett nybilspris som motsvarar lägst fem - för modellåret/ tillverkningsåret gällande - prisbasbelopp, vartill kommer anskaffningskostnaden för extrautrustning.    För bilmodeller som är sex år eller äldre, bör förmånsvärdet beräknas utifrån prisbasbeloppet för år 1998, dvs. 36 400 kr.    Extrautrustning såsom vinschar, kranar o.d. som anskaffats endast för tjänstebruk beaktas inte vid förmånsvärderingen" (se avsnitt 3.2).    
Prisbasbeloppet för respektive år 1998 - 2003 uppgår till    
- 36 400 kr för år 1998    
- 36 400 kr för år 1999    
- 36 600 kr för år 2000    
- 36 900 kr för år 2001    
- 37 900 kr för år 2002    
- 38 600 kr för år 2003

4.1.2 Personbilar

 Med bil som har karaktär av arbetsredskap bör avses att bilen i väsentlig mån är inredd eller avpassad för annat än persontransport, t.ex. installations- eller distributionsbilar av olika slag, vilket begränsar det privata användandet av bilen (prop. 1993/94:90 s. 93). Reglerna innebär justeringsmöjligheter så att förmånen av att kunna använda exempelvis en stor specialutrustad taxi i allmänhet kan begränsas till värdet för en normalbil.
   
I RSV:s allmänna råd (2002:37) anges följande.    
"Om bilens inredning inte är fast bör en förutsättning för justering vara att utrustningen är tung och/eller kräver stort utrymme och att det är förenat med stora svårigheter att lasta ur den. Justering bör också kunna ske beträffande en servicebil om den utrustning i form av verktyg och reservdelar som normalt medförs i bilen är så omfattande och så tidsödande att lasta i och ur att det inte kan göras varje dag.    Vilket förmånsvärde som bör åsättas får bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Högre förmånsvärde än 75 % av fullt förmånsvärde bör dock inte komma ifråga."

4.2 Bilar som används i taxinäring

4.3 Bilar som används huvudsakligen i tjänsten

4.4 Miljöbilar

   Justeringsmöjligheterna för miljöbilar har fr.o.m. beskattningsåret 2002 utvidgats väsentligt. Om en bil är utrustad med teknik för drift helt eller delvis med andra mer miljöanpassade drivmedel än bensin och dieselolja och bilens nybilspris därför är högre än nybilspriset för närmast jämförbara bil utan sådan teknik, justeras förmånsvärdet nedåt till en nivå som motsvarar förmånsvärdet för den jämförbara bilen (61 kap. 19 a § första stycket IL).    Beträffande vissa miljöbilar sker en större justering av förmånsvärdet. Reglerna är tidsbegränsade. 60-procentsregeln gäller t.o.m. 2005 års taxering och 80-procentsregeln t.o.m. 2006 års taxering (61 kap. 19 a § andra och tredje styckena IL, prop. 2001/02:45 om ändring i IL).    I prop. 1999/2000:6, s. 46-47 behandlas hur justering ska ske ned till en nivå som motsvarar förmånsvärdet för motsvarande bil utan den särskilda utrustningen eller tekniken. Jämförelse bör i första hand göras med bilar av samma märke och bilmodell. De flesta bilar som drivs med andra drivmedel än bensin och dieselolja bygger på modifikationer av redan framtagna originalmodeller. I andra hand kan jämförelsen göras med nybilspriset för närmast jämförbara konventionella bil i samma storleksklass eller med ett genomsnittligt nybilspris för storleksklassen. Vid jämförelsen ska, i de fall förmånsvärdet för miljöbilen innefattar kostnader för extrautrustning, motsvarande värde läggas till nybilspriset för den jämförbara bilen.    Vidare anges att "för det fall det saknas en konventionell motsvarighet på bilmarknaden torde förmånsvärdet för den aktuella miljöbilen kunna jämföras med förmånsvärdet för andra liknande miljöbilar som i sin tur jämförs med motsvarande konventionella bil. En elbil som inte har någon konventionell motsvarighet på marknaden skulle exempelvis kunna jämföras med andra elbilar, som i sin tur jämförs med motsvarande konventionella bil".    RSV har i allmänna råd (RSV 2002:37) angett vilka bilar som vid skattemyndighetens justering av bilförmånsvärde bör anses som närmast jämförbara bil med miljöbilar tillverkade 2002 och 2003 (se nedan). Observera att arbetsgivaren inte får använda ett justerat förmånsvärde för en miljöbil utan att först ha fått beslut om detta från skattemyndigheten.    

Elbilar och elhybridbilar
   
Om bilen är utrustad med teknik för drift med elektricitet (el- och elhybridbilar) justeras värdet till en nivå som motsvarar 60 procent av förmånsvärdet för den jämförbara bilen, dock med högst 16 000 kr för helt år i förhållande till den jämförbara bilen.

4.5 Bilar som deltar i test

   Justering nedåt av bilförmånsvärdet får också ske när bilen ingår i en större grupp av bilar som deltar i ett test eller liknande för utprovning av ny eller förbättrande miljö- eller säkerhetsteknik eller dylikt och bilen i det utförandet inte finns att köpa på den allmänna marknaden inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (61 kap. 19 b § IL).    I prop. 1996/97:19 anges på s. 63 att sådana bilar många gånger har ett lika högt och ibland högre nybilspris än sina traditionella motsvarigheter på marknaden. Det är då rimligt att den som deltar i ett sådant försök eller sådan test ska kunna få värdet justerat nedåt. Försöket eller testet innebär ju att tekniken inte är fullt utprovad eller att man t.ex. inte vet hur bilen klarar ett kallt klimat. Även andra inskränkningar kan förekomma, som t.ex. fallet är för de bilar som kör på vissa alternativa bränslen för vilka det kan finnas få tankställen. På s. 91 i nämnda prop. anges att justering således bör ske till en nivå som motsvarar förmånsvärdet för motsvarande bil utan den särskilda utrustning eller teknik som testas eller är under utprovning eller med beaktande av de särskilda inskränkningar som deltagandet i testet får antas medföra.

