Kontakta oss
Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


RSV-NYTT 1998:16

Riksskatteverkets rekommendationer m.m. om debitering av slutlig skatt enligt 1998 års taxering.¹

INNEHÅLLSFÖRTECKNING


Riksskatteverket (RSV) meddelar med stöd av 2 kap. 2 § förordningen (1990:1293) med instruktion för skatteförvaltningen följande rekommendationer m.m.

1 FYSISKA PERSONER OCH SVENSKA DÖDSBON

1.1 Kommunal inkomstskatt

Allmän kommunalskatt (kommunalskatt, landstingsskatt och församlingsskatt) tas ut som kommunal inkomstskatt (1 och 2 §§ kommunalskattelagen [1928:370], KL). Denna beräknas på den beskattningsbara förvärvsinkomsten enligt 50 § KL.

Kommunal inkomstskatt räknas ut i en post med ledning av den skattesats som för inkomståret gäller i beskattningsorten (27 § 1 mom. uppbördslagen [1953:272], UBL).

Den som den 1 november 1996 inte tillhörde Svenska kyrkan skall påföras församlingsskatt till kyrklig kommun efter 25 % av skattesatsen till församlingsskatt. Detsamma skall gälla den som tillhörde Svenska kyrkan men inte varit folkbokförd i Sverige under någon del av 1997 (lagen [1951:691] om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör Svenska kyrkan). Nedsättning av församlingsskatten omfattar även svenskt dödsbo.

Den som är medlem i en icke-territoriell församling

1. Karlskrona amiralitetsförsamling,

2. Göteborgs tyska församling,

3. Tyska S:ta Gertruds församling,

4. Finska församlingen, och

5. Hovförsamlingen,

är enligt 21 kap. 1 § kyrkolagen (1992:300) inte skyldig att betala församlingsskatt till den territoriella församling där han är folkbokförd.

Den skattskyldiges samtliga inkomster beskattas i hemortskommunen (56 § KL). Innefattar denna flera församlingar sker beskattning i den församling där den skattskyldige enligt reglerna om hemortskommun anses ha sin hemort (60 § första stycket KL).

Den som den 1 november året näst före taxeringsåret är medlem i en icke-territoriell församling anses ha denna församling som hemort i stället för den territoriella församling där han skall vara folkbokförd, om den församlingen ligger inom den icke-territoriella församlingens upptagningsområde (60 § andra stycket KL).

I stället för kommunal inkomstskatt enligt ovan angivna grunder skall i vissa fall skatt för gemensamt kommunalt ändamål tas ut (56 § KL). Sådan skatt tas ut efter en skattesats av 25 % enligt lagen (1972:78) om skatt för gemensamt kommunalt ändamål.

Skattebeloppet påförs i helt krontal, varvid öretal bortfaller (22 § UBL).

Vid debiteringen beaktas i förekommande fall avtal med främmande stat för undvikande av dubbelbeskattning och lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt.

1.2 Statlig inkomstskatt

Bestämmelserna om beräkning av statlig inkomstskatt finns i 9 a och 10 §§ lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt (SIL), 22 § UBL, lagen (1994:1852) om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1996-1999 års taxeringar och förordningen (1996:1311) om skiktgränsen för statlig inkomstskatt vid 1998 års taxering.

Särskilda bestämmelser gäller i vissa fall för beräkning av statlig inkomstskatt för delägare i fåmansföretag (3 § 12 mom. SIL). Ytterligare information finns i RSV:s rekommendationer m.m. RSV S 1997:6.

Beträffande begränsning av statlig inkomstskatt, se punkt 1.18.

1.2.1 Statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster

Skatt på förvärvsinkomst för fysiska personer och svenska dödsbon avseende det beskattningsår, då dödsfallet inträffade utgör 200 kr samt 25 % av den del av den beskattningsbara förvärvsinkomsten som överstiger skiktgränsen vid 1998 års taxering. Skiktgränsen vid 1998 års taxering har fastställts till 209 100 kr. I fråga om skattskyldig med inkomst av näringsverksamhet i vilken ingår förvärvskälla som har givit överskott och för vilken beskattningsåret har börjat före 21 september 1996 gäller i stället skiktgränsen 212 200 kr.

För dödsbon är t.o.m. det tredje beskattningsåret efter det kalenderår dödsfallet inträffade (avlidna 1994-1996) den statliga inkomstskatten 200 kr om den beskattningsbara förvärvsinkomsten överstiger ett belopp som motsvarar grundavdrag enligt 48 § 2 mom. KL. Om inkomsten är högre än skiktgränsen 209 100 kr är skatten 200 kr samt 25 % på den del av inkomsten som överstiger skiktgränsen. I fråga om skattskyldig med inkomst av näringsverksamhet i vilken ingår förvärvskälla som har givit överskott och för vilken beskattningsåret har börjat före 21 september 1996 gäller i stället skiktgränsen 212 200 kr.

Fr.o.m. fjärde beskattningsåret efter det kalenderår dödsfallet inträffade (avlidna 1993 eller tidigare) är den statliga inkomstskatten på förvärvsinkomster 25 % av den beskattningsbara förvärvsinkomsten. Om den beskattningsbara förvärvsinkomsten överstiger ett belopp motsvarande grundavdrag enligt 48 § 2 mom. KL tas dessutom 200 kr ut.

1.2.2 Statlig inkomstskatt på kapitalinkomster

Statlig inkomstskatt på kapitalinkomster utgör 30 % av inkomsten av kapital. Någon skatt tas inte ut om inkomsten är mindre än 100 kr.

1.2.3 Gemensamt för 1.2.1 och 1.2.2

Skattebeloppet påförs i helt krontal, varvid öretal bortfaller.

Vid debiteringen beaktas i förekommande fall avtal med främmande stat för undvikande av dubbelbeskattning och lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt.

1.3 Statlig förmögenhetsskatt

Bestämmelserna om beräkning av statlig förmögenhetsskatt finns i 19-21 §§ lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt (SFL), och i 22 § UBL.

Statlig förmögenhetsskatt är 1,5 % av den beskattningsbara förmögenheten. Vid beräkning av denna medges avdrag med 900 000 kr (s.k. fribelopp). Den avrundas nedåt till helt 1 000-tal kr.

Den beskattningsbara förmögenheten beräknas gemensamt för personer som skall sambeskattas. Den skatt som beräknats på den beskattningsbara förmögenheten fördelas i proportion till varderas skattepliktiga förmögenhet.

Skattebeloppet påförs i helt krontal, varvid öretal bortfaller.

Vid debiteringen beaktas i förekommande fall avtal med främmande stat för undvikande av dubbelbeskattning.

Beträffande begränsning av förmögenhetsskatt, se punkt 1.18.

1.4 Statlig fastighetsskatt

Bestämmelserna om statlig fastighetsskatt finns i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt och i 22 § UBL.

Fastighetsskatt skall betalas för fastigheter som vid fastighetstaxeringen betecknats som småhusenhet, hyreshusenhet, industrienhet inklusive elproduktionsenhet eller lantbruksenhet om det på lantbruksenheten finns småhus eller tomtmark för småhus. Fastighet som året före taxeringsåret inte varit skattepliktig enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152), FTL, undantas från skatteplikt.

Utöver ovan angivna fastigheter är sådan privatbostad, som avses i 5 § KL och som är belägen i utlandet, skattepliktig till fastighetsskatt.

Skattskyldig till fastighetsskatt är ägaren till fastigheten eller den som enligt 1 kap. 5 § FTL skall anses som ägare. I fråga om handelsbolag och europeiska ekonomiska intressegrupperingar (EEIG) är dock delägarna respektive medlemmarna skattskyldiga om räkenskapsåret hos bolaget/EEIG har påbörjats före 1997.

Underlag och skattesatser framgår av nedanstående tabell.

