På skatteverket.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


RSV S 2000:51


Riksskatteverkets rekommendationer m.m. om värdering av förmån av fri och delvis fri bil att tillämpas vid beräkning av preliminär skatt och arbetsgivaravgifter för beskattningsåret 2001 och vid 2002 års taxering ¹

Riksskatteverket (RSV) meddelar med stöd av 2 kap. 2 § förordningen (1990:1293) med instruktion för skatteförvaltningen följande rekommendationer m.m. om värdering av förmån av fri och delvis fri bil att tillämpas vid beräkning av preliminär skatt och arbetsgivaravgifter för beskattningsåret 2001 och vid 2002 års taxering.

Innehållsförteckning

1 Allmänt om lagstiftningen m.m.

Med stöd av bl.a. förordningen (2000:866) med bemyndigande för Riksskatteverket att meddela vissa föreskrifter till inkomstskattelagen (1999:1229) har RSV meddelat verkställighetsföreskrifter om värdering av förmån av fri och delvis fri bil, se RSFS 2000:26

Hänvisningar till propositioner i dessa rekommendationer m.m. avser förarbeten till den numera upphävda kommunalskattelagen (1928:370) som ersatts av inkomstskattelagen (1999:1229), IL.

Vid inkomsttaxeringen skall värdet av fri eller delvis fri bil bestämmas enligt 61 kap. 5-11 och 18-19 §§ inkomstskattelagen (1999:1229), IL.

Dessa värderingsregler gäller även vid uttagsbeskattning för bil som ingår i egen näringsverksamhet och har använts för privat bruk i mer än ringa omfattning (22 kap. 7 § IL). Om i bilförmånen ingår förmån av fritt eller delvis fritt drivmedel för förmånsbilen skall denna förmån värderas till marknadsvärdet multiplicerat med 1,2 (61 kap. 10 § IL). Drivmedelsförmån skall enligt 10 kap. 10 § IL anses åtnjuten först månaden efter det att drivmedlet har kommmit den skattskyldige till godo.

Enligt 8 kap. 14 § skattebetalningslagen (1997:483), SBL, skall skatteavdraget beräknas efter inkomstförmånernas sammanlagda värde. Har den skattskyldige utgett ersättning för en förmån skall förmånsvärdet sättas ned med ersättningens belopp. Värdet av bilförmånen skall beräknas enligt 61 kap. 5-11 §§ IL.

Vid beräkning av arbetsgivaravgifter skall enligt 9 kap. 2 § SBL skattepliktiga förmåner tas upp till ett värde som bestäms i enlighet med 8 kap. 14, 15 och 17 §§ SBL. Förmån av fritt eller delvis fritt drivmedel skall dock värderas till marknadsvärdet.

Av 9 kap. 2 § SBL framgår vidare att skattemyndigheten, på begäran av arbetsgivaren, får bestämma värdet av förmånen om det finns grund för jämkning av värdet av bilförmån enligt 18-19 §§ IL. Enligt sistnämnda lagrum får värdet av bilförmån jämkas uppåt eller nedåt om det finns synnerliga skäl. Som synnerliga skäl för jämkning nedåt av värdet av bilförmån anses att bilen används som arbetsredskap, att bilen används i taxinäring och har körts minst 6 000 mil i tjänsten under kalenderåret och dispositionen för privat körning i mer än ringa utsträckning varit begränsad eller att andra sådana omständigheter föreligger.

Jämkning nedåt av bilförmånsvärdet får också ske när bilen ingår i en större grupp av bilar, som deltar i ett test eller liknande för utprovning av ny eller förbättrande miljö- eller säkerhetsteknik eller dylikt och bilen i det utförandet inte finns att köpa på den allmänna marknaden inom Europeiska unionens medlemsländer eller EES-länderna.

En ny metod för värdering av bilförmån gäller från ingången av 1997. Av förarbetena (prop. 1996/97:19) framgår bl.a. att metoden innebär att värdet bestäms efter en schablon exklusive drivmedel. Schablonen, som skall motsvara samtliga kostnader utom drivmedlet, bygger på en uppskattad genomsnittlig privat körsträcka om 1 600 mil per år. Inriktningen är alltså att tjänstebilsinnehavaren själv betalar allt drivmedel och därmed får ett incitament att köra mindre privat. Det förutsättes att förmånshavaren ersättes för drivmedel för tjänstekörning. Kostnadsersättningen utgör skattepliktig intäkt för förmånshavaren som är berättigad till avdrag för kostnaden enligt vissa regler. Likaså medges under vissa förutsättningar avdrag för drivmedel för körning mellan bostad och arbetsplats, för hemresor vid tjänstgöring utom hemorten och för resor i samband med tillträdande eller frånträdande av anställning. Om det i bilförmånen ingår förmån av fritt drivmedel för privatkörning skall denna förmån beskattas.

 

2 Allmänna principer



2.1 Övergripande bestämmelser

Huvudregeln innebär att värdet av bilförmån exklusive drivmedel för helt kalenderår skall bestämmas till 0,3 prisbasbelopp med tillägg av ett ränterelaterat och ett prisrelaterat belopp. Det ränterelaterade beloppet skall beräknas till 75 % av statslåneräntan vid utgången av november månad andra året före taxeringsåret multiplicerat med nybilspriset för årsmodellen. Det prisrelaterade beloppet skall för en bil med ett nybilspris för årsmodellen som uppgår till högst 7,5 prisbasbelopp beräknas till 9 % av nybilspriset. Överstiger nybilspriset 7,5 prisbasbelopp skall det prisrelaterade beloppet bestämmas till 9 % av 7,5 prisbasbelopp med tillägg av ett belopp motsvarande 20 % av den del av nybilspriset som överstiger 7,5 prisbasbelopp. Till nybilspriset för årsmodellen skall i förekommande fall - med ett undantag - läggas anskaffningskostnaden för all extrautrustning (se avsnitt 3.2 resp. 3.3.2). Undantaget gäller bilar som är sex år eller äldre, där nybilspriset i vissa fall skall beräknas på ett särskilt sätt (se avsnitt 3.3.2). För den som har kört minst 3 000 mil i tjänsten med förmånsbilen under ett kalenderår skall förmånsvärdet bestämmas till 75 % av det värde som skulle följa av reglerna ovan.

Huvudregeln gäller vid inkomsttaxeringen samt vid beräkning av preliminär skatt och arbetsgivaravgifter.

Nedsättning av förmånsvärdet skall ske i följande fall

- den skattskyldige betalar ersättning till arbetsgivaren eller betalar själv utöver drivmedel vissa kostnader för bilen (se avsnitt 3.4.1)

- den skattskyldige har haft förmånen endast en del av året (se avsnitt 3.4.2).

Bestämmelserna om nedsättning skall beaktas såväl vid inkomsttaxeringen som vid beräkningen av preliminär skatt och arbetsgivaravgifter.