4.6 Hinder att använda bilen

4.7 Semester m.m.

   I RSV:s allmänna råd (2002:37) anges följande.    "Förmånsvärdet bör justeras uppåt i de fall den anställde haft förmån av fri eller delvis fri bil endast under en kortare tidsperiod, då han huvudsakligen haft semester eller motsvarande ledighet. Förmånens värde bör motsvara den inbesparing han gjort jämfört med om han hyrt motsvarande bil under denna tidsperiod."

4.8 Avräkningsordning

   I RSV:s allmänna råd (2002:37) anges följande.    "Föreligger grund för justering i såväl höjande som sänkande riktning, bör justering uppåt göras före justering nedåt. Föreligger situation där justering kan anses motiverad på flera grunder, bör storleken av justeringen grunda sig på en samlad bedömning av de hinder i det enskilda fallet som begränsar det privata nyttjandet av den aktuella bilen. Avräkning från förmånsvärdet bör ske i den ordning som anges nedan.    
1. Förmånsvärde, beräknat enligt 61 kap. 5-8 §§ IL.    
2. 3 000-milsregeln (61 kap. 9 § IL)    
3. Del av år (61 kap. 9 § IL)    
4. Justering på grund av synnerliga skäl, uppåt eller nedåt (61 kap. 18 - 19 b §§ IL) 5. Nedsättning för lämnad ersättning (61 kap. 11 § IL)."

5 Uppgiftsskyldighet

   Fr.o.m. 2002 gäller i fråga om kontrolluppgiftsskyldigheten en ny lag (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter, LSK (prop. 2001/02:25). På kontrolluppgift ska anges värdet av bilförmån till belopp som beräknats enligt avsnitt 3.3, 3.4 och 3.5 första och andra styckena. Värdet enligt avsnitt 4 ska beaktas endast om skattemyndigheten på ansökan av arbetsgivaren beslutat om justering av förmånsvärdet för beräkning av arbetsgivaravgifter. I sådant fall ska också anges att det är ett justerat värde som används. Vilka uppgifter som i fråga om bilförmån och drivmedelsförmån ska redovisas i en kontrolluppgift anges i 3 § förordningen (2001:1244) om självdeklarationer och kontrolluppgifter. En kontrolluppgift ska innehålla    1. kod för bilmodell enligt RSV:s billistor (se avsnitt 5.1).    2. storleken av nedsättning av värdet av bilförmånen, exklusive drivmedel, på grund av att den skattskyldige utgett ersättning för förmånen,    3. värdet av bilförmånen, exklusive drivmedel, efter nedsättning enligt 2,    4. värdet av förmån av fritt eller delvis fritt drivmedel enligt 61 kap. 10 § IL, och    5. antalet kilometer tjänstekörning som ersättning för kostnader för drivmedel för resa i tjänsten med förmånsbil avser.    Uppgift ska lämnas om antal månader som en skattskyldig haft bilförmån.    Värde av bilförmån exklusive drivmedelsförmån avrundas nedåt till helt hundratal kronor, se avsnitt 2.3.    Det föreligger skyldighet att lämna kontrolluppgift på den del av ersättning för drivmedel som överstiger avdragsgillt belopp.

5.1 Kodens uppbyggnad

   De koder på förmånsbilar som anges i RSV:s föreskrifter (RSFS 2001:23, RSFS 2002:29 och RSFS 2002:32) har sju (7) positioner och är utformade på följande sätt.    * Tillverkningsår/årsmodell anges med två (2) siffror, exempelvis 99 för 1999, 00 för 2000 osv. Om året för förmånsbilen är okänt anges i stället 22.    * Bilmärke anges med två (2) bokstäver. Om bilmärket saknas i RSV:s föreskrifter eller är okänt anges i stället XX.    * Bilvariant anges med tre (3) siffror. Om bilen saknas i RSV:s föreskrifter eller är okänd anges i stället 222.    Kodsättning av bilar med unika koder för bilmodell har skett av årsmodell 1996 och framåt.    Om endast del av koden är känd anges den/dessa kända delar. För övriga delar anges 22, XX eller 222, t.ex. 94AR222. Koden ska alltid bestå av sju (7) positioner.

Kod för bilmärke

AR Alfa Romeo
AU Audi
BE Bentley
BM BMW
BU Buick
CA Cadillac
CV Chevrolet
CY Chrysler
CI Citroën
DA Daihatsu
DO Dodge
DW Daewoo
FI Fiat
FO Ford
GA Galloper
HO Honda
HY Hyundai
IV Iveco
JA Jaguar
JE Jeep
KI KIA
LA Lada
LR Land Rover
LE Lexus
LO Lotus
MA Mazda
MB Mercedes-Benz
MG MG
MN MINI
MI Mitsubishi
MO Morgan
NI Nissan
OP Opel
PE Peugeot
PP Piaggio Porter
PT Pontiac
PR Porsche
RE Renault
RO Rover
RR Rolls Royce
SA SAAB
SE Seat
SK Skoda
SM Smart
SY Ssaang Yong
SB Subaru
SZ Suzuki
TO Toyota
VW Volkswagen
VO Volvo

6 Avdragsrätt