   
Slag av fastighetUnderlagSkattesats
   
SMÅHUSENHET med byggnad med värdeår:   
1990 eller tidigaretaxeringsvärdet1,70 % 
1991-1996 (nybyggn. e.d.)"0,00 % 
1991-1995 (ej jämställd med nybyggnation) "1,70 % 
   
TOMT FÖR SMÅHUS PÅ SMÅHUSENHETtaxeringsvärdet1,70 % 
   
SMÅHUS PÅ LANTBRUKSENHET med byggnad med värdeår:   
   
(en eller två lägenheter)   
1990 eller tidigarebostadsbyggnadsvärdet + tomtmarksvärdet1,70 % 
1991-1996 (nybyggn. e.d.)"0,00 % 
1991-1995 (ej jämställd med nybyggnation) "1,70 % 
   
(tre till tio lägenheter)   
1984 eller tidigarebostadsbyggnadsvärdet + tomtmarksvärdet1,70 % 
1985-1988"0,85 % 
1989-1990"0,00 % 
1991-1996 (nybyggn. e.d.)"0,00 % 
1991-1995 (ej jämställd med nybyggnation) "1,70 % 
   
TOMT FÖR SMÅHUS PÅ LANTBRUKSENHETtomtmarksvärdet1,70 % 
   
PRIVATBOSTAD I UTLANDET*75 % av marknadsvärdet på privatbostaden 1,70 % 
   
HYRESHUSENHET  
den del av byggnad och tomt som avser bostäder och med värdeår:   
1984 eller tidigaremotsvarande del av taxeringsvärdet1,70 % 
1985-1988"0,85 % 
1989-1990"0,00 % 
1991-1996 (nybyggn. e.d.)"0,00 % 
1991-1995 (ej jämställd med nybyggnation)"1,70 % 
   
HYRESHUSENHET  
den del av byggnad och  tomt som avser lokaler motsvarande del av taxeringsvärdet1,00 % 
   
TOMT FÖR HYRESHUS PÅ HYRESHUSENHETtaxeringsvärdet1,70 % 
   
VATTENKRAFTVERK M.M.markvärdet3,42 %** 
   
INDUSTRIENHET industri, övriga taxeringsvärdet0,50 % 

*   Endast för den tid då ägaren varit bosatt i Sverige och endast då den inte är undantagen från beskattning i Sverige på grund av dubbelbeskattningsavtal.

** För beskattningsår som påbörjats före utgången av år 1996 är skattesatsen 0,5 % för den del av beskattningsåret som infaller före 1997.

Skattskyldig som 1993-1997 haft kostnader för om- eller tillbyggnad med mer än 100 000 kr på den del av en hyreshusenhet som avser bostäder kan efter ansökan få underlaget för fastighetsskatten nedsatt. Detta gäller om taxeringsvärdet för denna del höjts med minst 20 % på grund av om- eller tillbyggnaden.

I stället för vad som följer av punkt 5 av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:652) om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt skall, om ett reduceringsbelopp enligt 3 a § har bestämts för hyreshusenhet, skatten beräknas på sätt som följer av 3 och 3 a §§ om en sådan beräkning leder till lägre fastighetsskatt. Om fastighetsskatt skall beräknas enligt punkt 5 av övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i lagen om statlig fastighetsskatt skall ett reduceringsbelopp inte beaktas.

Om fastighetsskatten skall beräknas enligt olika grunder för skilda delar av fastigheten skall underlaget för beräkningen av fastighetsskatten för dessa delar utgöras av den del av värdet som belöper på respektive fastighetsdel.

Fastighetsskatt beräknas för beskattningsår. Omfattar beskattningsåret kortare eller längre tid än tolv månader eller har fastigheten förvärvats eller avyttrats under beskattningsåret, skall underlaget för fastighetsskatten jämkas med hänsyn härtill.

Fastighetsskatten beräknas på grundval av det taxeringsvärde som gäller under beskattningsåret. Gäller olika värden för skilda delar av beskattningsåret beräknas skatten särskilt för varje sådan del med motsvarande tillämpning av stycket närmast ovan.

Om två räkenskapsår beskattas vid samma års taxering påförs fastighetsskatt för båda åren.

Fastighetsskatten påförs i helt antal kronor, varvid öretal bortfaller.

Vid debiteringen beaktas i förekommande fall avtal med främmande stat för undvikande av dubbelbeskattning och lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt.

1.5 Egenavgifter, allmän löneavgift och särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster (SLF)

Bestämmelserna om egenavgifter finns i 3 och 5 kap. lagen (1981:691) om socialavgifter, SAL, 1 §, 22 § och 27 § 1 mom. UBL, lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter och förordningen (1994:549) om nedsättning av socialavgifter.

Bestämmelserna om allmän löneavgift finns i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift, i 1 kap. 1 § och 5 kap. SAL samt i 1 § UBL. Vilka inkomster som skall utgöra underlag för allmän löneavgift framgår av punkt 1.5.2. Se även punkt 1.6.

Följande avgiftssatser gäller:

   
1 sjukförsäkringsavgift 4,72%(om inte annat framgår av punkt 1.5.1). 
2 folkpensionsavgift 6,03 %  
3 tilläggspensionsavgift13,00 %  
4 delpensionsavgift0,20 %  
5 arbetsskadeavgift 1,40 %  
6 arbetsmarknadsavgift 3,30  
   
Summa egenavgifter28,65 %  
7 allmän löneavgift 2,60%(om inte annat framgår av punkt 1.6). 
Summa avgifter31,25 %  
Bestämmelserna om SLF finns i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, i 1 kap. 1 § och 5 kap. SAL samt 1 § UBL.
   
  19971995 och 1996 
Skattesatsen är22,42 % 21,39 % 
Varje avgift påförs i helt krontal, varvid öretal bortfaller.

Avgifter enligt 1-7 skall betalas av den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, och har inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 § eller 2 a § eller 11 kap. 3 § AFL. SLF beräknas inte på sådana inkomster som den skattskyldige skall betala egenavgifter och allmän löneavgift för. Vilka inkomster som skall utgöra underlag för SLF framgår av punkt 1.7.

Försäkrad som är född 1932 eller senare skall betala egenavgifter och allmän löneavgift om han inte för någon del av 1997 eller hela 1997 uppburit hel förtidspension enligt AFL eller hela 1997 uppburit hel ålderspension (gäller även förtida uttag av hel ålderspension) enligt AFL.

Tilläggspensionsavgift betalas även om hel förtidspension uppburits för någon del av 1997 eller hela 1997. Den som avlidit under 1997 påförs inte avgiften.

För påföring av egenavgifterna och allmän löneavgift med undantag för tilläggspensionsavgiften krävs, i fråga om person född 1981 eller tidigare, att han var inskriven hos allmän försäkringskassa vid utgången av 1997.

Vilka inkomster, som skall utgöra underlag för egenavgifterna, framgår av punkterna 1.5.1 - 1.5.6.

Vid beräkningen av inkomst av annat förvärvsarbete gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 11 kap. 4 § AFL och i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från ersättning för arbete för någon annans räkning, om ersättningen från denne under året inte uppgått till 1 000 kr. Detta gäller dock inte om ersättningen utgör inkomst av näringsverksamhet.

Rekommendationer:

Underlagen bör avrundas till närmast lägre 100-tal kronor.

Med inkomst av annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 3 § AFL avses:

a) inkomst av näringsverksamhet i Sverige i vilken den försäkrade arbetat i icke oväsentlig omfattning (aktiv näringsverksamhet),

b) tillfälliga förvärvsinkomster av självständigt bedriven verksamhet,

c) ersättning för arbete för någon annans räkning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner,

d) sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt AFL samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för inkomst som ovan nämnts samt

e) ersättning som utgör skattepliktig inkomst av tjänst enligt KL och som, utan att anställningsförhållande förelegat, utbetalts av fysisk person bosatt utomlands eller utländsk juridisk person;

allt i den mån inkomsten inte är enligt 11 kap. 2 § AFL att hänföra till inkomst av anställning.