Skatteplikt föreligger inte om bilförmånen åtnjutits endast i ringa omfattning (se avsnitt 2.2).

Förmån av fritt eller delvis fritt drivmedel för förmånsbilen skall vid inkomsttaxeringen och vid beräkning av preliminär skatt värderas till marknadsvärdet multiplicerat med 1,2 (se avsnitt 3.6).

Jämkning av förmånsvärdet får ske om det föreligger synnerliga skäl. Jämkning på denna grund kan ske både uppåt och nedåt (se avsnitt 4). Vidare får jämkning ske om förmånsbilen ingår i en grupp bilar som ingår i ett test eller är en förmånsbil som helt eller delvis drivs av miljövänligare drivmedel än bensin och dieselolja (miljöbilar).

Bestämmelserna om jämkning beaktas vid inkomsttaxeringen och - efter beslut av skattemyndigheten - vid beräkning av underlaget för arbetsgivaravgifter. Om skattemyndigheten fattat sådant beslut skall det även ligga till grund för beräkningen av skatteavdrag. Se nedan.

Socialavgifter tas ut i form av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Den som utger en bilförmån i och för tjänsten är normalt skyldig att betala arbetsgivaravgift på värdet av förmånen. Avgift tas dock inte ut om den totala ersättningen och/eller värdet av förmånen till en och samma mottagare understiger 1 000 kr per år.

För bilförmån, som redovisas som uttag i näringsverksamhet, är näringsidkaren i motsvarande fall skyldig att betala egenavgifter på förmånsvärdet. Förmån av fritt eller delvis fritt drivmedel skall när det gäller skyldigheten att betala egenavgifter värderas till marknadsvärdet multiplicerat med 1,2.

En arbetsgivare som vill beräkna underlaget för arbetsgivaravgifter på ett justerat förmånsvärde skall ansöka om detta hos skattemyndigheten (9 kap. 2 § SBL). Som framgår av 8 kap. 16 § SBL, skall, om ansökan beviljas, det justerade förmånsvärdet användas även vid beräkning av skatteavdrag.

Ansökan skall göras hos den skattemyndighet där arbetsgivaren är registrerad.

Förmånshavaren har inte längre möjlighet att för beräkning av skatteavdrag själv ansöka om sådan justering av förmånsvärdet. Däremot kan han i inkomstdeklarationen yrka att värdet vid taxeringen skall ändras.

Såvitt gäller skyldigheten att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter avses i fortsättningen med arbetsgivare den som betalar ut ersättning för arbete eller pension till fysisk person som skall betala A-skatt. Med anställd avses i fortsättningen den som är skyldig att betala A-skatt. Vidare avses med begreppet arbetsgivare även uppdragsgivare eller annan utgivare av bilförmån och med begreppet anställd även uppdragstagare eller annan mottagare av bilförmån. I tillämpliga delar gäller begreppen också i fråga om egenföretagare som redovisar uttag av bilförmån i näringsverksamhet.

Rekommendationer:

Dessa rekommendationer m.m. bör tillämpas även vid värdering av förmånen att för privat bruk nyttja bil som ingår i inkomstslaget näringsverksamhet.

2.2 Bilförmån

Bilförmån uppkommer när skattskyldig för privat bruk i mer än ringa omfattning nyttjar bil som tillkommer honom p.g.a. anställning, uppdragsförhållande eller annan liknande grund. Av förarbetena (prop. 1986/87:46 och 1977/78:40) till nuvarande och tidigare lagstiftning framgår att bilförmån föreligger även i de fall arbetsgivaren tillhandahåller s.k. leasingbil eller då skattskyldig på grund av anställning, uppdragsförhållande, medlemskap i förening eller liknande kunnat erhålla förmånligt hyresavtal.

Skatteplikt för bilförmån uppkommer inte för den som i inkomstslagen tjänst och näringsverksamhet använt förmånsbil i endast ringa omfattning (61 kap. 11 § IL resp. 22 kap. 7 § IL). Med ringa omfattning avses ett fåtal tillfällen per år och en sammanlagd körsträcka på högst 100 mil (prop. 1993/94:90 s. 94). Det bör observeras att det för skattefrihet krävs att båda förutsättningarna är uppfyllda.

Rekommendationer:

Med ett fåtal tillfällen bör avses högst tio.
Bilförmån bör anses föreligga även om ett förmånligt avtal ingåtts med annan än arbetsgivaren, t.ex. utomstående uthyrnings-/leasingföretag, eller annat bolag inom koncernen om det föreligger ett samband mellan det förmånliga hyres-/leasingavtalet och anställningen eller uppdragsförhållandet.

Som bilförmån bör räknas även sådana fall där förmånligt hyres-/leasingavtal erhållits beroende på att bilen även skall utnyttjas i betydande omfattning för reklamändamål.

Även i fall då den anställde formellt själv äger bilen kan en med bilförmån jämställd förmån föreligga. Som exempel på fall då en sådan förmån kan tänkas föreligga är när

- bilen p.g.a. anställning eller uppdrag har förvärvats på mycket förmånliga villkor, t.ex. genom ett fördelaktigt återköpsavtal som reellt innebär att bilen kunnat nyttjas på ett med bilförmån jämförligt sätt,

- den anställde förvärvat bilen av sin arbetsgivare utan att behöva erlägga någon kontant likvid och med skyldighet att amortera endast obetydliga belopp.

Bilförmån bör anses föreligga i de fall den anställde nyttjar bil för privat bruk i mer än ringa omfattning även om brukandet har begränsats t.ex. till att avse i huvudsak körning mellan bostad och arbetsplats.

Bilförmån föreligger även om den anställde hyr bilen av arbetsgivaren eller i övrigt lämnar ersättning för det privata nyttjandet. Om den anställde erlägger ett belopp till arbetsgivaren för körda mil eller i övrigt för att få nyttja förmånen, bör detta avräknas från förmånsvärdet.

Med bil avses både personbilar och andra bilar (lätta lastbilar och liknande) som utnyttjas eller kunnat utnyttjas för personbefordran. Hit räknas även husbilar, som registrerats som lätta lastbilar. Förmånsvärde beräknat enligt reglerna för värdering av bilförmån gäller inte för tung lastbil eller buss. I sådana fall får värdet av privat nyttjande beräknas enligt allmänna värderingsregler i varje enskilt fall.

Med tung lastbil avses lastbil med totalvikt över 3 500 kg. Som buss betecknas ett fordon som är inrättat för befordran av fler än åtta personer utöver föraren (tio sittplatser) även om fordonet dessutom är inrättat för annat ändamål.

2.3 Definitioner m.m.

Rekommendationer:

Med nybilspris, anskaffningspris och marknadspris bör förstås pris inklusive mervärdesskatt.

