Har självdeklaration inte kommit in inom föreskriven tid ska förseningsavgift inte tas ut av en skattskyldig vars deklarationsskyldighet ska fullgöras av förmyndare, förvaltare eller god man.

2 Bakgrund och frågeställning

Fråga har väckts om förseningsavgift ska tas ut när en självdeklaration, som ska lämnas av en skattskyldigs företrädare som förordnats av det allmänna eller som annars inte valts av den han företräder, inte kommer in inom föreskriven tid.

3 Gällande rätt m.m.

Enligt 5 kap. 9 § taxeringslagen (TL) ska förseningsavgift tas ut om en skattskyldig inte kommer in med en självdeklaration inom föreskriven tid. Deklarationsskyldigheten ska för en omyndig person och för en person för vilken god man eller förvaltare förordnats enligt 11 kap. 1, 3, 4 eller 7 § föräldrabalken fullgöras av den omyndiges förmyndare, den gode mannen respektive förvaltaren (19 kap. 1 § p. 1 och 2 lagen om självdeklarationer och kontrolluppgifter). Enligt 5 kap. 14 § TL ska den skattskyldige helt eller delvis befrias från förseningsavgift om förseningen framstår som ursäktlig eller om det annars skulle vara oskäligt att ta ut avgiften med fullt belopp.

1999 års skattetilläggskommitté gjorde i sitt betänkande SOU 2001:25, s. 217 f, bedömningen att skattetillägg torde vara att betrakta som ett straff i Europakonventionens mening och att det därför var otänkbart att låta skattetillägg drabba den för vilken ställföreträdare förordnats av det allmänna eller som annars inte själv valt sin ställföreträdare om ställföreträdaren lämnat oriktig uppgift i självdeklarationen. I princip kan kommittén sägas ha haft samma uppfattning beträffande förseningsavgift, eftersom kommittén uttalade (s. 273) att om förseningsavgifterna höjdes till de nivåer som numera föreskrivs i 5 kap. 10 och 11 §§ TL allt talade för att även sådana avgifter skulle komma att anses som straff i Europakonventionens mening.

I kommentaren till 5 kap. 14 § TL i prop. 2002/03:106, s. 243 uttalade regeringen att skattetillägg med fullt belopp inte ska tas ut när deklarationen avgetts av förmyndare, förvaltare eller god man. Regeringen ansåg att ett skattetillägg i nämnda situation inte stod i rimlig proportion till felet eftersom det var någon annan än den skattskyldige som gjort fel och det därför borde vara oskäligt att ta ut skattetillägg av den skattskyldige. Vad gäller förseningsavgift uttalade regeringen (s. 192) enbart att det inte fanns anledning att anta att förseningsavgifterna skulle komma att betraktas som straff enligt artikel 6 i Europakonventionen och, om så ändå vore fallet, att lagstiftningen uppfyllde rättssäkerhetsgarantierna i artikel 6.

4 Skatteverkets bedömning

Med anledning av regeringens ovan nämnda uttalande angående uttag av skattetillägg på fel som gjorts av företrädare för den skattskyldige, och skattetilläggskommitténs ovan nämnda ståndpunkt i samma fråga har Skatteverket i annat sammanhang uttalat som sin uppfattning, att hel befrielse från skattetillägg ska medges i de fall en oriktig uppgift lämnats av en företrädare som den skattskyldige inte själv valt.

Vad avser förseningsavgift har regeringen i nämnda proposition inte direkt uttalat sig om vad som gäller om det är en företrädare för den skattskyldige som underlåtit att ge in vederbörlig deklaration i rätt tid. I skattetilläggshänseende har emellertid grunden för regeringens ståndpunkt varit att det är någon annan än den skattskyldige som gjort fel och att det därför bör anses oskäligt att ta ut skattetillägg av den skattskyldige. Enligt Skatteverkets mening måste det synsättet också få fullt genomslag såvitt avser förseningsavgifter i nu aktuella fall. Den skattskyldige skulle ju annars drabbas av avgift på grund av ett fel som någon annan gjort.

Skatteverket är således av uppfattningen att det föreligger grund för att medge hel befrielse från förseningsavgift i de fall en självdeklaration som ska lämnas av en förmyndare, god man eller förvaltare inte kommer in inom föreskriven tid. Någon förseningsavgift ska därför inte tas ut i dessa fall.