Har inkomst enligt a) eller b) inte uppgått till 1 000 kr för år, tas den inte med i beräkningen. Inte heller tas sådan ersättning enligt c) med i beräkningen om ersättningen från den, för vilken arbetet utförts, under året inte uppgått till 1 000 kr.

Intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h) och i) KL till delägare i fåmansföretag eller sådan ersättning enligt gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäkring vid arbetsskada som enligt 2 § första stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för SLF (jämför punkt 1.7) räknas inte som inkomst av annat förvärvsarbete.

Ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner för arbete som utförts för någon annans räkning utan att anställning förelegat anses som inkomst av anställning om ersättningen under året uppgått till minst 1 000 kr.

En arbetstagare, som erhåller ersättning från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person och som saknar fast driftställe i Sverige, kan träffa överenskommelse med arbetsgivaren om att inkomsten av arbete som utförts i Sverige skall anses härröra från annat förvärvsarbete. I dessa fall blir därför arbetstagaren skyldig erlägga egenavgifter, se 3 kap. 2 a § och 11 kap. 3 § första stycket c) AFL jämförda med 3 kap. 4 § SAL.

Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas dessutom ersättning för arbete under förutsättning att ersättningen betalas ut

1. till mottagare som har en F-skattesedel antingen när ersättningen bestäms eller när den betalas ut,

2. till mottagare som har en A-skattesedel eller som saknar skattsedel på preliminär skatt om ersättningen tillsammans med annan ersättning, för arbete från samma utbetalare under inkomståret kan antas komma att understiga 10 000 kr och utbetalaren är en fysisk person eller ett dödsbo samt vad som utbetalats inte utgör utgift i en av utbetalaren bedriven näringsverksamhet,

3. till delägare i handelsbolag av bolaget,

4. till medlem i europeisk intressegruppering av grupperingen.

Om mottagaren (enligt punkt 1. ovan) har en F-skattesedel med villkor räknas ersättningen som inkomst av annat förvärvsarbete bara om F-skattesedeln skriftligen åberopas.

1.5.1 Sjukförsäkringsavgift

Bestämmelserna om sjukförsäkringsavgift finns förutom i SAL även i 7 och 9 §§ uppbördsförordningen (UBF) samt i Riksförsäkringsverkets föreskrifter RSFS 1996:28.

Avgiftsunderlaget är inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 kap. 2 eller 2 a §§ AFL jämfört med 11 kap. 3 § AFL, se punkt 1.5, med undantag för inkomst enligt 11 kap. 3 § c) och sjukpenning m.m. enligt d) AFL.

I underlaget skall ersättning från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person i vissa fall räknas in. Detta gäller om ersättningen avser arbete som utförts i Sverige, arbetsgivaren saknar fast driftställe i Sverige samt arbetsgivaren och arbetstagaren träffat överenskommelse om att ersättningen skall hänföras till inkomst av annat förvärvsarbete. Vidare skall inkomst av aktivt bedriven näringsverksamhet i utlandet räknas in under förutsättning att den inte skall anses som inkomst av anställning.

Avgiften varierar med hänsyn till bl.a. den karenstid som gäller för den försäkrade enligt följande.

   
 19961997
Utan särskild karenstid 5,82%4,72 
Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 1996 skall, om den skattskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1996 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.
  
3 dagars karenstid4,12 % 
30 dagars karenstid 

För den del av förvärvsinkomsten inklusive anställningsinkomst som överstiger 272 250 kr (7,5 gånger basbeloppet för 1997 36 300 kr) är avgiften alltid 4,72 %.

Rekommendationer:

Om uppgifterna från Försäkringskassan utvisar olika karenstider eller inte omfattar hela året 1997 (365 dagar) bör uträkningen göras enligt följande.

Exempel:

Inkomst av anställning antas vara 58 570 kr och inkomst av annat förvärvsarbete 214 450 kr.

Uppgifter från Försäkringskassan:

   
Procentsats4,12%Dagantal 90 
Procentsats3,58%Dagantal 215 
 Summa dagantal305 
Omräkning av dagantal till helt år     
 90 x 365 / 305= 107,7 dagar
+215 x 365 / 305= 257,3 dagar
 Summa365,0 dagar 

Beräkning av underlag

Underlag 1: 272 250 - 58 570 = 213 680

(avrundas nedåt till närmaste hela 100-tal kronor).

Underlag 2: 214 450 - 213 680 = 770

(avrundas nedåt till närmaste hela 100-tal kronor).

Uträkning av avgiften

   
 213 600 x 4,12 x 107,7  
 _____________________= 2 596,69 kr
 100 x 365 
   
 213 600 x 3,58 x 257,3  
+_____________________= 5 390,52 kr
 100 x 365 
   
 700 x 4,72 x 365  
+_____________________= 33,04 kr
 100 x 365 
   
 Summa8 020,25 kr

Sjukförsäkringsavgift påförs med 8 020 kr.

I vissa fall nedsätts avgiften, se punkt 1.5.7.

1.5.2 Folkpensionsavgift

Avgiftsunderlaget är inkomst av annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 3 § AFL, se punkt 1.5, med undantag för sjukpenning m.m. enligt 11 kap. 3 § d) AFL.

Avgiften är 6,03 %.

I vissa fall nedsätts avgiften, se punkt 1.5.7.

1.5.3 Tilläggspensionsavgift

Bestämmelserna om tilläggspensionsavgift finns förutom i SAL även i 11 kap. och 19 kap. 4 § AFL.

Avgiftsunderlaget är detsamma som för folkpensionsavgiften (se punkt 1.5.2).

Avgiften är 13,00 %.

I vissa fall nedsätts avgiften, se punkt 1.5.7.

1.5.4 Delpensionsavgift

Avgiftsunderlaget är detsamma som för folkpensionsavgiften (se punkt 1.5.2).

Avgiften är 0,20 %.

I vissa fall nedsätts avgiften, se punkt 1.5.7.

1.5.5 Arbetsskadeavgift

Bestämmelserna om arbetsskadeavgift finns förutom i SAL även i 7 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.

Avgiftsunderlaget är detsamma som för sjukförsäkringsavgiften (se punkt 1.5.1).

Avgiften är 1,40 %.

I vissa fall nedsätts avgiften, se punkt 1.5.7.

1.5.6 Arbetsmarknadsavgift

Avgiftsunderlaget är detsamma som för sjukförsäkringsavgiften (se punkt 1.5.1).

Avgiften är 3,30 %.

I vissa fall nedsätts avgiften, se punkt 1.5.7.

1.5.7 Nedsättning av egenavgifter

Generell nedsättning

Bestämmelser om s.k. generell nedsättning finns i 3 kap. 5 a § SAL.

Fr.o.m. 1998 års taxering får vid beräkning av egenavgifter avdrag göras med 5 procent av avgiftsunderlaget. Avdrag medges med högst 9 000 kr. Den som under år 1997 även betalat ut lön eller annan förmån till arbetstagare och som arbetsgivare gjort motsvarande avdrag från arbetsgivaravgifterna, s.k. företagsstöd, i uppbördsdeklarationerna (högst 2 500 kr per månad) gäller följande. Avdrag från egenavgifterna medges med högst ett så stort belopp att det sammanlagda avdraget från egenavgifterna och arbetsgivaravgifterna inte överstiger 30 000 kronor.

För delägare i ett handelsbolag får det sammanlagda avdraget från de egenavgifter som är hänförliga till handelsbolagets inkomster för samtliga delägare i handelsbolaget inte överstiga 30 000 kronor. Avdraget fördelas mellan delägarna i proportion till hur den skattepliktiga inkomsten från handelsbolaget fördelas mellan dem. Kan en eller flera av delägarna helt eller delvis inte utnyttja avdraget får resterande avdrag fördelas mellan övriga delägare på motsvarande sätt. Avdraget får dock inte bli högre än 9 000 kr för någon av delägarna. Om handelsbolaget under 1997 även betalat ut lön eller annan förmån till arbetstagare och som arbetsgivare gjort motsvarande avdrag från arbetsgivaravgifterna, s.k. företagsstöd, i uppbördsdeklarationerna (högst 2 500 kr per månad) gäller följande. Delägarna medges avdrag från egenavgifterna med högst så stort belopp att delägarnas sammanlagda avdrag från de egenavgifter som är hänförliga till inkomsten från handelsbolaget och handelsbolagets avdrag för arbetsgivaravgifterna inte överstiger 30 000 kronor.