Beräknat förmånsvärde exklusive drivmedelsförmån bör avrundas nedåt till närmast helt hundratal kronor.

Begreppet basbelopp har fr.o.m. år 1999 ändrats till prisbasbelopp, 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Av bestämmelsen framgår att i det fall det i lag eller annan författning e.d. hänvisas till bl.a. basbelopp enligt nämnda lagrum skall med detta avses prisbasbelopp. Någon ändring av innebörden i begreppet är inte avsedd.

3 Schablonmässig värdering exklusive drivmedelsförmån



3.1 Prisbasbelopp, ränterelaterat belopp, prisrelaterat belopp och nybilspris inklusive extrautrustning

Underlag för beräkning av värdet av bilförmån är dels det för inkomst- och utgiftsåret fastställda prisbasbeloppet, dels statslåneräntan vid utgången av november andra året före taxeringsåret, dels nybilspriset för årsmodellen och dels anskaffningskostnaden för all extrautrustning.

Prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, har för år 2001 fastställts till 36 900 kr.

Statslåneräntan vid utgången av november 2000 uppgick till 5,06 %.

Nybilspriset definieras i 61 kap. 6 § IL. Där anges att nybilspriset för årsmodellen avser det pris som bilen hade när den som ny introducerades på den svenska marknaden. Om ett sådant introduktionspris ändras efter kort tid skall som nybilspris för årsmodellen avses det justerade priset.

Begreppet kort tid bör inte kunna inrymma en tidsperiod som är längre än sex månader. Vad som är kort tid bör också avgöras i förhållande till om det fanns en rimlig möjlighet att utnyttja ett priserbjudande och om det faktiskt såldes några bilar till det första introduktionspriset. Har t.ex. ett kampanjpris satts under så kort tid att endast ett fåtal köpare har kommit att kunna utnyttja det och priset därefter höjts, bör det senare priset föranleda ändring av nybilspriset. Om det visar sig att ett introduktionspris måste sänkas för att försäljningen skall komma i gång, och det dessförinnan endast sålts ett fåtal bilar, bör också nybilspriset ändras trots att priset gällt under kanske flera månader (prop. 1996/97:173 s. 62).

Av 61 kap. IL framgår också att som nybilspris för årsmodellen, när introduktionspris saknas, skall anses det pris som det kan antas att bilen skulle ha haft om den introducerats på den svenska marknaden. Så kan t.ex. vara fallet med privatimport. I en sådan situation skall som nybilspris för årsmodellen anses ett belopp som motsvarar det pris det kan antas att den skulle ha haft om den hade introducerats i Sverige när bilen var ny (nämnd prop. s. 62).

I RSV:s föreskrifter RSFS 2000:26 om värdering av fri eller delvis fri bil anges det nybilspris för årsmodellen som skall tillämpas vid förmånsberäkningen.

Rekommendationer:

För ny bil, som introduceras på marknaden, där nybilspriset ännu inte fastställts av RSV, bör det marknadspris som generalagent (eller motsvarande) rekommenderat gälla vid beräkning av arbetsgivaravgifter och preliminär skatt.

Nybilspriset representerar priset för bilmodellen med den utrustning som den saluförs med. Om en bilmodell saluförs till ett pris som avviker från det i RSV:s förteckning angivna nybilspriset får skillnaden i pris anses vara att hänföra till extrautrustning såvida det inte är helt klarlagt att en prishöjning skett för bilmodellen sedan dess nybilspris fastställts. Skillnadsbelopp som avser extrautrustning skall tillsammans med priset för eventuellt ytterligare tillval av extrautrustning läggas till det i RSV:s förteckning fastställda nybilspriset för bilmodellen. Angående extrautrustning och beräkning av förmånsvärde när rabatt lämnas, se vidare avsnitt 3.2.

Det lägsta värde som får användas som nybilspris vid värdering av bilförmån för bilar som är sex år gamla eller äldre (årsmodell 1996 och äldre) är fyra prisbasbelopp, vilket för inkomståret 2001 är 147 600 kr. Nybilspriset skall anses motsvara fyra prisbasbelopp om inte det verkliga nybilspriset med tillägg av anskaffningskostnad för extrautrustning är högre. Ett nybilspris beräknat till fyra prisbasbelopp bör kunna tillämpas även i det fall det för bilar av årsmodell 1996 och äldre kan föreligga svårigheter att fastställa det verkliga nybilspriset. Jämför dock vad ovan sägs om nybilspris för årsmodell när introduktionspris saknas.
 

3.2 Extrautrustning

Vid beräkning av förmånsvärdet skall enligt 61 kap. 8 § IL läggas anskaffningskostnaden för all extrautrustning, dvs. anskaffningskostnaden för utrustning som inte ingår i det nybilspris som fastställts av RSV.

Som extrautrustning räknas all utrustning som har samband med bilens funktion eller den åkandes komfort och förströelse (prop. 1986/87:46 s. 16). Biltelefon, mobiltelefon och kommunikationsradio anses dock inte utgöra sådan utrustning som skall ligga till grund för förmånsberäkningen (bet. 1986/87:SkU9 s. 12). Elektronisk körjournal anses inte utgöra sådan utrustning som höjer förmånsvärdet. Enligt nämnd prop. s. 17 skall anordning som betingas av sjukdom eller handikapp hos förmånstagaren inte heller anses som sådan extrautrustning som skall påverka förmånsvärdet.

Extrautrustning skall beaktas även vid beräkning av förmånsvärde för bilar av årsmodell 1996 och äldre. Detta gäller oavsett om utrustningen enligt äldre bestämmelser varit undantagen från beskattning på grund av det s.k. fribeloppet på 20 000 kr eller om fribeloppet avräknats mot en högre anskaffningskostnad för extrautrustning.

Rekommendationer:

Extrautrustning kan antingen vara fast monterad på bilen eller monterad på så sätt att den lätt går att avlägsna om den är avsedd att utnyttjas på fordonet.

Det får anses sakna betydelse för förmånsvärderingen om utrustningen anskaffas i samband med att bilen levereras eller vid ett senare tillfälle likaväl som om utrustningen redan finns i förmånsgivarens ägo innan bilen anskaffas. Det får även anses sakna betydelse för vilket ändamål utrustningen anskaffats, t.ex. för bilens körsäkerhet, för förarens eller passagerares bekvämlighet.

Följande utrustning är exempel på extrautrustning: låsningsfria bromsar (ABS), luftkonditionering, klimatanläggning, metalliclack, sollucka, elsoltak, eljusterbar förarstol, höj- och sänkbar förarstol, elektriska fönsterhissar, bränsledator, tonat eller färgat glas, eluppvärmd vindruta, elmanövrerade backspeglar, uppvärmda backspeglar, dragkrok, vinterdäck, läderklädsel, radio, bandspelare, skivspelare, motorvärmare, extraljus, centrallås, servostyrning, växellåda med 5 växlar om bilmodellen saluförs med 4 växlar, automatisk växellåda, larmanordning, lastbox, färddator, farthållare, personlig bilskylt, krockkudde (airbag), sidokrockskydd.