I första hand avser avdraget (den generella nedsättningen) arbetsmarknadsavgiften och därefter i följande ordning: sjukförsäkringsavgiften, arbetsskadeavgiften, folkpensionsavgiften, delpensionsavgiften och tilläggspensionsavgiften.

Regional nedsättning (medges efter generell nedsättning)

Bestämmelser om regional nedsättning av egenavgifter finns i lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter, omtryckt 1994:548, och i förordningen (1994:549) om nedsättning av socialavgifter.

Nedan framgår dels vilka kommuner och församlingar som de olika områdena omfattar och dels de olika procentenheter som nedsättning får ske med.

Vilka verksamheter som är nedsättningsberättigade framgår av "Tabell över nedsättning av egenavgifter" (sist under detta avsnitt).

Område 1

Norrbottens län

  
Arjeplogskommun
Arvidsjaurskommun
Gällivarekommun
Haparandakommun
Jokkmokkskommun
Kalixkommun
Kirunakommun
Pajalakommun
Överkalixkommun
Övertorneåkommun
Västerbottens län    
  
Doroteakommun
Malåkommun
Sorselekommun
Storumanskommun
Vilhelminakommun
Åselekommun
samt Björksele församling i Lycksele kommun  
Jämtlands län    
  
Bergskommun
Härjedalenskommun
Ragundakommun
Strömsundskommun
samt Håsjö och Hällesjö församlingar i Bräcke kommun  
Alsens, Föllinge, Hotagens, Laxsjö och Offerdals församlingar i Krokoms kommun  
samt Kalls församling i Åre kommun  
Västernorrlands län

Edsele, Junsele, Ramsele och Ådals-Lidens församlingar i Sollefteå kommun  
samt f.d. Solbergs kyrkobokföringsdistrikt i Örnsköldsviks kommun  
En försäkrad får nedsättning av egenavgifterna för hela sin verksamhet om den huvudsakligen hänför sig till sådan verksamhet som anges i tabellen sist under detta avsnitt.

Om verksamheten bara i mindre omfattning hänför sig till sådan verksamhet får nedsättning beviljas bara om den försäkrade påverkas på grund av lagens bestämmelser i mer betydande grad av konkurrens och den del av verksamheten som berättigar till nedsättning kan avgränsas från den övriga. I detta fall får nedsättning beviljas bara för den del av egenavgifterna som hänför sig till den nedsättningsberättigade verksamheten och endast efter särskild prövning av skattemyndigheten.

Den procentsats efter vilken egenavgifterna sammanlagt skall tas ut sätts ned med 8 procentenheter.

Område 2

Norrbottens län

  
Älvsbynskommun
Edefors och Gunnarsbyns församlingar i Bodens kommun
f.d. Markbygdens kyrkobokföringsdistrikt i Piteå kommun
Västerbottens län
Bjursholmskommun
Norsjökommun
Vindelnskommun
och Lycksele kommun med undantag av Björksele församling
samt Fällfors, Jörns och Kalvträsks församlingar i Skellefteå kommun
Jämtlands län
 
Näs och Häggenås församlingar i Östersunds kommun och Näskotts församling i Krokoms kommun
Bräcke kommun med undantag av Håsjö och Hällesjö församlingar
Åre kommun med undantag av Kalls församling
Västernorrlands län
 
Sollefteå kommun med undantag av Edsele, Junsele, Ramsele och Ådals-Lidens församlingar
Ångekommun
samt Holms och Lidens församlingar i Sundsvalls kommun
samt Anundsjö församling med undantag av f.d. Solbergs kyrkobokföringsdistrikt Björna, Skorpeds och Trehörningsjö församlingar i Örnsköldsviks kommun
Gävleborgs län
  
Ljusdals kommun
Dalarnas län

Transtrands och Lima församlingar i Malungs kommun  
samt Särna och Idre församlingar i Älvdalens kommun  
Värmlands län

Norra Finnskoga, Södra Finnskoga och Dalby församlingar i Torsby kommun  
  

En försäkrad får nedsättning av egenavgifterna för hela sin verksamhet om den huvudsakligen hänför sig till sådan verksamhet som anges i tabellen sist under detta avsnitt.

Om verksamheten bara i mindre omfattning hänför sig till sådan verksamhet får nedsättning beviljas bara om den försäkrade påverkas på grund av lagens bestämmelser i mer betydande grad av konkurrens och den del av verksamheten som berättigar till nedsättning kan avgränsas från den övriga. I detta fall får nedsättning beviljas bara för den del av egenavgifterna som hänför sig till den nedsättningsberättigade verksamheten och endast efter särskild prövning av skattemyndigheten.

Den procentsats efter vilken egenavgifterna sammanlagt skall tas ut sätts ned med 8 procentenheter.

Gemensamt för områdena 1-2

Nedsättning av egenavgifterna skall i första hand avse folkpensionsavgiften och därefter i angiven ordning sjukförsäkringsavgiften, delpensionsavgiften, arbetsskadeavgiften och tilläggspensionsavgiften.

Tabell över nedsättning av egenavgifter

(x = egenavgifter kan sättas ned och - = egenavgifter kan inte sättas ned)

   

Verksamhet/Arbete

Område 1

Område 2 

1. Gruvor och mineralbrott, med undantag av malmgruvorx  - 
2. Tillverkning, med undantag av tillverkning inom massa och pappersindustri samt järn-, stål och ferrolegeringsverkxa)
3. Produktionsvaruinriktad partihandelx
4. Uppdrags-, uthyrnings- och reparationsverksamhetxb) 
5. Hotell-, pensionats- och campingverksamhetx
6. Restaurang- och kaféverksamhet som bedrivs i kombination med hotell-, pensionats- eller campingverksamhet
7. Skidliftsverksamhet som bedrivs fristående eller i kombination med restaurang- eller kaféverksamhet
8. Renhållnings-, städnings- och tvätteriverksamhetx
9. Rekreationsverksamhet och kulturell serviceverksamhet, med undantag av biblioteksverksamhetx
10.Jord- och skogsbruk, trädgårdsskötsel, jakt och fiske
11. Verksamhet som bedrivs av ideella, kulturella och religiösa organisationer, samt intresseorganisationerxxc) 
12. Annan personlig serviceverksamhet, med undantag av verksamhet vid varmbadhusx
13. Arbete inom ett företag som avser företagsledning, ekonomi- och löneadministration, bokföring, automatisk databehandling, registreringsverksamhet, telefonförsäljning samt ordermottagning xd) xd) 
a) För verksamhet inom stålindustrin som omfattas av Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen medges ingen nedsättning.

b) Gäller enbart uppdrags- och uthyrningsverksamhet.

c) Gäller enbart i fråga om arbete som avser kanslifunktionerna inom angivna organisationers riks- och centralförbund.

d) Gäller enbart om arbetet kan avgränsas från den övriga verksamheten om inte arbetet ingår i stödberättigad verksamhet enligt punkt 1-12.

1.6 Allmän löneavgift

Bestämmelserna om allmän löneavgift finns i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift, i 1 kap. 1 § SAL och 5 kap. SAL samt i 1 § UBL. Den som enligt 1 kap. 2 § SAL skall betala egenavgifter skall för varje år betala allmän löneavgift.

Avgiftsunderlaget är detsamma som för folkpensionsavgiften (se punkt 1.5.2).