Om förmånsbilen är en lätt lastbil och har försetts med extrautrustning typ vinschar, kranar o.d. som anskaffats enbart för tjänstebruk bör denna extrautrustning inte beaktas vid förmånsvärderingen.

Med anskaffningskostnad för extrautrustning bör förstås priset för materialkostnad, arbetskostnad m.m. inklusive mervärdesskatt vid anskaffningstillfället. Lämnade sedvanliga rabatter på extrautrustning bör beaktas vid beräkning av anskaffningskostnaden om rabatten ligger på en rimlig nivå.

Med rabatt som ligger på rimlig nivå bör avses den rabatt som lämnas till allmänheten (ej företag). Rabatten bör, oavsett om den gäller nedsättning av totala anskaffningskostnaden i kronor eller utgörs av att viss utrustning lämnas utan kostnad e.d., proportioneras på bilen respektive utrustningen. Rabatt som lämnas på anskaffningskostnaden för bilen bör inte beaktas. Om exempelvis rabatten på totala anskaffningskostnaden för bilen inkl. utrustning är 5 % och värdet av utrustningen uppgår till 10 000 kr, bör anskaffningskostnaden för utrustningen anses vara 9 500 kr, vilket är det belopp som bör läggas till RSV:s listpris för bilen.

Om extrautrustningen hyrts eller om arbetsgivaren inte haft någon kostnad för densamma eller kostnaden väsentligt understiger sedvanlig anskaffningskostnad bör det marknadspris som återförsäljare rekommenderat anses utgöra anskaffningskostnad.

Om bilen köpts eller hyrts begagnad och priset för extrautrustningen inte specificerats, kan extrautrustningen anses anskaffad samma år som bilen tillverkades såvida det inte är uppenbart att utrustningen anskaffats vid ett senare tillfälle. I sådant fall bör anskaffningspriset för extrautrustningen beräknas från verkligt anskaffningsår.

Extra utrustning bör även beaktas då förmån av bil som är äldre än sex år beräknas efter ovannämnd spärregel. Är bilen tio år eller äldre (1992 års modell eller äldre) bortses från extrautrustning som anskaffades då bilen var ny.

3.3 Förmånsvärdet



3.3.1 Huvudregel


Värdet av bilförmån exklusive drivmedel skall för kalenderår enligt 61 kap. 5 § IL bestämmas till 0,3 prisbasbelopp med tillägg av ett ränterelaterat och ett prisrelaterat belopp. Det ränterelaterade beloppet skall beräknas till 75 % av statslåneräntan vid utgången av november månad andra året före taxeringsåret multiplicerat med nybilspriset för årsmodellen.
För beskattningsåret 2001 är räntesatsen 3,795 % (75 % av statslåneräntan 5,06 %).
Det prisrelaterade beloppet skall för en bil med ett nybilspris för årsmodellen som uppgår till högst 7,5 prisbasbelopp beräknas till 9 % av nybilspriset. Överstiger nybilspriset 7,5 prisbasbelopp skall det prisrelaterade beloppet bestämmas till 9 % av 7,5 prisbasbelopp med tillägg av ett belopp motsvarande 20 % av den del av nybilspriset som överstiger 7,5 prisbasbelopp. Vid beräkning av förmånsvärdet skall till det angivna nybilspriset läggas anskaffningskostnaden för all extrautrustning. Se exempel på beräkning av förmånsvärde under avsnitt 3.4.1.

Värdet enligt ovan gäller även vid beräkning av preliminär skatt och arbetsgivaravgifter.


3.3.2 Årsmodell sex år eller äldre

Är förmånsbilens årsmodell sex år eller äldre (årsmodell 1996 och äldre) skall
nybilspriset anses motsvara fyra prisbasbelopp, om inte det verkliga nybilspriset med tillägg av anskaffningskostnad för extrautrustning är högre (61 kap. 7 § IL). Anskaffningskostnad för extrautrustning skall läggas till det verkliga nybilspriset. Något tillägg skall däremot inte göras i de fall nybilspriset skall bestämmas till belopp som motsvarar fyra prisbasbelopp. Vid bedömningen om verkligt nybilspris eller nybilspris motsvarande fyra prisbasbelopp skall användas, skall till det verkliga nybilspriset läggas anskaffningskostnaden för extrautrustning innan jämförelsen med ett nybilspris som motsvarar fyra prisbasbelopp görs. Är då det verkliga nybilspriset med tillägg av anskaffningskostnad för extrautrustning störst, skall detta användas.


3.3.3 Omfattande tjänstekörning

För den som har kört minst 3 000 mil i tjänsten med förmånsbilen under ett kalenderår skall förmånsvärdet bestämmas till 75 % av det värde som skulle följa av avsnitt 3.3.1 eller 3.3.2 ovan (61 kap. 9 § IL).

3.4 Nedsättning av förmånsvärdet



3.4.1 Delvis fri bil

Om den anställde av sin nettolön utger ersättning för annat än drivmedel för bilförmånen skall förmånsvärdet sättas ned med ersättningens belopp (61 kap. 11 § IL). Värdet efter nedsättning används såväl vid inkomsttaxeringen som vid beräkning av preliminär skatt och arbetsgivaravgifter.

Rekommendationer:

Förmånsvärdet bör minskas med belopp motsvarande eventuell fast avgift och/eller kostnad för fordonsskatt, försäkring, besiktning, reparation eller extra utrustning som den anställde av sin nettolön löpande under året (månatligt belopp e.d.) eller som engångsbelopp betalar till arbetsgivaren. Har beloppet betalats till annan än arbetsgivaren bör kvitto eller bestyrkt kopia av kvitto lämnas till arbetsgivaren för att förmånsvärdet skall reduceras med erlagt belopp (se nedanstående exempel och jämför avsnitt 3.2. om extra utrustning).

Från förmånsvärdet bör inte avräknas:

- mindre utgifter för underhåll, såsom för tvätt,

- kostnader som avser inte förutsebara utgifter såsom självrisk till försäkringsbolag eller annan kostnad till följd av trafikolycka eller annan skada, eller

- kostnad för garage o.d. eller parkeringskostnader.

Eftersom något negativt förmånsvärde aldrig kan föreligga bör nedsättningen av värdet för beskattningsåret motsvara högst det beräknade värdet. Belopp som ett år inte har kunnat avräknas får inte heller utnyttjas ett senare år.

Exempel:

En förmånsbil med ett nybilspris av 150 000 kr extrautrustas för 72 000 kr. Den anställde erlägger härför 2 000 kr per månad.