Omfattar beskattningsår tid såväl före som efter utgången av år 1996, skall - om den skattskyldige inte visar annat - så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1996 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.

Avgiften är 2,6 % för 1997 och 1,5 % för tidigare år.

1.7 Särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster (SLF)

Bestämmelserna om SLF finns i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, i 1 kap. 1 § och 5 kap. SAL samt i 1 § UBL.

Enskild person eller dödsbo betalar SLF på inkomst av passiv näringsverksamhet i Sverige. För den som är född 1931 eller tidigare eller som är född 1932 eller senare men under hela året uppburit hel ålderspension eller avlidit under 1997 utgör underlaget förutom inkomst av passiv näringsverksamhet också inkomst av annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 3 § AFL, se punkt 1.5, med undantag för d). Vad som sagts under punkt 1.5 om F- respektive A-skattesedel gäller således även SLF. Vidare skall den (oavsett ålder) som uppburit viss ersättning som betalas ut enligt trygghetsförsäkring vid arbetsskada samt avtalsgruppsjukförsäkring som utgör intäkt i näringsverksamhet betala SLF på ersättningen.

Vid bestämmandet av underlaget bortses från sådana inkomster för vilka egenavgifter skall betalas.

SLF betalas inte då skatteunderlaget understiger 1 000 kr.

Rekommendationer:

Underlagen bör avrundas nedåt till närmaste lägre 100-tal kronor.

SLF är 22,42 % för 1997 och 21,39 % för tidigare år.

Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av 1996, skall - om den skattskyldige inte visar annat - så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1996 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.

1.8 Avkastningsskatt på pensionsmedel

Bestämmelserna om avkastningsskatt finns i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel.

Skatteunderlaget utgörs av kapitalunderlaget (enligt 3 § lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel) multiplicerat med den genomsnittliga statslåneräntan under kalenderåret före ingången av beskattningsåret. Den genomsnittliga statslåneräntan under 1995 var 10,16 % (RSV S 1996:1) och 7,90 % under 1996 (RSV S 1997:1). Skatteunderlaget avrundas därefter nedåt till helt 100-tal kronor.

Vilka som är skattskyldiga till avkastningsskatt och skattesats framgår av nedanstående tabell. I fråga om handelsbolag och europeisk ekonomisk intressegruppering (EEIG) är delägarna respektive medlemmarna skattskyldiga för avkastningsskatt om räkenskapsåret hos bolaget/EEIG har påbörjats före 1997.

  

Skattskyldig

Skattesats 

1. Svenska livförsäkringsföretag 15 %* 
2. Utländska livförsäkringsföretag som bedriver försäkringsrörelse i Sverige genom etablering 15 %*
3. Understödsföreningar som bedriver till livförsäkring hänförlig verksamhet 15 %* 
4. Pensionsstiftelse enligt lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. 15 % 
5. Arbetsgivare som i sin balansräkning redovisar skuld under rubriken Avsatt till pensioner enligt 5 § lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. 15 % 
6. Svensk juridisk person och i Sverige  bosatt fysisk person som innehar 15 %*
a) kapitalförsäkring som avses i punkt 1 av anvisningarna till 31 § KL och är meddelad i försäkringsrörelse som inte bedrivs från fast driftställe i Sverige, eller  
b) försäkring som anses som pensions- försäkring enligt 17 stycket av samma anvisningspunkt.  
a) kapitalförsäkring som avses i punkt 1 av anvisningarna till 31 § KL och är meddelad i försäkringsrörelse som inte bedrivs från fast driftställe i Sverige, eller   
b) försäkring som anses som pensions- försäkring enligt 17 stycket av samma anvisningspunkt.   
*Om skatteunderlaget är hänförligt till annan personförsäkring än pensionsförsäkring uppgår skatten till 30 % av 9/10 av skatteunderlaget (eller till 27 % av hela underlaget).

Om beskattningsåret är kortare eller längre än 12 månader skall skattesatsen jämkas i motsvarande mån. Jämkning skall också göras om arbetsgivare (5. ovan) helt upplöser pensionsskulden under beskattningsåret.

Vid debiteringen beaktas i förekommande fall avtal med främmande stat för undvikande av dubbelbeskattning och lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt.

1.9 Särskild löneskatt på pensionskostnader (SLP)

Bestämmelserna om SLP finns i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader.

1.9.1 SLP för anställda

Den som utfäst en tjänstepension skall betala SLP med 22,42 % på kostnaden för pensionsutfästelsen. Om beskattningsåret påbörjats före 1997 är skattesatsen 21,39 %.

I fråga om handelsbolag och europeisk ekonomisk intressegruppering (EEIG) är dock delägarna respektive medlemmarna skattskyldiga om räkenskapsår hos bolaget/EEIG har påbörjats före 1997.

Beskattningsunderlaget utgörs av summan av följande poster:

a) avgift för tjänstepensionsförsäkring,

b) avsättning till pensionsstiftelse,

c) ökning av konto Avsatt till pensioner,

d) utbetalda pensioner som inte utgår enligt lag eller på grund av tjänstepensionsförsäkring,

e) utgiven ersättning för av annan övertagen pensionsutfästelse, minskat med summan av följande poster:

f) gottgörelse från pensionsstiftelse,

g) minskning av konto Avsatt till pensioner,

h) 85 % av bokförd skuld på konto Avsatt till pensioner vid beskattningsårets ingång multiplicerad med den genomsnittliga statslåneräntan (7,90 % för beskattningsår som påbörjats under 1997) under kalenderåret närmast före ingången av beskattningsåret (RSV S 1997:1),

i) ersättning som erhållits för övertagen pensionsutfästelse,

j) negativt belopp som föregående beskattningsår uppkommit vid beräkning av beskattningsunderlaget.

I posten a) skall inte räknas med avgift för gruppsjukförsäkring som avses i 1 § första stycket 5 (lagen 1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster.

Posten h) skall jämkas om beskattningsåret är längre eller kortare än 12 månader. Detsamma gäller om pensionsskulden som avses i h) helt upplöses under beskattningsåret.

Även avgifter för tjänstepensionsförsäkringar tagna i utlandet kan vara skattepliktiga. (Jmf 31 § anvisningspunkt 1 sjuttonde stycket KL.)

1.9.2 SLP för egen pensionsförsäkringspremie m.m.

Enskild person eller dödsbo som medges avdrag i näringsverksamhet enligt punkt 21 av anvisningarna till 23 § KL för avgift för pensionsförsäkring eller för inbetalning på pensionssparkonto skall betala SLP med 22,42 % på avgiften. För beskattningsår som påbörjats före 1997 betalas SLP med 21,39 %.

1.10 Skattetillägg och särskilt tillägg

1.10.1 Skattetillägg

Bestämmelserna om skattetillägg finns i 5 kap. 1-4 och 6-13 §§ taxeringslagen (1990:324), TL.

Skattetillägg påförs skattskyldig med 20 % av den mervärdesskatt och med 40 % av sådan kommunal och statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, statlig fastighetsskatt, avkastningsskatt (i fall som avses i 2 § första stycket 1-5 och 7 lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel), särskild löneskatt på pensionskostnader och den expansionsmedelsskatt som, om den oriktiga uppgiften hade godtagits, inte skulle ha påförts den skattskyldige eller hans make, eller, i fråga om förmögenhetsskatt, någon annan person som sambeskattas med honom eller, vad gäller mervärdesskatt, felaktigt skulle ha tillgodoräknats honom.

Vid skönstaxering beräknas skattetillägget på den skatt som till följd av skönstaxeringen påförs utöver den skatt som annars skulle ha påförts.

Skulle den oriktiga uppgiften, om den hade godtagits, ha medfört sådant underskott i inkomstslaget näringsverksamhet eller tjänst som inte utnyttjas taxeringsåret, skall skattetillägg i stället uträknas på ett underlag som utgör en fjärdedel av den minskning av underskottet som rättelsen av den oriktiga uppgiften medfört. Detsamma gäller om motsvarande underskott på grund av skönstaxering minskar.