Till förmånsbilens nybilspris läggs anskaffningskostnaden för extrautrustning (150 000 kr + 72 000 kr = 222 000 kr). Beträffande extrautrustning, se avsnitt 3.2

Förmånsvärdet beräknas på följande sätt:

0,3 prisbasbelopp (0,3 x 36 900 kr) = 11 070 kr


+ 75 % av statslåneräntan vid utgången av november 2000 (75 % x 5,06 % = 3,795 %)
multiplicerat med nybilspriset inkl. extrautrustning
(3,795 % x 222 000 kr) = 8 425 kr

+ 9 % x nybilspriset inkl. extrautrustning
(9 % x 222 000 kr) = 19 980 kr

Förmånsvärde
(11 070 kr + 8 425 kr + 19 980 kr) = 39 475 kr  

Från framräknat förmånsvärde, 39 475 kr, avräknas det belopp som den anställde löpande under året erlagt, dvs. 24 000 kr. Förmånsvärdet blir då 15 475 kr, avrundat till 15 400 kr. Sistnämnda belopp skall tillämpas såväl vid inkomsttaxeringen som vid beräkning av preliminär skatt och arbetsgivaravgifter.

Om den anställde i exemplet ovan i stället för månatliga belopp om 2 000 kr erlägger 72 000 kr som engångsbelopp blir förmånsvärdet efter avräkning 0 kr. Det belopp som inte har kunnat avräknas, 32 525 kr (39 475 - 72 000), får inte utnyttjas senare år.


Om en skattskyldig som skall beskattas för bilförmån använt förmånsbilen vid tjänsteresa och betalat samtliga de kostnader för drivmedlet som är förenade med tjänsteresan, får han anses ha rätt till avdrag för kostnaden för dieselolja med 60 öre per körd kilometer eller för kostnaden för annat drivmedel med 90 öre per körd kilometer (12 kap. 5 § IL och 16 kap. 27 § IL).

I den mån kostnadsersättning för körning med förmånsbil i tjänsten överstiger avdragsgillt schablonbelopp per kilometer skall den överskjutande delen behandlas som lön och ligga till grund för beräkning av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter  
(8 kap. 20 § SBL och 2 kap. 11 1. § andra stycket socialavgiftslagen (2000:980)).


3.4.2 Del av år

Om den anställde har bilförmån under endast en del av året skall enligt 61 kap. 9 § IL förmånsvärdet sättas ned med en tolftedel för varje hel kalendermånad som han inte har åtnjutit förmånen. Om han har åtnjutit förmånen endast under semester eller motsvarande ledighet bör dock förmånsvärdet jämkas uppåt enligt reglerna i avsnitt 4.7.

3.5 Byte av bil

Rekommendationer:

Nyttjar den anställde under en månad bilar med olika förmånsvärden bör förmånens värde beräknas efter den bil som den anställde disponerar längst tid under månaden.

Nyttjar den anställde under en månad bilar med olika förmånsvärden lika länge, bör dock förmånens värde beräknas som ett genomsnitt av förmånsvärdena för dessa bilar.

Ett genomsnittsvärde kan också användas - dock endast vid inkomsttaxeringen - om den anställde under året vid ett stort antal tillfällen bytt förmånsbil, något som kan vara fallet för anställda vid bilhandelsföretag. Med ett stort antal tillfällen bör anses minst tio gånger per år någorlunda jämt fördelade under året.

Vid beräkning av preliminär skatt och arbetsgivaravgifter gäller det värde som anges under avsnitt 3.3 alternativt avsnitt 3.5 första och andra styckena.

Rekommendationer:

För att ett genomsnittsvärde skall kunna användas även vid beräkning av preliminär skatt och arbetsgivaravgifter bör - utöver vad ovan anges om antalet bilbyten m.m. - krävas följande. Underlaget för beräkning av ett genomsnittsvärde för bilar som ingår i en bilpool bör
- avse varje arbetsplats inom företaget (koncerngemensam bilpool bör inte godtas),
- utvisa att samtliga bilar som ingår i bilpoolen faktiskt används för privata resor av anställda på arbetsplatsen som deltar i bilpoolen och
- justeras så snart en förändring skett beträffande de bilar som ingår i bilpoolen.

3.6 Förmån av fritt eller delvis fritt drivmedel

Om det i bilförmånen ingår förmån av fritt eller delvis fritt drivmedel för förmånsbilen skall denna förmån beräknas till marknadsvärdet multiplicerat med 1,2 av den mängd drivmedel som kan antas ha förbrukats för förmånsbilens totala körsträcka under den tid den skattskyldige varit skattskyldig för bilförmånen. Om den skattskyldige gör sannolikt att den mängd drivmedel som han har förbrukat vid privat körning är lägre, skall marknadsvärdet för drivmedlet sättas ned i motsvarande mån (61 kap. 10 § IL). Det är den skattskyldige som har bevisbördan för att värdet är något annat än marknadsvärdet motsvarande allt drivmedel som gått åt för körning med förmånsbilen. Det torde krävas att det finns någon form av underlag som ger stöd för att tjänstekörningen har gjorts i viss omfattning för att en skattskyldig skall kunna göra sannolikt att värdet är något annat (prop. 1996/97:19 s. 90).

Vid beräkning av arbetsgivaravgifter skall drivmedelsförmånen värderas till marknadsvärdet (9 kap. 2 § SBL).

Förmån av fritt eller delvis fritt drivmedel skall enligt 10 kap. 10 § IL anses åtnjuten månaden efter det att drivmedlet har kommit den skattskyldige till godo. Det innebär att den som får bensin i januari blir skattskyldig för denna i februari. Av bestämmelserna i SBL följer att förmånen då skall redovisas i den skattedeklaration som lämnas i mars.

Skatteutskottet framhåller i sitt yttrande till finansutskottet (bet. 1996/97:FiU1 s. 106 f) att om arbetsgivaren betalar drivmedelskostnader får normalt en skattepliktig förmån anses ha uppkommit som skall värderas till marknadsvärdet multiplicerat med 1,2. I sådant fall är arbetsgivaren i förekommande fall också berättigad till avdrag för den ingående momsen på drivmedlet. Om arbetstagaren ersätter arbetsgivaren med visst belopp, t.ex. drivmedlets marknadsvärde, skall förmånsvärdet sättas ned med ersättningens belopp.

4 Jämkning

Enligt 61 kap. 18 och 19 §§ får förmånsvärdet jämkas uppåt eller nedåt om det finns synnerliga skäl. Som synnerliga skäl för jämkning nedåt av värdet av bilförmån anses att bilen används som arbetsredskap, att bilen används i taxinäring och har körts minst 6 000 mil i tjänsten under kalenderåret och dispositionen för privat körning i mer än ringa utsträckning varit begränsad eller att andra sådana omständigheter föreligger.