I vissa fall beräknas skattetillägg efter 20 % (vid periodiseringsfel 10 %) på skatten eller, vad gäller mervärdesskatt, 10 % (vid periodiseringsfel 5 %) eller tas inte alls ut. Skall skattetillägg beräknas efter skilda procentsatser gäller särskilda proportioneringsregler (5 kap. 13 § TL).

Skattetillägg anges i helt krontal så att öretal bortfaller (22 § UBL). Skattetillägg som inte uppgår till 100 kr, påförs inte.

I RSV Dt 1992:7 finns rekommendationer m.m. om tillämpningen av bestämmelserna.

1.10.2 Särskilt tillägg enligt lagen om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar

Bestämmelserna om särskilt tillägg finns i 11 § och 15 § andra stycket i lagen (1995:1623) om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar.

Det särskilda tillägget är 30 % av det belopp som skattereduktion enligt 1.17.3 sätts ned med.

1.11 Förseningsavgift enligt taxeringslagen

Bestämmelserna om förseningsavgift finns i 5 kap. 5-8 samt 12 och 13 §§ TL.

Om en självdeklaration inte kommit in inom föreskriven tid eller lämnats med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga till grund för taxering påförs förseningsavgift, aktiebolag med 1 000 kr och andra skattskyldiga med 500 kr. Avgiften blir densamma om skattskyldig inte fullständigar deklarationshandling, som lämnats inom föreskriven tid, med underskrift inom tid som angetts i föreläggande eller om skattskyldig, som avgett en förenklad självdeklaration inom föreskriven tid, inte avger en särskild självdeklaration inom tid som anges i föreläggande.

Den som utan föreläggande skall lämna självdeklaration men inte kommit in med deklarationen senast den 1 augusti under taxeringsåret eller dessförinnan endast kommit in med en självdeklaration med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga till grund för taxering påförs förseningsavgift med fyra gånger det belopp som anges i föregående stycke, dvs. med 4 000 kr för aktiebolag och 2 000 kr för andra skattskyldiga.

I RSV Dt 1992:7 finns rekommendationer m.m. om tillämpningen av bestämmelserna.

1.12 Förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen

Bestämmelserna om denna förseningsavgift finns i 18 kap. 42-46 §§ och i 26 kap. 4 § FTL.

I debiterad slutlig skatt enligt 1998 års taxering skall ingå förseningsavgifter enligt FTL som påförts inkomståret 1997.

Rekommendationer m.m. om tillämpning av bestämmelserna finns i RSV S 1996:24.

1.12.1 Allmän fastighetsdeklaration

Om en deklarationsskyldig inte har kommit in med allmän fastighetsdeklaration inom föreskriven tid eller endast har lämnat en allmän fastighetsdeklaration med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga till grund för taxering skall förseningsavgift om 500 kr påföras honom.

Har den deklarationsskyldige inom föreskriven tid lämnat en deklarationshandling som inte är behörigen undertecknad tas förseningsavgift ut endast om handlingen inte undertecknas inom den tid som föreskrivs i ett föreläggande. I sådant fall bestäms avgiften till 500 kr.

Om en deklarationsskyldig som utan föreläggande skall lämna allmän fastighetsdeklaration, inte har kommit in med deklaration senast den 1 maj det kalenderår för vilket fastighetstaxering bestäms eller om han dessförinnan endast har kommit in med en allmän fastighetsdeklaration med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga till grund för taxering, bestäms förseningsavgiften till 2 000 kr.

1.12.2 Särskild fastighetsdeklaration

Om en deklarationsskyldig som förelagts att lämna särskild fastighetsdeklaration inte har kommit in med deklarationen inom föreskriven tid eller endast har lämnat en deklaration med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga till grund för taxering, påförs förseningsavgift med 500 kr. Har någon deklaration inte lämnats inom föreskriven tid efter förnyat föreläggande bestäms förseningsavgiften till 2 000 kr.

Har den deklarationsskyldige inom föreskriven tid lämnat en deklarationshandling som inte är behörigen undertecknad tas förseningsavgift ut endast om handlingen inte undertecknas inom den tid som föreskrivs i ett föreläggande. I sådant fall beräknas avgiften till 500 kr.

1.13 Mervärdesskatt

Enligt 14 kap. 3 § mervärdesskattelagen (1994:200) skall skattskyldig som bedriver verksamhet i vilken beskattningsunderlagen inte överstiger en miljon kr i regel redovisa mervärdesskatten i särskild självdeklaration.

Om den utgående mervärdesskatten överstiger den ingående debiteras skillnadsbeloppet som en delpost av slutliga skatten. Om den ingående mervärdesskatten däremot överstiger den utgående gottskrivs den skattskyldige skillnadsbeloppet på samma sätt som erlagd preliminär skatt.

1.14 Annuiteter på avdikningslån

Annuiteter på avdikningslån förekommer inte längre, se prop. 1996/97:100 s. 517.

1.15 Allmänna egenavgifter

Allmänna egenavgifter skall enligt lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter betalas i form av pensionsavgift och sjukförsäkringsavgift.

Avgifterna beräknas på summan av inkomst av anställning enligt 11 kap. 2 § AFL och inkomst av annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 3 § AFL, om den enskilda är skattskyldig för inkomsten enligt KL. Avgifterna beräknas på summan av inkomsterna till den del summan inte överstiger 7,5 förhöjda basbelopp (7,5 x 37 000 =) 277 500 kr. Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skall var för sig avrundas till närmast lägre 100-tal kr.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall avdrag göras för kostnader som arbetstagaren haft att bestrida i innehavd anställning, i den mån kostnaderna, minskade med erhållen kostnadsersättning överstiger 1 000 kr.

Avgifter skall inte betalas av den som vid årets ingång fyllt 65 år, dvs. vid 1998 års taxering födda 1931 eller tidigare. Avgifter betalas inte heller om inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete sammanlagt understiger 8 800 kr, dvs. 24 % av basbeloppet (36 300 kr).

1.15.1 Pensionsavgift

Avgift tas ut med 1 % av avgiftsunderlaget, punkt 1.15.

Avgiften avrundas till närmast hela 100-tal kr. Avgift som slutar på 50 kr avrundas till närmast lägre 100-tal kr.

1.15.2 Sjukförsäkringsavgift

Avgift tas ut med 3,95 % på den del av avgiftsunderlaget, punkt 1.15, som avser tid före 1997 och med 4,95 % på den del som avser 1997.

Avgiften avrundas till närmast hela 100-tal kr. Avgift som slutar på 50 kr avrundas till närmast lägre 100-tal kr.

Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången 1996 skall, om den skattskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av 1996 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.

1.16 Expansionsmedelsskatt

Bestämmelserna om expansionsmedelsskatt finns i lagen (1993:1537) om expansionsmedel.

Vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet för fysisk person och svenskt dödsbo enligt KL och SIL medges avdrag med ett belopp som motsvarar en ökning av expansionsmedel. En minskning av expansionsmedel tas upp som intäkt.

Verksamhet som bedrivs av utländsk juridisk person omfattas inte av lagen.

Medgivet avdragsbelopp utgör underlag för expansionsmedelsskatten, som är 28 % av underlaget. Den skattskyldige skall vid debitering av slutlig skatt gottskrivas ett belopp som motsvarar 28 % av en minskning av expansionsmedel.

Vid debiteringen beaktas i förekommande fall avtal med främmande stat för undvikande av dubbelbeskattning.

1.17 Skattereduktion

Följande slag av skattereduktioner kan förekomma

- skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall

- skattereduktion för byggnadsarbete på bostadshus

- skattereduktion för riskkapitalinvesteringar och

- skattereduktion för underskott av kapital.

Är skattskyldig berättigad till mer än ett slags skattereduktion sker avräkning i ovan nämnd ordning. Skattereduktion görs endast från kommunal och statlig inkomstskatt samt fastighetsskatt.

Öretal som uppkommer vid beräkning av skattereduktion bortfaller.

1.17.1 Skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall

Bestämmelserna om denna skattereduktion finns i lagen (1996:1231) om skattereduktion av fastighetsskatt i vissa fall vid 1997-2001 års taxeringar.

Skattereduktionen medges med 80 % av det reduktionsbelopp som medgavs vid 1997 års taxering. Skattereduktionen medges bara om ägaren fortfarande var eller rätteligen bort vara folkbokförd på fastigheten vid utgången av 1997.

Om fastighetsägaren avlidit kan rätten till skattereduktion övergå till dennes dödsbo eller, till efterlevande make eller sambo. I båda fallen krävs att den efterlevande maken eller sambon bodde på fastigheten den 31 december 1997 och att förhållandena var sådana att den efterlevande skulle medgetts skattereduktion om han eller hon ägt fastigheten den 1 januari 1996.

1.17.2 Skattereduktion för byggnadsarbete på bostadshus

Bestämmelser om denna skattereduktion finns i lagen (1996:725) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus och i Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1996:17) om handläggningen av ärenden enligt lagen (1996:725) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus.

Skattereduktionen kan efter ansökan medges ägare till bostadshus eller innehavare av bostadsrätt om denne haft utgifter för reparation och underhåll samt utgifter för om- eller tillbyggnad av bostadshus (byggnadsarbete).

Ansökan skall ha kommit in till en skattemyndighet senast den 2 mars 1998 om skattereduktion skall medges vid 1998 års taxering. Den skall då tillgodoräknas vid debitering av skatt på grund av 1998 eller 1999 års taxering efter vad som anges i ansökningen. Kommer ansökningen in senare tillgodoräknas skattereduktionen vid debitering av skatt på grund av 1999 års taxering.

Ärendena skall enligt RSFS 1996:17 handläggas av skattemyndigheten i det län där fastigheten ligger. Vid debiteringen av slutlig skatt medges den skattereduktion som denna skattemyndighet beslutat. Om en skattskyldig under beskattningsåret har varit skyldig att betala sjömansskatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt och har denna satts ned på grund av rubricerade skattereduktion skall skattereduktionen dock minskas med det belopp varmed nedsättning har skett.

Skattereduktionen utgör 30 % av underlaget. Är underlaget mindre än 2 000 kr medges inte någon skattereduktion. För varje taxeringsenhet/bostadsrätt begränsas skattereduktionen till vissa högsta belopp.

1.17.3 Skattereduktion för riskkapitalinvesteringar

Bestämmelser om denna skattereduktion finns i lagen (1995:1623) om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar och i Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1996:4) om handläggningen av ärenden om skattereduktion enligt lagen (1995:1623) om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar.

Skattereduktionen kan efter ansökan medges fysisk person som under 1996 köpt och betalat nyutgivna aktier i ett aktiebolag som inte är noterat på någon börslista.

Ansökan skall ha kommit in till en skattemyndighet senast den 4 maj 1998.

Ärendena skall enligt RSFS 1996:4 handläggas av skattemyndigheten i det län där sökanden har sin hemortskommun enligt 66 § KL.

Skattereduktionen utgör 30 % av underlaget. I underlaget inräknas betalningar om sammanlagt högst 100 000 kr. Den medges dock endast om underlaget uppgår till minst 10 000 kr.

1.17.4 Skattereduktion för underskott av kapital

Bestämmelserna om denna skattereduktion finns i 2 § 4 mom. UBL.

Uppkommer underskott vid beräkning av inkomst av kapital (3 § 14 mom. SIL) medges skattereduktion med 30 % av underskottet som inte överstiger 100 000 kr och 21 % av återstoden. Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig att betala sjömansskatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt och har denna nedsatts enligt 12 § 4 mom. samma lag på grund av underskott av kapital skall skattereduktionen dock minskas med det belopp varmed nedsättning har skett.

1.18 Begränsningsregeln

Bestämmelserna om begränsningsregeln (avser endast fysisk person och dödsbo) finns i lagen (1997:324) om begränsning av skatt.

Ytterligare information om tillämpningen av lagen finns i RSV:s rekommendationer m.m., RSV S 1998:7.

Arbetsblankett för "Begränsning av skatt", se RSV 4594 Utg. 16.

2 ANDRA SKATTSKYLDIGA ÄN FYSISKA PERSONER, SVENSKA DÖDSBON OCH UTLÄNDSKA JURIDISKA PERSONER

2.1 Statlig inkomstskatt

Statlig inkomstskatt utgör 28 % av den beskattningsbara inkomsten. För värdepappersfonder utgör dock statlig inkomstskatt 30 % av den beskattningsbara inkomsten (10 a § SIL). Öretal bortfaller (22 § UBL).

Vid debiteringen beaktas i förekommande fall avtal med främmande stat för undvikande av dubbelbeskattning och lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt.

2.2 Statlig förmögenhetsskatt

Följande juridiska personer skall påföras förmögenhetsskatt om de inte är skattskyldiga som avses i 7 § 3-6 eller 10 mom. SIL (6 § sista stycket SFL).

- Svensk förening eller svenskt samfund utom till den del en medlem genom sin andel har del i dess förmögenhet.

- Svensk stiftelse.

Förmögenhetsskatten är 1,5 promille av den beskattningsbara förmögenheten. Vid beräkning av denna medges avdrag med 25 000 kr (s.k fribelopp). Den avrundas nedåt till helt 1 000-tal kr.

Förmögenhetsskatten för familjestiftelser är 1,5 % av den beskattningsbara förmögenheten och fribeloppet 900 000 kr.

Skattebeloppet påförs i helt krontal, varvid öretal bortfaller (22 § UBL).

Vid debiteringen beaktas i förekommande fall avtal med främmande stat för undvikande av dubbelbeskattning.

2.3 Statlig fastighetsskatt

, se punkt 1.4

2.4 Avkastningsskatt på pensionsmedel

, se punkt 1.8

2.5 Särskild löneskatt på pensionskostnader

, se punkt 1.9

2.6 Skattetillägg

, se punkt 1.10.1.

2.7 Förseningsavgift enligt taxeringslagen

, se punkt 1.11

2.8 Förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen

, se punkt 1.12-1.12.2

2.9 Mervärdesskatt

, se punkt 1.13

2.10 Annuiteter på avdikningslån

, se punkt 1.14

3 UTLÄNDSKA JURIDISKA PERSONER

Med utländsk juridisk person avses enligt 16 § 2 mom. första stycket SIL association, som enligt lagstiftningen i den stat där den är hemmahörande kan förvärva rättigheter, ikläda sig skyldigheter och föra talan inför domstolar och andra myndigheter och över vilkens förmögenhetsmassa de enskilda delägarna inte fritt kan förfoga.

Med utländskt bolag avses enligt 16 § 2 mom. andra stycket SIL utländsk juridisk person som i den stat där den är hemmahörande är föremål för beskattning som är likartad den som svenska aktiebolag är underkastade.

Såsom utländskt bolag avses också alltid utländsk juridisk person hemmahörande i någon av de i 16 § 2 mom. tredje stycket SIL uppräknade staterna med vilka Sverige ingått avtal för undvikande av dubbelbeskattning, om den utländska juridiska personen är en person på vilken avtalets regler om begränsning av beskattningsrätten tillämpas och enligt avtalet har hemvist i denna stat.

Med utländskt bolag likställs enligt 16 § 2 mom. fjärde stycket SIL där inte annat uttryckligen stadgas, främmande stat samt utländsk menighet liksom dödsbo efter person, som vid sitt frånfälle inte var bosatt eller stadigvarande vistades i Sverige.

3.1 Statlig inkomstskatt

Utländskt bolag och andra utländska juridiska personer än utländska bolag är skattskyldiga till statlig inkomstskatt för vissa i 6 § 1 mom. c) och d) SIL närmare angivna inkomster.