Enligt 61 kap. 19 § IL får jämkning nedåt av bilförmånsvärdet också ske när bilen ingår i en större grupp av bilar som deltar i test eller liknande för utprovning av ny eller förbättrande miljö- eller säkerhetsteknik eller dylikt och bilen i det utförandet inte finns att köpa på den allmänna marknaden inom Europeiska unionens medlemsländer eller EES-länderna.

Jämkningsregeln kan bli aktuell att tillämpa

- vid inkomsttaxeringen (61 kap. 18 och 19 §§ IL)
och
- när arbetsgivare hos skattemyndigheten ansökt om justering av underlaget för beräkning av arbetsgivaravgifter (9 kap. 2 § SBL) och skatteavdrag (8 kap. 16 § SBL).

Däremot kan förmånshavaren i fråga om bestämmelserna om jämkning enligt 61 kap. 18 och 19 §§ IL inte ansöka om sådan justering av förmånsvärdet för beräkning av skatteavdrag.

Det är alltså arbetsgivaren som måste ansöka om att få ett särskilt beslut från skattemyndigheten om justering av avgiftsunderlaget. Har arbetsgivaren fått ett sådant beslut skall även skatteavdrag beräknas på det justerade värdet. Likaså skall det justerade värdet anges i kontrolluppgiften. Anser den anställde när han deklarerar att värdet i kontrolluppgiften är felaktigt skall han själv ange detta i deklarationen.

Rekommendationer:

Förmånsvärdet bör i normalfallet inte beräknas lägre än vad som framkommer vid en värdering efter huvudregeln i 61 kap. 5-11 §§ IL. Jämkning görs t.ex. inte av den anledningen att det privata nyttjandet i huvudsak utgjorts av resor mellan bostaden och arbetsplatsen eller om det på bilen förekommit reklamskyltar, firmanamn och liknande.

I nedan angivna punkter, 4.1 - 4.7 beskrivs situationer där jämkning får anses motiverad. Regeln om att förmånsvärdet skall reduceras till 75 % om förmånshavaren har kört minst 3 000 mil i tjänsten under ett kalenderår kan tillämpas parallellt med jämkningsreglerna. Beträffande avräkningsordning m.m. se avsnitt 4.7.

4.1 Bilen har karaktär av arbetsredskap

Med bil som har karaktär av arbetsredskap bör avses bil som i väsentlig mån är inredd eller avpassad för annat än persontransport, t.ex. installations- eller distributionsbilar av olika slag, vilket begränsar det privata nyttjandet av bilen (prop. 1993/94:90 s. 93).

4.1.1 Lätta lastbilar

Rekommendationer:

Om den anställde kan visa att han med hänsyn till tjänstebehovet varit tvungen att nyttja lätt lastbil som har sådan fast utrustning eller inredning att det privata nyttjandet avsevärt begränsats bör jämkning ske. I dessa fall bör värdet beräknas enligt följande.

För lätta lastbilar vars totalvikt understiger 3 000 kg får förmånsvärdet beräknas efter ett nybilspris som motsvarar lägst tre - för modellåret gällande - prisbasbelopp. Till detta pris läggs i förekommande fall anskaffningskostnaden för all extrautrustning. Förmånsvärdet uppgår alltså till 0,3 prisbasbelopp med tillägg för ränterelaterat och prisrelaterat belopp baserat på det sålunda bestämda nybilspriset.

För lätta lastbilar vars totalvikt är 3 000 kg eller mer, beräknas förmånsvärdet på samma sätt som anges i föregående stycke, dock efter ett nybilspris som motsvarar lägst fem - för modellåret gällande - prisbasbelopp, vartill kommer anskaffningskostnaden för extrautrustning.


För bilmodeller som är sex år eller äldre, bör förmånsvärdet beräknas utifrån prisbasbeloppet för år 1996, dvs. 36 200 kr.

Extrautrustning av typen vinschar, kranar o.d. som anskaffats endast för tjänstebruk beaktas inte vid förmånsvärderingen, se avsnitt 3.2

Prisbasbeloppet för respektive år 1997 - 2001 uppgår till
- 36 300 kr för år 1997
- 36 400 kr för år 1998
- 36 400 kr för år 1999
- 36 600 kr för år 2000
- 36 900 kr för år 2001


4.1.2 Personbilar

Med bil som har karaktär av arbetsredskap bör avses att bilen i väsentlig mån är inredd eller avpassad för annat än persontransport, t.ex. installations- eller distributionsbilar av olika slag, vilket begränsar det privata nyttjandet av bilen (prop. 1993/94:90 s. 93). Reglerna innebär jämkningsmöjligheter så att förmånen av att kunna använda exempelvis en stor specialutrustad taxi i allmänhet kan begränsas till värdet för en normalbil.

Rekommendationer:

Om bilens inredning inte är fast bör en förutsättning för jämkning vara att utrustningen är tung och/eller kräver stort utrymme och att det är förenat med stora svårigheter att lasta ur den.

Vilket förmånsvärde som bör åsättas får bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Högre förmånsvärde än 75 % av fullt förmånsvärde bör dock inte komma ifråga.

4.2 Bilar som används i taxinäring

Synnerliga skäl för jämkning nedåt av förmånsvärdet skall anses föreligga om bilen används i taxinäring och har körts minst 6 000 mil i tjänsten under kalenderåret och dispositionen för privat körning i mer än ringa utsträckning varit begränsad (61 kap. 18 och 19 §§ IL). En sådan begränsning kan enligt prop. 1996/97:19 s. 90 f. t.ex. föreligga när taxibilen används i sådan omfattning i taxiverksamheten att det krävs extrapersonal, utöver heltidsarbetande chaufför, för att ha den i trafik. Så kan t.ex. vara fallet med taxibil som körs av förmånshavaren på heltid måndag - fredag och på helgen av annan person. Enligt nämnda prop. kan 3 000-milsregeln tillämpas parallellt också med denna jämkningsregel. Hur stor jämkning av förmånsvärdet som bör göras får bedömas med hänsyn till omständigheterna.

Rekommendationer:

Jämkning bör ske till lägst 40 % av ett prisbasbelopp.

För taxibilar som körts mindre än 6 000 mil i tjänsten gäller vanliga regler för nedsättning och jämkning av förmånsvärdet.

4.3 Bilar som används huvudsakligen i tjänsten

Jämkning bör kunna medges om bilen huvudsakligen används i tjänsten och den skattskyldige kan visa att den privata körsträckan varit mycket begränsad i förhållande till den totala körsträckan utan att för den skull ringa användning kan anses föreligga. Vilket värde som skall åsättas förmånen får bedömas med hänsyn till samtliga omständigheter (jfr prop. 1993/94:90 s. 93).

Rekommendationer:

Förmånsvärdet bör jämkas nedåt om bilen används i verksamheten i sådan omfattning att betydande hinder föreligger att använda bilen privat. Så kan vara fallet om bilen används av mer än en förare eller annars används i verksamhet på sådant sätt som medför betydande hinder för det privata nyttjandet t.ex. jourberedskap. För att jämkning skall komma ifråga bör krävas att bilen är anskaffad för verksamheten.

Jämkning bör ske till lägst 40 % av ett prisbasbelopp.

4.4 Bilar som deltar i test

Jämkning nedåt av bilförmånsvärdet får också ske när bilen ingår i en större grupp av bilar som deltar i ett test eller liknande för utprovning av ny eller förbättrande miljö- eller säkerhetsteknik eller dylikt och bilen i det utförandet inte finns att köpa på den allmänna marknaden inom Europeiska unionens medlemsländer eller EES-länderna (61 kap. 19 § IL).

I prop. 1996/97:19 anges på s. 63 att sådana bilar många gånger har ett lika högt och ibland högre nybilspris än sina traditionella motsvarigheter på marknaden. Det är då rimligt att den som deltar i ett sådant försök eller sådan test skall kunna få värdet jämkat nedåt. Försöket eller testen innebär ju att tekniken inte är fullt utprovad eller att man t.ex. inte vet hur bilen klarar ett kallt klimat. Även andra inskränkningar kan förekomma, som t.ex. fallet är för de bilar som kör på vissa alternativa bränslen för vilka det kan finnas få tankställen. På s. 91 i nämnda prop. anges att jämkning således bör ske ned till en nivå som motsvarar förmånsvärdet för motsvarande bil utan den särskilda utrustning eller teknik som testas eller är under utprovning eller med beaktande av de särskilda inskränkningar som deltagandet i testet får antas medföra.

4.5 Miljöbilar

Fr.o.m. beskattningsåret 1999 (2000 års taxering) har en ny jämkningsregel införts för s.k. miljöbilar. Regeln har följande innehåll. Om en bil är utrustad med teknik för drift helt eller delvis med miljövänligare drivmedel än bensin och dieselolja eller med elektricitet och bilens nybilspris därför är högre än nybilspriset för närmast jämförbara bil utan sådan teknik, får förmånsvärdet jämkas ned till en nivå som motsvarar förmånsvärdet för den jämförbara bilen (61 kap. 19 § IL).

Jämkning bör ske ned till en nivå som motsvarar förmånsvärdet för motsvarande bil utan den särskilda utrustningen eller tekniken. I prop. 1999/2000:6, s. 46-47 anges att jämförelse i första hand bör "göras med bilar av samma märke och årsmodell. Detta bör vara tämligen enkelt eftersom de flesta bilar som drivs med andra drivmedel än bensin och dieselolja bygger på modifikationer av redan framtagna originalmodeller. I andra hand kan jämförelsen göras med nybilspriset för närmast jämförbara konventionella bil i samma storleksklass eller med ett genomsnittligt nybilspris för storleksklassen. Vid jämförelsen skall, i de fall förmånsvärdet för miljöbilen innefattar kostnader för extrautrustning, motsvarande värde läggas till nybilspriset för den jämförbara bilen".

Vidare anges att "för det fall det saknas en konventionell motsvarighet på bilmarknaden torde förmånsvärdet för den aktuella miljöbilen kunna jämföras med förmånsvärdet för andra liknande miljöbilar som i sin tur jämförs med motsvarande konventionella bil. En elbil som inte har någon konventionell motsvarighet på marknaden skulle exempelvis kunna jämföras med andra elbilar, som i sin tur jämförs med motsvarande konventionella bil. Av särskild betydelse vid jämförelsen är den merkostnad som den utvecklade utrustningen eller tekniken innebär i förhållande till den jämförbara bilen. Hur stor jämkning som bör ske i ett sådant fall får bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet".

Det kan förekomma situationer där jämkning kan anses motiverad enligt flera jämkningsgrunder i 61 kap. 18 och 19 §§ IL. Jämkning enligt en grund utesluter inte jämkning enligt en annan. I en sådan situation bör storleken av jämkningen enligt vad som framgår av nämnd prop. s. 47-48 grunda sig på en samlad bedömning av de hinder som begränsar det privata nyttjandet av förmånsbilen.

4.6 Hinder att nyttja bilen

Rekommendationer:

Förmånsvärdet bör jämkas nedåt om den anställde kan visa att ett absolut hinder att nyttja förmånsbilen har förelegat under mer betydande och sammanhängande tidsrymd och bilen under denna period inte har kunnat användas av någon närstående person till den skattskyldige eller i övrigt för hans familjs räkning. Om tidsperioden sträcker sig över ett årsskifte bör - vid bedömning om skäl för jämkning föreligger - hela den tidsperiod som hindret bestått beaktas. Jämkning kan dock inte ske för mer än nio månader under ett och samma kalenderår.

Ett sådant absolut hinder kan föreligga exempelvis i samband med sjukhusvistelse. Förmånsvärdet för år räknat bör i dessa fall reduceras med 1/9 per hel kalendermånad som hindret har bestått utöver tre månader (maximalt nio månader under ett kalenderår). Reduktionen förutsätter att den anställde inte kunnat frånträda avtalet om förmånsbil och att absolut hinder att nyttja bilen förelegat.

Exempel:

Den anställde har p.g.a. sjukdom varit helt förhindrad att använda förmånsbilen under perioden 15/1 - 28/11. Bilen har inte heller på annat sätt kunnat utnyttjas för familjens räkning. Förmånsvärdet exkl. drivmedel är 45 000 kr per år.

Jämkning av förmånsvärdet bör ske på följande sätt.

För januari och november månader, då den anställde inte varit förhindrad att använda bilen hela månaden, sker inte någon jämkning. För övrig tid (februari - oktober) bör värdet jämkas för det antal månader som överstiger tre. I det här exemplet blir det sex hela kalendermånader som skall beaktas vid jämkningen. Förmånsvärdet reduceras med 6/9 av 45 000 kr. Förmånsvärdet efter jämkning uppgår till 15 000 kr (45 000 ./. 30 000).

4.7 Semester m.m.

Rekommendationer:

Förmånsvärdet bör jämkas uppåt i de fall den anställde haft förmån av fri eller delvis fri bil endast under en kortare tidsperiod, då han huvudsakligen haft semester eller motsvarande ledighet. Förmånens värde bör motsvara den inbesparing han gjort jämfört med om han hyrt motsvarande bil under denna tidsperiod.

4.8 Avräkningsordning

Rekommendationer:

Avräkning från förmånsvärdet bör ske i den ordning som anges nedan med undantag för beräkning av jämkat (justerat) förmånsvärde för lätta lastbilar, taxibilar, testbilar, miljöbilar o.d. Föreligger grund för jämkning i såväl höjande som sänkande riktning, bör jämkning i höjande riktning föregå jämkning i sänkande riktning. Föreligger situation där jämkning kan anses motiverad på flera grunder, bör storleken av jämkningen (justeringen) grunda sig på en samlad bedömning av de hinder i det enskilda fallet som begränsar det privata nyttjandet av den aktuella bilen.