Statlig inkomstskatt utgör 28 % av den beskattningsbara inkomsten. För värdepappersfonder utgör dock statlig inkomstskatt 30 % av den beskattningsbara inkomsten (10 a § SIL).

Skattebeloppet påförs i helt krontal, varvid öretal bortfaller (22 § UBL).

Vid debiteringen beaktas i förekommande fall avtal med främmande stat för undvikande av dubbelbeskattning och lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt.

3.2 Statlig förmögenhetsskatt

Fr.o.m. 1998 års taxering är utländska juridiska personer inte skattskyldiga till förmögenhetsskatt.

3.3 Statlig fastighetsskatt

, se punkt 1.4

3.4 Avkastningsskatt på pensionsmedel

, se punkt 1.8

3.5 Särskild löneskatt på pensionskostnader

, se punkt 1.9

3.6 Skattetillägg

, se punkt 1.10.1.

3.7 Förseningsavgift enligt taxeringslagen

, se punkt 1.11

3.8 Förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen

, se punkt 1.12-1.12.2

3.9 Mervärdesskatt

, se punkt 1.13

3.10 Annuiteter på avdikningslån

, se punkt 1.14

4 RÄNTEBERÄKNING M.M.

Avgörande för beräkning av såväl ränta på överskjutande skatt (ö-skatteränta) som kvarskatteavgift är den statslåneränta (SLR) som gällde vid utgången av november 1997, dvs. 6,17 %.

4.1 Ö-skatteränta

Bestämmelserna om beräkning av ö-skatteränta finns i 69 § 1 mom. och i 22 § UBL.

Underlaget utgörs av det belopp (skillnadsbeloppet) varmed summan av följande skatter överstiger den skattskyldiges slutliga skatt:

- preliminär skatt som den skattskyldige betalat senast den 4 maj 1998. (Om arbetsgivare innehållit preliminär skatt, är skatten betald av den skattskyldige även om beloppet inte inbetalats till skattemyndigheten.),

- överskjutande ingående mervärdesskatt i den mån skatten inte betalats ut genom förtidsåterbetalning,

- skatt som överförts från stat med vilken Sverige ingått överenskommelse om uppbörd och överföring av skatt,

- ett belopp motsvarande 28 % av en minskning av expansionsmedel enligt lagen (1993:1537) om expansionsmedel,

- särskild inkomstskatt som betalats enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta för tid under beskattningsåret då den skattskyldige varit bosatt i Sverige eller stadigvarande vistats här samt

- särskild inkomstskatt som betalats enligt lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. för tid under beskattningsåret då den skattskyldige varit bosatt i Sverige eller stadigvarande vistats här.

Vid bestämmande av underlag skall skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen, förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen eller särskilt tillägg enligt lagen (1995:1623) om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar inte räknas in i den slutliga skatten.

Vid debitering av slutlig skatt senast den 31 augusti 1998 är ö-skatteräntan 2,2 % (35 % av SLR) på den del av skillnadsbeloppet som inte överstiger 20 000 kr. På den del som överstiger 20 000 kr är ö-skatteräntan 1,5 % (25 % av SLR).

Ränta beräknas dock inte på den del av skillnadsbeloppet som motsvaras av preliminär skatt som inbetalats efter den 10 februari 1998.

I övriga fall beräknas ränta med 3,7 % (60 % av SLR) på den del av det överskjutande beloppet som inte överstiger 20 000 kr och på belopp därutöver med 2,8 % (45 % av SLR). På fyllnadsinbetalning av preliminär skatt som gjorts efter den 10 februari 1998 men senast den 4 maj 1998 är räntan 1,9 % (30 % av SLR).

Ränta, i förekommande fall efter avdrag för kvarskatteavgift, betalas inte ut om beloppet understiger 50 kr. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller.

Ytterligare information finns i RSV:s rekommendationer m.m. om kvarskatteavgift och ö-skatteränta att tillämpas fr.o.m. 1995 års taxering, RSV S 1994:32.

Arbetsblankett för "Uträkning av ö-skatteränta", se RSV 4423 Utg. 25.

4.2 Kvarskatteavgift

Bestämmelserna om beräkning av kvarskatteavgift finns i 27 § 3 och 4 mom. och 22 § UBL.

Underlaget utgörs av det belopp (skillnadsbeloppet) varmed den skattskyldiges slutliga skatt efter avdrag för överskjutande ingående mervärdesskatt, överstiger:

- den preliminära skatt som han har betalat senast den 10 februari 1998 i den mån skatten inte har använts för betalning av innehållen preliminär skatt enligt bestämmelserna i 52 a § första stycket UBL,

- debiterad preliminär F-skatt och debiterad särskild A-skatt,

- sådan preliminär A-skatt, som fastställts till betalning på grund av att den skattskyldiges arbetsgivare underlåtit att göra skatteavdrag för den

- skatt som överförts från stat med vilken Sverige ingått överenskommelse om uppbörd och överföring av skatt,

- ett belopp motsvarande 28 % av en minskning av expansionsmedel enligt lagen (1993:1537) om expansionsmedel,

- särskild inkomstskatt som betalats enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta för tid under beskattningsåret då den skattskyldige varit bosatt i Sverige eller stadigvarande vistats här samt

- särskild inkomstskatt som betalats enligt lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. för tid under beskattningsåret då den skattskyldige varit bosatt i Sverige eller stadigvarande visats här.

Vid bestämmande av underlag skall skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen, förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen eller särskilt tillägg enligt lagen (1995:1623) om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar inte räknas in i den slutliga skatten.

Kvarskatteavgiften är 1,2 % (20 % av SLR) på skillnadsbeloppet till den del det har täckts av preliminär skatt som har betalats senast den 4 maj 1998 och 7,7 % (125 % av SLR) på resterande del. Kvarskatteavgift skall dock inte beräknas på skillnadsbelopp till den del det uppgår till högst 20 000 kr (s.k. fribelopp) och har betalats senast den 4 maj 1998.

Om den slutliga skatten debiteras senast den 31 augusti 1998 och hela den kvarstående skatten betalats senast den 18 september 1998 är kvarskatteavgiften på den resterande delen enligt närmast föregående stycke 3,7 % (60 % av SLR).

Har skattskyldig, som fått anstånd med självdeklarationen till någon dag efter den 3 maj 1998, betalat in preliminär skatt för inkomståret under tiden 5 maj - 30 juni 1998, är kvarskatteavgiften 1,2 % (20 % av SLR) på belopp upp till 20 000 kr och 2,5 % (40 % av SLR) på resterande del.

Rekommendationer:

Bestämmelserna i sista stycket ovan bör även gälla om den skattskyldige har fått ett fribelopp på 20 000 kr från fyllnadsinbetalning gjord under tiden den 11 februari - den 4 maj 1998.

Avgift, i förekommande fall efter avdrag för ö-skatteränta, påförs inte om beloppet understiger 50 kr.

Ytterligare information finns i RSV:s rekommendationer m.m. om kvarskatteavgift och ö-skatteränta att tillämpas fr.o.m. 1995 års taxering, RSV S 1994:32.

Arbetsblankett för "Uträkning av kvarskatteavgift", se RSV 4475 Utg. 12.

4.3 Uppbördsmånad m.m.

Kvarstående skatt skall betalas senast den 12 april 1999 (28 § andra stycket UBL).

Kvarstående skatt under 25 kr tas inte ut (28 § första stycket UBL).

Återbetalning av överskjutande skatt skall ske endast om skatten tillsammans med ö-skatteränta, i förekommande fall efter avdrag för kvarstående skatt och kvarskatteavgift, uppgår till minst 25 kr (68 § 1 mom. första stycket UBL).

Dessa rekommendationer m.m. tillämpas på slutlig skatt på grund av 1998 års taxering.
  
  

1. Beträffande 1997 års taxering, se RSV S 1997:4.