1. Förmånsvärde, beräknat enligt 61 kap. 5-8 §§ IL.

2. 3 000-milsregeln (61 kap. 9 § IL)

3. Del av år (61 kap. 9 § IL)

4. Jämkning på grund av synnerliga skäl, uppåt eller nedåt (61 kap. 18 och 19 §§ IL)

5. Nedsättning för utgiven ersättning (61 kap. 11 § IL).

5 Uppgiftsskyldighet

På kontrolluppgift skall alltid anges värdet av bilförmån till belopp som beräknats enligt avsnitt 3.3, 3.4 och 3.5 första och andra styckena. Värdet enligt avsnitt 4 skall endast beaktas om skattemyndigheten på ansökan av arbetsgivaren beslutat om justering av förmånsvärdet för beräkning av arbetsgivaravgifter. I sådant fall skall också anges att det är ett justerat värde som används. Den närmare regleringen av kontrolluppgiftsskyldigheten finns i 3 kap. 4, 5, 6 och 7 §§ lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, LSK.

I fråga om bilförmån skall enligt 7 § fjärde stycket uppgift lämnas om
1. bilens modellbeteckning och årsmodell,
2. storleken av nedsättning av värdet av bilförmånen exklusive drivmedel, på grund av att den skattskyldige utgett ersättning för förmånen,
3. värdet av bilförmånen, exklusive drivmedel, efter nedsättning enligt 2,
4. värdet av förmån av fritt eller delvis fritt drivmedel enligt 61 kap. 10 § IL och
5. antalet kilometer tjänstekörning som ersättning för kostnader för drivmedel för resa i tjänsten med förmånsbil avser.

Enligt 3 kap. 6 § LSK skall uppgift lämnas om antal månader som bilförmån åtnjutits.

Uppgift enligt punkt 1 ovan lämnas genom angivande av kod som framgår av  
RSV:s föreskrifter (RSFS 2000:26) om värdering av förmån av fri eller  
delvis fri bil (se även avsnitt 5.1).


Beträffande avrundning av beräknat värde av bilförmån exklusive drivmedelsförmån, se avsnitt 2.3.

Enligt 3 kap. 4 § LSK jämförd med 9 § andra stycket samma lag föreligger skyldighet att lämna kontrolluppgift på den del av ersättning för drivmedel som överstiger avdragsgillt belopp.

5.1 Kodens uppbyggnad

De koder på förmånsbilar som anges i RSV:s föreskrifter (RSFS 2000:26) har sju (7) positioner och är utformade på följande sätt:

* Årsmodell anges med två (2) siffror, exempelvis 99 för 1999, 00 för 2000 osv. Om årsmodell för förmånsbilen är okänd anges i stället 22.

* Bilmärke anges med två (2) bokstäver. Om bilmärket saknas i RSV:s föreskrifter eller är okänt anges i stället XX.

* Bilmodell anges med tre (3) siffror. Om bilmodell saknas i RSV:s föreskrifter eller är okänd anges i stället 222.

Kodsättning av bilar med unika koder för bilmodell har endast skett av årsmodell 1996 och framåt.

Om endast del av koden är känd anges den/dessa kända delar. För övriga delar anges 22, XX eller 222, t.ex. 94AR222. Koden skall alltid bestå av sju (7) positioner.

 

Kod för bilmärke

  
ARAlfa Romeo
AUAudi
BMBMW
BUBuick
CACadillac
CVChevrolet
CYChrysler
CICitroen
DADaihatsu
DODodge
DWDaewoo
FIFiat
FOFord
GAGalloper
HOHonda
HYHyundai
IVIveco
JAJaguar
JEJeep
KIKIA
LALada
LRLand Rover
LELexus
LOLotus
MAMazda
MBMercedes-Benz
MGMG
MNMINI
MIMitsubishi
MOMorgan
NINissan
OPOpel
PEPeugeot
PPPiaggio Porter
PTPontiac
PRPorsche
RERenault
RORover
SASAAB
SESeat
SKSkoda
SYSsaang Yong
SBSubaru
SZSuzuki
TOToyota
VWVolkswagen
VOVolvo
 

6 Avdragsrätt

Bilförmånshavare som använder förmånsbilen för resor mellan bostaden och arbetsplatsen har rätt till avdrag för sina kostnader under samma förutsättningar som gäller resor med egen bil.
Avdrag medges dock endast för kostnaderna för dieselolja med 60 öre per körd kilometer och för annat drivmedel med 90 öre per körd kilometer.
Detsamma gäller den som, utan att vara skattskyldig för bilförmån, företagit resorna med förmånsbil för vilken sambo eller sådan närstående som avses i 2 kap. 22 § IL är skattskyldig (12 kap. 29 § IL).


Avdrag medges vidare under vissa förutsättningar den som på grund av sitt arbete vistas på annan ort än sin och familjens hemort (12 kap. 24 § IL), för skälig kostnad för hemresor. Likaså medges avdrag för kostnader för resor i samband med tillträdande eller frånträdande av anställning eller uppdrag (12 kap. 25 § IL). Om godtagbara allmänna kommunikationer saknas får avdrag för sådana resor medges även för kostnad för resa med förmånsbil i enlighet med vad som sägs i föregående stycke om resor mellan bostad och arbetsplats.

Om en skattskyldig som skall beskattas för bilförmån använt förmånsbilen vid tjänsteresa och betalat samtliga de kostnader för drivmedlet som är förenade  
med tjänsteresan, har han rätt till avdrag för kostnaderna för dieselolja med 60 öre per körd kilometer eller för kostnader för annat drivmedel med 90 öre per körd kilometer (12 kap. 5 § IL). Detsamma gäller en sådan delägare i handelsbolag som skall uttagsbeskattas för bilförmån och som har använt förmånsbilen för resor i näringsverksamheten (16 kap. 27 § IL).


Har den anställde vid resorna till och från arbetet eller vid resor i samband med till- eller frånträdande av anställning eller uppdrag haft kostnader för väg-, bro- eller färjeavgift medges avdrag för den faktiska kostnaden för sådana avgifter (12 kap. 27 § IL).

¹ Beträffande närmast föregående år, se RSV S 1999:39. Nytillkomna och ändrade partier har markerats med kantstreck. Därutöver har en anpassning gjorts till inkomstskattelagen (1999:1229) utan att det har markerats. Vissa redaktionella ändringar har också gjorts utan att detta har markerats.

 

--------------------------------

Dessa rekommendationer m.m. tillämpas vid beräkning av preliminär skatt och arbetsgivaravgifter för beskattningsåret 2001 och vid 2002 års taxering.